{"id":205430,"date":"2026-05-23T18:13:39","date_gmt":"2026-05-23T17:13:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205430"},"modified":"2026-05-23T18:13:39","modified_gmt":"2026-05-23T17:13:39","slug":"lotta-antonsson-pa-fotografiska-vaneseendets-trygga-objekt-for-begar-biter-tillbaka-som-lockande-mysterium","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205430","title":{"rendered":"Lotta Antonsson p\u00e5 Fotografiska &#8211; Vaneseendets trygga objekt f\u00f6r beg\u00e4r biter tillbaka som lockande mysterium"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"393\" height=\"500\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Lockar-pa-hall.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-205431\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Lockar-pa-hall.webp 393w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Lockar-pa-hall-236x300.webp 236w\" sizes=\"auto, (max-width: 393px) 100vw, 393px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lotta Antonsson &#8211; I Am Everything.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fotografiska, Stockholm (25 april \u2013 29 nov 2026)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">D\u00e4r de perfekta t\u00e4nderna f\u00f6rv\u00e4ntas bl\u00e4nka och bl\u00e4nda skymtar en vass rad av sm\u00e5 vita sn\u00e4ckor. Pupillerna i det unga vackra kvinnoansiktet har ersatts av organiska men nu d\u00f6da material &#8211; s\u00e5som sn\u00e4ckskal eller \u00e4delstenar. F\u00f6rvirringen f\u00e5r betraktaren att ta ett steg bak\u00e5t. Blandmaterialen som bryter in i fotografiets traditionella svartvita papperskopia \u00e4r diskreta men har starka symbolv\u00e4rden. En \u00e5drad tr\u00e4bit h\u00e4r, ett p\u00e4rlband av sn\u00e4ckor d\u00e4r. Det \u00e4r genre\u00f6verskridande men fr\u00e4mst roar de med sin feminism, som (humoristiskt) glimmar till.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lotta Antonsson som studerade p\u00e5 Konstfack i b\u00f6rjan av 90-talet s\u00e4ger sig bland annat vara inspirerad av surrealisterna. Hon arbetade som professor i fotografi (HDK Valand) vid G\u00f6teborgs universitet 2007 \u2013 2016 men har idag atelj\u00e9 b\u00e5de i Berlin och i Falkenberg. Hon var med om den omv\u00e4lvande tiden d\u00e5 fotografiet mer \u00f6vergick till att vara konstverk och l\u00e4mnade sitt dokumenterande syfte. Hennes examensutst\u00e4llning p\u00e5 Konstfack hette <em>Take it as a man<\/em> och ett verk som visades p\u00e5 Moderna museet senare p\u00e5 90-talet hade titeln <em>This girl has inner beauty<\/em>. Antonsson finns representerad vid Moderna museet, Statens Konstr\u00e5d, Hasselbladsstiftelsen i G\u00f6teborg med mera. Fotografiskas utst\u00e4llning \u00e4r lite st\u00f6rre och omfattar b\u00e5de \u00e4ldre och nyare verk.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter n\u00e5gra varv k\u00e4nner jag att de \u00f6verv\u00e4gande svartvita verken som visar vackra kvinnors ansikten eller ofta smala v\u00e4lformade kroppar &#8211; b\u00e5de lockar men formar alla ett stilla uppror. Betraktarens vaneseende grusas subtilt, bit efter bit.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Antonsson har sagt i en intervju att hon \u00e4lskar havet och stranden \u2013 och det syns att hon medvetet anv\u00e4nder symboliken. De n\u00e4rvarande sn\u00e4ckorna, \u00e4delstenarna, str\u00e4nderna med vita skal, korallrevsbitarna v\u00e4cker tankar p\u00e5 livets f\u00f6rg\u00e4nglighet, naturens \u00f6verh\u00f6ghet, mystik och ett existentiellt allvar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Psykoanalytiskt kan en sn\u00e4cka med sin spiralform symbolisera processer som alltid r\u00f6r sig i cirklar, skal kan symbolisera n\u00e4rhet och intimitet med inneboende behov av skydd. De m\u00e5nga l\u00e4pparna som avsl\u00f6jar vassa rader av t\u00e4nder skulle en psykoanalytiker tolka som \u201dvagina dentata\u201d \u2013 m\u00e4nnens skr\u00e4ck.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det subtila brottet som de avvikande materialen skapar &#8211; kontrastverkan mot den milda inbjudande sk\u00f6nheten i kvinnomotiven \u2013 \u00e4r effektivt. F\u00f6rst lockas betraktaren att f\u00f6lja sina beg\u00e4r, f\u00f6r att sedan f\u00e5 rygga tillbaka.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Min favorit bland verken har n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 nacken, det \u00e4r ocks\u00e5 vinjettbilden till hela utst\u00e4llningen. I nederkanten p\u00e5 originalverket syns en bit strand fylld av sn\u00e4ckor. Det vackra men naturliga kvinnoansiktet \u2013 i 60-70-talsanda \u2013 med blont h\u00e5r lagom sexigt trassligt &#8211; har t\u00e4nder som inte \u00e4r att leka med. Hon lockar p\u00e5 h\u00e5ll, men biter ifr\u00e5n n\u00e4r man kommer n\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tidens tand tycks inte f\u00f6rst\u00f6ra Antonssons verk m\u00e4ttade av symboler. Med till synes sm\u00e5 &#8211; men v\u00e4l genomt\u00e4nkta medel \u2013 \u00f6verraskar hon fortfarande kvickt och l\u00e4tt sina betraktare.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Lotta-rotated.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Lotta-rotated.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Lotta-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Lotta Antonsson &#8211; I Am Everything. Fotografiska, Stockholm (25 april \u2013 29 nov 2026) D\u00e4r de perfekta t\u00e4nderna f\u00f6rv\u00e4ntas bl\u00e4nka och bl\u00e4nda skymtar en vass rad av sm\u00e5 vita sn\u00e4ckor. Pupillerna i det unga vackra kvinnoansiktet har ersatts av organiska men nu d\u00f6da material &#8211; s\u00e5som sn\u00e4ckskal eller \u00e4delstenar. F\u00f6rvirringen f\u00e5r betraktaren att ta ett [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-205430","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205430","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205430"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205430\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205434,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205430\/revisions\/205434"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205430"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205430"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}