{"id":205969,"date":"2026-07-15T11:45:16","date_gmt":"2026-07-15T10:45:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205969"},"modified":"2026-07-15T11:45:17","modified_gmt":"2026-07-15T10:45:17","slug":"kontemplativ-kammarjazz-dar-forsta-ledet-i-genren-betonas-memento-av-marilyn-crispell-anders-jormin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205969","title":{"rendered":"Kontemplativ kammarjazz d\u00e4r f\u00f6rsta ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell\/ Anders Jormin"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Marilyn Crispell\/ Anders Jormin<\/p>\n\n\n\n

Memento<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Inspelad juli 2025 Studio Stelio Molo RSI Lugano<\/p>\n\n\n\n

Producent: Manfred Eicher<\/p>\n\n\n\n

ECM Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 20\/3 2026<\/p>\n\n\n\n

Fick f\u00f6r ett tag sedan en bunt recensions-cd:s fr\u00e5n legendariska skivbolaget ECM. Best\u00e4mde mig f\u00f6r att f\u00f6rst ta i tu med ett projekt d\u00e4r kontrabasisten Anders Jormin beg\u00e5r sin duo-debut med amerikanska pianisten Marilyn Crispell i en stillsam produktion med elva original. Lyssnade en g\u00e5ng i h\u00f6rlurar och antecknade men blev ingen recension skriven. F\u00f6r k\u00e4nnedom ska p\u00e5pekas att soundet p\u00e5 ECM-utg\u00e5vor n\u00e4stan undantagsl\u00f6st f\u00f6ljer ett givet m\u00f6nster. Lustigt nog tr\u00e4ffade jag den pensionerade professorn Jormin i pausen p\u00e5 Stora Teatern nyligen, han som numera \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r att ing\u00e5 i Bobo Stenson trio och f\u00f6r dem komponerar en hel del samt leder en sp\u00e4nnande trio med Lena Willemark och Karin Nakagawa. Jormin f\u00f6rklarade i Kristallfoaj\u00e9n p\u00e5 Storan f\u00f6r japanskan boende i Sverige vem jag var, n\u00e5gon som d\u00e5 och d\u00e5 inte bara lyssnar utan dessutom \u00e4gnar sig \u00e5t att bed\u00f6ma<\/p>\n\n\n\n

. Med Crispell, den innovativa tio \u00e5r \u00e4ldre pianisten och komposit\u00f6ren, f\u00f6rh\u00e5ller det sig helt annorlunda. F\u00f6r mig \u00e4r hon ett aktat namn men tror inte jag h\u00f6rt henne live. Hon och Jormin har samarbetat tidigare, dock ej p\u00e5 duo. Den i G\u00f6teborg boende basisten har i egenskap av ledare sl\u00e4ppt fjorton album medan hans musikaliska partner st\u00e5r som huvud- eller delansvarig f\u00f6r hela femtiosju album (om jag r\u00e4knat r\u00e4tt p\u00e5 Wikipedia) Han har \u00e5 sin sida spelat med ett flertal internationella storheter. Pianisten prisar p\u00e5 ECM:s hemsida sin svenska kompanjon f\u00f6r hans estetik, improviserandet baserat p\u00e5 luftigt utrymme, sk\u00f6nhet och \u00f6mhet. H\u00e4rom \u00e5ret tilldelades hon prestigefyllda National Endowment for the Arts Jazz Master och hon ing\u00e5r i Joe Lovano Trio.<\/p>\n\n\n\n

Hur som helst kom jag fram till att jag borde h\u00f6ra Memento <\/em>minst en g\u00e5ng till innan recension skrivs. D\u00e5 intr\u00e4ffade det sn\u00f6pliga att cd:n inte hittades. Efter att f\u00f6rg\u00e4ves letat i rack och h\u00f6gar valde jag att lyssna p\u00e5 datorn via Open Spotify. Ville tr\u00e4nga in i den subtila, delvis kr\u00e4vande musiken igen f\u00f6r att komma fram till om premi\u00e4rlyssningens omd\u00f6men kvarstod. Visade sig s\u00e5 vara fallet. M\u00f6jligen blev jag mer behagligt indragen i det optimistiska \u00f6ppningssp\u00e5ret For The Children<\/em> vars betagande melodi \u00e4r en h\u00f6jdpunkt, ett lamenterande \u00e4reminne \u00f6ver barn som d\u00f6r i krig och hungerkatastrofer Skivan best\u00e5r av original skrivna av dem sj\u00e4lva. Three Shades Of A House <\/em>som h\u00e4r finns representerad i tv\u00e5 versioner skrev Jormin f\u00f6r Bobo Stenson trio medan Song <\/em>\u00e4r den lakoniska titeln p\u00e5 en komposition signerad Crispell 1990. Den handlar om avst\u00e5nd emellan m\u00e4nniskor, i motsats till den ljuva titell\u00e5ten framf\u00f6rd p\u00e5 piano. Hennes The Beach of Newquay <\/em>skildrar naturen vid havsbandet i Cornwall. Det svenska vemodet tas fram i The Dark Light<\/em> och duons final Dragonfly <\/em>till\u00e4gnar Crispell sin goda v\u00e4n legendariske basisten Gary Peacock som samarbetade framg\u00e5ngsrikt med henne.<\/p>\n\n\n\n

Memento <\/em>pr\u00e4glas av m\u00e5lmedvetet utf\u00f6rande fr\u00e5n tv\u00e5 samverkande enheter. Man skiftar mellan det meditativt introverta och melodier fyllda av jubel eller vemod och sk\u00f6nhet. Att jag \u00e4r s\u00e5 njugg att jag stannar vid 3+ beror p\u00e5 att jag saknar melodier vilka hakar tag i mig, \u00e4ven om det inte varit deras prim\u00e4ra intention. En stor del av speltiden betraktar jag som skisser, snarare \u00e4n utarbetade l\u00e5tar med fullg\u00e5ngen harmonik. Medveten om att min bed\u00f6mning kan bottna i bristande vana. Skulle tro att duon drivs av en ambition att f\u00f6rmedla st\u00e4mningar, att f\u00f6rena rytmik med utforskande av sound och att toppa med att leverera n\u00e5gra magiskt b\u00e4rkraftiga melodier. S\u00e5dana finns lyckligtvis! Deras musicerande bel\u00f6nar koncentrerade \u00f6ron i kompositioner d\u00e4r n\u00e5gon av dem genomg\u00e5ende anf\u00f6r. Jormin \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att anv\u00e4nda str\u00e5ke. Hans flitiga bruk av detta arbetsredskap ger soundet p\u00e5 hans arco-bas mer diskant och emellan\u00e5t dissonanser. Uppskattar amerikanskans touch och k\u00e4nsla f\u00f6r skiftningar i temperament och tempo. \u00d6verlag m\u00e4rks ett dr\u00f6jande, rent av stillsamt anslag. Har stor beh\u00e5llning av en estetik motsatsen till pulserande be bop i alster s\u00e5som Contemplation in D <\/em>j\u00e4mte Three Shades of a House – Morning. <\/em>Det sist n\u00e4mnda stycket f\u00f6ljs upp med runda klanger i ett pregnant feature p\u00e5 kontrabas. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 ett ett l\u00e4ngre intro som avrundas med ett \u00f6verraskande dramatiskt p\u00e5slag av energi. Inte utan att man undrar i vilken utstr\u00e4ckning improvisatoriska inslag f\u00f6rekommer.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rutom inledande melodin blir jag f\u00f6rtjust i titell\u00e5tens vackra tema (som g\u00e4rna hade f\u00e5tt expandera) samt hur intensiteten kulminerar p\u00e5 slutet f\u00f6r att n\u00e5 sin full\u00e4ndning i finalen. Vad som attraherar mest har lagts sist. Hade som n\u00e4mnts \u00f6nskat mer av dylika tong\u00e5ngar. Musikens fragila och l\u00e5ngsamma karakt\u00e4r faller in i m\u00f6nstret, bildar sinnebilden av soundet Manfred Eicher och ECM \u00e4r f\u00f6respr\u00e5kare av.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Marilyn Crispell\/ Anders Jormin Memento 3 Inspelad juli 2025 Studio Stelio Molo RSI Lugano Producent: Manfred Eicher ECM Records Releasedatum: 20\/3 2026 Fick f\u00f6r ett tag sedan en bunt recensions-cd:s fr\u00e5n legendariska skivbolaget ECM. Best\u00e4mde mig f\u00f6r att f\u00f6rst ta i tu med ett projekt d\u00e4r kontrabasisten Anders Jormin beg\u00e5r sin duo-debut med amerikanska pianisten […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-205969","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205969","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205969"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205969\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":206442,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205969\/revisions\/206442"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205969"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205969"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205969"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}