![\"La](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/la-belle-annee-16-9-utan-datum.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
La belle ann\u00e9e – Det vackra \u00e5ret
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 april 2026
\nRegi i: Angelica Ruffier<\/p>\n
Em hyllad dokument\u00e4r om sorg och en resa genom barndomens minnen som tr\u00e4nger sig p\u00e5 d\u00e5 man rensar ett d\u00f6dsbo efter en avliden f\u00f6r\u00e4lder. En film som jag g\u00e4rna skulle vilja hylla ocks\u00e5 men som jag fick tvinga mig att se klart d\u00e5 jag upplevde dem som f\u00f6r seg, f\u00f6r diffus, f\u00f6r upprepande och f\u00f6r m\u00e5nga scener som k\u00e4nns f\u00f6r privata. Den tuffar iv\u00e4g \u00e5t olika h\u00e5ll och g\u00e5r ocks\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen mellan personligt och privat.<\/p>\n
Filmens plus \u00e4r att den i vissa delar har mycket fina, vackra bilder som i kombination med orden som f\u00f6rmedlas blir poesi. Men det \u00e4r f\u00f6r lite av detta och det r\u00e4cker f\u00f6r att bli engagerande och njutbart.<\/p>\n
I dokument\u00e4ren f\u00e5r vi f\u00f6lja regiss\u00f6ren, Angelica, och hennes bror som tillsammans rensar huset efter deras pappa som g\u00e5tt bort. barndomshemmet i Avignon i s\u00f6dra Frankrike \u2013 De tv\u00e5 syskonen drog tidigt fr\u00e5n pappan d\u00e5 han var str\u00e4ng och elak, ja despotisk. De f\u00f6lja med sin mamma till Lule\u00e5 som ton\u00e5ringar. Sorg har m\u00e5nga ansikten. Det finns en sorg som kan vara stark d\u00e5 man f\u00f6rlorat n\u00e5gon som man aldrig lyckades l\u00f6sa konflikter med. En sorg \u00f6ver att n\u00e5gon var elak och aldrig bad om f\u00f6rl\u00e5telse. Jag t\u00e4nker att den sortens sorg m\u00e5ste ha varit tydlig inom Angelica och hennes bror d\u00e5 deras pappa dog. Men jag tycker inte att det ber\u00f6rs p\u00e5 n\u00e5got ber\u00f6rande s\u00e4tt, till exempel.<\/p>\n
Filmen borde kunna ber\u00f6ra eller tala till m\u00e5nga av oss. Vi \u00e4r m\u00e5nga som f\u00f6rlorat n\u00e5got eller n\u00e5gra som vi tagit hand om d\u00f6dsboet efter och vi har upplevt alla dessa m\u00e5nga k\u00e4nslor som kommer d\u00e5 vi rensar gamla saker som v\u00e4cker upp m\u00e5nga minnen och gamla f\u00f6rhoppningar som aldrig blir infriade blir tydliga inom oss.<\/p>\n
En del av filmen spretar iv\u00e4g \u00e5t en ungdomsf\u00f6r\u00e4lskelse Angelica upplevde. N\u00e4r hon hittar sin gamla dagbok fr\u00e5n gymnasietiden l\u00e4ser sina hemliga tankar och k\u00e4nslor om den k\u00e4rlek hon k\u00e4nde f\u00f6r historiel\u00e4raren Sylvie, Mademoiselle S. Denna del \u00e4r mycket poetiskt filmad. Det \u00e4r vacker och sensuell poesi, presenterad med film och ord. <\/p>\n
F\u00f6r mig saknar filmen ett fokus. Att f\u00f6rlora n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4lder eller n\u00e5gon man k\u00e4nt l\u00e4nge p\u00e5verkar oss. Att rensa saker efter en avliden v\u00e4cker m\u00e5nga, m\u00e5nga k\u00e4nslor och tankar. Jag upplever att den delen av ber\u00e4ttelsen slarvas \u00f6ver. Det finns s\u00e5 mycket v\u00e4rt att fundera kring och ta upp kring sorg och alla dessa minnen. Det \u00e4r en sv\u00e5r konst att g\u00f6ra det s\u00e5 det personliga v\u00e4cker tittarens eller l\u00e4sarens egna tankar och k\u00e4nslor kring sina upplevelser. Jag k\u00e4nner inte riktigt att denna dokument\u00e4r lyckas med det. Tyv\u00e4rr. Jag vill s\u00e5 g\u00e4rna tycka om en film som hyllats av s\u00e5 m\u00e5nga.<\/p>\n