{"id":205825,"date":"2026-06-10T00:09:54","date_gmt":"2026-06-09T23:09:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205825"},"modified":"2026-06-10T00:32:07","modified_gmt":"2026-06-09T23:32:07","slug":"basistlegendar-med-rebellisk-aura-har-lamnat-oss-nikke-strom-1951-2026","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205825","title":{"rendered":"Basistlegendar med rebellisk aura har l\u00e4mnat oss – Nikke Str\u00f6m 1951 – 2026"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
bild Richard Hoffman (fr\u00e5n jubil\u00e9umsspelning p\u00e5 Gyllene Prag) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sedan jag nyligen skrev minnesord om Georg Jojje Wadenius har fler musiker av dignitet g\u00e5tt ur tiden. Medveten om att n\u00e5gon som borde f\u00f6rekomma i dylik uppr\u00e4kning kan missas, syftas h\u00e4r p\u00e5 saxofonisten och komposit\u00f6ren Sonny Rollins som r\u00e4knas till en av av giganterna inom be bop. Jag har h\u00f6rt honom live p\u00e5 Skeppsholmen och \u00e4ger f\u00f6rst\u00e5s ett par skivor. Han blev 95 \u00e5r och var den den siste i livet av de jazz- och bluesartister som f\u00e5ngades p\u00e5 ber\u00f6mda gruppbilden i Harlem. Vidare t\u00e4nker jag p\u00e5 Peter Forss vars distinkta basspel h\u00f6rdes med \u00e5tskilliga k\u00e4nda namn, fast han i f\u00f6rsta hand var medlem i livaktiga Oddjob. En rytml\u00e4ggare som jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att se m\u00e5nga g\u00e5nger var Bengt Beche Berger vars karri\u00e4r str\u00e4ckte sig cirka femtiofem \u00e5r tillbaka i tiden. Hans g\u00e4rning hade f\u00f6rtj\u00e4nat att bli portr\u00e4tterad med tanke p\u00e5 de grupper han bildade eller ingick i – Arbete & fritid, Bitter Funeral Beer, Spj\u00e4rnsvallet, Chapeter 7, Don Cherry, Beches Brew( olika upplagor), Berger – Knutsson – Spering, Enteli och m\u00e5nga fler. Om jag inte minns fel studerades trumspel i Ghana och Indien och ingick i min serie miniportr\u00e4tt kallad Groovearbetare som kan l\u00e4sas p\u00e5 n\u00e4tet. I och med att han eller hustrun Ann Petr\u00e9n i perioder hade kontrakt med G\u00f6teborgs Stadsteater vistades han i staden i omg\u00e5ngar, lirade med v\u00e4nner bosatta h\u00e4r. Jag bes\u00f6kte ett antal g\u00e5nger hans matin\u00e9konserter p\u00e5 olika krogar. Dessutom skickade han i egenskap av skivbolagsboss f\u00f6r Country & Eastern cd till mig, av vilka n\u00e5gra recenserades. Forss blev femtiofem \u00e5r medan Berger dog vid \u00e5ttiotre \u00e5rs \u00e5lder. <\/p>\n\n\n\n

Nils \u00c5ke Str\u00f6m v\u00e4xte upp i Karlskoga, flyttade i tv\u00e5 perioder till Stockholm f\u00f6r att studera p\u00e5 Universitet och lira fri jazz och teatermusik. Men \u00e4ven om han \u00e5terv\u00e4nde sommartid till V\u00e4rmland f\u00f6r semester i familjens stuga och Packmopedsturn\u00e9, f\u00f6rknippas han med G\u00f6teborg och alternativa musikr\u00f6relsen, Han etablerade sig i Linn\u00e9staden och jag s\u00e5g st\u00f6tte ofta p\u00e5 honom i publiken n\u00e4r han inte sj\u00e4lv stod p\u00e5 scen. Att jag blev v\u00e4n med honom beror enbart p\u00e5 att han var mitt tredje intervjuobjekt i facklig serie om proggen i G\u00f6teborg, eller f\u00f6r att anv\u00e4nda Nikkes terminologi ”den alternativa musikr\u00f6relsen” som byggde upp en egen produktionskedja skild fr\u00e5n kommersiella krafter. Lite os\u00e4ker p\u00e5 om han bekymrade sig \u00f6ver R:arnas rigida h\u00e5llning vars attityd s\u00e5dde split bland falanger. Han f\u00f6rblev kompromissl\u00f6s marxist livet igenom, vilket ventilerades i samtal p\u00e5 Pustervik i samband med release av H\u00e5kan Th\u00f6rns bok 1968 – Revolutionens rytmer.<\/em> Dokument\u00e4rfilmen om ANC-galan p\u00e5 Scandinavium d\u00e4r elbasisten f\u00f6rst\u00e5s var med, skildrade insiktfullt hur de olika sidorna kunde enas. \u00c5terkommer till analysen av r\u00f6relsen framlagd i min intervju n\u00e4r vi k\u00e4kade sen lunch p\u00e5 Kometen och hejade p\u00e5 Leif Mannerstr\u00f6m. Konsten att framst\u00e5 som cool beh\u00e4rskades till full\u00e4ndning med cigg i mungipan, kepsar, solglas\u00f6gon, olika utseende p\u00e5 sk\u00e4gg etc. En framg\u00e5ngsfaktor var hans sociala f\u00f6rm\u00e5ga och nyfikenhet, vilket medf\u00f6rde att han deltog i massvis med projekt, bejakade att ing\u00e5 i en m\u00e4ngd konstellationer. Enda st\u00f6rre misslyckandet vad g\u00e4ller relationer torde ha varit dispyten i Nationalteaterns Rockorkester som fick till f\u00f6ljd att han som en av grundarna sparkades. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Erik Lindahl fr\u00e5n Bluesfestival i Slottsskogen (i bakgrunden Gunnar Pettersson)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Under \u00e5ren i gymnasiet var jag med i en f\u00f6rening som promotade Musikr\u00f6relsen, Livet \u00e4r en fest <\/em>spelades i skolans uppeh\u00e5llsrum och Musikens Makt fanns till f\u00f6rs\u00e4ljning. Men av oklar anledning skaffade jag aldrig biljett till T\u00e4ltprojektet. D\u00e4rf\u00f6r kan Nacksvings tumultartade 5-\u00e5rs fest vid N\u00e4ckrosdammen, som inte utan \u00e5verkan lyckades h\u00e4rb\u00e4rgera den stora publiken, ha inneburit premi\u00e4r vad betr\u00e4ffar att h\u00f6ra Nikke Str\u00f6m live. S\u00e5g Tottas Bluesband p\u00e5 Nef 1983, Totta & Hot `N\u00b4Tots i Lysekil tidigt 90-tal, Varmare \u00e4n Korv p\u00e5 Heden och troligen Totta och hans v\u00e4nner p\u00e5 Jazz\u00e5 under julhelg tidigt 2000-tal. Fast det \u00e4r de senaste tjugo \u00e5ren jag h\u00f6rt mannen med de tunga basg\u00e5ngarna i olika tempon lira p\u00e5 massvis av scener. Det har varit i M\u00f6lndal med Ulf Dageby, i Alings\u00e5s med Nynningen, P\u00e5 Liseberg med Kristofer \u00c5str\u00f6m, med Nationalteaterns Rockorkester i Tyl\u00f6sand, p\u00e5 G\u00f6taplatsen, i Tr\u00e4dg\u00e5rdsf\u00f6reningen. Flera g\u00e5nger med Nynningen p\u00e5 Pustervik, Med Bjurman Band s\u00e4kert uppemot tio g\u00e5nger, med Blue Fire p\u00e5 krog vid Wavrinskys plats, i Canadian Club p\u00e5 M\/S Marieholm, p\u00e5 Bluesfestival i Slottsskogen och i Lerum, Totta-tribut p\u00e5 Kungstorget, p\u00e5 Konstepidemin, med Mats Ronander p\u00e5 exempelvis Nef, med Johan Lindstr\u00f6m i Kungsbacka, p\u00e5 svartklubb och Nef, i hyllning till Sven Wollter i Kungsbacka, med Spj\u00e4rnsvallet p\u00e5 FOLK p\u00e5 Storan i stj\u00e4rnsp\u00e4ckad tribut till Dylan och n\u00e4r han g\u00e4stade lysande coverband specialiserade p\u00e5 The Band. Listan kan g\u00f6ras l\u00e4ngre. Detta \u00e4r bara ett axplock. Sista \u00e5ren jobbade Nikke ofta med bland andra Stefan Sundstr\u00f6m.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Med Canadian Club i Lerum (tribut-band till Tottas Bluesband)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mannen som i principvar sj\u00e4lvl\u00e4rd spelade ocks\u00e5 mandolin i kommunala Musikskolan. I min intervju anger han att influenserna bland annat varit engelska 60-tals scenen, Dylan, Miles, Dr. John, Velvet Underground, Coltrane och afrikansk-amerikanska rytmer. Efter gymnasiet gick flytten till Stockholm. Ett par \u00e5r senare tog han sig till G\u00f6teborg. Och innan han kom med i Nynningen hade han spelat med \u00c4lgarnas Tr\u00e4dg\u00e5rd. Om Nynningen sa han till mig att de var socialismens Stones och att tiden var l\u00e4rorik. Vi var djupt engagerade och j-t bra rockband med inneh\u00e5llsrika texter om verkligheten. <\/em>Ska p\u00e5pekas att Nikke \u00e5terv\u00e4nde ett par \u00e5r till huvudstaden f\u00f6r att spela teatermusik och v\u00e4rldsmusik. Flyttlasset gick \u00e5ter till G\u00f6teborg n\u00e4r det planerades f\u00f6r j\u00e4ttesatsningen T\u00e4ltprojektet. Ideologiska mots\u00e4ttningar och rivalitet mellan f\u00e4sten\/ st\u00e4der \u00f6verbryggades, vilket var ett adelsm\u00e4rke f\u00f6r doers i G\u00f6tet, enligt min initierade k\u00e4lla. Nota bene vid denna tid i karri\u00e4ren trakterades fr\u00e4mst saxofon. Efter att ha blivit uppfyllda av Muddy Waters spelning p\u00e5 K\u00e5ren best\u00e4mdes att bildades Nynningens och Nationalteaterns Fritidsorkester som sedermera blev Tottas Bluesband. Parallellt startades ocks\u00e5 en institution i svenskt musikliv, renodlade Nationalteaterns Rockorkester. \u00c4ven om man bara utgick fr\u00e5n R\u00f6varkungens \u00f6 <\/em>och i \u00f6vrigt \u00e5teranv\u00e4nde Nationalteaterns katalog drog orkesterns enorma publikskaror. Nikke var en stabil p\u00e5drivare fram till det trista beskedet 2018. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt fr\u00e5n Nynningens 50-\u00e5rs jubileum. Mannen till h\u00f6ger favoritgitarrist Bengan Blomgren<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c5terg\u00e5r till intervjun genomf\u00f6rd v\u00e5ren 2010. Vi hade inte s\u00e5 mycket gemensamt med Hoola Bandoola eller Bl\u00e5 T\u00e5het \u00e4ven om vi var spelkompisar, \u00e4r mer f\u00f6rtjust i punkens finger \u00e4n den knutna n\u00e4ven. <\/em>Denna ikon som k\u00e4nns oers\u00e4ttlig menade att Samh\u00e4llets styvbarn <\/em>fr\u00e5n f\u00f6rsta plattan med NT \u00e4r Sveriges f\u00f6rsta punkl\u00e5t. Vidare h\u00e4vdade han som deltog i de f\u00f6rsta musikfesterna p\u00e5 G\u00e4rdet att han inte varit bokstavstrogen, utan snarare vill fr\u00e4mja anarkistiska uttryck. Politiska strider har aldrig infekterat vad vi sysslat med. Vi hade ambitionen att p\u00e5verka, kommentera och komplettera dagspolitiken ur ett annat perspektiv. <\/em>Styrkan hos NT l\u00e5g enligt min sagesman i f\u00f6rm\u00e5gan att gestalta den utsatta m\u00e4nniskan, togs parti med sympati fast utan pekpinnar. Detta \u00e4r storheten med repertoaren. Vi \u00e4r antagligen b\u00e4ttre p\u00e5 det vi g\u00f6r nu och m\u00f6ts st\u00e4ndigt av publikens bekr\u00e4ftelse. Episkt vindlande R\u00f6varkungens \u00f6 \u00e4r en av de b\u00e4sta texter jag vet. <\/em>Min intervju avrundas med att g\u00f6ra reklam f\u00f6r ovan n\u00e4mnd jubil\u00e9umsrevy. D\u00e5 glider v\u00e5rt engagerande samtal naturligtvis in p\u00e5 Torsten Totta N\u00e4slund och dennes betydelse. Nikke lirade i intervaller mer \u00e4n n\u00e5gon annan med honom (m\u00f6jligen i konkurrens med Bengan Blomgren, min anm.). Han \u00e4r den m\u00e4nniska som betytt mest f\u00f6r mig av alla<\/em>. Han var en av v\u00e4rldens b\u00e4sta s\u00e5ngare, bland de st\u00f6rsta vad g\u00e4ller uttryck, personlighet och n\u00e4rvaro.<\/em> Har noterat p\u00e5 favebbok hur m\u00e5nga som s\u00f6rjer Str\u00f6ms bortg\u00e5ng p\u00e5 grund av kr\u00e5nglande hj\u00e4rta. \u00c5tskilliga bekanta och m\u00e5nga musikerv\u00e4nner har postat fina gemensamma foton p\u00e5 fb. Nikke Str\u00f6m gjorde intryck i allehanda, g\u00e4rna gr\u00e4nsl\u00f6sa sammanhang, med basg\u00e5ngar han ville skulle ta sig in i kropp och sj\u00e4l p\u00e5 oss mottagare. Han \u00f6nskade vid varje spelning att ljudteknikern skulle mixa hans bas s\u00e5 h\u00f6gt som r\u00e4tt balans medgav. Den coola basisten gjorde alltid avtryck, gjorde inget halvhj\u00e4rtat. Han dog p\u00e5 sin 75-\u00e5rs dag!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sedan jag nyligen skrev minnesord om Georg Jojje Wadenius har fler musiker av dignitet g\u00e5tt ur tiden. Medveten om att n\u00e5gon som borde f\u00f6rekomma i dylik uppr\u00e4kning kan missas, syftas h\u00e4r p\u00e5 saxofonisten och komposit\u00f6ren Sonny Rollins som r\u00e4knas till en av av giganterna inom be bop. Jag har h\u00f6rt honom live p\u00e5 Skeppsholmen och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44],"tags":[],"class_list":["post-205825","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205825","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205825"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205825\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205861,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205825\/revisions\/205861"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205825"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205825"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205825"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}