{"id":205934,"date":"2026-06-14T23:17:00","date_gmt":"2026-06-14T22:17:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205934"},"modified":"2026-06-15T21:30:06","modified_gmt":"2026-06-15T20:30:06","slug":"recension-david-byrne-perfektion-i-rorelse-och-en-ovanligt-lang-vantan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205934","title":{"rendered":"Recension: David Byrne \u2013 Perfektion i r\u00f6relse \u2013 och en ovanligt l\u00e5ng v\u00e4ntan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
David Byrne p\u00e5 Rosendal Garden Party<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det finns konserter d\u00e4r publiken sjunger med. Och s\u00e5 finns det konserter d\u00e4r publiken f\u00f6r en stund verkar vilja bli en del av sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen. David Byrnes avslutning av Rosendal Garden Party tillh\u00f6r den senare kategorin.<\/p>\n\n\n\n

S\u00f6ndagskv\u00e4llen p\u00e5 Djurg\u00e5rden bj\u00f6d p\u00e5 en m\u00e4rklig kontrast. Kylan l\u00e5g kvar \u00f6ver Rosendals f\u00e4lt, men p\u00e5 scenen skapade Byrne och hans tolv personer starka ensemble en v\u00e4rme som gjorde v\u00e4derprognosen irrelevant. Det h\u00e4r var inte bara en konsert. Det var en noggrant koreograferad, men samtidigt lekfull och m\u00e4nsklig, uppvisning i hur popmusik kan se ut n\u00e4r den v\u00e4grar st\u00e5 still.<\/p>\n\n\n\n

Vid 74 \u00e5rs \u00e5lder r\u00f6r sig Byrne fortfarande som n\u00e5gon som v\u00e4grar l\u00e5ta sig definieras av sin \u00e5lder. Han dansar, gestikulerar, ber\u00e4ttar historier och leder sitt band genom ett set d\u00e4r gamla Talking Heads-klassiker samsas med nytt material utan att det k\u00e4nns som en kompromiss. Tv\u00e4rtom. L\u00e5tar fr\u00e5n den aktuella repertoaren f\u00e5r samma omsorg och energi som publikfavoriterna.<\/p>\n\n\n\n

Det mest imponerande \u00e4r kanske \u00e4nd\u00e5 bandet. Tolv musiker som st\u00e4ndigt byter instrument och roller, samtidigt som de ing\u00e5r i koreografin. Gitarrer, slagverk, bl\u00e5s, cello och k\u00f6rs\u00e5ng v\u00e4vs samman till n\u00e5got som k\u00e4nns b\u00e5de exakt och organiskt. I en tid d\u00e5 m\u00e5nga stora konserter lutar sig mot gigantiska sk\u00e4rmar och f\u00f6rinspelade effekter blir Byrnes show n\u00e4stan radikal i sin m\u00e4nsklighet. Kl\u00e4dda i likadana bl\u00e5 kl\u00e4der, som jag beskrev som en f\u00e5ngdr\u00e4kt, men min fru tyckte mer att det var en pyjamas. Vad vi \u00e4n kallar det, s\u00e5 inget man ofta ser p\u00e5 scenen. <\/p>\n\n\n\n

\u00d6ppningen med Heaven \u00e4r magisk, l\u00e5ngsam vacker och en perfekt b\u00f6rjan med bara n\u00e5gra musiker p\u00e5 scenen. En scen som best\u00e5r av tre videosk\u00e4rmar och ett stor tom scen. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r ”This Must Be the Place” kommer svajar publiken i takt som om hela festivalomr\u00e5det pl\u00f6tsligt andas tillsammans. ”Once in a Lifetime” l\u00e5ter fortfarande lika besynnerlig och briljant som n\u00e4r den f\u00f6rst sl\u00e4pptes, medan ”Life During Wartime” f\u00e5r en ny laddning i en samtid d\u00e4r v\u00e4rlden \u00e5terigen k\u00e4nns os\u00e4ker. Men kv\u00e4llens st\u00f6rsta jubel sparas till finalen. ”Burning Down the House” f\u00f6rvandlar Rosendal till ett enda stort dansgolv d\u00e4r \u00e4ven de mest reserverade \u00e5sk\u00e5darna till slut ger upp motst\u00e5ndet.<\/p>\n\n\n\n

Det finns n\u00e5got uppmuntrande i att Byrne fortfarande framst\u00e5r som en outsider trots sin ikonstatus. Han \u00e4r lika delar professor, konstn\u00e4r och popstj\u00e4rna. Lite kufisk, ofta charmig och st\u00e4ndigt nyfiken. Det \u00e4r just den nyfikenheten som g\u00f6r att l\u00e5tar som \u00e4r \u00f6ver fyrtio \u00e5r gamla fortfarande k\u00e4nns levande.<\/p>\n\n\n\n

Rosendal Garden Party har under \u00e5ren lockat m\u00e5nga stora namn, men f\u00e5 har utnyttjat festivalens \u00f6ppna och naturn\u00e4ra milj\u00f6 lika v\u00e4l som David Byrne.<\/p>\n\n\n\n

Samtidigt fanns det en mer jordn\u00e4ra frustration i uppl\u00e4gget runt omkring konserten. Schemat drog ut p\u00e5 tiden p\u00e5 ett s\u00e4tt som blev p\u00e5tagligt f\u00f6r publiken p\u00e5 plats. Slowdive spelade till exempel sitt set ungef\u00e4r tv\u00e5 timmar innan Byrne gick p\u00e5 scen, och trots ett relativt kort framtr\u00e4dande p\u00e5 omkring femtio minuter f\u00f6ljde en v\u00e4ntan p\u00e5 drygt en timme \u2013 i praktiken n\u00e4rmare sjuttio minuter \u2013 innan huvudnumret b\u00f6rjade. Det skapade en m\u00e4rklig tomhet i fl\u00f6det, d\u00e4r energin som byggts upp under dagen hann svalna n\u00e5got innan den fick t\u00e4ndas igen. Det \u00e4r inte den enda l\u00e5nga pausen p\u00e5 dagen, det \u00e4r ungef\u00e4r lika mycket musik som det \u00e4r pauser mellan akterna. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r publiken till slut l\u00e4mnar omr\u00e5det \u00e4r det inte bara klassikerna som ekar kvar. Det \u00e4r k\u00e4nslan av att ha sett en artist som fortfarande, efter alla dessa \u00e5r, hittar nya s\u00e4tt att f\u00e5 m\u00e4nniskor att samlas kring musik.<\/p>\n\n\n\n

En festivalfinal v\u00e4rdig sitt rykte \u2013 och en p\u00e5minnelse om att kreativitet inte har n\u00e5got b\u00e4st f\u00f6re-datum.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det finns konserter d\u00e4r publiken sjunger med. Och s\u00e5 finns det konserter d\u00e4r publiken f\u00f6r en stund verkar vilja bli en del av sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen. David Byrnes avslutning av Rosendal Garden Party tillh\u00f6r den senare kategorin. S\u00f6ndagskv\u00e4llen p\u00e5 Djurg\u00e5rden bj\u00f6d p\u00e5 en m\u00e4rklig kontrast. Kylan l\u00e5g kvar \u00f6ver Rosendals f\u00e4lt, men p\u00e5 scenen skapade Byrne […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-205934","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205934","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205934"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205934\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205936,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205934\/revisions\/205936"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205934"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205934"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205934"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}