{"id":204625,"date":"2026-04-24T11:46:30","date_gmt":"2026-04-24T10:46:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204625"},"modified":"2026-04-24T14:14:02","modified_gmt":"2026-04-24T13:14:02","slug":"sammanhallet-statement-overtygar-i-sin-innerlighet-peaceful-warrior-av-orjan-hulten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204625","title":{"rendered":"Sammanh\u00e5llet statement \u00f6vertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av \u00d6rjan Hult\u00e9n"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00d6rjan Hult\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Peaceful Warrior<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Riksmixningsverket april 2025<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records <\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: oktober 2025<\/p>\n\n\n\n

Peaceful Warrior <\/em>heter det femtonde albumet saxofonisten och komposit\u00f6ren \u00d6rjan Hult\u00e9n gett ut i eget namn i sitt snart sextio\u00e5riga liv. N\u00e5gra av dem har jag recenserat, sk\u00e4l nog att h\u00f6ra sig f\u00f6r om jag var villig att lyssna och skriva om skiva med en ny kvartett. Jag klagade p\u00e5 utmattning vad g\u00e4ller att sammanst\u00e4lla skivrecensioner, ut\u00f6ver andra former av v\u00e4rderande texter. Sa till honom att jag ist\u00e4llet kunde ta emot ett ex av cd:n vid senare tillf\u00e4lle efter att ha lyssnat p\u00e5 Unity. Visade sig att de den g\u00e5ngen slutade t\u00e4mligen tidigt. Kom direkt fr\u00e5n teatern och hann endast h\u00f6ra tv\u00e5 l\u00e5tar. Meddelade att jag skulle f\u00f6rs\u00f6ka finna tid och ro att lyssna n\u00e4r skrivkrampen l\u00e4ttade. Nu l\u00e4ggs sista handen vid den processen, efter att ha lyssnat flera g\u00e5nger, inte minst tv\u00e5 koncentrerade tillf\u00e4llen i h\u00f6rlurar nattetid.<\/p>\n\n\n\n

Av det jag h\u00f6rt live och i skivv\u00e4g erbjuder den aktuella skivan det mest tillg\u00e4ngliga och innerliga sound jag h\u00f6rt fr\u00e5n Hult\u00e9n, vars huvudinstrument \u00e4r sopransaxofon. Han r\u00f6r sig normalt sett ledigt mellan strukturerad energisk bop och fri form. Live har jag h\u00f6rt honom p\u00e5 duo, i trio, som ledare f\u00f6r Orion, med Horncraft och troligen med Jeanette Lindstr\u00f6m.. Vidare har samarbeten skett med Johan Berke och han har ing\u00e5tt i exempelvis Bosse Broberg Nogenja samt Fredrik Nor\u00e9n Band. Medmusikerna p\u00e5 Peaceful Warrior <\/em>\u00e4r f\u00f6r mig v\u00e4lk\u00e4nda, mycket etablerade namn. Kvar sedan l\u00e5ng tid tillbaka \u00e4r trumslagaren Fredrik Rundqvist medan Per-Ola Landin utg\u00f6r kvartettens kontrabasist och den j\u00e4mf\u00f6relsevis unga Max Agnas sitter vid flygeln. Ett ovanligt grepp f\u00f6r Hult\u00e9ns vidkommande best\u00e5r i att \u00f6ppningssp\u00e5r och final \u00e4r vokalt pr\u00e4glade. Den som sjunger och i andra fallet reciterar \u00e4r ingen mindre \u00e4n Isabella Lundgren. Dessa fyra har jag haft n\u00f6jet att recensera \u00e5tskilliga g\u00e5nger live och fr\u00e5n ett antal sessions i studios.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leonardo Wehlander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vill inte p\u00e5verkas av kollegor, n\u00e4mner dock upplysningsvis att albumet hyllats av skribenter i England, Norge och i LIRA. \u00c4ven om det inte hade uttalats explicit fr\u00e5n upphovsmannen inser man att musiken tillkommit som en l\u00e4ngtan efter en b\u00e4ttre v\u00e4rld. Hult\u00e9n menar att det samtidigt handlar om en inre resa och att finna en genuin kreativ och gener\u00f6s process tillsammans. Utfallet har blivit till en spirituell njutning med sl\u00e4ktskap till internationella storheter. Slump eller strategiska val? Att s\u00e4tta ett definitivt betyg \u00e4r grannlaga, kan vara vanskligt. D\u00e5 jag blir uppfylld av detta imponerande alster ska po\u00e4ngteras att 4+ var vad jag landade i efter visst funderande.<\/p>\n\n\n\n

Vore man okunnig om estetiken hade man hajat till \u00f6ver uppl\u00e4gget. Albumets tre f\u00f6rsta kompositioner k\u00e4nnetecknas n\u00e4mligen av en dr\u00f6jande, n\u00e4rmast andlig ton. P\u00e5 \u00f6ppningssp\u00e5rets fridfulla patos med Isabella Lundgren majest\u00e4tiskt i f\u00f6rars\u00e4tet tolkas Where Are We Going?<\/em> av Shirley Horne, en favorit hos m\u00e5nga s\u00e5ngerskor. En intim inbjudande atmosf\u00e4r skapas, ofta \u00e5terh\u00e5llsam. Lundgren g\u00f6r s\u00e5 klart djupt intryck genom sin auktoritet, nedtonat vis. Mjukt framskridande titelkomposition tar vid p\u00e5 denna full\u00e4ngdare som inneh\u00e5ller nio nummer. Det torde vara det vackraste och mest sj\u00e4lfulla stycke som Hult\u00e9n skrivit. Hans nya kvartett bidrar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt till att f\u00e4rga l\u00e5ten, vars tema p\u00e5 sopransax(?) doftar Jan Garbarek. \u00c5tf\u00f6ljs av Zaza\u00b4s Nine Lives <\/em>vars vindlande ljusa melodi drivs av Landins basg\u00e5ng. Han st\u00e5r dessutom f\u00f6r introt i en melodi f\u00e4r det broderas reflekterande p\u00e5 pianots tangenter. Man sl\u00e5s av att den annars stundtals spretigt spelande musikanten tydligt valt specifik inriktning, \u00e4r ute efter att kommentera r\u00e5dande turbulenta tillvaro som en \u00f6dmjuk motst\u00e5ndshandling.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Min bild fr\u00e5n Unity mars i \u00e5r<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta ystra up tempo-l\u00e5t dyker s\u00e5ledes upp p\u00e5 den n\u00e4stan sex minuter l\u00e5nga Solar Impulse. <\/em>Lyssnaren tas med i bopv\u00e4ndningar i dur. Kvartettens spirituella \u00e5dra b\u00f6r verkligen betonas. Oundvikligt att inte referera till John Coltrane och dennes ber\u00f6mda kvartett, med den skillnaden att diskret spelande Fredrik Rundqvist h\u00e4r inte g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka framst\u00e5 som dynamon Elvin Jones. Aprop\u00e5 s\u00e4ttning ska s\u00e4gas att Hult\u00e9n ocks\u00e5 trakterar tenor- och altsax, fast han oftast befinner sig i det ljusa registret. Norrskenet <\/em>tillh\u00f6r produktionens h\u00f6jdpunkter. Vi f\u00f6runnas en vilsam ballad som m\u00e5lmedvetet s\u00f6ker sig fram. Pianist och basist tr\u00e4der fram och den senares feature \u00e4r alldeles uts\u00f6kt. Lysande lyh\u00f6rt spel fr\u00e5n kvartetten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ytterligare en bild fr\u00e5n Unity<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Max Agnas och rytmsektionen g\u00e5r loss i A Second Life, <\/em>vilket uppskattas. Man triumferar! Oavsett om tonerna v\u00e4ller fram eller till sin natur \u00e4r eftert\u00e4nksamma ter sig kompositionerna f\u00f6runderligt sammanh\u00e5llna. Och ledaren p\u00e5 bl\u00e5s uppvisar en magnifik mognad i sitt vision\u00e4ra spel. Som mest livfullt blir det f\u00f6r hans del i ett solo med kraftfulla korus. Och h\u00e4r g\u00e5r tankarna till Ornette Coleman, Davie Liebman och Lennart \u00c5berg utan att f\u00f6r den skull ha en osj\u00e4lvst\u00e4ndig teknik. I ytterligare en ballad stretchas det snyggt och \u00e5terh\u00e5llsamt p\u00e5 sopran. I denna l\u00e5t \u00e4r Max Agnas i sitt esse, tar definitivt vara p\u00e5 utrymmet han ges. Undrar om han tycker det blir f\u00e5nigt om jag kopplar ihop tilltalande anslag med McCoy Tyner?<\/p>\n\n\n\n

I avslutande nummer \u00e5terkommer som n\u00e4mnts Isabella Lundgren men inte med s\u00e5ng, utan hon i egenskap av deklamatris med en r\u00f6st man inte kan identifiera. R\u00f6r sig om ett poem av en zenbuddistisk munk fr\u00e5n Vietnam som har titeln Please Call Me By My True Names<\/em>, vilket understryker musikens lyriska framtoning. Lundgren ackompanjeras av ett spr\u00f6tt sound vars instrumentala \u00f6verg\u00e5ng f\u00f6rst\u00e4rker ordens lamenterande inneb\u00f6rd. De griper tag i en n\u00e4r formuleringarna klingat ut. \u00d6vertygelsen hos Peaceful Warrior <\/em>g\u00e5r fram b\u00e4st i h\u00f6rlurar, styrkan i materialet l\u00e4mpar sig utm\u00e4rkt f\u00f6r enskild kontemplation.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00d6rjan Hult\u00e9n Peaceful Warrior 4 Inspelad i Riksmixningsverket april 2025 Prophone Records Releasedatum: oktober 2025 Peaceful Warrior heter det femtonde albumet saxofonisten och komposit\u00f6ren \u00d6rjan Hult\u00e9n gett ut i eget namn i sitt snart sextio\u00e5riga liv. N\u00e5gra av dem har jag recenserat, sk\u00e4l nog att h\u00f6ra sig f\u00f6r om jag var villig att lyssna och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-204625","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204625","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204625"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204625\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204642,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204625\/revisions\/204642"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204625"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204625"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204625"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}