{"id":204363,"date":"2026-04-16T22:28:03","date_gmt":"2026-04-16T21:28:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204363"},"modified":"2026-04-16T22:28:03","modified_gmt":"2026-04-16T21:28:03","slug":"teaterrecension-solaris-pa-dramaten-i-sprickorna-mellan-verklighet-och-skuld","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204363","title":{"rendered":"Teaterrecension: Solaris p\u00e5 Dramaten &#8211; I sprickorna mellan verklighet och skuld"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/280a15c7-77cf-4484-bb39-6a69e9b9b5c3.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204364\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/280a15c7-77cf-4484-bb39-6a69e9b9b5c3.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/280a15c7-77cf-4484-bb39-6a69e9b9b5c3-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Foto: S\u00f6ren Vilks<br>Solaris av Annika Nyman efter en roman av Stanis\u0142aw Lem<br>Regi: Gustav Englund<br>Scenografi och kostym: Annika Tosti<br>Ljus: Mira Svanberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Solaris p\u00e5 Dramatens lilla scen &#8211; Betyg 3 (5)<\/p>\n\n\n\n<p>I centrum st\u00e5r&nbsp;Rasmus Luthander&nbsp;som Kris Kelvin, och det \u00e4r sv\u00e5rt att komma ifr\u00e5n att han i praktiken b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Hans spel \u00e4r l\u00e5gm\u00e4lt, n\u00e4stan \u00e5terh\u00e5llet, men samtidigt laddat med en inre sp\u00e4nning som aldrig riktigt sl\u00e4pper taget. Han r\u00f6r sig genom tvivel, skuld och f\u00f6rnekelse med en precision som g\u00f6r att varje steg k\u00e4nns pr\u00f6vat i f\u00f6rv\u00e4g, som om han hela tiden ifr\u00e5gas\u00e4tter sin egen riktning. Kelvin blir h\u00e4r inte bara en man som m\u00f6ter det ok\u00e4nda, utan n\u00e5gon som blottl\u00e4gger sin egen of\u00f6rm\u00e5ga att hantera det. Det \u00e4r ett \u00e5terh\u00e5llsamt sk\u00e5despeleri som \u00e4nd\u00e5 vibrerar av n\u00e5got of\u00e4rdigt, n\u00e5got som skaver under ytan.<\/p>\n\n\n\n<p>Mot honom st\u00e5r&nbsp;Nina Togner&nbsp;som Harey, den d\u00f6da hustrun som \u00e5terv\u00e4nder i en form som varken \u00e4r helt verklig eller helt illusion. Hon blir snabbt f\u00f6rest\u00e4llningens emotionella nav \u2013 den som st\u00e4ller de fr\u00e5gor Kelvin helst vill undvika. Togner ger rollen en m\u00e4rklig dubbelhet: hon \u00e4r b\u00e5de sk\u00f6r och obeveklig, som om hon s\u00f6ker svar men samtidigt redan anar att de inte finns. Hennes n\u00e4rvaro \u00e4r lika mycket tr\u00f6st som st\u00f6rning, och det \u00e4r just i den sp\u00e4nningen som rollen f\u00e5r sin tyngd. I hennes tolkning blir Harey mer \u00e4n en spegling av Kelvins inre \u2013 hon framst\u00e5r som en egen kraft, en existens som kr\u00e4ver att bli erk\u00e4nd.<\/p>\n\n\n\n<p>Danilo Bejarano&nbsp;g\u00f6r doktor Snaut till en figur som b\u00e5de l\u00e4ttar upp och f\u00f6rdjupar f\u00f6rest\u00e4llningens psykologiska tryck. Han r\u00f6r sig med en rastl\u00f6s energi, som om han hela tiden balanserar p\u00e5 gr\u00e4nsen till att s\u00e4ga f\u00f6r mycket. Snaut pendlar mellan cynism och s\u00e5rbarhet, och i den r\u00f6relsen uppst\u00e5r n\u00e5got igenk\u00e4nnbart m\u00e4nskligt: behovet av att sk\u00e4mta bort det som egentligen skr\u00e4mmer. Replikerna b\u00e4r ofta p\u00e5 en nerv, som om varje ord \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att h\u00e5lla paniken p\u00e5 avst\u00e5nd. Det g\u00f6r honom till en effektiv kontrast till Kelvins mer in\u00e5tv\u00e4nda kamp.<\/p>\n\n\n\n<p>I skarp kontrast st\u00e5r&nbsp;Erik Ehn&nbsp;som professor Sartorius. D\u00e4r Snaut spricker upp \u00e4r Sartorius sluten, kontrollerad och n\u00e4stan kliniskt fokuserad. Ehn spelar honom med kylig precision, vilket ger varje scen en obehaglig underton. Hans Sartorius framst\u00e5r som en m\u00e4nniska som dragit sig s\u00e5 l\u00e5ngt in i sina teorier att kontakten med det m\u00e4nskliga n\u00e4stan g\u00e5tt f\u00f6rlorad. Det finns n\u00e5got djupt tragiskt i hans v\u00e4gran att se Solaris som n\u00e5got annat \u00e4n ett problem att l\u00f6sa \u2013 en avvikelse att kategorisera. H\u00e4r blir intellektet inte ett verktyg, utan en mur.<\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r i samspelet mellan dessa fyra som upps\u00e4ttningen verkligen f\u00e5r f\u00e4ste. H\u00e4r framtr\u00e4der Solaris tydligast \u2013 inte som en ber\u00e4ttelse om yttre rymd, utan som en unders\u00f6kning av det som skaver inom oss. Dialogerna, ibland \u00f6msinta och ibland skoningsl\u00f6sa, \u00f6ppnar sm\u00e5 sprickor d\u00e4r n\u00e5got mer sipprar fram. Regin undviker melodramatik och l\u00e5ter ist\u00e4llet allt befinna sig i ett sv\u00e4vande tillst\u00e5nd d\u00e4r varje ord och blick rymmer flera m\u00f6jliga betydelser.<\/p>\n\n\n\n<p>Som i den b\u00e4sta science fiction \u00e4r fr\u00e5gorna djupt m\u00e4nskliga: Vad \u00e4r liv? Vad \u00e4r en m\u00e4nniska? Vad inneb\u00e4r det att minnas \u2013 och att bli ih\u00e5gkommen? F\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4grar att ge enkla svar och l\u00e5ter oss ist\u00e4llet stanna kvar i os\u00e4kerheten. Och kanske \u00e4r det mest oroande just detta: vad vi egentligen vill med den tid vi har, och om vi \u00e4r beredda att m\u00f6ta oss sj\u00e4lva n\u00e4r svaren inte blir som vi t\u00e4nkt oss.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen l\u00e4mnar mycket \u00f6ppet, men genom m\u00f6tena mellan Luthander, Togner, Bejarano och Ehn blir fr\u00e5gorna sv\u00e5ra att v\u00e4rja sig mot. Det \u00e4r d\u00e4r den verkligen tr\u00e4ffar. I deras samspel uppst\u00e5r n\u00e5got som str\u00e4cker sig bortom b\u00e5de handlingen och den filosofiska ramen \u2013 en p\u00e5minnelse om att det mest fr\u00e4mmande vi kan m\u00f6ta kanske inte finns d\u00e4r ute, utan inom oss sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/5996a495-ee81-4951-b8e3-72ac56203d8f.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204365\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/5996a495-ee81-4951-b8e3-72ac56203d8f.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/5996a495-ee81-4951-b8e3-72ac56203d8f-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\">KONSTN\u00c4RLIGT TEAM<\/h3>\n\n\n\n<ul class=\"wp-block-list\">\n<li>AV\u00a0ANNIKA NYMAN EFTER EN ROMAN AV STANISLAW LEM<\/li>\n\n\n\n<li>REGI GUSTAV ENGLUND<\/li>\n\n\n\n<li>SCENOGRAFI OCH KOSTYM ANNIKA TOSTI<\/li>\n\n\n\n<li>LJUS MIRA SVANBERG<\/li>\n\n\n\n<li>PERUK OCH MASK\u00a0MELANIE \u00c5BERG<\/li>\n\n\n\n<li>MUSIK- OCH LJUDDESIGN NICLAS ANDERSTEDT LINDGREN<\/li>\n\n\n\n<li>DRAMATURG JACOB HIRDWALL<\/li>\n<\/ul>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Solaris p\u00e5 Dramatens lilla scen &#8211; Betyg 3 (5) I centrum st\u00e5r&nbsp;Rasmus Luthander&nbsp;som Kris Kelvin, och det \u00e4r sv\u00e5rt att komma ifr\u00e5n att han i praktiken b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Hans spel \u00e4r l\u00e5gm\u00e4lt, n\u00e4stan \u00e5terh\u00e5llet, men samtidigt laddat med en inre sp\u00e4nning som aldrig riktigt sl\u00e4pper taget. Han r\u00f6r sig genom tvivel, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-204363","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204363","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204363"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204363\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204366,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204363\/revisions\/204366"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204363"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204363"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204363"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}