{"id":204499,"date":"2026-04-22T23:03:47","date_gmt":"2026-04-22T22:03:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204499"},"modified":"2026-04-23T00:59:22","modified_gmt":"2026-04-22T23:59:22","slug":"vitaliserande-tillforsel-av-elastiska-toner-blue-heaven-big-band-med-claes-yngstrom-och-pierre-sward-i-hendrix-special","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204499","title":{"rendered":"Vitaliserande tillf\u00f6rsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngstr\u00f6m och Pierre Sw\u00e4rd i Hendrix-special"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

19\/4 2026<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum<\/p>\n\n\n\n

arrang\u00f6r: Musik i Lerum<\/p>\n\n\n\n

Alla som lyssnat p\u00e5 gitarrbaserad h\u00f6goktanig rock kan f\u00f6ruts\u00e4ttas ha n\u00e5got slags f\u00f6rh\u00e5llande till stilbildaren Jimi Hendrix, en av de allra st\u00f6rsta som tillh\u00f6r den djupt tragiska 27-\u00e5rs klubben. Ska erk\u00e4nna att jag p\u00e5 vinyl bara \u00e4ger samlingen Smash Hits<\/em> och p\u00e5 cd har Hendrix-kompositioner som covers. Den av landets gitarrister med spetskompetens som sannolikt \u00e4r mest influerad av den riffande och psykedeliskt utforskande hj\u00e4lten \u00e4r dalkarlen Claes Yngstr\u00f6m. Han anses vara en av de fr\u00e4msta uttolkarna, vilket ges prov p\u00e5 i den turnerande power trio som spelade in liveskiva 2003. D\u00e4rtill har Sky High sedan bildandet sedan sent 70-tal haft amerikanens l\u00e5tar p\u00e5 repertoaren fr\u00e5n och till. \u00c4ger en vinyl av Sky High och minns konsert p\u00e5 Liseberg f\u00f6r kanske trettio \u00e5r sedan. Senaste g\u00e5ngen jag h\u00f6rde gitarristen, s\u00e5ngaren och l\u00e5tskrivaren var p\u00e5 Trollh\u00e4ttan Jazz & bluesfestival i tribut till just Hendrix. Med den g\u00e5ngen var ocks\u00e5 bland andra hammondorganist Pierre Sw\u00e4rd som jag kunnat uppleva flera g\u00e5nger p\u00e5 Nefertiti. Yngstr\u00f6m och Sw\u00e4rd var tydligen barndomskamrater, bildade sitt f\u00f6rsta band n\u00e4r de var barn 1963. <\/p>\n\n\n\n

Vad betr\u00e4ffar hyllningar live minns jag f\u00f6r inte s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r sedan Richard Theler p\u00e5 trio utanf\u00f6r Guitarshop No 1 i G\u00f6teborg och fr\u00e5n ton\u00e5ren Eric Claptons uts\u00f6kta cover p\u00e5 Little Wing <\/em>som jag har p\u00e5 en dubbel-lp. N\u00e4r det g\u00e4ller Hendrix i storbanstappning relaterar jag till Gil Evans fabul\u00f6sa The Monday Night Orchestra och deras solist Hiram Bullock vars Live at Sweet Basil fr\u00e5n 1988 jag har p\u00e5 cd och g\u00e4rna spelar f\u00f6r att f\u00e5 mer energi. Den inneh\u00e5ller ett par Hendrix-l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lokala storbandet Blue Heaven Big Band under ledning av Hans Nordstr\u00f6m har jag recenserat n\u00e4r de ackompanjerat bland andra Viktoria Tolstoy med Krister Jonsson och Caecilie Norby med Lars Danielsson. B\u00e5de BHBB och likv\u00e4rdiga M\u00f6lnlycke Storband f\u00e5r l\u00e5ngsiktigt f\u00f6rs\u00f6ka sk\u00e4rpa sig vad g\u00e4ller representation. B\u00e5da orkestrarna saknar n\u00e4mligen kvinnliga medlemmar. Konserten en regnig s\u00f6ndagseftermiddag lockade en skara p\u00e5 232 personer vilka i pausen hade m\u00f6jlighet att inte bara fika till sj\u00e4lvkostnadspris utan ocks\u00e5 \u00e4ta god r\u00e4kmacka. M\u00e5nga ungdomar befann sig gl\u00e4djande nog p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern.<\/p>\n\n\n\n

Var f\u00f6rst\u00e5s mycket mankemang f\u00f6r att f\u00e5 ljud\u00e5tergivning att klaffa p\u00e5 b\u00e4sta m\u00f6jliga s\u00e4tt. Blev n\u00e5gon slags miss fram till sista tre l\u00e5tarna f\u00f6re paus, d\u00e5 gitarrsolist och rytmsektion kom fram som de skulle. D\u00e4refter f\u00f6rtj\u00e4nar ansvariga stort ber\u00f6m. Eventet hade f\u00e5tt namnet Purple Haze<\/em> efter en av l\u00e5tskrivarens mest klassiska alster med sitt signifikanta riffande. Frontande 73-\u00e5ring \u00e4r p\u00e5 gott hum\u00f6r, ger oss relevanta anekdoter och upplysningar om vald repertoar. Ber\u00e4ttar att han tr\u00e4ffat Mitch Mitchell (trumslagare i JH Experience) och m\u00f6tts av jubel efter att lirat Hendrix-musik p\u00e5 festivaler. Efter konserten med sin gener\u00f6sa speltid, sl\u00e5r det mig att huvudpersonen inte s\u00e5g som sin uppgift att briljera i avancerade solon, ist\u00e4llet lyfter ackordf\u00f6ljder fram melodierna i denna originella tappning. Arren signerade Mats Engstr\u00f6m har avsev\u00e4rda kvaliteter, torde har varit en lustfylld utmaning att repa in f\u00f6r BHBB. F\u00f6reningens starke man Qlaez Wennberg presenterar i vanlig ordning konserten och efter v\u00e4l f\u00f6rr\u00e4ttat v\u00e4rv f\u00e5r samtliga p\u00e5 scen en blomma. P\u00e5 ungef\u00e4r h\u00e4lften av l\u00e5tarna k\u00f6rade Ellen och Elin med bravur.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Singeln Crosstown Traffic <\/em>fr\u00e5n tredje albumet fungerar som sammanbindande l\u00e4nk. H\u00e4rliga riffandet med svar fr\u00e5n alerta bl\u00e5ssektioner och rytmsektionens p\u00e5drivande beat, b\u00e5de inleder och \u00e5terkommer f\u00f6r att knyta ihop s\u00e4cken i extranummer som ett da capo. Den avl\u00f6ses av (tror jag) Rainy Day, Dream Away<\/em>, en gl\u00f6dhet blues fr\u00e5n samma dubbel-lp. Licks fr\u00e5n Yngstr\u00f6m driver beatet tillsammans med sp\u00e4nstigt bl\u00e5s. Tenorsaxofonist f\u00e4rgar uttrycksfullt i ett arrangemang med fr\u00e4cka \u00f6verg\u00e5ngar. F\u00f6ljs upp med Fire <\/em>d\u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s riffas friskt. Ljuva balladen Little Wing, <\/em>Eric Claptons favorit, f\u00e5r ta \u00f6ver, kryddas med solo p\u00e5 altsax. Kan noteras att Yngstr\u00f6m alternerar mellan tv\u00e5 gitarrer, minst en Fender strarocaster. BHBB \u00e4r v\u00e4lutrustat. Thomas Jansson trakterar elpiano\/ keyboard medan gitarristen heter Henrik Gadeli. Den sist n\u00e4mnde f\u00e5r gener\u00f6st nog m\u00f6jlighet att skina i ett par stick. Sw\u00e4rds f\u00f6runderliga f\u00f6rm\u00e5ga att brodera ut toner g\u00e5r inte fram i tillr\u00e4cklig utstr\u00e4ckning i konsertens f\u00f6rsta fas. Blev MYCKET b\u00e4ttre senare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Up From The Skies <\/em>framf\u00f6rs med feature fr\u00e5n Sw\u00e4rd, trevligt nog. R\u00e5kar vara en av Hendrix kompositioner medtagen p\u00e5 ovan n\u00e4mnd liveskiva med Gil Evans orkester och en av tre l\u00e5tar ur katalogen byggd p\u00e5 swing. Inser att l\u00e5tlista inte beh\u00f6ver redovisas. Men talar om vilka tre alster f\u00f6re paus som gavs b\u00e4ttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar att ta sig in i kroppen. Syftar p\u00e5 en \u00f6sig shuffle med titeln Gipsy Eyes <\/em>som musikerna tar sig an optimalt, H\u00e4r exponeras f\u00f6rutom orgelns rullande toner k\u00f6rtjejerna och sopransax av Jonas Persson och dennes upphetsande dialog med rytmsektion. Vidare avnjuts stillsamt sv\u00e4vande balladen Electric Ladyland <\/em>vars melodiska sug attraherar och st\u00e4nkaren Highway Child <\/em>med solo av Yngstr\u00f6m och p\u00e5drivande trumspel fr\u00e5n Per Burstr\u00f6m. Temat p\u00e5minner om psykedeliskt utformad boogie. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Under halva blir det mindre s\u00e4ttning kompletterad av diverse solister ur Blue Heaven Big Band. Det blir kompet och g\u00e4stande musiker som uttolkare plus som regel n\u00e5gon ur bl\u00e5set. Sl\u00e4piga bluesen Red House <\/em>lanseras allra f\u00f6rst. Vi f\u00e5r b\u00e5de trumpetsolo och feature p\u00e5 elbas fr\u00e5n den fokuserade Magnus Stenhede. Det blir Texas shuffle, n\u00e4rmare best\u00e4mt obevekliga Further On Up The Road<\/em>, Bobby Blue Blands f\u00f6rsta hit som Jimi Hendrix ocks\u00e5 hade p\u00e5 repertoaren. Yngstr\u00f6ms s\u00e5ng \u00e4r funktionell, n\u00e4ppeligen i paritet med str\u00e4ngb\u00e4ndandet som gett honom den status han f\u00f6rtj\u00e4nat.. I en liten Pierre Sw\u00e4rd-special \u00e4r denne dompt\u00f6r av hammondorgeln ocks\u00e5 vokalist, ger sig i kast med d\u00e4nga av B.B King (som jag f\u00f6r \u00f6vrigt s\u00e5g p\u00e5 K\u00e5ren i G\u00f6teborg tjugo \u00e5r efter d\u00e4ngan sl\u00e4pptes). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nu n\u00e4rmar sig spelningen upploppet. BHBB kommer tillbaka i ett av tillst\u00e4llningens absoluta kr\u00f6n. En magnifik version av Voodoo Chile <\/em>levererad med fett rockigt intro och i framkant trumpet. Tunggung uppst\u00e5r! Yngstr\u00f6m accentuerar berusande extas genom bruket av wha wha pedal. D\u00e4refter h\u00e4mtas andan i Angel, <\/em>en postumt utgiven ballad. Tributens titelmelodi \u00e4r av den digniteten att varje person p\u00e5 scen \u00e4r v\u00e4rd guldstj\u00e4rnor. De ruffigt distade, \u00f6siga tong\u00e5ngar i Purple Haze <\/em>golvar mig. Fantastiskt att ett lokalt storband normalt inriktat p\u00e5 jazz kan svinga sig upp till en s\u00e5 pass imponerande niv\u00e5, med ben\u00e4get bist\u00e5nd fr\u00e5n extremt rutinerade herrar fr\u00e5n Borl\u00e4nge och arrang\u00f6ren Mats Engstr\u00f6ms initierade kunskap. I tidigare n\u00e4mnt extranummer firar musikerna triumfer n\u00e4r synkoperna fl\u00f6dar. Det var v\u00e4rt att g\u00f6ra t\u00e5gresan fr\u00e5n M\u00f6lndal. Missade att tr\u00e4ffa Yngstr\u00f6m och Sw\u00e4rd, m\u00f6tte i pausen d\u00e4remot trumslagaren Gunnar Petersson som i sin ungdom lirat f\u00f6rband till Jimi Hendrix. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

19\/4 2026 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum arrang\u00f6r: Musik i Lerum Alla som lyssnat p\u00e5 gitarrbaserad h\u00f6goktanig rock kan f\u00f6ruts\u00e4ttas ha n\u00e5got slags f\u00f6rh\u00e5llande till stilbildaren Jimi Hendrix, en av de allra st\u00f6rsta som tillh\u00f6r den djupt tragiska 27-\u00e5rs klubben. Ska erk\u00e4nna att jag p\u00e5 vinyl bara \u00e4ger samlingen Smash Hits och p\u00e5 cd har Hendrix-kompositioner som […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-204499","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204499","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204499"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204499\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204538,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204499\/revisions\/204538"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204499"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204499"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204499"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}