{"id":205502,"date":"2026-05-28T00:31:26","date_gmt":"2026-05-27T23:31:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205502"},"modified":"2026-05-28T00:32:34","modified_gmt":"2026-05-27T23:32:34","slug":"halvskaplig-tribut-later-oss-ana-den-hyllades-storhet-en-kvall-till-tottas-minne-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205502","title":{"rendered":"Hyfsad tribut l\u00e5ter oss ana den hyllades storhet – En kv\u00e4ll till Tottas minne p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

24\/5 2026<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Dan Hylander, Jenny Silver och Mats Ronander med Hasse Olsson Band<\/p>\n\n\n\n

Var nyfiket f\u00f6rv\u00e4ntansfull fast jag innerst inne vet att jag \u00e4r sv\u00e5rflirtad, n\u00e4r det g\u00e4ller hyllningar av artister vilka med avsev\u00e4rd kraft och k\u00e4nsla drabbat mig. Fick efter f\u00f6rfr\u00e5gan en recensionsbiljett p\u00e5 b\u00e4sta plats trots att spelningen i det n\u00e4rmaste var sluts\u00e5ld. Folk i \u00f6verv\u00e4gande mogen \u00e5lder hade betalat \u00e5tskilliga hundralappar f\u00f6r att andas nostalgin fr\u00e5n de fyra soloplattor Dan Hylander producerade och i samarbete med Totta N\u00e4slund d\u00e4rtill ofta skrev 1995-2001. V\u00e5r sk\u00e5nske ciceron p\u00e5pekade att det k\u00e4ndes ovant att framtr\u00e4da p\u00e5 eftermiddagen n\u00e4r solen fl\u00f6dade och de under normala f\u00f6rh\u00e5llanden hade sysslat med soundcheck.. Min f\u00f6rsta inv\u00e4ndning r\u00f6r faktiskt ljudet. Mer tid borde \u00e4gnats \u00e5t soundcheck eftersom basen mullrade och r\u00e4tt balans stundtals saknades. Det \u00e4r extremt s\u00e4llsynt att det finns anledning att kritisera ljudet h\u00e4r. Ocks\u00e5 uppseendev\u00e4ckande att man, kanske av av tidssk\u00e4l, k\u00f6rde p\u00e5 i ett svep i cirka tv\u00e5 timmar. Paus hade varit att f\u00f6redra. Att min kollega p\u00e5 GP i rubrik ans\u00e5g konserten vara sm\u00e5sn\u00e5l framst\u00e5r mot den bakgrunden som en m\u00e4rklig \u00e5sikt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hylander klagade emellan\u00e5t p\u00e5 hur beskedlig publiken var och kanske hade det blivit en annan t\u00e4ndning p\u00e5 scen och fler solon om responsen varit en annan. Nu blev det desto mer bifall p\u00e5 slutet vilket \u00e4nd\u00e5 borgade f\u00f6r extranummer. F\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver att inte backdrop anv\u00e4ndes och hade nog v\u00e4ntat mig fler anekdoter. Typiskt nog f\u00f6runnas vi inte n\u00e5gra titlar. Borde kanske ha lyssnat in mig mer noggrant p\u00e5 10 cd-boxen Mil efter mil som inhandlades fr\u00e5n Nikke Str\u00f6m p\u00e5 Nef i samband med ”gala-konsert” p\u00e5 Torsten N\u00e4slunds f\u00f6delsedag. Jo s\u00e5 pass mycket har jag gillat Totta N\u00e4slund och v\u00e4rderat denna vokala auktoritet som v\u00e4rldsklass att jag investerade i n\u00e4mnda box, en av ganska f\u00e5 i min lilla kollektion. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Minns dokument\u00e4ren n\u00e4r han sv\u00e5rt cancersjuk reste till USA och genomf\u00f6rde inspelningen av den ypperliga Dylan-plattan med Mikael Wiehe och hans lyckade \u00f6vers\u00e4ttningar. Har sett Canadian Club hylla Tottas Blues Band ett par g\u00e5nger och recenserat och bevistade en celeber minnestillst\u00e4llning p\u00e5 Kulturkalaset. H\u00f6rde Totta live bland annat p\u00e5 Liseberg d\u00e5 fokus l\u00e5g p\u00e5 duetterna, i Lysekil p\u00e5 80-talet, p\u00e5 Nef med TBB, p\u00e5 Heden i Varmare \u00e4n Korv, i Falkenberg och troligen fler scener. N\u00e4r han hyllades p\u00e5 Nationalteaterns premi\u00e4r av deras 40-\u00e5rs jubileums revy var det helt \u00f6verv\u00e4ldigande, som om brast hos mig och jag inte klarar av att samlat redog\u00f6ra f\u00f6r upplevelsen. . P\u00e5 scen fanns g\u00e4nget kring hans Bluesband plus Anders Melander och n\u00e4r omistlige vapendragaren Bengan Blomgren lade sin lager p\u00e5 lager-ackord till sin kompanjons \u00e4ra, konstaterade jag efter\u00e5t att det troligen var de gudomligaste toner \u00f6ronen n\u00e5gonsin tagit emot.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got vis hade jag omedvetet duckat f\u00f6r den allt annat \u00e4n oviktiga aspekten vem som ska kunna i kl\u00e4da sig rollen att r\u00f6stm\u00e4ssigt g\u00f6ra den till G\u00f6teborg inflyttade \u00e5ngermanl\u00e4nningen r\u00e4ttvisa. Huvudansvaret axlades av v\u00e4rden Dan Hylander vars sideman Mats Ronander d\u00f6k upp i omg\u00e5ngar och gjorde cirka fyra l\u00e5tar. Jenny Silver (f.d \u00d6hlund) fick representera de m\u00e5nga kvinnor den h\u00f6gst allsidige auktoriteten sjungit duett med. Silver har jag sett i M\u00f6lndal, Hylander n\u00e5gra g\u00e5nger under \u00e5rens lopp och Ronander minst vid ett halvdussin tillf\u00e4llen, kanske fler. Gillade skarpt soloplattorna p\u00e5 80-talet och hans bluesiga samarbeten. Eftersom dessa har etablerat sina personliga uttryck sedan decennier sv\u00e4vade Tottas ande alltf\u00f6r s\u00e4llan \u00f6ver scen, Kanske en f\u00f6rdel att studera f\u00f6rlagan och g\u00e5 in i rollen utan att ha tidigare ha satt djupare avtryck, som i fallet med Tom Johansson som galant framf\u00f6r repertoar ur TBB. Blev \u00e4nd\u00e5 en ganska respektabel hyllning med ett antal toppar \u00e4ven om jag har vissa reservationer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hasse Olsson p\u00e5 orgel, en mittpunkt inom svensk rockmusik p\u00e5 80-talet som p\u00e5 senare kunnat h\u00f6ras live med bland andra Bjurman Band, hade rekryterat ett g\u00e4ng som jag f\u00f6rmodligen inte h\u00f6rt tidigare. Rytmsektionen bestod av trumslagare Magnus Fritz, p\u00e5 elbas stadigt f\u00f6rankrade Mats ”Mackan” Englund (Hylander spelade med honom redan p\u00e5 70-talet) samt p\u00e5 percussion Rebecca Meiselbach som jobbat med en uppsj\u00f6 av Sveriges artistelit. Fritz lirar jazzigt i Groove Company och ofta i musikaler. ”Mackan” \u00e4r lika musikaliskt bred har ett f\u00f6rflutet hos bland andra Eva Dahlgren. Magnus Bengtsson p\u00e5 gura borde ha erbjudits mer utrymme att gl\u00e4nsa. Tagit reda p\u00e5 att han varit verksam p\u00e5 helt olika fronter – Stefan Nilssons episka soundtrack, musik f\u00f6r barn (Georg Riedel) och samarbete med symfoniker. P\u00e5 andra sidan satt Mikael Littwold som trakterade keyboard och emellan\u00e5t str\u00e4nginstrument som ukulele samt dragspel. Han har varit kapellm\u00e4stare, l\u00e5tskrivare \u00e5t andra och ing\u00e5tt i band som backat upp s\u00e5v\u00e4l Hylander som Ronander. Hylander som f\u00f6r det mesta satt p\u00e5 en pall hade tre gitarrer att v\u00e4lja p\u00e5 och fick reda p\u00e5 tonart av n\u00e5gon initierad intill honom. ”Malla” lirade f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 vassa licks n\u00e4r det var hans tur att brodera ut potenta l\u00e5tar. Vidare presenterades en erfaren kvinna p\u00e5 k\u00f6r vars namn jag tyv\u00e4rr tappat bort. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Visst f\u00f6rekom melodier och sound som attraherade. Hylanders kompositioner i omsorgsfulla inspelade tagningar h\u00e5ller h\u00f6g klass och interpreten sj\u00e4lv g\u00f6r v\u00e4ldigt gedigna insatser. Dessutom har producenten haft den goda smaken att g\u00f6ra covers p\u00e5 \u00f6rh\u00e4nget Always On My Mind, <\/em>John Prine, Steve Earle och Townes van Zandt vilka or\u00e4ttvist nog st\u00e5r i skuggan f\u00f6r Dylan och Springsteen. Men min inv\u00e4ndning nummer tv\u00e5 och tre r\u00f6r som framskymtas att s\u00e5ngen i f\u00f6r liten utstr\u00e4ckning minner om hyllningsobjektet och att mer tid p\u00e5 lagts p\u00e5 arren. F\u00f6r m\u00e5nga l\u00e5tar lunkar p\u00e5 i snarlik stil och rytmsektionen framst\u00e5r d\u00e5 som f\u00f6rh\u00e5llandevis trist. Hade \u00f6nskat att instrumentalister hade f\u00e5tt f\u00e4rga betydligt mer och att man jobbat med \u00f6verg\u00e5ngar och v\u00e4ndningar f\u00f6r att skapa dynamik som exalterar, som f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e4rma sig det undertryckta k\u00e4nsloregistret som avspeglades p\u00e5 de fura skivorna och \u00e4n mer p\u00e5 det sista han h\u00f6ll p\u00e5 med, ljuvliga Dylan-tolkningar signerade Mikael Wiehe. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00d6nskv\u00e4rd finess och f\u00f6rdjupning uppstod i Ronanders bidrag. Tonen sattes med Riding With The King<\/em>, sk\u00f6nt sl\u00e4pig hit med John Hiatt som jag har p\u00e5 singel. F\u00f6ljdes upp med klassisk Muddy Waters, en livsbejakande snabb Going Down <\/em>(one hit wonder av Don Nix) utan att ANC-galan apostroferas eller att refr\u00e4ngen upprepas som p\u00e5 Scandinavium med enormt taggad och celeber k\u00f6r.. Dylan kommer till slut med p\u00e5 ett h\u00f6rn i och med att Ronander & Co. g\u00e5r loss i All Along The Watchtower.<\/em> Han och Bengtsson turas om att brodera ut stick p\u00e5 ett s\u00e4tt som behagar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En ytterligare ofr\u00e5nkomlig besk synpunkt r\u00f6r det faktum att Silver n\u00e4stan bara fick vokala uppdrag i b\u00f6rjan och slutet, f\u00f6rvisso till stor bel\u00e5tenhet. I \u00f6vrigt m\u00e5ste det betraktas som misshush\u00e5llning med resurser att damen i hatt stod p\u00e5 scen med gitarr p\u00e5 magen utan att f\u00e5 g\u00f6ra avtryck. Borde ha f\u00e5tt ta hand om fler duetter. Aprop\u00e5 anekdoter handlade den roligaste om det pinsamma enligt Totta att bli en l\u00e5ngk\u00f6rare p\u00e5 Svensktoppen. S\u00e5ngen det handlade om var f\u00f6rst\u00e5s l\u00e4tt sj\u00e4lvbiografiska En clown i mina kl\u00e4der<\/em>, fast n\u00e4r jag googlat har jag f\u00e5tt fram att ytterligare fem melodier kom p\u00e5 Svensktoppen, kanske var det n\u00e5gra av dem som bara var n\u00e4ra att r\u00f6stas in. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inledningen \u00e4r f\u00f6rsynt, rent av gripande med Alltid inom mig och <\/em>svepande vemodig countrydoft i antikrigsl\u00e5ten Han kom hem<\/em>, cover p\u00e5 John Prine som jag s\u00e5g i Konserthuset vid dennes sista bes\u00f6k i Sverige. M\u00e4rker n\u00e4r jag \u00f6gnar igenom anteckningarna att konserten inte saknade utlovad intimitet och n\u00e4rvaro, men f\u00f6r ofta hakade snarlika l\u00e5tar i varann och passerade f\u00f6rbi utan att man tog upp dem i kartoteket \u00f6ver extraordin\u00e4ra liveversioner. Maria (\u00e4r detta allt vi har…)<\/em> vadar i vackert vemod. Uppskattar det kl\u00e4mmiga stuket i Hj\u00e4rtat \u00e4r ett trubbigt instrument <\/em>och noterar en h\u00f6jdpunkt i cajun-style featuring dragspel d\u00e4r det riffas frejdigt i melodi med rim p\u00e5 Pite\u00e5. I Ballad f\u00f6r Torsten och Sanne (K\u00e4rleken) <\/em>lirar Magnus Bengtsson slide p\u00e5 ett s\u00e4tt som lyfter soundet och det \u00e4r nog den enda svenskspr\u00e5kiga text ”Malla” ombes\u00f6rjer, hans original nota bene. Den sekvensen d\u00e4r tributen rotar sig som b\u00e4st i Tottas oefterh\u00e4rmliga mylla involverar Jenny Silver och s\u00e4rlingen Townes van Zandt. Syftar p\u00e5 duett med Dan Hylander fr\u00e5n \u00f6ppningssp\u00e5ret p\u00e5 f\u00f6rsta samarbetet (Det bl\u00e5ser en vind) <\/em>j\u00e4mte Bibelord i hyresrum. P\u00e5 v\u00e4g igen <\/em>funkar ocks\u00e5 f\u00f6rtr\u00e4ffligt med sin r\u00f6rande melankoli och p\u00e5 sluttampen levererar Ronander och Hylanders r\u00f6ster Bara m\u00e5nen \u00e4r full. <\/em>Visst \u00e4r det paradoxalt att jag kan lyfta fram en hel del fr\u00e5n en tillst\u00e4llning som \u00e4nd\u00e5 gjorde mig halvt om halvt besviken.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

24\/5 2026 Stora Teatern i G\u00f6teborg Dan Hylander, Jenny Silver och Mats Ronander med Hasse Olsson Band Var nyfiket f\u00f6rv\u00e4ntansfull fast jag innerst inne vet att jag \u00e4r sv\u00e5rflirtad, n\u00e4r det g\u00e4ller hyllningar av artister vilka med avsev\u00e4rd kraft och k\u00e4nsla drabbat mig. Fick efter f\u00f6rfr\u00e5gan en recensionsbiljett p\u00e5 b\u00e4sta plats trots att spelningen i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-205502","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205502","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205502"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205502\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205554,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205502\/revisions\/205554"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205502"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205502"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205502"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}