{"id":205436,"date":"2026-05-24T01:32:37","date_gmt":"2026-05-24T00:32:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205436"},"modified":"2026-05-27T12:07:16","modified_gmt":"2026-05-27T11:07:16","slug":"enastaende-samarbete-och-uppdatering-av-sound-nordan-med-lena-willemark-ale-moller-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205436","title":{"rendered":"Enast\u00e5ende samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale M\u00f6ller p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

21\/5 2026<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5pekas fr\u00e5n scen att samarbetet mellan Ale M\u00f6ller och Lena Willemark p\u00e5g\u00e5tt i perioder under cirka fyrtio \u00e5r. Erinrar mig Frifot och den modernistiska folkmusik med jazziga f\u00f6rtecken de skapade i Enteli. Var f\u00f6r sig har jag ocks\u00e5 h\u00f6rt dessa cross -over giganter i diverse konstellationer. F\u00f6r Lenas del med exempelvis Jonas Knutsson och Mats \u00d6berg, med GSO, Anders Jormin och Karin Nakagawa, Elise Einardotters Ensemble och Murbr\u00e4ckan. Multiinstrumentalisten Ale har jag sett tillsammans med Bohusl\u00e4n Big Band, Eric Bibb, Jan Lundgren & Ewan Svenssons trio, Filarfolket, Ale M\u00f6ller Band och tre g\u00e5nger med hans lyckade projekt Xeno Mania (tv\u00e5 av dem recenserades) vars album jag recenserade i Orkesterjournalen. Han har gjort s\u00e5 otroligt mycket att man inte kan h\u00e5lla koll utan att p\u00e5minnas av f\u00f6rteckningar, till exempel Kabar\u00e9orkestern och T\u00e4ltprojektet. B\u00e4gge har erh\u00e5llit en m\u00e4ngd utm\u00e4rkelser inklusive kunglig medalj. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nordan fanns redan f\u00f6r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan fast i annan s\u00e4ttning. D\u00e5 tillverkades en omtalad skiva. 2014 kom Nordan Suite<\/em> med V\u00e4ster\u00e5s Sinfonietta och Rafael Sida Hulzar. P\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9 celebrerar utgivningen av Nordankv\u00e4den<\/em>, en forts\u00e4ttning och f\u00f6rl\u00e4ngning av projektet. Lyssnarna f\u00e5r stifta bekantskap med sjutton l\u00e5tar signerade det s\u00f6ml\u00f6st samarbetande paret. Vid den f\u00f6rsta introduktionen p\u00e5 Storan f\u00e5r publiken (ungef\u00e4r 2\/3 bel\u00e4ggning) veta att man utg\u00e5tt fr\u00e5n medeltida ballader. L\u00e5tarna har inordnats i sviter vilket medf\u00f6r att ofta uppst\u00e5r en luftigt jammig atmosf\u00e4r som perfekt passar in i vad vi kan kalla jazzig spelmanstradition.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Willemark \u00e4r givetvis s\u00e5ngsolist och trakterar fiol och viola. Ale M\u00f6ller sjunger f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 och har hand om en arsenal av str\u00e4ng-, bl\u00e5s och rytminstrument. Bet\u00e4nk att han i ungdomen spelat elgitarr och trumpet. Mandola, ur\u00e5ldriga bl\u00e5sinstrumentet skalmeja, hackebr\u00e4da och kohorn k\u00e4nns igen. \u00c4r ocks\u00e5 utrustad med akustisk gitarr, dulcimer och fler fl\u00f6jter. P\u00e5 slagverk och berimbau fanns Tina Quartey, pionj\u00e4r som bel\u00f6nats f\u00f6r att ha f\u00f6rdjupat och f\u00f6rnyat rytmtillf\u00f6rseln inom v\u00e4rldsmusik. Den sprillans f\u00e4rska skivan som s\u00e5ldes och signerades efter\u00e5t visade vara utgiven av ett skivbolag som Anna M\u00f6ller driver. Hon spelar fiol, viola och i enstaka melodi mandolin (om jag s\u00e5g r\u00e4tt). Far och dotter M\u00f6ller annonserade inte sin relation p\u00e5 scen, men de har \u00e5 andra sidan genomf\u00f6rt konserter p\u00e5 duo som k\u00e4nnare har vetskap om. Tror inte jag h\u00f6rt henne tidigare, den v\u00e4lutbildade musikern inriktad p\u00e5 etno som f\u00e5tt lektioner i Senegal och ing\u00e5r i Kolonien.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 klaviaturer framst\u00e4lls slingor och sound av Johan Graden som jag definitivt h\u00f6rt i jazziga sammanhang. Han v\u00e4xlar elegant emellan keyboard (kan l\u00e5ta likt elpiano), tramporgel och synt. Den i en synnerligen intressant formation jag b\u00e4st k\u00e4nner till \u00e4r kontrabasisten Dan Berglund, en bj\u00e4sse i svenskt musikliv med supertunga meriter fr\u00e5n v\u00e4rldsber\u00f6mda E.S.T, Tonbruket (ursprungligen Dan Berglunds Tonbruket) och Rymden f\u00f6r att n\u00e4mna grupperna han fr\u00e4mst associeras med. Har d\u00e4rtill h\u00f6rt honom som sideman i sp\u00e4nnande konstellationer. Ale utn\u00e4mnde honom till sammanbindande l\u00e4nk och n\u00e4ra nog kapellm\u00e4stare. Varje markerad takt han tog fram kunde urskiljas tack vare ypperlig ljudtekniker. Balansen mellan bas och diskant uppr\u00e4tth\u00f6lls optimalt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi informerades om uppl\u00e4gget. Ett n\u00e5got kortare set f\u00f6rst och efter pausen en lite l\u00e4ngre avdelning. Ska s\u00e4gas att att konserten genomf\u00f6rdes med en rytm som var noga utt\u00e4nkt, rent av idealisk i s\u00e4ttet att variera uttryck och grad av intensitet. De b\u00e5da frontande artisterna fokuserade p\u00e5 musiken och var sparsamma med snacket. Vissa relevanta upplysningar gavs givetvis och jag minns den i praktiken naivt godhj\u00e4rtade devisen ”mindre bly och mer ljus” fr\u00e5n Lena. Publiken f\u00e5r reda p\u00e5 att ett tema \u00e4r medeltida ballader sjunga till b\u00e5de gammal och ny musik, arrad av artisterna som har sin bas i spelmansmusik och d\u00e4rifr\u00e5n utforskar sound p\u00e5 ett hisnande vis. K\u00e4nslan f\u00f6r nyanser och kontraster, likv\u00e4l som sinnet f\u00f6r harmonik och dynamiska arr \u00e4r faktorer med vilka de g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng bekr\u00e4ftar sitt m\u00e4sterliga musicerande. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r vanskligt att anteckna i m\u00f6rker. Balladen om Den bergtagna <\/em>levererades inledningsvis. Det minns jag. Detta suggestiva m\u00e4sterverk f\u00f6regicks m\u00f6jligen av Myspolskan <\/em>fr\u00e5n 1600-talet. Skiftas med finess fr\u00e5n ensemblespel till features med en spelgl\u00e4dje som smittar av sig. Solon och dialoger utf\u00f6rs mitt i melodier eller kan utg\u00f6ra intro. I flera sekvenser konverserar far och dotter med Willemark med sina st\u00e4mmor och instrument. Och Anna och Lena hade flera flinka dueller p\u00e5 sina str\u00e5kinstrument. Rytmsektionen och melodimakaren med alla sina tangenter assisterar s\u00e5 att vi h\u00e4nf\u00f6rs, stundtals f\u00f6rtrollas. De vokala inslagen fr\u00e5n Willemark och \u00f6vriga som backar upp \u00e4r sj\u00e4lvklart oantastliga. Vad g\u00e4ller n\u00e4mnda kvinnas kvalit\u00e9er har hon sk\u00e4mt bort sina beundrare. Vi tar v\u00e5r klarast lysande stj\u00e4rna p\u00e5 den expanderande folkmusik-himlen f\u00f6r given oavsett om hon \u00f6ser p\u00e5, breder ut sig i innerliga ballader eller kular. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I f\u00f6rsta delen njuter jag kopi\u00f6st av en svits uppbyggnad. Fioler i intim samklang \u00f6verg\u00e5r i syntetiskt slinga och uts\u00f6kt fl\u00f6jtspel. Och ett f\u00f6rsynt sv\u00e4ng toppat av Sv\u00e4s M\u00e4rtas kuling <\/em>f\u00e5r mig att rysa av v\u00e4lbehag. Titeln uttalas inte men f\u00f6ruts\u00e4tter att repertoaren best\u00e5r av f\u00e4rska albumet. Kommer i paus i samspr\u00e5k med Dans instrumentkollega, dessutom professor, n\u00e4mligen tidigare n\u00e4mnda Anders Jormin. Kvarvarande sextio-sjuttio minuter m\u00e4rks att Nordan kommit in i andra andningen. Samtliga triumferar, ges sina stunder i rampljuset. Inte det minsta f\u00f6rv\u00e5nad att jag dras med av f\u00f6rstklassiga arr och hur de exekveras. Dynamiken styr i ett sound som g\u00e5r l\u00e5ngt bortom konventionell folkmusik. Beh\u00f6vs inga specialkunskaper f\u00f6r att f\u00e5ngas av deras beat, melodier och utforskande utflykter. Vi f\u00e5r Jungfrudansen<\/em> med Lena som anf\u00f6rare och en pilgrimss\u00e5ng fr\u00e5n medeltiden. Ytterligare en svit aviseras. I ett skede uppst\u00e5r magiskt sv\u00e4ng genom udda bl\u00e5sinstrument till tunga rytmer. Kommer jag ih\u00e5g r\u00e4tt framf\u00f6rs bland annat Systermordet <\/em>p\u00e5 temat ”m\u00e4n med makt”. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ett alster d\u00e4r fokus kontinuerligt f\u00f6rflyttas blir till ett av konsertens mest uppsluppna kr\u00f6n i en otroligt l\u00e4cker dynamik. I likhet med inspirerade jazzkonserter reserveras utrymme f\u00f6r varje medlem att uttrycka sig solistiskt. Vore fel att framh\u00e4va n\u00e5gon s\u00e4rskild. Dan Berglund med str\u00e5ke och Tina Quartey expos\u00e9er fastnade kanske allra mest j\u00e4mte features fr\u00e5n den musikant som h\u00e4rom \u00e5ret halvsekelsjubilerade som artist. Som v\u00e4ntat jublade vi tillr\u00e4ckligt entusiastiskt f\u00f6r att f\u00e5 extranummer. Det lanserades som En visa fr\u00e5n midsommartid med melodi fr\u00e5n Dala Floda. Fiolernas schvung stod i centrum. I likhet med varje extraordin\u00e4r konsert k\u00e4nner jag mig sig lyckligt lottad att befinna mig p\u00e5 r\u00e4tt st\u00e4lle. Blev uppfylld av tonernas sk\u00f6nhet och sv\u00e4ng. Att med respekt f\u00f6r traditionen utveckla en genre till gr\u00e4nsl\u00f6s musik med fabul\u00f6st instant appeal utan att n\u00e5gonsin g\u00f6ra avkall p\u00e5 kvalitet, \u00e4r en konstart M\u00f6ller & Willemark sannerligen beh\u00e4rskar. Och magnifika f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let ekvilibristiska musiker har handplockats till att ing\u00e5 i kretsen f\u00f6r att verkst\u00e4lla sinnrika id\u00e9er d\u00e4r f\u00f6rvaltande ofta \u00f6verg\u00e5r i f\u00f6rnyande uttryck. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

21\/5 2026 Stora Teatern i G\u00f6teborg P\u00e5pekas fr\u00e5n scen att samarbetet mellan Ale M\u00f6ller och Lena Willemark p\u00e5g\u00e5tt i perioder under cirka fyrtio \u00e5r. Erinrar mig Frifot och den modernistiska folkmusik med jazziga f\u00f6rtecken de skapade i Enteli. Var f\u00f6r sig har jag ocks\u00e5 h\u00f6rt dessa cross -over giganter i diverse konstellationer. F\u00f6r Lenas del […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-205436","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205436","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205436"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205436\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205528,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205436\/revisions\/205528"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205436"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205436"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205436"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}