{"id":205214,"date":"2026-05-18T16:42:46","date_gmt":"2026-05-18T15:42:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205214"},"modified":"2026-05-18T17:03:27","modified_gmt":"2026-05-18T16:03:27","slug":"brassai-pa-moderna-museet-fangar-drommar-och-begar-men-gackar-med-sin-objektiva-blick","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205214","title":{"rendered":"Brassa\u00ef p\u00e5 Moderna museet f\u00e5ngar dr\u00f6mmar och beg\u00e4r \u2013 men g\u00e4ckar med sin \u201dobjektiva\u201d blick"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"425\" height=\"559\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Brassai-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205217\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Brassai-1.jpg 425w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Brassai-1-228x300.jpg 228w\" sizes=\"auto, (max-width: 425px) 100vw, 425px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Brassa\u00ef \u2013 Paris hemliga tecken<\/p>\n\n\n\n<p>Moderna museet Stockholm (28 mars \u2013 4 oktober 2026)<\/p>\n\n\n\n<p>En av v\u00e5r tids mest omtalade fotografer Gyula Hal\u00e1sz &#8211; som tog sig namnet Brassa\u00ef &#8211; var ocks\u00e5 utbildad i m\u00e5leri, skulptur vid sidan om fotograferandet. Han f\u00f6ddes 1899 i Transsylvanien, i d\u00e5varande Ungern, och gick i konstskolor b\u00e5de i Budapest och i Berlin. Utst\u00e4llningen p\u00e5 Moderna museet &#8211; som p\u00e5g\u00e5r \u00e4nda till 4 oktober &#8211; kallas <em>Paris hemliga tecken<\/em> och centreras kring den intensiva perioden under 1930-talet och hans speciella nattfotografi.<\/p>\n\n\n\n<p>Det var med en 25-\u00e5rigs fantasier om livet och \u00f6nskningar han 1924 kom till Paris &#8211; &nbsp;men verkade d\u00e5 till en b\u00f6rjan som journalist. Han r\u00f6rde sig i konstn\u00e4rskretsar och k\u00e4nde storheter som Picasso och en del av surrealisterna. Genombrottet som fotograf 1933 kom just med boken <em>Paris de nuit<\/em>. Den rymmer de m\u00e5nga ber\u00f6mda motiven som skildrar nattlivets utest\u00e4llen och dess f\u00f6r d\u00e5tiden ljusskygga existenser, som nu st\u00e4lls ut. Kurerat utst\u00e4llningen har Anna Tellgren gjort, men den \u00e4r ocks\u00e5 frukten av ett samarbete med de som \u00e4ger r\u00e4ttigheterna f\u00f6r de m\u00e5nga originalbilderna. Brassa\u00ef hade f\u00f6r vana att enbart printa en fotokopia av varje negativ.<\/p>\n\n\n\n<p>M\u00e5nga tankar virvlar genom mitt huvud n\u00e4r jag vandrar runt framf\u00f6r de m\u00e5nga numer klassiska silvergelatinfotografierna \u2013 som jag ju sett s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger. Dessa motiv som s\u00e5 m\u00e5nga efter honom har f\u00f6rs\u00f6kt upprepa. \u00d6dmjukt provar jag tanken p\u00e5 att \u201ddet ju \u00e4r l\u00e4nge sedan jag sj\u00e4lv var 25 \u00e5r\u201d, vilket han ju var d\u00e5 han fotade. Jag sl\u00e5s av att jag nu ser dem med ett absolut mer vaket sinne \u00e4n jag gjorde f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n<p>En feministisk l\u00e4sning av Brassa\u00ef startar ju alltid med fr\u00e5gan: <em>Vems blick \u00e4r det vi ser genom?<\/em> Dessa bilder fr\u00e5n Paris visar ju m\u00e5nga kvinnor &#8211; dansare, prostituerade, \u00e4lskarinnor, nattklubbsg\u00e4ster &#8211; n\u00e4stan alltid sedda genom en manlig blick. Laura Mulvey, exempelvis, skulle tala om den \u201cmanliga blicken\u201d (<em>male gaze<\/em>): kvinnan i motivet blir snarare \u00e4n m\u00e4nniska ett objekt f\u00f6r betraktelse. Synligt \u00e4r ju att Brassa\u00ef dr\u00f6jer vid en fascination inf\u00f6r kvinnlig sensualitet och nattlivets erotik. Kroppar, poser och atmosf\u00e4rer av beg\u00e4r blir synliga. Men allt mildras av att tiderna ju var annorlunda, t\u00e4nker jag, mer puritanska. Den uppd\u00e4mda nyfikenheten kan ju delvis f\u00f6rmildras av att hans ungdomlighet &#8230;<\/p>\n\n\n\n<p>Jag stannar vid funderingen kring det faktum att de tabun och regler som dominerade vid den tiden ju fr\u00e4mst g\u00f6r Brassa\u00ef v\u00e4ldigt modig. Han gav faktiskt synlighet \u00e5t m\u00e4nniskor som annars stod utanf\u00f6r den respektabla offentligheten. Till och med var tidsandan s\u00e5dan att fotografierna med de mer queera milj\u00f6erna fick v\u00e4nta till s\u00e5 sent som p\u00e5 60-talet att tryckas. Censuren stramades \u00e5t efter att hans f\u00f6rsta bok kommit ut 1933. Det g\u00e5r att k\u00e4nna att de prostituerade, de queera milj\u00f6erna, cabaretartisterna och nattens kvinnor inte tas med av honom f\u00f6r att enbart skapa skandal eller n\u00e5gon slags moralisk varning. Snarare finns de d\u00e4r som en del av stadens verkliga liv. Jag stannar vid att det finns en ofta m\u00e4rklig v\u00e4rdighet i hans bilder.<\/p>\n\n\n\n<p>Men n\u00e4r jag ser dem, lyser ju den uppenbara fr\u00e5gan om makt fram: vem f\u00e5r tala, och vem blir betraktad? Kvinnorna \u2013 \u00f6verv\u00e4gande fr\u00e5n l\u00e4gre samh\u00e4llsklasser \u2013 synes ofta tysta; det \u00e4r fotografen som formar deras ber\u00e4ttelse. Feministiskt kritiskt undrar jag ocks\u00e5 hur uppfattningen om sk\u00f6nhet gestaltas. Detta blandas med tanken om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan kameralins och motiv \u2014 mellan att se och att \u00e4ga seendet.<\/p>\n\n\n\n<p>Susan Sontag, skrev att fotografering kan vara ett s\u00e4tt att \u201cappropriera\u201d v\u00e4rlden. Att fotografera n\u00e5gon \u00e4r aldrig helt oskyldigt. Det inneb\u00e4r en slags makt \u00f6ver hur personerna framtr\u00e4der och blir ih\u00e5gkomna. D\u00e4rav blir den v\u00e4rdighet som ocks\u00e5 framst\u00e5r i Brassa\u00efs m\u00e4nniskoskildringar viktig.<\/p>\n\n\n\n<p>S\u00e5 en feministisk tolkning av Brassa\u00ef r\u00f6r sig mellan tv\u00e5 poler: Dels de fina ink\u00e4nnande och poetiska och i de m\u00e4nskliga skildringarna av nattens Paris &#8211; alla m\u00e4nskliga beg\u00e4r &#8211; b\u00e5de hos de avbildade och observat\u00f6rens &#8211; men ocks\u00e5 hur kvinnorna och de marginaliserade kropparna formas n\u00e5got kyligt genom hans blick.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag g\u00e5r ut fr\u00e5n Moderna museet \u00e4nd\u00e5 lyft av den ofta vackra dr\u00f6mlik dimman i fotografierna och det estiska v\u00e4rdet av riktig sv\u00e4rta i de fina originalfotografierna av silvergelatin. Men kvar stannar ocks\u00e5 motiven med arbetarklassens kvinnor &#8211; n\u00e4r de om natten s\u00e4ljer sig till de ivriga m\u00e4nnen med pengar. Javisst, de ing\u00e5r i nattlivet i d\u00e5tidens Paris, men med vems blick blir de sedda?<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"493\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Brassai-Trappan-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205218\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Brassai-Trappan-1.jpg 493w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/Brassai-Trappan-1-228x300.jpg 228w\" sizes=\"auto, (max-width: 493px) 100vw, 493px\" \/><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Brassa\u00ef \u2013 Paris hemliga tecken Moderna museet Stockholm (28 mars \u2013 4 oktober 2026) En av v\u00e5r tids mest omtalade fotografer Gyula Hal\u00e1sz &#8211; som tog sig namnet Brassa\u00ef &#8211; var ocks\u00e5 utbildad i m\u00e5leri, skulptur vid sidan om fotograferandet. Han f\u00f6ddes 1899 i Transsylvanien, i d\u00e5varande Ungern, och gick i konstskolor b\u00e5de i Budapest [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[15548,12285],"class_list":{"0":"post-205214","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-litteratur-och-konst","8":"tag-recension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205214","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205214"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205214\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205227,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205214\/revisions\/205227"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205214"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205214"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205214"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}