{"id":205462,"date":"2026-05-25T23:06:09","date_gmt":"2026-05-25T22:06:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205462"},"modified":"2026-05-25T23:06:09","modified_gmt":"2026-05-25T22:06:09","slug":"dromska-forflyttningar-med-fransk-klang-ship-song-pa-kinesiska-muren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205462","title":{"rendered":"Dr\u00f6mska f\u00f6rflyttningar med fransk klang – Ship Song p\u00e5 Kinesiska Muren"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus & regi: Emilie Strandberg<\/p>\n\n\n\n

Inspirerad av romanen Emily L. av Maguerite Duras (\u00f6vers\u00e4ttning Britt Arenander)<\/p>\n\n\n\n

Rumslig gestaltning och kostym: Maria Safronova Wahlstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Sara Suneson<\/p>\n\n\n\n

Musik: Fanny Umaerus<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Caroline Andr\u00e9asson, Annika Nordin, Johanna Westfelt, Hanna Holmqvist, John Lal\u00e9r och Anna S\u00f6derling<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Fanny Umaerus<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 21\/5 2026 p\u00e5 Kinesiska Muren i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/5<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d av G\u00f6teborgs Stad, Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden, Irisstipendiet och ABF V\u00e4st<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Denna text borde ha publicerats i helgen. Roade mig d\u00e5 med annat och har dessutom inte haft tillr\u00e4ckligt med varken energi eller fokus p\u00e5 grund av segdragen f\u00f6rkylning. Ska direkt s\u00e4gas att lockande konsert medf\u00f6rde att jag inte n\u00e4rvarade p\u00e5 urpremi\u00e4ren. Var ist\u00e4llet p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen kv\u00e4llen efter. Eftersom det ing\u00e5r i arrangemanget att man kan ladda upp med b\u00e5de mat och dryck i samma pittoreska lokal (tidigare rest. Kinesiska muren) som pj\u00e4sen utspelas, valde jag att \u00e4ta den goda kycklingr\u00e4tt som var huvudnumret p\u00e5 menyn. Till denna kunde man k\u00f6pa en designad vinkupa med valfritt inneh\u00e5ll d\u00e4r p\u00e5fyllning i pausen ingick. Middag och dryck serverades p\u00e5 vita dukar till facila priser. Glaset st\u00e5r numera som souvenir i mitt vitrinsk\u00e5p. Mig veterligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag sitter i denna lokal och dinerar och, med utsikt mot hamnen och kranar p\u00e5 Hisingssidan i solens sken. \u00c4ntrade detta hus i behov av renovering ett par stenkast fr\u00e5n Stenpirens h\u00e5llplats, f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r ett par m\u00e5nader sedan. S\u00e5g i ett tr\u00e5ngt utrymme i baren vid entr\u00e9n senaste produktionen fr\u00e5n Konstkollektivet Sn\u00f6 Stilla v\u00e4gg<\/em>. I och med att dramatikern Emelie Strandberg vid flera tillf\u00e4llen jobbat med Konstkollektivet vars konstn\u00e4rlige ledare har en huvudroll i hennes pj\u00e4s, kan det till viss del ses som att samarbete skett. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
min bild<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bakom varje verk som s\u00e4tts upp finns en upprinnelse, en process som leder fram till tiden f\u00f6r repetition. M\u00e5nga tankar och motiv har uppst\u00e5tt och lagrats hos initiativtagare och ensemble. Det finns en specifik f\u00f6rhistoria till Ship Song<\/em>. \u00c4ven om den inte ska betraktas som en frist\u00e5ende forts\u00e4ttning emanerar den ur upps\u00e4ttningen av Sm\u00e4rtan <\/em>2018 p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater (recenserad h\u00e4r). Gastkramande dagboken signerad Marguerite Duras med samma titel har jag l\u00e4st liksom \u00c4lskaren <\/em>(valdes i lustl\u00e4sarcirkel jag tillh\u00f6rde) och romanen Halv elva en sommarkv\u00e4ll. <\/em>Med femtio romaner och pj\u00e4ser i sitt cv anses Duras vara en av efterkrigstidens mest betydande f\u00f6rfattare i Frankrike. F\u00f6r cineaster \u00e4r hon ju k\u00e4nd f\u00f6r inte minst India Song <\/em>och Hiroshima Min \u00e4lsjade.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Po\u00e4ngen \u00e4r att Strandberg regisserade Sm\u00e4rtan<\/em> som jag h\u00e4vdar var en konstn\u00e4rlig triumf och stod p\u00e5 scen tillsammans med Carina Boberg, vars utseende kunde tas f\u00f6r portr\u00e4ttlikt f\u00f6rfattaren. Duon hade planerat f\u00f6r en forts\u00e4ttning genom att iscens\u00e4tta Ship Song. <\/em>P\u00e5 en v\u00e4gg in till rummet projiceras en videosnutt med Boberg p\u00e5 bistro i Paris. Sorgligt nog kullkastades duons intentioner n\u00e4r den \u00e4ldre kollegan avled. Strax efter\u00e5t p\u00e5b\u00f6rjade Strandberg sitt arbete med den pj\u00e4s som utspelas p\u00e5 ett egendomligt caf\u00e9 i Normandie, f\u00f6rs\u00f6kte navigera sig fram i sorgen, saknaden efter sin v\u00e4n f\u00f6r att skriva sig fram till en kreativ h\u00e5llning. Om dramats och sk\u00e5deplatsens f\u00f6ruts\u00e4ttningar deklareras att m\u00f6ten \u00e4ger rum p\u00e5 Caf\u00e9 Gl\u00f6mskan (andra t\u00e4nkbara namn dryftas) i en hamnstad d\u00e4r Seine mynnar ut i Atlanten. Utanf\u00f6r Kinesiska Muren syns genom f\u00f6nstren G\u00f6ta \u00c4lv som mynnar ut i Kattegatt. F\u00f6rfattaren i Duras text sitter med sin f\u00f6rsenade \u00e4lskare till bords och diktar ihop en ber\u00e4ttelse kring ett omaka par de observerar. Caf\u00e9et med lagad mat och fullst\u00e4ndiga r\u00e4ttigheter drivs av en egensinnig kvinna och hennes m\u00e4rkligt agerande dotter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Identifierar n\u00e5gra i publiken d\u00e4r jag sitter centralt placerad vid ett runt bord. Somliga tillh\u00f6r branschen. Om man inte r\u00e4knar med det upph\u00f6jda bordet vid ett av burspr\u00e5ken och en mobil kuliss symboliserandes en bar finns ingen naturlig scen. Det ageras dessutom alldeles intill oss och utanf\u00f6r p\u00e5 asfalten p\u00e5 vad som ska f\u00f6rest\u00e4lla uteservering. Ingen scenbelysning finns f\u00f6r att markera att ett sceniskt verk p\u00e5g\u00e5r. Ist\u00e4llet utg\u00f6rs introt av toner framst\u00e4llda av Fanny Umaerus vid piano. De f\u00f6rs\u00e4tter oss i avsedd st\u00e4mning. Hon har komponerat franskklingande kongenial musik i en anda av Satie och Edit Piaf. En d\u00e4nga som avrundar f\u00f6rsta akten tycker jag mig k\u00e4nna igen. Ensemblen ackompanjeras n\u00e4r den sjunger visa p\u00e5 franska \u00e5tergiven i ”menyn”\/ programh\u00e4ftet. Kan flikas in att Fannys pappa (recenserats ett par g\u00e5nger) fanns bland publiken. Musikern och komponisten spelar f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande d\u00e4rtill dragspel. Uppskattade hur dr\u00f6jande eller drivande klanger antingen bildar avbrott i det g\u00e5tfulla skeendet eller v\u00e4vts in i helheten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kroppars r\u00f6relser och deras reaktioner p\u00e5 varandra \u00e4r en annan best\u00e5ndsdel att beakta. Genom Sara Sunesons f\u00f6rsorg framh\u00e4vs s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rfattarens estetik som det gungfly ber\u00e4ttelsen vistas i. Koordinerade aktioner bidrar till en performance-vibe, betonar att de varelser vi f\u00f6ljer befinner sig i olika existenser. Vid upprepade tillf\u00e4llen understryker manus utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Strindbergs Ett dr\u00f6mspel<\/em> vars mantra ju lyfts fram i slutscenen av Fanny och Alexander. <\/em>Paret som studeras dricker en hel del, bourbon och svart pilsen(!). Den virile reslige mannen \u00e4r betydligt yngre \u00e4n den kortv\u00e4xta kvinnan i barnsandaler han oavbrutet riktar blicken mot. Hon verkar mestadels vara i dvala f\u00f6r att med oj\u00e4mna mellanrum spritta av liv. Ber\u00e4ttaren och hennes \u00e4lskare diktar p\u00e5 avst\u00e5nd ihop en historia om det engelsktalande omaka paret, g\u00f6r dem till kapten och dennes hustru. Denna dunkla saga och resonerandet som \u00e4r pj\u00e4sens k\u00e4rna handlar om beroende och nycker, saknad och f\u00f6rlust. Den v\u00e4ntande gestaltad av Caroline Andreasson anger f\u00f6rvisso varf\u00f6r hon avskyr sist n\u00e4mnda begrepp. Att \u00f6verhuvudtaget f\u00e5 sl\u00e4ppa nuets omtumlande skav med v\u00e5ra verbala skyttegravskrig som inte alls f\u00f6rs\u00f6ker l\u00f6sa \u00f6verh\u00e4ngande akuta problem, k\u00e4nns oerh\u00f6rt befriande. Detta blir verkligen en resa in i en absurd, infallsrik v\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Rollistan best\u00e5r av m\u00e4nniskor utan namn. Ist\u00e4llet k\u00e4nnetecknas de med olika attribut: Den v\u00e4ntande, hon som gick, \u00e4garinnan och \u00e4garinnans dotter, den store mannen samt en mycket liten kvinna. Frilansaren Annika Nordin, som kunnat ses p\u00e5 Folkteatern, hos Trixter, i tv-serier och filmer, har f\u00e5tt uppdraget att vara ”den som gick”. Minns jag r\u00e4tt \u00e4r hon f\u00f6rst p\u00e5 plats i andra aktens inledande fas, d\u00e5 i egenskap av n\u00e5gon som l\u00e4mnat jordelivet. John Lal\u00e9r har jag fr\u00e5n 2013 och fram\u00e5t besk\u00e5dat i fyra produktioner p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater medan hans motspelare Anna S\u00f6derling \u00e4r en diversearbetare i kultursektorn som sysslat med radioteater, varit speaker, sjungit, regisserat och skrivit manus med mera. Excentriska \u00e4garinnan som vill s\u00e4lja f\u00f6r att s\u00f6ka lyckan i Vietnam g\u00f6rs av Johanna Westfelt. Hon \u00e4r f\u00f6rutom sk\u00e5despelare l\u00e4rare, s\u00e5ngare, diplomerad mass\u00f6r och r\u00f6stcoach. Spelar den sturska fast f\u00f6rvirrade dottern g\u00f6r Hanna Holmqvist, kan titulera sig producent och ing\u00e5r i Abnorm Scenkonst som h\u00e4rf\u00f6rleden rosades h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hur lanseras d\u00e5 pj\u00e4sen av initiativtagaren som skrivit den ut\u00f6ver vad som redan avhandlats? Jo att Ship Song <\/em>kretsar kring att f\u00f6rlora en v\u00e4n, att intrigen \u00e4ger rum i ett kustsamh\u00e4lle d\u00e4r livet tycks st\u00e5 till fast p\u00e5 ett inre plan h\u00e4nder desto mer, En folktom milj\u00f6 fylls av udda karakt\u00e4rer. ”Varf\u00f6r vill vissa bort medan andra stannar kvar?” Det handlar om dr\u00f6mmar och l\u00e4ngtan, avsked och och relationer och om hur mycket saknad vi t\u00e5l. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Dr\u00f6mspelsartade inramningen undandrar sig rationellt t\u00e4nkande. Ist\u00e4llet f\u00f6r att analysera eller leta efter sammanhang g\u00f6r man klokast i att sl\u00e4ppa logikens lagar och l\u00e5ta sig er\u00f6vras. Musiken, s\u00e5ngen, r\u00f6relserna och replikerna i detta platsspecifika drama blir till effektfulla pusselbitar. I f\u00f6rsta akten uppt\u00e4cks att h\u00f6rbarheten hade varit b\u00e4ttre om myggor anv\u00e4nts d\u00e5 man upptr\u00e4der i vad som inte inretts till teaterrum. Den franska doften m\u00e4rks inte minst p\u00e5 livliga konversationer. Resonemang st\u00f6ts och bl\u00f6ts som i en psykologiskt inriktad Rohmer-film med flera generationer som argumenterar f\u00f6r sin sak. F\u00f6r er som vill uppleva n\u00e5got extraordin\u00e4rt live rekommenderas upps\u00e4ttningen. Ensemblen engagerar! Vill avslutningsvis framh\u00e5lla ett par speciella. T\u00e4nker dels p\u00e5 etablissemangets specialitet, en r\u00e4tt g\u00e4ster antingen \u00e4lskar eller avskyr med lika fr\u00e5n lukt som surstr\u00f6mming, dels p\u00e5 hur John Lal\u00e9r hade tilldelats en speakerfunktion som \u00e5tergav situationer vi s\u00e5g utanf\u00f6r (vad hade h\u00e4nt om f\u00f6rbipasserande hade interagerat?) f\u00f6nstren inklusive repliker. Detta var en s\u00e4llsam stund i en f\u00f6r mig helt ny omgivning. I slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen tutade f\u00f6r \u00f6vrigt en f\u00f6rbipasserande b\u00e5t flera g\u00e5nger, ett exempel hur den vanliga v\u00e4rlden gjorde sig p\u00e5mind p\u00e5 ett of\u00f6ruts\u00e4gbart vis. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus & regi: Emilie Strandberg Inspirerad av romanen Emily L. av Maguerite Duras (\u00f6vers\u00e4ttning Britt Arenander) Rumslig gestaltning och kostym: Maria Safronova Wahlstr\u00f6m Koreograf: Sara Suneson Musik: Fanny Umaerus Medverkande: Caroline Andr\u00e9asson, Annika Nordin, Johanna Westfelt, Hanna Holmqvist, John Lal\u00e9r och Anna S\u00f6derling Musiker: Fanny Umaerus Urpremi\u00e4r 21\/5 2026 p\u00e5 Kinesiska Muren i G\u00f6teborg Spelas […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-205462","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205462","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205462"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205462\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205495,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205462\/revisions\/205495"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205462"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205462"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205462"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}