{"id":204447,"date":"2026-04-21T15:37:48","date_gmt":"2026-04-21T14:37:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204447"},"modified":"2026-04-21T15:37:49","modified_gmt":"2026-04-21T14:37:49","slug":"filmrecension-michael-underhallande-bortsett-fran-en-svacka-i-mitten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204447","title":{"rendered":"Filmrecension: Michael &#8211; underh\u00e5llande, bortsett fr\u00e5n en svacka i mitten"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/michael.jpg\" alt=\"La belle ann\u00e9e - Det vackra \u00e5ret\" width=\"500\" \/><\/p>\n<p>Michael<br \/>\nBetyg 3<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 22 april 2026<br \/>\nRegi Antoine Fuqua<\/p>\n<p>N\u00e4r han dog 2009 hade Michael Jacksons stj\u00e4rna dalat kraftigt och han hade skulder p\u00e5 fem miljarder kronor. Hans manager John Branca tog hand om d\u00f6dsboet och v\u00e4nde till miljardinkomster genom att p\u00e5 olika s\u00e4tt utnyttja Jacksons namn och verk.<\/p>\n<p>Nu har turen kommit till en spelfilm d\u00e4r Branca \u00e4r producent och p\u00e5 ett pinsamt s\u00e4tt valt att sj\u00e4lv l\u00e5ta sig portr\u00e4tteras av tv\u00e5lfagre sk\u00e5disen Miles Teller. Det har kritiserats av Jacksons dotter Paris som kallar filmen \u201den sockrad Hollywoodfantasi\u201d full av felaktigheter och fullskaliga l\u00f6gner.<\/p>\n<p>Jacksons br\u00f6der och systern LaToya \u00e4r medproducenter och tj\u00e4nar nu pengar p\u00e5 en film som skildrar hur han exploateras av sin familj. Det \u00e4r ganska skaml\u00f6st.<\/p>\n<p>Men det finns n\u00e5gonting i \u201dMichael\u201d som trots allt flyger. N\u00e5got of\u00f6rst\u00f6rbart. Det \u00e4r musiken som den f\u00e5niga killen som hade en apa i bl\u00f6ja som b\u00e4stis faktiskt skapade.<br \/>\nOriginalmusiken h\u00f6rs, i de flesta fall, \u00e4ven om brorsonen Jaafar Jackson som spelar Michael, sj\u00e4lv \u00e4r s\u00e5ngare. Det som skildras \u00e4r 30 \u00e5r av fantastisk s\u00e5ng och dans med en av v\u00e4rldens st\u00f6rsta artister, fr\u00e5n barndomen i Gary, Indiana, med br\u00f6derna i Jackson 5 och sen solo i karri\u00e4rens h\u00f6jdpunkter p\u00e5 1980-talet.<\/p>\n<p>Musiken \u00e4r s\u00e5 fantastisk att jag ryser flera g\u00e5nger, fast allt \u00e4r v\u00e4lbekant.<br \/>\nDet biografiska materialet d\u00e4remot \u00e4r i\u00f6gonenfallande enkelt och svartvitt ber\u00e4ttat.<br \/>\nDet finns en skurk, Michaels pappa Joe Jackson. Han misshandlar sin yngste son med ett b\u00e4lte, han styr \u00f6ver hans liv, han v\u00e4grar sl\u00e4ppa greppet.<br \/>\nAlla andra, mamma Katherine, br\u00f6derna i Jackson 5, skivbolagsbossar, producenter, managers och l\u00e4kare \u00e4r d\u00e4remot helgonlikt sn\u00e4lla och hj\u00e4lpsamma, medan den skr\u00e4mmande pappan dyker upp ov\u00e4ntat hela tiden och g\u00f6r n\u00e5got elakt.<\/p>\n<p>Man tror inte riktigt p\u00e5 det. Michael Jacksons liv beskrivs i form av en \u00f6vertydlig saga riktad till dagens barn, som v\u00e4l knappast har en aning om vem killen var. Jo, hans pappa var elak, men han sj\u00e4lv var god och sn\u00e4ll och duktig och fick massor av fans.<br \/>\nIbland f\u00e5r jag en k\u00e4nsla av att familjemedlemmarna som st\u00e5r bakom filmen egentligen inte k\u00e4nde honom. M\u00e5nga scener \u00e4r skrattretande enkelt tillyxade d\u00e4r Michael Jackson s\u00e4ger klyschor som: \u201dJag m\u00e5ste ta kontroll \u00f6ver mitt \u00f6de\u201d eller h\u00e5ller sm\u00e5 tal om allt det goda han vill g\u00f6ra.<\/p>\n<p>S\u00e5 varf\u00f6r avskyr jag d\u00e5 inte filmen, som i tv\u00e5 timmar faktiskt var underh\u00e5llande, bortsett fr\u00e5n en svacka i mitten.<\/p>\n<p>Det \u00e4r f\u00f6r att den i b\u00f6rjan, med den gripande Juliano Krue Valdi som barnet Michael, ber\u00e4ttar n\u00e5got intressant om svart kultur i USA p\u00e5 60-talet. Hur en st\u00e5lverksarbetare kan dr\u00f6mma fram musikkarri\u00e4rer f\u00f6r sina barn. Hur de kan upptr\u00e4da i de fantastiska n\u00f6jesetablissemang f\u00f6r svarta amerikaner som fanns p\u00e5 den tiden. Hur Suzanne de Passe och Berry Gordy p\u00e5 Motown kan skapa stj\u00e4rnor som g\u00e5r hem i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n<p>N\u00e4r Michael blivit vuxen \u00e4r det till en b\u00f6rjan lite sv\u00e5rt att acceptera Jaafar Jackson i rollen. Men det fungerar till slut, i starka scener n\u00e4r han skapar v\u00e4rldssucc\u00e9n \u201dThriller\u201d i b\u00e5de album- och videoform, och framf\u00f6r \u201dBillie Jean\u201d och \u201dBad\u201d p\u00e5 scen.<\/p>\n<p>Och d\u00e5 och d\u00e5 f\u00e5r vi verkligen veta n\u00e5got nytt som k\u00e4nns sant. Hur det s\u00e5g ut i Michael Jacksons sovrum, till exempel. De st\u00f6kiga interi\u00f6rerna fulla med leksaker och samlarprylar kan f\u00e5 hj\u00e4rtat att brista. Att v\u00e4rldens st\u00f6rsta artist aldrig blev riktigt vuxen \u00e4r uppenbart.<\/p>\n<p>Budskapet i alla fall till 1988 \u00e4r att en skadad m\u00e4nniska ocks\u00e5 kan g\u00f6ra n\u00e5got stort och fint av sitt liv. Det s\u00e4gs att Michael Jacksons sista 20 \u00e5r ska bli del 2, men det tror jag inte p\u00e5. F\u00f6r m\u00e5nga anklagelser om \u00f6vergrepp p\u00e5 barn som man inte kan undvika att ta upp. <\/p>\n<p>I den h\u00e4r filmen som s\u00e4gs vara del 1 har Michael bara kontakt med barn som \u00e4r sv\u00e5rt sjuka och som han g\u00f6r heroiska insatser f\u00f6r.<\/p>\n<p>Jag tror inte ett dugg p\u00e5 att det var s\u00e5 enkelt. Efter 1988 tog ocks\u00e5 Michael Jacksons bisarra f\u00f6rst\u00f6relse av sitt eget utseende fart. I den h\u00e4r filmen f\u00e5r han fortfarande vara bed\u00f6vande vacker.<\/p>\n<p>I vissa vinklar \u00e4r Jaafar Jackson oerh\u00f6rt portr\u00e4ttlik. Det enda han inte f\u00e5r till \u00e4r f\u00f6tterna. Michael Jacksons fotarbete var hans signum som dansare. I filmen citerar han Fred Astaire som sagt att man m\u00e5ste se en dansares f\u00f6tter p\u00e5 film, f\u00f6r att publiken ska f\u00f6rst\u00e5 vad han g\u00f6r.<\/p>\n<p>Hur han dansade i verkligheten f\u00e5r ni kolla upp p\u00e5 Youtube efter att ha sett filmen.<br \/>\nD\u00e4r f\u00e5r Michael Jackson sj\u00e4lv sista ordet.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/ScThSkZNKxI?si=Gb82rXs1HU0ZtRD5\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Michael Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r 22 april 2026 Regi Antoine Fuqua N\u00e4r han dog 2009 hade Michael Jacksons stj\u00e4rna dalat kraftigt och han hade skulder p\u00e5 fem miljarder kronor. Hans manager John Branca tog hand om d\u00f6dsboet och v\u00e4nde till miljardinkomster genom att p\u00e5 olika s\u00e4tt utnyttja Jacksons namn och verk. Nu har turen kommit [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":91,"featured_media":204455,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-204447","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-filmfilm","8":"category-filmer","9":"category-recension","10":"category-film","11":"category-toppnytt","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204447","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/91"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204447"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204447\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204466,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204447\/revisions\/204466"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/204455"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204447"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204447"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204447"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}