![\"Ny\u00e5rsfesten\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ny\u00e5rsfesten
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 april 2026
\nRegi Paprika Steen <\/p>\n
Att diskutera det danska filmundret, mer \u00e4n trettio \u00e5r efter att grannlandet satte sig p\u00e5 v\u00e4rldskartan med Dogma, k\u00e4nns on\u00f6digt. F\u00e5 l\u00e4nder i v\u00e4rlden har varit lika kvalitetss\u00e4kra vad g\u00e4ller sina spelfilmer som Danmark. Det tycks finnas en tradition, d\u00e4r alltifr\u00e5n det tekniska till det dramaturgiska genomsyras av sylvass expertis. Oavsett genre har det varit \u00f6verv\u00e4ldigande framg\u00e5ngar som kan st\u00e5 sida vid sida och – i vissa fall, \u00f6vertr\u00e4ffar sina internationella kollegor. Men ingenting \u00e4r konstant, \u00e4ven de som seglar ovanf\u00f6r molnenen kan fallera. Ny\u00e5rsfesten av sk\u00e5despelaren – men numera regiss\u00f6ren, Paprika Steen blir tyv\u00e4rr n\u00e5got av ett platt fall som kollapsar under krystade ambitioner och ett genuint taffligt manus. <\/p>\n
Premissen \u00e4r dock lika klassisk – framf\u00f6rallt f\u00f6r dansk film, som den \u00e4r stabil, en tillsynes ordin\u00e4r fest f\u00f6rvandlas gradvis till ett socialt kaos d\u00e4r f\u00f6rakt, svek och ilska slukar allt. Thomas Vinterbergs legendariska film – kallad just Festen, var avg\u00f6rande att bef\u00e4sta Dogma-manifestet och \u00e4r \u00e4n idag ett lysande exempel p\u00e5 hur ett kammarspel sammansvetsat med kolsvart familjedramatik kan vara hypnotiskt att se p\u00e5. Att g\u00f6ra en snarlik version vore inte vidare originellt eller kreativt, men skelettet – eller mallen, som Vinterberg l\u00e4mnat \u00e4r inte heller fel att skapa sig ett fotf\u00e4ste i. Och d\u00e5 Ny\u00e5rsfesten spelar efter de mest traditionella regler \u00e4r det ocks\u00e5 en fullt fungerande – men ocks\u00e5, en helt o-m\u00e4rkv\u00e4rdig film som ser ut att kunna klassas som duglig men ointressant. Olyckligtvis f\u00f6r filmen – men i synnerhet betraktaren, s\u00e5 v\u00e4ljer Steen och hennes manusf\u00f6rfattare Jakob Weis att f\u00f6rs\u00f6ka addera element och sidosp\u00e5r i ett – hoppl\u00f6st, f\u00f6rs\u00f6k att bryta mot den rigida mallen. <\/p>\n
Detta leder till helt meningsl\u00f6sa sekvenser som skiftar mellan att k\u00e4nnas lika intressanta som vattenp\u00f6lar till att vara rent provocerande banala. Framf\u00f6rallt ett fokus p\u00e5 ett personlighetsbefriat ungdomspar kan endast klassas som n\u00e5gon form av filmiskt stryknin. Filmen \u00e4r ist\u00e4llet i sin mest optimala form d\u00e5 kammardramat f\u00e5r diktera villkoren och avund, manliga egon och trauma f\u00e5r h\u00e5lla i taktpinnen. D\u00e5 framkommer en ot\u00e4ckt syrefattig atmosf\u00e4r som \u00e4r som gjord f\u00f6r explosiva och verbalt v\u00e5ldsamma konfrontationer. Denna potentiellt dramatiska f\u00f6rlossning kommer dock aldrig, ist\u00e4llet drar allt iv\u00e4g \u00e5t alla t\u00e4nkbara menl\u00f6sa h\u00e5ll. Det hela blir till slut helt misslyckat d\u00e5 centrala dramatiska moment \u00e4r taffligt f\u00f6rfattade och Steen saknar precis personregi. Detta \u00e4r djupt beklagligt d\u00e5 ensemblen alla g\u00f6r goda insatser. Tuva Novotny \u00e4r genomg\u00e5ende stabil och \u00f6vriga akt\u00f6rer g\u00f6r alla ett bra jobb men ingen har n\u00e5gon m\u00f6jlighet att blomstra under de helt hoppl\u00f6st r\u00f6riga omst\u00e4ndigheterna. <\/p>\n
Ny\u00e5rsfesten \u00e4r i sin natur stabil och traditionell, men resultatet blir en ist\u00e4llet en j\u00e4mngr\u00e5 och ointressant r\u00f6ra som k\u00e4nns spretig men mestadels helt ointressant, <\/p>\n