{"id":205093,"date":"2026-05-14T19:06:02","date_gmt":"2026-05-14T18:06:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205093"},"modified":"2026-05-14T19:06:02","modified_gmt":"2026-05-14T18:06:02","slug":"helan-och-halvan-vibbar-nar-dyster-klassiker-ska-repeteras-soloshowen-langdagsfard-mot-natt-som-lunchteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=205093","title":{"rendered":"Helan och Halvan-vibbar n\u00e4r dyster klassiker ska repeteras &#8211; Soloshowen L\u00e5ngdagsf\u00e4rd mot natt som Lunchteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/aa95a815-065c-40f3-8252-b7ab08f17178.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205094\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/aa95a815-065c-40f3-8252-b7ab08f17178.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/aa95a815-065c-40f3-8252-b7ab08f17178-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>12-13\/5 2026<\/p>\n\n\n\n<p>Lunchteatern &#8211; G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p>Jag ser den knappt timsl\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 onsdagen, dagen f\u00f6re Kristi Himmelsf\u00e4rdsdag, sittandes framf\u00f6r baren. Att bilderna \u00e4r oskarpa vill jag skylla p\u00e5 avst\u00e5ndet, fast det kanske handlar om bristf\u00e4llig teknik. Det \u00e4r som vanligt fullsatt. En nyhet \u00e4r att den tekniskt ansvarige har en vikarie. Konstn\u00e4rlige ledaren Marie Delleskog (f\u00f6r \u00f6vrigt den \u00e4ldsta i Stadsteaterns ensemble och som uppn\u00e5tt \u00f6vre pensions\u00e5lder) presenterar och f\u00e5r reda p\u00e5 att bland lunchg\u00e4sterna finns n\u00e5gra nykomlingar. Hon meddelar att scenen uppl\u00e5tits till tv\u00e5 sk\u00e5despelare fr\u00e5n Stockholm f\u00f6r att de ska kunna repa in, vad som visar sig vara ett komplicerat projekt d\u00e4r man sannerligen tagit sig konstn\u00e4rliga friheter. Missade n\u00e4r upps\u00e4ttningen gjordes p\u00e5 samma scen f\u00f6r ett \u00e5r sedan. Gl\u00e4ds \u00e5t att jag var uppm\u00e4rksam och fick chansen att se duon Per Svensson &amp; Lars G\u00f6ran Persson nu ist\u00e4llet. M\u00e4rker i flyern till f\u00f6rest\u00e4llningen att referensen till omaka komikerpar som Helan och Halvan inkluderats, liksom symbiotiska v\u00e4nskapen mellan luffarna i <em>I v\u00e4ntan p\u00e5 Godot. <\/em> Frestande att addera Magnus &amp; Brasse j\u00e4mte Hasse Och Tage till listan av j\u00e4mf\u00f6rbara konstellationer. <\/p>\n\n\n\n<p> Som rubriken avsl\u00f6jar blandas fantasifullt anlagd humor med meta-perspektiv och originella scenanvisningar till den sm\u00e5tt legendariska tragedi vars urpremi\u00e4r skedde p\u00e5 Dramaten 1956. Kan inte avh\u00e5lla mig fr\u00e5n att skjuta in att jag sett de uppslitande konflikterna och missbruksrelaterade l\u00f6gnerna i L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt tre g\u00e5nger live efter millennieskiftet. P\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteatern har Ivar Wiklander respektive Claes M\u00e5nsson (upps\u00e4ttningen recenserad h\u00e4r)gestaltat patriarken James Tyrone och n\u00e4r Storan h\u00e4rom \u00e5ret g\u00e4stades av Riksteatern av Krister Henriksson. Dessutom har jag manus i original fr\u00e5n utg\u00e5va tryckt sent 70-tal.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/913106d2-032c-43c9-863b-8f99a28bbf90-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205099\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/913106d2-032c-43c9-863b-8f99a28bbf90-1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/913106d2-032c-43c9-863b-8f99a28bbf90-1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>  M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte riktigt hade koll p\u00e5 showande och k\u00e5serande sk\u00e5disar, deras cv.. K\u00e4nde vagt igen utseenden men definitivt respektive r\u00f6st. Per Svensson ger oss lite fakta fr\u00e5n scen, trycker p\u00e5 sin f\u00f6rn\u00e4ma position genom att ing\u00e5 i ensemblen p\u00e5 landets Kungliga talteater, medan hans motspelare p\u00e5st\u00e5s ha l\u00e4gre rang som i decennier trogen en kommunal institution, n\u00e4mligen Stockholms Stadsteater. Skojas friskt om s\u00e5v\u00e4l inb\u00f6rdes styrkef\u00f6rh\u00e5llanden som rivaliteten emellan landets st\u00f6rsta teaterhus. Den sju \u00e5r \u00e4ldre Persson kan ocks\u00e5 titulera sig f\u00f6rfattare, skrivit tv\u00e5 \u00e4ventyrsromaner. Svensson spelar f\u00f6r n\u00e4rvarande pr\u00e4sten i <em>\u00c4nglag\u00e5rd <\/em>p\u00e5 Oscarsteatern, vilket publiken f\u00e5r veta. B\u00e5da \u00e4r s\u00e5 kallade sommar\u00f6l\u00e4nningar som gjort \u00e5tskilliga roller p\u00e5 film och i tv inom ett brett spektrum av genrer fast tveksamt om du haft huvudroller vilka blivit omtalade. Den f\u00f6rst n\u00e4mnda s\u00e5g jag i huvudstaden n\u00e4r <em>Dylans\u00e4llskapet<\/em> gavs p\u00e5 stadens Stadsteater.<\/p>\n\n\n\n<p> Dessa mycket erfarna yrkesm\u00e4n som tillsammans st\u00e5r f\u00f6r manus och s\u00e5ngtexter finns i hierarkin p\u00e5 hyllan alldeles under de publikdragande stj\u00e4rnorna. Ang\u00e5ende status \u00e4r oj\u00e4mlika villkor sj\u00e4lva konceptet f\u00f6r <em>L\u00e5ngdagsf\u00e4rd mot natt<\/em>. Per Svensson uppbl\u00e5sta jag symboliserar en dominant typ helt utan sj\u00e4lvinsikt medan han som borde vara kompanjon i b\u00e4sta fall degraderas till sidekick i stil med Helan och Halvan. Obalansen dras till s\u00e5dan extrem niv\u00e5 att Svensson p\u00e5st\u00e5r att han kan g\u00f6ra alla fyra familjemedlemmar i O\u00b4Neills moderna klassiker medan hans Sancho Panza blir h\u00e4nvisad till att spela husan. Lustigt nog refereras till Catrin Westerlund som gjorde rollen i den ber\u00f6mda f\u00f6rsta upps\u00e4ttningen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/472b4ed9-64f7-4753-908e-88f8c043f020.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205105\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/472b4ed9-64f7-4753-908e-88f8c043f020.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/472b4ed9-64f7-4753-908e-88f8c043f020-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> \u00c4ven om duon inte i f\u00f6rsta hand \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att \u00e4gna sig \u00e5t att musicera eller sjunga, har rimmade visor p\u00e5 svenska framf\u00f6rda p\u00e5 melodier vilka blivit hits en framskjuten plats, n\u00e5got som g\u00f6r att deras spretiga produktion kan kallas show. I mestadels duetter ackompanjeras r\u00f6sterna av inte bara akustisk gitarr utan ocks\u00e5 udda instrument som cittra, ukulele, omnichord och Casiosynt. Man har gjort om exempelvis <em>Strawberry Fields Forever, We Are The World <\/em>och sm\u00e4ktande hit med Roy Orbison. En kuplett har en refr\u00e4ng om att ha l\u00e5nat ut grejer till en snubbe som inte brytt sig om att \u00e5terl\u00e4mna dem. Deras egensinniga s\u00e5nger sitter som en sm\u00e4ck f\u00f6r att damma av den klyschan och rimmen \u00e4r fenomenalt fyndiga. <\/p>\n\n\n\n<p>Man undrar hur id\u00e9n till produktionen uppstod. Att f\u00f6rena tokroliga infall med ett \u00e5ngestladdat drama \u00e4r en anomali som heter duga. I likhet med n\u00e4r Marie G\u00f6ranzon och Gunilla Nyroos i pj\u00e4s  som skildrar dem i repetitionstagen av <em>D\u00f6dsdansen<\/em>, vars v\u00e4ntan p\u00e5 regiss\u00f6r resulterar i att Strindbergs tematik ventileras s\u00e5v\u00e4l som egna l\u00e5nga g\u00e4rningen; \u00e4r huvudsp\u00e5ret p\u00e5 Lunchteatern en penetrering av teaterkonsten och ett slags testamente \u00f6ver tv\u00e5 ber\u00f6mliga karri\u00e4rer. Som framg\u00e5tt ligger parallellt tonvikten p\u00e5 skillnaden mellan att best\u00e4mma och vara underordnad. Det filosoferas klokt och p\u00e5 k\u00f6pet levereras flera roliga repliker. Ibland f\u00f6rekommer of\u00f6rklarliga sidosp\u00e5r. Minns en obegriplig utl\u00e4ggning om en nyckelpiga d\u00e4r man tillf\u00e4lligt hamnade ur kurs.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/25762937-491b-427a-883c-0fbcd6f0795b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-205108\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/25762937-491b-427a-883c-0fbcd6f0795b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/25762937-491b-427a-883c-0fbcd6f0795b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Metaperspektiv som bryter fiktionen \u00e4r oftast ett h\u00f6gst g\u00e5ngbart grepp, lockar till skratt. S\u00e5 ocks\u00e5 h\u00e4r! Dessutom g\u00f6rs en grej av att ha sv\u00e5rt f\u00f6r namn,  att inte uttala dem korrekt. Avsnitten om teater med stort T tillh\u00f6r de mest givande, \u00e4r b\u00e5de insiktsfulla och dr\u00e4pande. Ett  ov\u00e4ntat tema hos den docerande rollfiguren \u00e4r klassperspektivet, ett syns\u00e4tt som utg\u00e5r fr\u00e5n den pl\u00e5gade familjen Tyrone och deras anst\u00e4llda personal. \u00d6verhuvudtaget psykologiseras rollfigurer och vi f\u00e5r l\u00e4r oss vad de representerar, ibland f\u00f6rs f\u00f6rvisso resonemang in absurdum. P\u00e5 grund av omst\u00e4ndigheter som gestalterna inte r\u00e5der \u00f6ver f\u00f6rflyttas associationerna p\u00e5 slutet till Shakespeare och hans persongalleri i <em>En midsommarnattsdr\u00f6m. <\/em>  H\u00e4nvisas ocks\u00e5 till kunskapen hos scenograf och kostym\u00f6r f\u00f6r att peka p\u00e5 hur m\u00e5nga som bidrar till en produktion f\u00f6r scen. <\/p>\n\n\n\n<p>Med tanke p\u00e5 vad som blev med alla avbrott, sticksp\u00e5r och hinder, ist\u00e4llet f\u00f6r rollfigurernas ursprungliga plan, f\u00f6rekom m\u00e5nga lager att fr\u00f6jdas \u00e5t. Duon var otroligt ink\u00f6rd och synkad, beh\u00e4rskade suver\u00e4nt kroppsspr\u00e5k, tajming och det kluriga manus de skrivit. Rent musikaliskt h\u00f6ll de ocks\u00e5 m\u00e5ttet och rimmen var som n\u00e4mnts geniala.   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>12-13\/5 2026 Lunchteatern &#8211; G\u00f6teborgs Stadsteater Jag ser den knappt timsl\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 onsdagen, dagen f\u00f6re Kristi Himmelsf\u00e4rdsdag, sittandes framf\u00f6r baren. Att bilderna \u00e4r oskarpa vill jag skylla p\u00e5 avst\u00e5ndet, fast det kanske handlar om bristf\u00e4llig teknik. Det \u00e4r som vanligt fullsatt. En nyhet \u00e4r att den tekniskt ansvarige har en vikarie. Konstn\u00e4rlige ledaren Marie [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-205093","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205093","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=205093"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205093\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205109,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/205093\/revisions\/205109"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=205093"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=205093"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=205093"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}