{"id":204991,"date":"2026-05-08T17:29:38","date_gmt":"2026-05-08T16:29:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204991"},"modified":"2026-05-08T18:15:33","modified_gmt":"2026-05-08T17:15:33","slug":"imponeras-av-sound-och-spannvidd-i-dylan-show-gibrish-pa-utopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204991","title":{"rendered":"Imponeras av sound och sp\u00e4nnvidd i Dylan-show – Gibrish p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

7\/5 2026<\/p>\n\n\n\n

Utopia nedanf\u00f6r Stigbergstorget i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Som sig b\u00f6r god st\u00e4mning och fullsatt p\u00e5 (jazz)krogen Utopia trots torsdagskv\u00e4ll. Majoriteten hade f\u00f6rmodligen lockats av temat, en f\u00f6rest\u00e4llning kallad I sp\u00e5ren av Bob Dylan. <\/em>Hos m\u00e5nga fanns s\u00e4kert dessutom en nyfikenhet p\u00e5 bandet Gibrish fr\u00e5n Sundsvall. Hittade en utm\u00e4rkt sittplats i baren, drack och \u00e5t gott och ljudet var tillfyllest. S\u00e5g fram emot att f\u00f6r minst fj\u00e4rde g\u00e5ngen h\u00f6ra Bob Dylan tolkas p\u00e5 denna scen. Tippar p\u00e5 att jag var en av dem i lokalen som hade b\u00e4st k\u00e4nnedom om Gibrish, d\u00e5 jag recenserat ett par av deras sex skivor och skrev om en spelning de gjorde p\u00e5 KOM Bar. Visste s\u00e5ledes att de \u00e4r ett kompetent g\u00e4ng rotade i teatermusik\/ kabar\u00e9 , visor och rockigt r\u00f6j.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4gligt med tanke p\u00e5 p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9 i landet har de precis sl\u00e4ppt cd:n Walk With Bob Dylan<\/em>. Den best\u00e5r av hela tjugo sp\u00e5r, varav sju inspelade live. N\u00e5gra av dessa mer eller mindre k\u00e4nda covers fr\u00e5n samma v\u00f6rdade komposit\u00f6r f\u00f6rekommer b\u00e5de i studio- och livetappning. Gl\u00f6mde fr\u00e5ga deras frontman Christer Suneson vem eller vilka som st\u00e5r f\u00f6r deras arr, d\u00e5 de stundtals lanserar originalen avskalade och ibland h\u00f6gst p\u00e5tagligt \u00e4ndrar tempo och takt. P\u00e5 scenen i Majorna omgav sig s\u00e5ngaren och uppl\u00e4saren Suneson av Klas Ullerstam p\u00e5 keyboard, munspel och dragspel, gitarristen Tomas \u00d6stensson samt i rytmsektionen Erik Maj Gunnarsson och vikarierande elbasist fr\u00e5n G\u00f6teborg. Han heter Jimmy Olsson, en man jag f\u00f6r \u00f6vrigt intervjuat om ungdomen i alternativa musikr\u00f6relsen och han installerade ursprungligen ljudanl\u00e4ggningen h\u00e4r p\u00e5 Utopia. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Min inst\u00e4llning och mitt f\u00f6rh\u00e5llande till mytomspunne mannen d\u00f6pt till Robert Allen Zimmerman? \u00c4r ingen h\u00e4ngiven Dylanolog fant jag anser att han \u00e4r en m\u00e4sterlig l\u00e5tskrivare d\u00e4r fallenheten f\u00f6r att skriva b\u00e4rkraftiga melodier, \u00e4r lika v\u00e4sentlig som texterna vilka sensationellt nog renderade i ett Nobelpris i litteratur( f\u00f6rhastat och of\u00f6rnuftigt beslut enligt mig). \u00c4ger ett halvdussin skivor (plus n\u00e5gra p\u00e5 kassettband), var p\u00e5 Ullevi 1984 och Scandinavium 2019, sett Dylan-s\u00e4llskapet p\u00e5 Stockholms Stadsteater, bevistade galan p\u00e5 Storan som firade att han blivit sjuttio \u00e5r, har den lysande cd:n som blev Totta N\u00e4slunds sista i oantastliga samarbetet med Mikael Wiehe vars Dylan-tolkningar p\u00e5 svenska med Ebba Forsberg jag lyssnade p\u00e5 p\u00e5 Liseberg, recenserade h\u00e4rom\u00e5ret f\u00f6rsta svenska visningen av A Complete Unknown<\/em> och l\u00e4st memoarerna.<\/p>\n\n\n\n

Just memoarerna \u00e4r extra intressant i sammanhanget. I likhet med Beppe Wolgers-program med Svante Thuresson i rollen som b\u00e5de uppl\u00e4sare och s\u00e5ngare och hyllning till Barbro H\u00f6rberg vars tolkningar inramades av att biografins f\u00f6rfattare h\u00f6gl\u00e4ste (b\u00e4gge f\u00f6rest\u00e4llningar recenserade h\u00e4r); interfolieras merparten av repertoaren p\u00e5 I sp\u00e5ren av Bob Dylan<\/em> av v\u00e4l valda avsnitt ur Memoarerna (2004 \u00f6vers. Mats Gellerfelt). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som det f\u00f6respeglas i presstexten till Walk With Bob Dylan <\/em>framf\u00f6rs l\u00e5tar inledningsvis i avskalad och eftert\u00e4nksam form, f\u00f6r att senare varva upp i intensitet. Samma uppl\u00e4gg live. D\u00e4rtill f\u00f6rdjupas somliga melodiers teman genom att man anv\u00e4nder sig av sin konstn\u00e4rliga frihet att omtolka, vilket blir som mest markant efter paus. L\u00e5tordningen live motsvarar skivan i de sex f\u00f6rsta numren om h\u00e5gkomst och anteckningar st\u00e4mmer. K\u00e4nde mig uppfylld av konserten d\u00e4r vi ist\u00e4llet f\u00f6r sedvanligt sammanbindande mellansnack och introduktioner fick h\u00f6ra hyllningsobjektets redog\u00f6relser och \u00e5sikter. Ing\u00e5r i sj\u00e4lva konceptet att inga titlar n\u00e4mns. F\u00f6rst efter appl\u00e5dtack ges reaktioner p\u00e5 publikens respons, varefter f\u00f6rt\u00f6jningar sl\u00e4pps, bereder v\u00e4gen f\u00f6r tv\u00e5 energiska tolkningar med tillf\u00f6rsel fr\u00e5n dem sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n

Minst tv\u00e5 av l\u00e5tarna – Gotta Serve Somebody <\/em>(vann Grammy) och Knocking On Heaven\u00b4s Door <\/em>– blir bonus d\u00e5 de inte finns med p\u00e5 aktuella skivan. Och entusiastisk publik f\u00f6runnas ett par extranummer, passande nog de som avrundar albumet. Syftar p\u00e5 sprudlande melankolin i It\u00b4s All Over Now (Baby Blue) <\/em>och kr\u00e4ngande \u00f6s i vad som ocks\u00e5 varit ett paradnummer f\u00f6r Hendrix, Neil Young och The Edge och deras h\u00e4rligt kvidande gitarrer. Beskriver f\u00f6rst\u00e5s hur det kan l\u00e5ta om All Along The Watchtower<\/em> fast den beg\u00e5vade Tomas \u00d6stensson v\u00e4ljer att brodera ut solon p\u00e5 andra st\u00e4llen. ”Str\u00e5lande spelat” sa jag f\u00f6ljdriktigt till honom efter\u00e5t. Vad betr\u00e4ffar solon hos den egensinnige storheten sj\u00e4lv till\u00e5ter han ju knappt ens features live, vilket \u00e4r ett sl\u00f6seri med resurser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Christer Suneson har mycket att bestyra, g\u00e4ller att st\u00e4mbanden \u00e4r i trim. I s\u00e5v\u00e4l ordrika verser som under l\u00e4sningen n\u00e4r han f\u00f6rvandlas till ber\u00e4ttaren Bob textas det med ackuratess. Vore or\u00e4ttvist att j\u00e4mf\u00f6ra honom med v\u00e4rldsklass-uttolkaren Totta N\u00e4slund och den av k\u00e4nnare mycket respekterade Lars Larholm. Vill p\u00e5st\u00e5 att leveransen \u00e4r beundransv\u00e4rd, liksom koncentrationen som h\u00e5ller ihop f\u00f6rest\u00e4llningen. Att det d\u00e5 och d\u00e5 kan bli en smula manierat f\u00e5r man tugga i sig, ett uttryck passande en estrad\u00f6r. F\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r Christer begr\u00e5ter det faktum att han missade Black Rider<\/em> med musik av Tom Waits p\u00e5 Folkteatern.<\/p>\n\n\n\n

Bandet har en duktig trummis med osviklig tajming. Han verkar h\u00e5lla sig till vad som \u00f6verenskommits, ger sig inte av p\u00e5 egna eskapader. Vikarierande basisten f\u00f6rtj\u00e4nar \u00e5tskilliga lovord f\u00f6r sin insats vars pregnanta basg\u00e5ngar f\u00e5r f\u00e4rga repertoaren p\u00e5fallande efter paus. Gibrish f\u00f6rfogar \u00f6ver tv\u00e5 extraordin\u00e4ra melodimakare, dels ovan n\u00e4mnde \u00d6stensson med sina figurer och licks, dels Klas Ullerstam p\u00e5 keyboard som l\u00e5ter som elpiano, munspel och dragspel (som har sl\u00e4kt bland publiken). Gruppen fr\u00e5n Sundsvall kan skatta sig lycklig \u00f6ver att ha tv\u00e5 s\u00e5dana uts\u00f6kta spelm\u00e4n som medlemmar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad stack ut och vilka var h\u00f6jdpunkterna? (Ska p\u00e5pekas att anteckningar fr\u00e5n avslutande delen saknas d\u00e5 jag beh\u00f6vde plats f\u00f6r tallrik med r\u00e5biff.) Sunesson g\u00f6r effektfull entr\u00e9 sist genom att st\u00e5ende i trappan recitera f\u00f6rsta verserna ur The Times They Are A-Changing. <\/em>Kul med ov\u00e4ntade inslag. Deras gitarrist fyller i melodin med k\u00e4nslig framtoning f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Don\u00b4t Think Twice, It\u00b4s All Right. <\/em>Dystra atmosf\u00e4ren i Masters of War <\/em>har inte alls originalets (eller f\u00f6r den delen Wiehes) attack. Approachen \u00e4r en annan \u00e4ven om budskapet g\u00e5r fram med samma verkan. I It\u00b4s Alright Ma, I\u00b4m Only Bleeding <\/em>fr\u00e5n det f\u00f6r upphovsmannen avg\u00f6rande \u00e5ret 1965 serveras tunggung, ett sk\u00f6nt sv\u00e4ng framburet av m\u00e4ssande s\u00e5ng och stackato-dialogen munspel – trummor. Ballad Of A Thin Man <\/em>visar sig bli en av konsertens kr\u00f6n med framsvepande komp i baktakt. Tv\u00e5 starka melodier h\u00e4mtade fr\u00e5n skivans live-avdelning belyser kongenialt m\u00e4ktiga sp\u00e4nnvidden. St\u00e4mningsfullt uppbyggt, emotionellt tryck i One More Cup Of Cofee<\/em> \u00e4r en av topparna. Den f\u00f6reg\u00e5s av Stones-influerad, f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt snabb blues d\u00e4r det gasas p\u00e5, med virtuost lir p\u00e5 munspel i framkant i Pledging My Time. <\/em>P\u00e5 skivan kryddas med tenorsax i b\u00e4gge l\u00e5tarna och p\u00e5 resterande inspelade live.<\/p>\n\n\n\n

Efter paus l\u00e5ter man som antytts musiken bli mer l\u00f6st sammanfogad. Blind Willie Mc Tell <\/em>sl\u00e4ppt f\u00f6rst 1991inleder ett set som exalterar. Distad gitarr har huvudrollen. Distinkta solon fr\u00e5n \u00d6stensson respektive Ullerstam levereras i bland annat A Hard Rain\u00b4s A-Gonna Fall <\/em>och Everything\u00b4s Broken. <\/em>Betr\u00e4ffande hur sound kan framst\u00e4llas \u00e4r skivans definitiva m\u00e4sterverk suggestiva Man In The Long Black Coat <\/em>fr\u00e5n Oh Mercy <\/em>med sin Ry Cooder-touch, j\u00e4mte just Everything Is Broken <\/em>(f\u00f6rekommer i tv\u00e5 tappningar). P\u00e5 Utopia triumferar Gibrish med nervigt stompiga l\u00e5ten fr\u00e5n albumet Oh Mercy<\/em>. B\u00e4gge titlarna f\u00f6rtj\u00e4nar extra m\u00e5nga guldstj\u00e4rnor! Uppskattar ocks\u00e5 hur de g\u00f6r slagkraftiga A Hard Rain… <\/em>till i b-delen maxad, taktfast boogie. Tre andra olikartade p\u00e4rlor var Not Dark Yet <\/em>med lysande pianospel i kombination med snyggt stick p\u00e5 gura, hitten It\u00b4s All Over Now (Baby Blue) <\/em>och inte minst \u00f6msinta k\u00e4rleksballaden To Make You Feel My Love <\/em>vars cover i svensk version med magiska Ebba Forsberg \u00f6nskas p\u00e5 min begravning. De tv\u00e5 sist n\u00e4mnda l\u00e5tarna \u00e5terigen en utm\u00e4rkt illustration till f\u00f6rest\u00e4llningens skiftande k\u00e4nslom\u00e4ssiga uttryck.<\/p>\n\n\n\n

Gibrish \u00e4r medvetna om att det finns ett or\u00e4kneligt antal covers ur Dylans rikhaltiga katalog, att fler egentligen inte beh\u00f6vs. Oavsett om de \u00e4r t\u00e4mligen trogna originalen eller f\u00f6rh\u00e5ller sig friare, har denna sammansvetsade konstellation producerat gedigna versioner och en fin f\u00f6rest\u00e4llning v\u00e4rd att ses. Tror att \u00e4ven Dylan-k\u00e4nnarna var ganska n\u00f6jda, kanske till och med v\u00e4ldigt n\u00f6jda. Det \u00e4r verkligen m\u00f6rdande konkurrens vad avser att tolka den hemlighetsfulle artist som \u00e4ndrade namn f\u00f6r att hedra en karismatisk, sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande poet fr\u00e5n Wales. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

7\/5 2026 Utopia nedanf\u00f6r Stigbergstorget i G\u00f6teborg Som sig b\u00f6r god st\u00e4mning och fullsatt p\u00e5 (jazz)krogen Utopia trots torsdagskv\u00e4ll. Majoriteten hade f\u00f6rmodligen lockats av temat, en f\u00f6rest\u00e4llning kallad I sp\u00e5ren av Bob Dylan. Hos m\u00e5nga fanns s\u00e4kert dessutom en nyfikenhet p\u00e5 bandet Gibrish fr\u00e5n Sundsvall. Hittade en utm\u00e4rkt sittplats i baren, drack och \u00e5t gott […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-204991","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204991","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204991"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204991\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":205027,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204991\/revisions\/205027"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204991"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204991"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204991"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}