{"id":205696,"date":"2026-06-11T11:46:33","date_gmt":"2026-06-11T10:46:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205696"},"modified":"2026-06-11T14:18:06","modified_gmt":"2026-06-11T13:18:06","slug":"en-av-de-mest-nedtonade-och-intimaste-skivor-som-slappts-pa-senare-tid-the-urge-of-inner-feelings-med-lilla-jazzkapellet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205696","title":{"rendered":"En av de mest nedtonade och intimaste skivor som sl\u00e4ppts p\u00e5 senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Lilla Jazzkapellet (Filip Johansson & Anders Boson)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

The Urge of Inner Feelings<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Studio New H\u00e4ggen 2025<\/p>\n\n\n\n

Mixning \u00c5ke Linton Klangverket<\/p>\n\n\n\n

Bearflag Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 11\/ 6 2026<\/p>\n\n\n\n

Vill f\u00f6rst av allt komma med en relevant upplysning. Jag k\u00e4nner herrarna hemmah\u00f6rande i G\u00f6teborgstrakten som svidat sig i likadana vita skjortor och slipsar. Hade de enligt mig inte uppr\u00e4tth\u00e5llit en tillr\u00e4cklig standard skulle jag avst\u00e5tt fr\u00e5n att skriva, \u00f6dsla tid p\u00e5 att dissa. Ingen hade brytt sig om en dylik text.. Den ene i duon, Anders Boson, har m\u00e5nga bollar i luften vilka \u00f6verlag m\u00f6tts av positiva eller rent av lyriska omd\u00f6men fr\u00e5n min sida. Han ing\u00e5r i tv\u00e5 trios, leder en kvartett specialiserad p\u00e5 standards och frontar f\u00f6rst\u00e5s i septetten Anders Boson Jazz Ensemble. Boson \u00e4r en soft jazzs\u00e5ngare vars spr\u00f6da framtoning han kompletterar i kongeniala fraser p\u00e5 trumpet. Efter ett jam uppstod musikaliskt tycke med en yngre gitarrist som examinerats fr\u00e5n Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg och d\u00e4refter f\u00f6rkovrat sig ytterligare i Paris och Madrid. Jag har h\u00f6rt Filip Johansson live p\u00e5 jam och konsert p\u00e5 Utopia, fast det \u00e4r f\u00f6rst vid lyssning i h\u00f6rlurar i detta synnerligen avskalade format som jag g\u00f6r uppt\u00e4ckten att han \u00e4r en gitarrist av rang. I mina \u00f6ron l\u00e5ter det som om hans stil v\u00e4xt fram ur studerandet av f\u00f6rmodade f\u00f6rebilder som Kenny Burrell, Tal Farlow och i viss m\u00e5n Jim Hall. Vet ju inte hur det egentligen f\u00f6rh\u00e5ller sig, men i deras h\u00e4rad r\u00f6r sig den talangfullt snidande gitarristen.<\/p>\n\n\n\n

Sju standards lanseras utan att det anges vem eller vilka som kreerat dessa \u00f6rh\u00e4ngen, varf\u00f6r jag roade mig med att googla. Gick bet i ett fall, n\u00e4mligen ursprunget till Lovesong<\/em>. F\u00e5tt reda p\u00e5 att l\u00e5ten \u00e4r ett original signerat Boson. Den fanns med p\u00e5 albumet Don\u00b4t Let Me Go <\/em>plus i en \u00f6vers\u00e4ttning med titeln K\u00e4rleken <\/em>som gjordes f\u00f6r f\u00f6rsta Ensemble-plattan. Om jag inte missminner har Boson i olika sammanhang tolkat merparten av materialet p\u00e5 The Urge Of Inner Feelings. <\/em>Ska po\u00e4ngteras att i princip samtliga av dessa hits f\u00f6rekommer i b\u00e5de vokala och instrumentala tolkningar. Till \u00f6ppningssp\u00e5r har duon valt Body And Soul <\/em>(1930) vars mest episka versioner \u00e4r signerade Coleman Hawkins respektive Frank Sinatra med Bobby Hackett. \u00c4nnu \u00e4ldre \u00e4r en av tidernas fr\u00e4msta ballader. Syftar p\u00e5 finalnumret Bye Bye Blackbird <\/em>(1926) som bland andra John Coltrane, Miles Davis och Joe Cocker spelat in. Av uttolkare av ;My One And Only Love <\/em>kan \u00e5terigen n\u00e4mnas Sinatra, Coltrane och sammetsr\u00f6sten Johnny Hartman. Musikmelodin It Could Happened To You <\/em>fr\u00e5n 1943 har tolkats b\u00e5de vokalt och instrumentalt av \u00e5tskilliga storheter. East of the Sun <\/em>s\u00e5g dagens ljus 1934 och Dexter Gordon tillh\u00f6r de celebriteter som lanserat l\u00e5ten. There Is No Greater Love <\/em>anno 1936 har jag p\u00e5 fabul\u00f6s cd vars verser sjungs magnifikt av Dinah Washington. i bara n\u00e5got enstaka fall k\u00e4nns komposit\u00f6rens namn igen. Melodierna har \u00e4nd\u00e5 kunnat leva vidare och inbjudit till tolkningar.<\/p>\n\n\n\n

Min f\u00f6rsta reflektion efter inledande klassiker \u00e4r att Body And Soul <\/em>g\u00f6rs lika \u00f6msint och med samma sk\u00f6ra framtoning som den mytomspunne Nick Drake utstr\u00e5lade. De subtilaste av detaljer framh\u00e4vs fint. \u00c5tminstone min f\u00f6rsta referens g\u00e5r i denna ov\u00e4ntade riktning. Gitarrens varma och sparsmakade uttryck g\u00f6r susen. Bosons st\u00e4mma r\u00f6r sig ledigt i ett lika harmoniskt som strikt avgr\u00e4nsat register. Endast en g\u00e5ng satsas det ut\u00f6ver normall\u00e4ge genom att tonen i sista stavelsen str\u00e4cks ut. Det \u00e4r en stil vi l\u00e4rt oss f\u00f6rknippa med den ber\u00f6rande instrumentkollegan Chet Baker och dennes sk\u00f6ra s\u00e5ng. Med den skillnaden att h\u00e4r inte fanns samma latenta sp\u00e4nning d\u00e4r man under karri\u00e4rens sista decennium m\u00e4rkte ett vemod, ett omissk\u00e4nnligt lidande uttryck. \u00c4r som sagt v\u00e4l f\u00f6rtrogen med Bosons prim\u00e4ra arbetsredskap vars st\u00e4mma definitivt har sin charm. Enda insats jag menar \u00e4r n\u00e5got svagare \u00e4n \u00f6vriga infaller i There Is No Greater Love<\/em>. Kanske den knepigaste utmaningen han gett till sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Albumet fl\u00f6dar av avskalade romantiska b\u00e5gar, sk\u00f6na ackordf\u00f6ljder och snitsiga melodier utan att man l\u00e5ter soundet pulsera. Enda tillf\u00e4llet rytmiken accentueras \u00e4r i finalnumret. Lyssnaren f\u00e5r som n\u00e4mnts d\u00e5 njuta av behagliga balladen Bye Bye Blackbird<\/em> d\u00e4r b\u00e5da triumferar p\u00e5 sina instrument. Johansson gl\u00e4nser i sitt utbroderande av temat. Ang\u00e5ende diskret tillf\u00f6rsel av rytm, n\u00e4rmare best\u00e4mt basg\u00e5ng, trakterar Magnus Bergstr\u00f6m kontrabas i tv\u00e5 l\u00e5tar. Boson anv\u00e4nder sin trumpet i f\u00f6rh\u00e5llandevis ringa utstr\u00e4ckning. N\u00e4r s\u00e5 sker kompletteras vackert kompanjonens spel och f\u00f6rmedlingen av texters inneh\u00e5ll. Deras milda framtoning kan betraktas som antitesen till den intrikata intensitet som l\u00e5g till grund f\u00f6r svarta stilbildares s\u00e4tt att lira be bop. F\u00f6rutom att snyggt ackompanjera tr\u00e4der jazzgitarristen fram i helfigur i ett antal stick. Vill s\u00e4rskilt lyfta fram de i Lovesong, <\/em>ett mer avancerat solo i East of the Sun <\/em>samt avslutande ljuvliga ballad. Ska p\u00e5pekas att han ansvarar f\u00f6r musikaliska inramningen eftersom han arrat de sju kompositioner man tagit sig an.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Urge of Inner Feelings 4 Inspelad i Studio New H\u00e4ggen 2025 Mixning \u00c5ke Linton Klangverket Bearflag Records Releasedatum: 11\/ 6 2026 Vill f\u00f6rst av allt komma med en relevant upplysning. Jag k\u00e4nner herrarna hemmah\u00f6rande i G\u00f6teborgstrakten som svidat sig i likadana vita skjortor och slipsar. Hade de enligt mig inte uppr\u00e4tth\u00e5llit en tillr\u00e4cklig standard […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-205696","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205696","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205696"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205696\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205867,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205696\/revisions\/205867"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205696"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205696"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205696"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}