{"id":205644,"date":"2026-06-03T23:59:36","date_gmt":"2026-06-03T22:59:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205644"},"modified":"2026-06-03T23:59:36","modified_gmt":"2026-06-03T22:59:36","slug":"valdigt-vital-och-emellanat-berorande-tribut-goteborg-jazz-orchestra-hyllar-100-aringen-miles-davis","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205644","title":{"rendered":"V\u00e4ldigt vital och emellan\u00e5t ber\u00f6rande tribut – G\u00f6teborg Jazz Orchestra hyllar 100-\u00e5ringen Miles Davis"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

1\/6 2026<\/p>\n\n\n\n

Park Lane i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om jag f\u00e5tt f\u00f6rtroendet att f\u00f6lja den anm\u00e4rkningsv\u00e4rda utvecklingen i GJO n\u00e4stan fr\u00e5n begynnelsen, ligger det inte i mitt uppdrag att h\u00e5rdlansera dem. Efter flera \u00e5r med m\u00e5natliga spelningar hos Contrast Public House vilka ibland ut\u00f6kades med konserter p\u00e5 Valand, Storan, Brew House och Draken h\u00e5ller man nu till p\u00e5 Park Lane vid Avenyn. Aprop\u00e5 ytterligare scener d\u00e4r jag h\u00f6rt orkestern ska n\u00e4mnas att i h\u00f6stas genomf\u00f6rdes tv\u00e5 s\u00e5 gott som uts\u00e5lda evenemang. Dels tribut till Monica Zetterlund p\u00e5 World of Volvo d\u00e5 Isabella Lundgren, Bo Sundstr\u00f6m och Carl Bagge. Dels liveversionen av dubbel-vinylen A Letter To Eje Thelin <\/em>i Stenhammarsalen under ledning av Nils Landgren, d\u00e5 GJO f\u00f6r en kv\u00e4ll fick vara Radiojazzgruppen och f\u00f6ljdriktigt fanns P2 p\u00e5 plats f\u00f6r att f\u00f6reviga musiken. Utdelade f\u00f6r \u00f6vrigt h\u00f6gsta betyg till albumet som \u00e5terskapar den legendariske trombonisten och komposit\u00f6rens sista verk Ragruppamento.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Olli Rantala bas, Stefan Wingefors piano, Mattias St\u00e5hl vibrafon och Adam Ross trummor<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vill som hastigast rekapitulera de tre tidigare gig jag varit n\u00e4rvarande p\u00e5 i \u00e5r p\u00e5 Park Lane, vilka som traditionen p\u00e5bjuder \u00e4ger rum under m\u00e5ndagskv\u00e4llar. Samtliga tre event b\u00f6r betraktas som musikaliska fulltr\u00e4ffar. I mars blev det en slags succ\u00e9 i repris d\u00e5 GJO \u00e5nyo g\u00e4stades av cellisten och l\u00e5tskrivaren Svante Henryson. En vidunderlig expos\u00e9 av stilar h\u00e4nf\u00f6rde likt deras f\u00f6rsta m\u00f6te som jag dokumenterade i skrift. Fotot ovan \u00e4r fr\u00e5n m\u00e5naden efter med en annan solist fr\u00e5n Stockholm, n\u00e4mligen vibrafonisten Mattias St\u00e5hl som fr\u00e4mst framf\u00f6rde alster som fanns p\u00e5 Terry Gibbs repertoar. Nj\u00f6t av ett h\u00e4rligt drag och sprudlande swingbetonade klanger som stundtals p\u00e5minde om den uppsluppne Lionel Hampton och hans storband. Trissen i ytterst tillfredsst\u00e4llande tillst\u00e4llningar full\u00e4ndades genom att GJO, som st\u00e4ndigt s\u00f6ker sp\u00e4nnande samarbeten, hade tillfr\u00e5gat batteristen och storbandsledaren Roger Berg f\u00f6r att hedra den of\u00f6rliknelige Buddy Rich och hans g\u00e4rning. Utan att f\u00f6rs\u00f6ka kopiera fick vi en god uppfattning om f\u00f6rebildens teknik och r\u00f6relsem\u00f6nster. Salig publik guidades i v\u00e4l valda introduktioner. Gemytlige sk\u00e5ningen ber\u00e4ttade att han f\u00f6ljde trumikonen p\u00e5 dennes sista turn\u00e9 i Sverige 1986. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Olli Rantala, Roger Berg och Erik Weissglas<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4rom veckan dog Sonny Rollins, den siste kvarvarande av de femtio\u00e5tta f\u00f6retr\u00e4desvis jazzmusiker som fotograferades vid lunchtid en helgdag i Harlem. En som p\u00e5 grund av turn\u00e9 inte fanns med p\u00e5 den ber\u00f6mda bilden var Miles Davis (1926-1991). Rollins s\u00e5g jag p\u00e5 festivalen p\u00e5 Skeppsholmen medan jag fick m\u00f6jlighet att se vision\u00e4ren Miles tv\u00e5 g\u00e5nger i Sverige plus tv\u00e5 g\u00e5nger i Holland. Har ocks\u00e5 en hel del skivor med Miles fr\u00e5n olika perioder, hans sj\u00e4lvbiografi, en stor poster p\u00e5 v\u00e4ggen, en biopic p\u00e5 dvd och sett tv\u00e5 varianter av Henning Mankells pj\u00e4s Driving Miles<\/em>. Tidigare i \u00e5r recenserades Bohusl\u00e4n Big Band och deras Miles Davis \/ John Coltrane-program som firar de b\u00e5da 100-\u00e5ringarna. Och f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan gjorde verksamhetsledaren i GJO Mats Eklund mycket h\u00f6rv\u00e4rda Miles-hyllningar i mindre s\u00e4ttning, kronologiskt uppdelade. Var p\u00e5 n\u00e4stan samtliga av dessa begivenheter som borde lockat fler m\u00e4nniskor. Miles genomtr\u00e4ngande ton och fascinerande sound har p\u00e5verkat mitt musiklyssnande v\u00e4sentligt allt sedan jag inf\u00f6rskaffade Sketches of Spain <\/em>tidigt 80-tal n\u00e4r den ingick i CBS Nice Price-utgivning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kom cyklandes fr\u00e5n Masthuggstorget d\u00e4r jag varit p\u00e5 \u00e5rsm\u00f6te i Ove Allansson-s\u00e4llskapet. Hann till de tv\u00e5 sista starka l\u00e5tarna med ungdomligt f\u00f6rband. Gruppen som kallar sig Cecilia\/ Rebecca Brasilian Music bildades nyligen p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan. P\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e4ntat smakfullt vis lyftes bossor av inte minst Jobim fram och texterna framf\u00f6rdes elegant p\u00e5 portugisiska. Sm\u00e5sv\u00e4niga projektet frontas av vokalist Cecilia Erixon och hennes v\u00e4n Rebecca Backman p\u00e5 elbas. Bakom dem satt Christiano Gallian fr\u00e5n Italien med akustik gitarr j\u00e4mte slagverkare Egil Lilja. i motsats till jubilaren Miles f\u00f6rvaltas en tradition, vars popularitet \u00f6kade radikalt p\u00e5 v\u00e5ra breddgrader n\u00e4r Stan Getz utforskade den svala dansanta musiken. Cecilia\/ Rebecca Brasilian Music pr\u00e4glas av ett lika l\u00e4ttsm\u00e4lt som snyggt finkalibrerat tonspr\u00e5k. Vad betr\u00e4ffar balansen har jag en liten randanm\u00e4rkning, n\u00e4mligen att elbasen hade en dominerande st\u00e4llning gentemot m\u00e4nnens instrument. Mats Eklund tackade dem f\u00f6r deras stils\u00e4kra program. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nu fokus p\u00e5 huvudakten som gl\u00e4djande nog hade dragit mycket folk. Lyckligtvis fick samtliga \u00e4nd\u00e5 sittplats. Troligen den yngste medlemmen i GJO agerade f\u00f6rtj\u00e4nstfull presentat\u00f6r. Syftar p\u00e5 Ludvig Broman som denna g\u00e5ng lirade altsax och den mycket lovande hade d\u00e4rut\u00f6ver ett par solon. Ska po\u00e4ngteras att osedvanligt m\u00e5nga nya eller nygamla ansikten satt eller stod i bl\u00e5ssektionerna. Arren som huvudsakligen anv\u00e4ndes kom fr\u00e5n en f\u00f6r mig ok\u00e4nd f\u00f6rm\u00e5ga. Denne musiker och leverant\u00f6r av arrangemang heter Lars B\u00fclow baserad p\u00e5 Gotland. N\u00e4r jag p\u00e5pekade f\u00f6r n\u00e5gra av dem p\u00e5 jam efter\u00e5t att f\u00f6rsta set fram tills Seven Steps To Heaven <\/em>inte k\u00e4ndes hundraprocentig, ska det f\u00f6rutom rotationen bland bl\u00e5sare framh\u00e5llas att man hade \u00f6nskat sig noter med st\u00f6rre detaljrikedom. Nu blev det aningen trevande och ibland utan den pondus GJO sk\u00e4mt bort oss med. Inledningsvis f\u00e5r vi Walkin\u00b4<\/em> fr\u00e5n 1954 d\u00e4r nyanser fint framh\u00e4vs, f\u00f6ljt av ungdomsverk av Miles h\u00e4mtat fr\u00e5n n\u00e4r han skrev be bop historia med Dizzy och Bird. I sist n\u00e4mnda original \u00e4r en av solisterna Johan Holmberg p\u00e5 trumpet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 kompositioner tillh\u00f6rande samma kategori d\u00e4r gr\u00e4dden p\u00e5 moset stundtals saknas antagligen p\u00e5 grund av orsaker n\u00e4mnda ovan, \u00e4r skrivna av Charlie Parker respektive J.J Johnson. Syftar p\u00e5 intrikata standarden Scrapple From The Apple <\/em>och Kelo. <\/em>I Virvlande l\u00e5ten av Bird broderas ut av Mikael Karlsson, meriterad vikarie fr\u00e5n Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 sax och p\u00e5 walking bas tr\u00e4der Arvid Jullander fram. Kelo <\/em>k\u00e4nnetecknas av sin samlade struktur med svepande attacker. K\u00e4ndes en smula fr\u00e4mmande att h\u00f6ra dessa och andra alster i storbandstappning. F\u00f6rsta set avrundas med bravur genom en publikfriande melodi som l\u00e4nge funnits p\u00e5 repertoaren hos GJO, suggestiv sak signerad Miles och Victor Feldmans 1963. Relevant att ta till klyschan sitter som en sm\u00e4ck f\u00f6r Seven Steps To Heaven. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tappade tyv\u00e4rr koncentrationen vid ett par tillf\u00e4llen efter paus, vilket f\u00e5r skyllas p\u00e5 inmundigande av r\u00e4kmacka plus of\u00f6rutsett akut sms:ande. Ska betonas att jag r\u00f6s av v\u00e4lbehag under My Ship <\/em>fr\u00e5n Porgy & Bess <\/em>(Mats Eklunds favoritskiva ur den omfattande Miles-katalogen) avl\u00f6st av Miles Ahead<\/em>. H\u00e4r finns ju fantastiska f\u00e4rdigskrivna arr av m\u00e4staren Gil Evans att utg\u00e5 fr\u00e5n. F\u00e4ster mig vid tonbildning, klangen som f\u00f6rh\u00e5llandevis v\u00e4l motsvarar den p\u00e5 inspelningarna samt innerligheten i balladen med sitt emotionellt \u00e5terh\u00e5llna tryck. Denna sekvens blev f\u00f6r mig kv\u00e4llens clou. <\/p>\n\n\n\n

Tr\u00e4bl\u00e5sets sammans\u00e4ttning skilde sig \u00e5t j\u00e4mf\u00f6rt med hur det brukar se ut. Denna afton satt h\u00e4r Andreas Thurfjell, Mikael Karlsson, Ludvig Broman, John Nilsson och Per Laang. Samtliga har medverkat tidigare, fast tveksamt om just denna konstellation spelat tillsammans tidigare. Bland trombonerna fanns enbart Sebastian Pettersson som ordinarie. Han och Sixten Hay delade f\u00f6rtj\u00e4nstfullt p\u00e5 solistutrymmet. Den utmanande sysslan att f\u00e5 publiken att associera till den h\u00f6gst igenk\u00e4nnbara tonen hos magikern Miles var ett delat ansvar mellan samtliga trumpetare: Mats Eklund, Johan Holmberg, Petter Pankinaho och Patrik ”Putte” Jansson. Elpiano trakteras med den \u00e4ran av David B\u00e4ck och skymd l\u00e4ngst upp till v\u00e4nster satt den otroligt allsidige percussionisten Michael Andersson. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Miles Mood <\/em>troligen skriven av John Coltrane erbjuder stimulerande lyssning trots komplex uppbyggnad med tolvtonsmusik. En av solisterna \u00e4r den m\u00e5ngsidige gitarristen Tobias Grim. Uppskattar ocks\u00e5 de tv\u00e5 kompositioner, varav en f\u00e5tt titeln Pinnochio<\/em>, som lagts intill varandra. Den skickliga orkestern grejar utan problem udda takter. Bland det mest originella p\u00e5 repertoaren var definitivt ett storbandsarr signerat Vince Mendoza p\u00e5 All Blues, <\/em>vars \u00e5terkommande hook ju \u00e4r hypnotisk till sin karakt\u00e4r. \u00c4n mer apart blir tolkningen n\u00e4r Adam Ross bryter sig loss fr\u00e5n melodin och serverar ett inspirerat solo. Det antyds att extranummer vankas om responsen \u00e4r som den borde. Och det visar sig att Patrik ”Putte” Jansson med likadan sordin som Miles tar oss med till utomjordiska magin i Summertime. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter\u00e5t blev det ett v\u00e4lorganiserat jam i baren p\u00e5 hotellet v\u00e4gg i v\u00e4gg med en h\u00e4rlig mix av veteraner, etablerade i nya generation och musikstuderande. Standards spelades och sj\u00f6ngs med ackuratess av h\u00f6gst tillf\u00e4lligt bildade formationer i cirka en timme. Ljudniv\u00e5n var alldeles lagom, vilket gjorde att det funkade att samtala p\u00e5 fem-tio meters avst\u00e5nd. Hoppas att spontana musicerandet f\u00e5r en forts\u00e4ttning efter sommaruppeh\u00e5llet. En annan f\u00f6rhoppning \u00e4r att GP g\u00f6r ett reportage om GJO. Varf\u00f6r inte uppm\u00e4rksamma det str\u00e5lande arbete som gjorts f\u00f6r att bredda intresset f\u00f6r jazz i stan och attrahera en ny publik?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

1\/6 2026 Park Lane i G\u00f6teborg \u00c4ven om jag f\u00e5tt f\u00f6rtroendet att f\u00f6lja den anm\u00e4rkningsv\u00e4rda utvecklingen i GJO n\u00e4stan fr\u00e5n begynnelsen, ligger det inte i mitt uppdrag att h\u00e5rdlansera dem. Efter flera \u00e5r med m\u00e5natliga spelningar hos Contrast Public House vilka ibland ut\u00f6kades med konserter p\u00e5 Valand, Storan, Brew House och Draken h\u00e5ller man nu […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-205644","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205644","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205644"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205644\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205674,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205644\/revisions\/205674"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205644"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205644"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205644"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}