{"id":205351,"date":"2026-05-21T15:51:15","date_gmt":"2026-05-21T14:51:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205351"},"modified":"2026-05-21T15:51:51","modified_gmt":"2026-05-21T14:51:51","slug":"filmrecension-miroirs-nr-3-en-bat-pa-oceanen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205351","title":{"rendered":"Filmrecension: Miroirs nr 3 &#8211; En b\u00e5t p\u00e5 oceanen"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/miroirs.jpg\" alt=\"Miroirs nr 3 - En b\u00e5t p\u00e5 oceanen\" width=\"500\" \/><\/p>\n<p>Miroirs nr 3 &#8211; En b\u00e5t p\u00e5 oceanen<br \/>\nBetyg 3<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 15 maj 2026<br \/>\nRegi Christian Petzold <\/p>\n<p>Vackert och begrundande kring hur m\u00e4nniskor hanterar sorg. Lite mystisk och upplagd som en slags deckarg\u00e5ta. Fr\u00e5gan borrar sig djupt in i oss och vi undrar: Vad \u00e4r det som familjen d\u00f6ljer? Ett r\u00e5d fr\u00e5n mig: Se till att inte veta f\u00f6r mycket innan du ser filmen.<\/p>\n<p>Laura \u00e4r en ung kvinna. Rollen spelas tr\u00e4ffs\u00e4kert av Paula Beer som f\u00f6rmedlar mycket under ytan. Hon g\u00e5r p\u00e5 en av de finaste musikh\u00f6gskolorna i Berlin och bor tillsammans med sin pojkv\u00e4n. Det \u00e4r n\u00e5got med Laura. Hon verkar deprimerad eller v\u00e4ldigt uttr\u00e5kad, ledsen. Hennes pojkv\u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 henne att ber\u00e4tta vad som tynger henne men han f\u00e5r inget svar p\u00e5 sin fr\u00e5ga. Under en helg p\u00e5 landet r\u00e5kar de ut f\u00f6r en sv\u00e5r bilolycka. Mirakul\u00f6st \u00f6ver Laura medan pojkv\u00e4nnen d\u00f6r. Betty, en medel\u00e5lders kvinna, bor n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n olycksplatsen och \u00e4r f\u00f6rst p\u00e5 plats. Hon springer dig och ringer efter ambulans.<\/p>\n<p>Laura beh\u00f6ver bara pl\u00e5stras om lite och vila n\u00e5gra dagar. Hon vill inte g\u00f6ra det p\u00e5 sjukhuset och fr\u00e5gar om hon f\u00e5r bo den tiden hos Betty ist\u00e4llet. Betty accepterar och tar hand om henne omsorgsfullt och v\u00e4nligt. Efter ett tag fr\u00e5n Laura tr\u00e4ffa Bettys man Bettys man Richard och sonen Max, som b\u00e5da bor p\u00e5 annat st\u00e4lle. Sonen \u00e4r en ung, vuxen man som liksom sin pappa \u00e4r hantverkare. Betty bjuder in dem p\u00e5 en middag d\u00e4r de f\u00e5r tr\u00e4ffa Laura. Det \u00e4r n\u00e5got som inte riktigt st\u00e4mmer. Pappan och sonen betraktar b\u00e5de Betty och Laura med misst\u00e4nksamhet. N\u00e5got bubblar under ytan. Det blir som en kriminalg\u00e5ta eller thriller d\u00e4r vi som betraktare vill veta vad det \u00e4r som ligger i botten. Varf\u00f6r \u00e4r Richard och Max s\u00e5 misst\u00e4nksamma?<\/p>\n<p>En av de viktiga pelarna som g\u00f6r att filmen h\u00e5ller \u00e4r de duktiga sk\u00e5despelarna. Paula Beer som Laura har jag redan n\u00e4mnt. Men minst lika viktiga f\u00f6r att filmen ska fungera \u00e4r Barbara Auer som Betty, Matthias Brandt som Richard och Enno Trebs som Max. De tv\u00e5 m\u00e4nnen gestaltar s\u00e5 bra dessa tv\u00e5 jordn\u00e4ra, hantverkare som helt klart har ett tungt bagage, n\u00e5got har s\u00e5rat dem och gjort dem r\u00e4dda f\u00f6r att v\u00e4lkomna Laura. <\/p>\n<p>Filmens styrka \u00e4r att den inte ber\u00e4ttar allting och inte \u00e4r alltf\u00f6r tydlig. Samtidigt l\u00e4mnar den mig med m\u00e5nga fr\u00e5gor, som jag inte vet om jag \u00e4r n\u00f6jd med att ha f\u00e5tt i mitt kn\u00e4. Framf\u00f6r allt handlar mina funderingar efter filmen om Laura. Det var \u00e4nd\u00e5 hon som ville stanna hos Betty under sin konvalescens. Det var inte Betty som bad henne att stanna.<\/p>\n<p>Filmens styrka \u00e4r samtidigt dess svaghet. Den svaga l\u00e4nken \u00e4r Lauras historia. Hennes f\u00f6rflutna och hennes beteende h\u00e4nger i luften och det k\u00e4nns till och med som att hon \u00e4r en elak person som bara tar emot omsorg och tillit men inte vill ge n\u00e5got tillbaka, b\u00e5de fr\u00e5n sin tid med sin pojkv\u00e4n och sin tid med Bettys familj. Delar av hennes beteende \u00e4r dunkelt och sv\u00e5rt att begripa.<\/p>\n<p>Filmen \u00e4r v\u00e4lgjord men n\u00e5r inte riktigt till h\u00f6gre niv\u00e5. Den k\u00e4nns inte helt klar. Men den ber\u00e4ttar samtidigt n\u00e5got viktigt om att leva med sorg och hur viktigt det \u00e4r med relationer. Att det viktiga f\u00f6r att g\u00e5 vidare vid stor saknad \u00e4r att ha relationer.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/Gl80sarEds4?si=WqT4GhBsNvvwMrBg\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Miroirs nr 3 &#8211; En b\u00e5t p\u00e5 oceanen Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r 15 maj 2026 Regi Christian Petzold Vackert och begrundande kring hur m\u00e4nniskor hanterar sorg. Lite mystisk och upplagd som en slags deckarg\u00e5ta. Fr\u00e5gan borrar sig djupt in i oss och vi undrar: Vad \u00e4r det som familjen d\u00f6ljer? Ett r\u00e5d fr\u00e5n mig: Se [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":205359,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-205351","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205351","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205351"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205351\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205374,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205351\/revisions\/205374"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/205359"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205351"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205351"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205351"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}