{"id":204825,"date":"2026-05-05T16:32:55","date_gmt":"2026-05-05T15:32:55","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204825"},"modified":"2026-05-05T16:32:57","modified_gmt":"2026-05-05T15:32:57","slug":"hyllning-baserad-pa-biografi-speglar-kansligt-unik-viskonstnar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204825","title":{"rendered":"Hyllning baserad p\u00e5 biografi speglar k\u00e4nsligt unik viskonstn\u00e4r"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/29e70dab-4e79-4666-b519-9ecef5f0110a.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204826\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/29e70dab-4e79-4666-b519-9ecef5f0110a.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/29e70dab-4e79-4666-b519-9ecef5f0110a-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>30\/4-2\/5 2026<\/p>\n\n\n\n<p>Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Arrang\u00f6r: Frihamnen Event<\/p>\n\n\n\n<p>Kommer p\u00e5 inf\u00f6r sista f\u00f6rest\u00e4llningen  av tre att tid och lust finns f\u00f6r att n\u00e4rvara p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning om Barbro H\u00f6rberg, en visparad med skiftande s\u00e4ttning som illustrerar de av f\u00f6rfattaren h\u00f6gl\u00e4sta avsnitten ur biografin, om den folkk\u00e4ra visartisten som dog i br\u00f6stcancer f\u00f6r precis femtio \u00e5r sedan. <em>Med \u00f6gon k\u00e4nsliga f\u00f6r gr\u00f6nt <\/em>hade sin urpremi\u00e4r p\u00e5 Storsj\u00f6yran f\u00f6r nio \u00e5r sedan. Turnerade d\u00e5 i landet och framf\u00f6rs nu \u00e5ter inf\u00f6r n\u00e4stan fullsatt salong med samma line up p\u00e5 Storan. Jag ringer arrang\u00f6ren, medveten om att han kanske inte svarar under icke kontorstid. Hade slutat hoppas p\u00e5 positivt besked n\u00e4r han till slut h\u00f6r av sig. D\u00e5 jag f\u00e5r klartecken befinner jag mig i l\u00e4genheten centralt i M\u00f6lndal och hyllningen till kvinnan med genist\u00e4mpel ska b\u00f6rja om trettiofem minuter. G\u00f6r mig i ordning blixtsnabbt, trampar iv\u00e4g p\u00e5 cykeln i full fart, m\u00e4rker att jag halvv\u00e4gs kan ta en sp\u00e5rvagn till Kungsportsplatsen, hinner s\u00e4tta mig p\u00e5 balkong med n\u00e5gon minuts marginal.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/9b9159d5-8578-4c66-93f7-943abe340cf0.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204829\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/9b9159d5-8578-4c66-93f7-943abe340cf0.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/9b9159d5-8578-4c66-93f7-943abe340cf0-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Blir ingen presentation n\u00e4r det sl\u00e4ckts ned och str\u00e5lkastare lyser upp delar av scen. Introt utg\u00f6rs ist\u00e4llet av v\u00e4l valt stycke ur kulturjournalisten Alexandra Sundqvists biografi. Visar sig att hon kommer ledsaga publiken genom H\u00f6rbergs alltf\u00f6r korta liv via nedslag i en v\u00e4lskriven och noga researchad bok jag l\u00e4st. Kopplet av vokala uttolkare inklusive variationen av ackompanjat\u00f6rer \u00e4r betydligt l\u00e4ngre \u00e4n jag visste om , blev glatt f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver antalet s\u00e5ngare och den noga utt\u00e4nkta s\u00e4ttningen. F\u00f6rutom att ha l\u00e4st biografin \u00e4ger jag numera tv\u00e5 av Barbro H\u00f6rbergs album och 2024 recenserades en jazzig variant p\u00e5 H\u00f6rberg-tribut skapad av Amanda Arnborg &amp; Erik Bj\u00f6rksten. V\u00e4rt att p\u00e5peka att jag fr\u00e5n ton\u00e5ren minns den originella visartist, vars rika arv sammanlagt nio personer uppm\u00e4rksammar. 2019 s\u00e4ndes ett radioprogram som hedrade H\u00f6rbergs g\u00e4rning gjort av Sundqvist och Isak Klasson. Min minnesbild \u00e4r att jag lyssnat p\u00e5 dokument\u00e4ren om en kreat\u00f6r som skiljde ut sig, pr\u00e4glad av tilltalet i chansons och textm\u00e4ssigt Sonja \u00c5kesson och Olle Adolphson.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/1fda899e-829e-41a0-83bd-315dbe6bddba.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204868\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/1fda899e-829e-41a0-83bd-315dbe6bddba.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/1fda899e-829e-41a0-83bd-315dbe6bddba-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> I s\u00e5 gott som varje l\u00e5t medverkar Per St\u00f6rby Jutbring p\u00e5 flygel och i n\u00e5gra nummer p\u00e5 piano som hade en speciell klang. Ledaren f\u00f6r tangoinfluerade New Tide Orquesta hade jag inte tidigare h\u00f6rt p\u00e5 klaviaturinstrument, Ska betonas att han som f\u00f6rmodligen arrat det allra mesta av materialet sk\u00f6ter sin ovana syssla alldeles lysande. Kompar sig sj\u00e4lva och andra g\u00f6r dessutom cellisten Linnea Olsson, Love Antell p\u00e5 elgitarr samt den f\u00f6r mig ok\u00e4nda f\u00f6rm\u00e5gan Sibille Attar p\u00e5 vad som verkade vara en elf\u00f6rst\u00e4rkt cittra. I likhet med David Ritschard har man f\u00f6r att framh\u00e4va texternas betydelse valt att inte anv\u00e4nda sig av rytmsektion. Det n\u00e4rmaste i den v\u00e4gen var vissa inslag i cellistens spel. M\u00e5nga avl\u00f6sta varandra i s\u00e5ngen.  Ibland blev det duetter och till och med trest\u00e4mmigt. Arrang\u00f6ren hade lyft fram vad som ansetts vara de mest k\u00e4nda namnen: Frida Hyv\u00f6nen, Mattias Alkberg och Love Antell. Ut\u00f6ver dessa i indie-kretsar mycket etablerade individer h\u00f6rdes Sarah Riedel, Linnea Olsson, Sibillle Attar, Ishaaq (Isak Klasson) samt i en visa Per St\u00f6rby Jutbring. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/a4eeff44-fe03-4922-9cbb-78771798a958.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204831\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/a4eeff44-fe03-4922-9cbb-78771798a958.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/a4eeff44-fe03-4922-9cbb-78771798a958-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Vid s\u00e5ngmikrofonen Frida Hyv\u00f6nen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Publik kan erfara igenk\u00e4nnandets gl\u00e4dje omg\u00e5ende. Tv\u00e5 hits levereras inledningsvis av Ishaaq och d\u00e4rp\u00e5 Frida Hyv\u00f6nen i form av <em>Vill du bli min soptipp<\/em> och <em>Sommar\u00f6. <\/em>Sist n\u00e4mnda titel framf\u00f6rd av kvinnan jag sett b\u00e5de i parken hemmavid p\u00e5 festival och ett par g\u00e5nger p\u00e5 WOW, st\u00e5r ut som en av ber\u00e4ttar- konsertens h\u00f6jdpunkter, inte minst f\u00f6r att Linnea Olsson f\u00f6rdjupar soundet med sin cello. Aprop\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningens form k\u00e4nns uppl\u00e4gget igen fr\u00e5n exempelvis Svante Thuresson och Claes Crona trios turnerande med sitt celebrerande av Beppe Wolgers (recenserad h\u00e4r), d\u00e4r det sjungna ocks\u00e5 b\u00e4ddades in i Svantes h\u00f6gl\u00e4sning ur Beppes memoarer. <em>\u00d6gon k\u00e4nsliga f\u00f6r gr\u00f6nt <\/em>p\u00e5g\u00e5r nonstop i cirka hundra minuter. De medverkande g\u00f6r entr\u00e9er s\u00e5 att de intagit sina positioner n\u00e4r varje stycke ur biografin l\u00e4sts klart. S\u00e5v\u00e4l repertoar, framf\u00f6rande och s\u00e4ttning f\u00f6rm\u00e5r absolut hedra artisten, vars egna v\u00e4gvinnande stil medf\u00f6rde att hon blev upptagen i Swedish Music Hall of Fame redan 2016. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/9fe31e0e-324a-4b74-b034-82de81013998.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204861\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/9fe31e0e-324a-4b74-b034-82de81013998.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/9fe31e0e-324a-4b74-b034-82de81013998-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>En av artistuppb\u00e5dets f\u00f6r mig nya ansikten jag \u00f6verraskades positivt av var Sibille Attar, p\u00e5 indie-scenen j\u00e4mf\u00f6rd med bland andra P J Harvey, Bj\u00f6rk och Patti Smith. I hennes f\u00f6rsta fina visa om en s\u00f6ndagskjol g\u00e5r jag bet p\u00e5 titeln, pinsamt nog. Det sjungs trest\u00e4mmigt tillsammans med Hyv\u00f6nen och cellist Olsson i <em>Bl\u00e5svart tango i Roslagen. <\/em>Sl\u00e5s av deras magnifika utlevelse som demonstrerar att allt H\u00f6rberg skapade definitivt inte var n\u00e4pet st\u00e4mningsfullt. Det fanns mycket schvung och satirisk \u00e5dra i uttrycket. Uppseendev\u00e4ckande att Attar d\u00e4rtill kompar i ett par l\u00e5tar p\u00e5 ett instrument som tycks vara en elf\u00f6rst\u00e4rkt cittra. Ocks\u00e5 Ishaaq (Isak Klasson) var en solist som g\u00e5tt under min radar och som gjorde v\u00e4l ifr\u00e5n sig, inte minst i <em>F\u00f6rr i v\u00e4rlden var himmelen bl\u00e5<\/em> till ackompanjemang av gitarrist Love Antell och f\u00f6rest\u00e4llningens pianist. Texterna gick \u00f6ver lag fram f\u00f6red\u00f6mligt i ett sparsmakat, snyggt ackompanjemang.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/072d7a79-0f32-42f4-9e66-b35ddaf9fded.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204869\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/072d7a79-0f32-42f4-9e66-b35ddaf9fded.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/072d7a79-0f32-42f4-9e66-b35ddaf9fded-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Forna frontmannen fr\u00e5n Bear Quartet (sett live och \u00e4ger en cd) Mattias Alkberg som stod p\u00e5 samma scen i ett samtal med Klas \u00d6stergren och flera g\u00e5nger h\u00f6rts deklamera egna dikter, hade tilldelats ett par v\u00e4lk\u00e4nda alster. Som en slags slutkl\u00e4m f\u00f6re r\u00f6rande finalen,  ett bildspel och hoppfull st\u00e4mma signerad hyllningsobjektet i <em>H\u00e5ll<\/em> <em>alla d\u00f6rrar \u00f6ppna<\/em>, g\u00f6rs en fullgod insats i <em>Gr\u00e5t i gr\u00e4set.<\/em> Tolkningen av <em>Gamla \u00e4lskade barn <\/em>var d\u00e4remot ett fr\u00e5getecken , rossliga r\u00f6stens betoningar blev till en tveksam tolkning. Alkberg tillh\u00f6rde den triss i stj\u00e4rnor som arrang\u00f6ren hade som lockbete. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/ad72a965-6cfb-4dbc-b9dc-e9d798cb3309.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204870\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/ad72a965-6cfb-4dbc-b9dc-e9d798cb3309.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/ad72a965-6cfb-4dbc-b9dc-e9d798cb3309-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>\u00d6vertygade gjorde Love Antell &#8211; musiker och konstn\u00e4r med finlandssvenska r\u00f6tter, frontman i Florence Valentin och tidigare medlem i Persons Pack &#8211; i egenskap av s\u00e5ngsolist och kanske \u00e4n mer med v\u00e4l avv\u00e4gda licks p\u00e5 elgitarr. Han f\u00e5r p\u00e5 sin lott exempelvis <em>Man f\u00e5r betala f\u00f6r sig h\u00e4r i livet <\/em>och kompar vid ett tillf\u00e4lle sig sj\u00e4lv p\u00e5 ett briljant vis. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/72c10f59-f8f1-4f42-ac4b-968519e2725b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204871\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/72c10f59-f8f1-4f42-ac4b-968519e2725b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/72c10f59-f8f1-4f42-ac4b-968519e2725b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Den av solisterna jag avgjort h\u00f6rt flest g\u00e5nger live \u00e4r Sarah Riedel (fick en pratstund med henne efter\u00e5t vid merch-bordet). Jazz- och visvokalisten har ju sjungit Kristina Lugn-tons\u00e4ttningar p\u00e5 Storan. Har flera av hennes cd och i f\u00f6rfjol skrevs ing\u00e5ende om minneskonserten till pappa Georg i Stockholms Konserthus. Hon tar med bravur hand om <em>En g\u00e5ng h\u00f6rde jag en melodi <\/em>och om mina anteckningar gjorda i m\u00f6rkret, en elegisk ballad om d\u00f6den till gitarr, cello och piano. Ett av tillst\u00e4llningens kr\u00f6n! <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/d5427ba4-145e-4228-b1d8-c0f5e42386bf.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204872\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/d5427ba4-145e-4228-b1d8-c0f5e42386bf.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/d5427ba4-145e-4228-b1d8-c0f5e42386bf-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p><em>Ja, hej <\/em>m\u00e5ste betecknas som en av H\u00f6rbergs absolut fr\u00e4msta texter om relationer. Skojfriska tolkningen i valstakt \u00e4r en hit. Per St\u00f6rby Jutbring tar p\u00e5 egen hand om den vackra <em>November min v\u00e4n<\/em>, lika s\u00e4llsynt ynnest att h\u00f6ra honom sjunga live som att traktera flygel\/ piano. En annan l\u00e5t som ber\u00f6r genom Frida Hyv\u00f6nens energip\u00e5slag saknas titel p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/0dfa78d0-aab0-4231-ab20-9e6604ca86fb.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204873\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/0dfa78d0-aab0-4231-ab20-9e6604ca86fb.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/05\/0dfa78d0-aab0-4231-ab20-9e6604ca86fb-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>En instrumentalist och vokalist som s\u00e4tter en skimrande guldkant p\u00e5 eventet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Linnea Olsson. Jag gl\u00f6mmer aldrig konserten hon levererade utanf\u00f6r Posthotellet p\u00e5 Kulturkalaset. I ett halvdussin visor f\u00e4rgar hennes cello m\u00e4sterligt. F\u00f6rsta vokala bidraget \u00e4r <em>Den enda sommaren<\/em>, framf\u00f6rs med ackuratess. <\/p>\n\n\n\n<p>Pendelr\u00f6relserna var \u00f6verhuvudtaget lysande utf\u00f6rda, fr\u00e5n det ljuvligt betagande och \u00f6msinta till det dr\u00e4pande och \u00f6siga. Och Sundqvists avsnitt med h\u00f6gl\u00e4sning ur sin biografi blev den f\u00f6rbindande l\u00e4nken i repertoaren. Hade varit v\u00e4lkommet om titlar hade redovisats p\u00e5 backdroppen. Summa summarum inst\u00e4mmer jag i kollegors lovord om en f\u00f6rstklassigt kurerad upps\u00e4ttning som lyfter fram en kvinnlig pionj\u00e4r, v\u00e4rd att kallas geni. <\/p>\n\n\n\n<p>OBS Ni f\u00e5r ha \u00f6verseende med suddiga bilder, k\u00e4nslan framg\u00e5r.  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>30\/4-2\/5 2026 Stora Teatern i G\u00f6teborg Arrang\u00f6r: Frihamnen Event Kommer p\u00e5 inf\u00f6r sista f\u00f6rest\u00e4llningen av tre att tid och lust finns f\u00f6r att n\u00e4rvara p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning om Barbro H\u00f6rberg, en visparad med skiftande s\u00e4ttning som illustrerar de av f\u00f6rfattaren h\u00f6gl\u00e4sta avsnitten ur biografin, om den folkk\u00e4ra visartisten som dog i br\u00f6stcancer f\u00f6r precis femtio [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-204825","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204825","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204825"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204825\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204874,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204825\/revisions\/204874"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204825"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204825"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204825"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}