{"id":205125,"date":"2026-05-08T07:35:08","date_gmt":"2026-05-08T06:35:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205125"},"modified":"2026-05-15T07:37:27","modified_gmt":"2026-05-15T06:37:27","slug":"recension-popmonster-visar-varfor-wilmer-x-fortfarande-behovs","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205125","title":{"rendered":"Recension: Popmonster visar varf\u00f6r Wilmer X fortfarande beh\u00f6vs"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Wilmer X – Popmonster Betyg 4 (5)<\/p>\n\n\n\n

Wilmer X beh\u00f6ver egentligen inte l\u00e4ngre bevisa n\u00e5gonting. Efter n\u00e4stan fem decennier som ett av Sveriges mest p\u00e5litliga rockband vet b\u00e5de bandet och publiken exakt vad som v\u00e4ntar. \u00c4nd\u00e5 finns det n\u00e5got imponerande i att de fortfarande forts\u00e4tter. Att Nisse Hellberg och Jalle Lorensson fortfarande kliver in i studion och hittar nya variationer p\u00e5 samma grundid\u00e9 som burit dem sedan ungdoms\u00e5ren i Malm\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 Popmonster<\/em>, bandets artonde studioalbum, h\u00e5ller de fast vid det de alltid gjort b\u00e4st. Det handlar om raka rockl\u00e5tar med tydliga melodier, rotade i blues, garagerock och klassisk svensk poptradition. Inga stora experiment, inga f\u00f6rs\u00f6k att l\u00e5ta yngre \u00e4n de \u00e4r. Snarare tv\u00e4rtom. Skivan k\u00e4nns trygg i sin egen identitet, n\u00e4stan stolt \u00f6ver att inte springa efter trender.<\/p>\n\n\n\n

Det finns ocks\u00e5 n\u00e5got v\u00e4ldigt m\u00e4nskligt i det. F\u00f6r \u00e5ren h\u00f6rs i musiken nu. Inte som svaghet, utan som erfarenhet.<\/p>\n\n\n\n

Bandet har \u00e5terigen spelat in i Tambourine Studios i Malm\u00f6 tillsammans med producenten Chips Kiesbye, samma team som l\u00e5g bakom comebackalbumet Mer f\u00f6r dina pengar<\/em>. Det m\u00e4rks att de hittat en arbetsmetod som passar dem. Soundet \u00e4r varmt och levande, utan att bli f\u00f6r polerat. Gitarrerna f\u00e5r skramla lite lagom, kompet rullar fram med sj\u00e4lvklar tyngd och allt k\u00e4nns spelat av m\u00e4nniskor snarare \u00e4n byggt i datorer.<\/p>\n\n\n\n

Wilmer X har alltid haft sin styrka i enkelheten. Texterna kretsar fortfarande kring vardagslivets sm\u00e5 detaljer \u2013 relationer som gnisslar, m\u00e4nniskor som f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla ihop tillvaron och k\u00e4nslan av att tiden g\u00e5r snabbare \u00e4n man vill erk\u00e4nna. Hellberg skriver utan stora \u00e5th\u00e4vor men lyckas ofta f\u00e5nga precis den d\u00e4r lilla observationen som g\u00f6r att man k\u00e4nner igen sig.<\/p>\n\n\n\n

Det g\u00e4ller inte minst \u201cMer och mer s\u00e4llan nu\u201d, skivans mest k\u00e4nslom\u00e4ssigt drabbande l\u00e5t. Den skildrar hur n\u00e5gon l\u00e5ngsamt f\u00f6rsvinner bort genom demensens dimma, och g\u00f6r det med en stillsam sorg som n\u00e4stan g\u00f6r ont att lyssna p\u00e5. Det finns inga \u00f6verdrivna gester h\u00e4r, inget f\u00f6rs\u00f6k att pressa fram t\u00e5rar. Just d\u00e4rf\u00f6r tr\u00e4ffar l\u00e5ten s\u00e5 h\u00e5rt.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r den som sj\u00e4lv upplevt hur en anh\u00f6rig gradvis glider l\u00e4ngre bort blir den n\u00e4stan brutal i sin tr\u00e4ffs\u00e4kerhet. Hur minnen f\u00f6rsvinner bit f\u00f6r bit. Hur samtalen blir kortare. Hur n\u00e5gon man k\u00e4nt hela livet pl\u00f6tsligt k\u00e4nns l\u00e5ngt borta trots att personen fortfarande sitter mitt emot en.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ovanligt att svensk rockmusik v\u00e5gar stanna i s\u00e5dana \u00e4mnen. Popmonster<\/em> blir d\u00e4rf\u00f6r mer \u00e4n bara \u00e4nnu en Wilmer-skiva. Mitt bland det v\u00e4lbekanta finns ocks\u00e5 en p\u00e5minnelse om varf\u00f6r bandet fortfarande betyder n\u00e5got. De skriver fortfarande om livet som det faktiskt ser ut.<\/p>\n\n\n\n

Visst kan man inv\u00e4nda att Wilmer X ibland upprepar sig sj\u00e4lva. Men samtidigt \u00e4r det ocks\u00e5 en del av deras charm. De f\u00f6rs\u00f6ker inte uppfinna rockmusiken p\u00e5 nytt varje g\u00e5ng. De forts\u00e4tter ist\u00e4llet att f\u00f6rfina sitt eget uttryck, och g\u00f6r det med en sj\u00e4lvklarhet som f\u00e5 svenska band kommer i n\u00e4rheten av.<\/p>\n\n\n\n

Popmonster<\/em> f\u00f6r\u00e4ndrar knappast bilden av Wilmer X. Men den f\u00f6rst\u00e4rker den. Och kanske r\u00e4cker det v\u00e4ldigt l\u00e5ngt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Wilmer X – Popmonster Betyg 4 (5) Wilmer X beh\u00f6ver egentligen inte l\u00e4ngre bevisa n\u00e5gonting. Efter n\u00e4stan fem decennier som ett av Sveriges mest p\u00e5litliga rockband vet b\u00e5de bandet och publiken exakt vad som v\u00e4ntar. \u00c4nd\u00e5 finns det n\u00e5got imponerande i att de fortfarande forts\u00e4tter. Att Nisse Hellberg och Jalle Lorensson fortfarande kliver in i studion […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-205125","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205125","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205125"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205125\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205127,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205125\/revisions\/205127"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205125"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205125"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205125"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}