![\"Dj\u00e4vulen](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/image.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Dj\u00e4vulen b\u00e4r Prada 2
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 maj 2026
\nRegi David Frankel<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r uppf\u00f6ljaren, 20 \u00e5r senare, till succ\u00e9filmen fr\u00e5n 2006. Den massiva reklamkampanjen antyder att biobranschen ser den som en r\u00e4ddare i n\u00f6den.
\nOch det b\u00f6rjar bra. F\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r filmen sl\u00e5s fast rappt och tydligt. Anne Hathaways rollfigur Andrea Sachs har blivit en prisbel\u00f6nt unders\u00f6kande journalist efter sin tid som assistent p\u00e5 modetidningen Runway.<\/p>\n
Men i en i alla fall f\u00f6r oss journalister gripande skildring av mediebranschens ekonomiska nedg\u00e5ng, st\u00e5r hon pl\u00f6tsligt arbetsl\u00f6s. D\u00e5 lockas hon tillbaka till Runway f\u00f6r att bli featureredakt\u00f6r.<\/p>\n
Det f\u00f6rsta \u00e5terseendet med dj\u00e4vulschefen Miranda Priestly, spelad av Meryl Streep, \u00e4r en av filmens absoluta h\u00f6jdpunkter. Tyv\u00e4rr blir det inte s\u00e5 mycket roligare efter det.
\nF\u00f6rs\u00f6ken till moderna sk\u00e4mt om vikten av woke-spr\u00e5k, och genomslag i sociala medier, faller platta mot marken. Den f\u00f6rra filmen hade tydligare mots\u00e4ttningar, var tuffare ber\u00e4ttad och karakt\u00e4rerna var roligare.<\/p>\n
Simone Ashley, ljuvliga Kate Sharma i \u201dBridgerton\u201d, \u00e4r den h\u00e4r upplagans assistent, men f\u00e5r inte spinna loss med n\u00e5gra tokigheter. I st\u00e4llet \u00e4r det f\u00f6rra filmens ursprungliga Emily, Emily Blunt, som piggar upp sina scener med efterl\u00e4ngtat ursp\u00e5rade infall.
\nUtan henne skulle filmen vara ganska intets\u00e4gande.<\/p>\n
De andra huvudfigurerna \u00e4r f\u00f6r lyckade, f\u00f6r framg\u00e5ngsrika och d\u00e4rmed f\u00f6r ointressant skildrade. Till och med dj\u00e4vulen sj\u00e4lv, Miranda, ska f\u00f6rklaras och lindas in och bli s\u00e5 ofarlig att Meryl Streep kan posera med den verkliga f\u00f6rlagan Anna Wintour p\u00e5 den verkliga tidningen Vogues omslag.<\/p>\n
Respekten – eller kanske r\u00e4dslan – f\u00f6r Wintour tycks ha kapat dj\u00e4vulssvansen p\u00e5 historien.
\nP\u00e5 ett s\u00e4tt som bara kan kallas insmickrande har Miranda beg\u00e5vats med en s\u00f6t, beundrande man i form av en till oigenk\u00e4nnlighet f\u00f6rgullad Kenneth Branagh. Man undrar vad han fick betalt f\u00f6r den rollen. Den salte Nigel (Stanley Tucci) blir bit f\u00f6r bit s\u00e5 sn\u00e4ll att han sm\u00e4lter ner till n\u00e5got helt menl\u00f6st.<\/p>\n
Efter en timme sackar filmen betydligt. En massa cameo-roller av k\u00e4ndisar hj\u00e4lper inte till.<\/p>\n
Det finns bra detaljer som driver p\u00e5 resten av filmen. En karikatyr av en tidnings\u00e4gare i funktionskl\u00e4der. Emilys galenskaper. Lady Gaga i ett energiskt framtr\u00e4dande.<\/p>\n
Men n\u00e4r Andrea f\u00e5r ett bud p\u00e5 350.000 dollar f\u00f6r att skriva en bok om dj\u00e4vulschefen ikl\u00e4dd Prada, d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag inte alls hur manusf\u00f6rfattaren har t\u00e4nkt. Filmen borde ju haft ett helt annat slut.<\/p>\n
Verklighetens underbara h\u00e4mnd f\u00f6rvandlas till ljummen mellanmj\u00f6lk. Var det Anna Wintour som best\u00e4mde det?<\/p>\n