{"id":205496,"date":"2026-05-26T00:42:20","date_gmt":"2026-05-25T23:42:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205496"},"modified":"2026-05-26T01:38:28","modified_gmt":"2026-05-26T00:38:28","slug":"teaterkritik-galeasens-eurotrash-traffar-mitt-i-prick-som-en-aktuell-spegel-vara-psykiska-besvar-i-europa-var-flykt-fran-skuld-men-ocksa-hur-band-skadas-i-en-nutida-schweizisk-overklassfamilj-dr","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205496","title":{"rendered":"Teaterkritik: Galeasens Eurotrash tr\u00e4ffar mitt i prick som en aktuell spegel. V\u00e5ra psykiska besv\u00e4r i Europa, v\u00e5r flykt fr\u00e5n skuld, men ocks\u00e5 hur band skadas i en nutida schweizisk \u00f6verklassfamilj – drabbad av v\u00e4rldskrig och nazism \u2013 blir k\u00e4nnbara."},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Eurotrash (sedd 25 maj 2026)<\/p>\n\n\n\n

Scen Galeasen<\/p>\n\n\n\n

Baserad p\u00e5 boken Eurotrash av Christian Kracht<\/p>\n\n\n\n

Dramatisering av Kristian Hallberg<\/p>\n\n\n\n

Regi Natalie Ringler<\/p>\n\n\n\n

Scenografi\/kostym Rikke Juellund<\/p>\n\n\n\n

Mask Anna Olofsson<\/p>\n\n\n\n

Ljus Tobias Hallgren<\/p>\n\n\n\n

Musik Sole Gipp Ossler<\/p>\n\n\n\n

Medverkande David Rangborg, Monica Stenbeck, Johan Wahlstr\u00f6m, Fredrik Odenborg<\/p>\n\n\n\n

Galeasens dramatisering av boken Eurotrash som skrevs 2021 – gjord av Kristian Hallberg \u2013 regisserad av Natalie Ringler – b\u00f6rjar med att en av huvudpersonerna \u2013 sonen Christian Kracht – m\u00e5r d\u00e5ligt. Han b\u00e4r samma namn som f\u00f6rfattaren som skrivit boken som pj\u00e4sen baseras p\u00e5, vilket skapar en metaniv\u00e5. Detta vittnar om hur den verkliga f\u00f6rfattaren ocks\u00e5 brukar leka med sin roll som f\u00f6rfattare. Handlingen r\u00f6r sig i korthet kring att son och mor ska bege sig ut p\u00e5 en resa i v\u00e4rlden tillsammans. Syftet \u2013 f\u00f6rutom att genomf\u00f6ra en sista resa – som sonen mycket skuldtyngd best\u00e4mt – \u00e4r att g\u00f6ra sig av med mammans stora m\u00e4ngd pengar genererade fr\u00e5n vapen-aktier. Fr\u00e5gan \u00e4r ocks\u00e5 \u2013 vad gjorde pappa under kriget?<\/p>\n\n\n\n

Som inledning ser vi sonen \u2013 spelad av David Rangborg – sitta och vrida sig i en stol f\u00f6r att han har problem med magen. Att denna sm\u00e4rta \u00e5terkommer i hans liv, f\u00e5r vi strax veta \u2013 n\u00e4r han med stor svada b\u00f6rjar ber\u00e4tta om sitt m\u00e5ende f\u00f6r den lite blas\u00e9 expediten i en boutique. Han passar n\u00e4mligen p\u00e5 att lyxshoppa lite, inf\u00f6r sin tr\u00e4ff med sin gamla sjuka mor.<\/p>\n\n\n\n

Illam\u00e5endet \u2013 men ocks\u00e5 behovet av att ber\u00e4tta – blir som en ing\u00e5ng till det som senare nystas upp ur hans f\u00f6rflutna. Nog har han sk\u00e4l till att ha dragit p\u00e5 sig problem med sina inre organ … visar det sig.  Problem med inre organ har \u00e4ven hans gamla mamma som blivit opererad f\u00f6r stomi. Hon beh\u00f6ver f\u00e5 hj\u00e4lp med att t\u00f6mma sin stomi-p\u00e5se med bajs av sonen – titt som t\u00e4tt \u2013 p\u00e5 den resa de snart ska bege sig ut p\u00e5. Sm\u00e4rta, inre tryck, ordsvada och omsorg blir centralt. Mamman ber\u00e4ttar f\u00f6r sin son att hon hotas \u201datt dr\u00e4nkas inifr\u00e5n\u201d om han inte hj\u00e4lper henne – och sonen sig tar an uppdraget – fast han \u00e4cklas.<\/p>\n\n\n\n

Vi har s\u00e5ledes tv\u00e5 p\u00e5g\u00e5ende inre fysiska skador, med var sitt symbolv\u00e4rde, i detta spel som f\u00f6ljer en mycket v\u00e4lb\u00e4rgad familj fr\u00e5n Schweiz. Mamman som vuxit upp med en fullblodsnazist till far \u2013 lever ocks\u00e5 omh\u00e4ndertagen av psykv\u00e5rden.<\/p>\n\n\n\n

David Rangborg har redan fr\u00e5n start en speciell n\u00e4rvaro i sitt agerande. P\u00e5 ett mycket utstuderat s\u00e4tt (\u00e4nd\u00e5 autentiskt) vrider han sig i sina pl\u00e5gor. Kroppen talar och n\u00e5got driver p\u00e5. Den allra f\u00f6rsta scenen glider \u00f6ver till att bli komisk. H\u00e4r \u00e4r tonen satt. Den uttryckta of\u00f6rm\u00e5gan blir komisk, samtidigt syns det tragiska. N\u00e5got tycks ha kapat banden till k\u00e4nslorna som beh\u00f6ver komma fram. M\u00e4ngder av ord kommer ur hans mun, men var \u00e4r f\u00f6rankringen? Sonens relation till den mycket excentriska mamman, \u00e4r mer \u00e4n komplicerad, visar det sig. Hon talar i sin tur om sonens \u201dglas-bubble-sjuka\u201d som barn. St\u00e4ndigt projicerar hon fr\u00e4ckt, som en upph\u00f6jd diva, m\u00e4ngder av eget m\u00e5ende p\u00e5 honom. En trov\u00e4rdig v\u00e4rme som finns dem emellan, lyser ocks\u00e5 fram i gestaltningen.<\/p>\n\n\n\n

Mamman – som \u00e4r den omv\u00e4xlande sk\u00f6ra men ofta \u00e4nd\u00e5 starkt utfallande och handlingskraftiga – gestaltas genialiskt av Monica Stenbeck. Mycket autentiskt \u00f6verraskar hennes hum\u00f6rsv\u00e4ngningar. De k\u00e4nns \u00e4nda ner i vuxen-barn-omsorgs-nerven. \u00c4r man som jag i Christians \u00e5lder k\u00e4nner man igen sig i scenerna d\u00e4r han v\u00e5rdar sin \u00e4ldre mor. De ombytta rollerna, den kroppsliga pl\u00f6tsliga n\u00e4rheten, integriteten som s\u00e4tts p\u00e5 spel, blir trov\u00e4rdig. <\/p>\n\n\n\n

Tidigt i f\u00f6rest\u00e4llningen formas ocks\u00e5 temat om ber\u00e4ttande (f\u00f6rfattande) – ur flera aspekter. Sonen, som vi f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r f\u00f6rfattare, talar i en strid str\u00f6m \u00e5terkommande till oss i publiken \u2013 som om han t\u00e4nker h\u00f6gt. Hans mor – uppmanar ocks\u00e5 honom flera g\u00e5nger att ber\u00e4tta n\u00e5got<\/em> f\u00f6r henne, f\u00f6r att lugna henne. Men ordsvadan blir ocks\u00e5 till riktiga osanningar och anv\u00e4nds som ren och sk\u00e4r manipulering.  Christian beh\u00f6ver f\u00e5 sin \u00f6ver 80 \u00e5r gamla mor att bli f\u00f6ljsam p\u00e5 den resa de g\u00f6r. Det \u00e4r ju han som h\u00e5ller i rodret. Hon \u00e4r gammal och sjuk.<\/p>\n\n\n\n

En kontrast till de rikas neurotiska beteende skapas effektfullt av Johan Wahlstr\u00f6ms k\u00e4nsloladdade men stumma gestalt som taxichauff\u00f6r. Hans sammanbitna n\u00e4rvaro g\u00f6r de m\u00e5nga fladdriga utfallen synliga. Maktobalansen i v\u00e4rlden k\u00e4nns av, d\u00e4r vissa drabbas av rika personers agerande utan eftertanke. H\u00e4r k\u00e4nns \u00e4ven ett effektfullt regiarbete.<\/p>\n\n\n\n

En k\u00e4nnbar samtidsanknytning med en aktuell fl\u00e4kt av business och kommersiell verklighet \u2013 formas av Fredric Odenborgs spel och k\u00f6ns\u00f6verskridande chicka kl\u00e4dsel. B\u00e5de som bankpersonal och boutique-anst\u00e4lld. Imponerande smidigt agerar Odenborg ocks\u00e5 utifr\u00e5n sin dansbeg\u00e5vning \u2013 bland annat som isl\u00e4ndsk gl\u00e4djeflicka – vilket skapar en precis kroppslig mim-precision i spelet. Gestalterna blir subtilt kusliga, och v\u00e4ldigt tr\u00e4ffande.<\/p>\n\n\n\n

Christian Kracht f\u00f6dd 1966 (som sj\u00e4lv n\u00e4rvarade vid premi\u00e4ren p\u00e5 Galeasen) har f\u00e5tt mycket uppm\u00e4rksamhet som samtidsskildrare under en l\u00e4ngre tid. M\u00e5nga ser honom som kontroversiell. Sj\u00e4lv beskriver han sin stil som parodisk och en blandning av h\u00f6g- och l\u00e5gkultur. H\u00e4r k\u00e4nns ett visst sl\u00e4ktskap med den franska f\u00f6rfattaren Michel Houellebecq.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ett angel\u00e4get material Galeasen \u00e5terigen tagit sig an att dramatisera. F\u00f6rmodat skulle jag sett f\u00f6rst\u00e4llningen i b\u00f6rjan av spelperioden, och inte en m\u00e5ndag sista m\u00e5naden den ges. Men mycket glad \u00f6ver den gedigna och underh\u00e5llande gestaltningen vandrar jag hem\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen Galeasen Baserad p\u00e5 boken Eurotrash av Christian Kracht Dramatisering av Kristian Hallberg Regi Natalie Ringler Scenografi\/kostym Rikke Juellund Mask Anna Olofsson Ljus Tobias Hallgren Musik Sole Gipp Ossler Medverkande David Rangborg, Monica Stenbeck, Johan Wahlstr\u00f6m, Fredrik Odenborg Galeasens dramatisering av boken Eurotrash som skrevs 2021 – gjord av Kristian […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-205496","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205496","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205496"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205496\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205501,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205496\/revisions\/205501"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205496"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205496"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205496"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}