{"id":204135,"date":"2026-04-15T10:21:24","date_gmt":"2026-04-15T09:21:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204135"},"modified":"2026-04-28T14:14:54","modified_gmt":"2026-04-28T13:14:54","slug":"biografi-om-en-av-vara-framsta-larorik-lustlasning-ett-jazzliv-om-saxofonisten-bernt-rosengren-stefan-wistrand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204135","title":{"rendered":"Biografi om en av v\u00e5ra fr\u00e4msta l\u00e4rorik lustl\u00e4sning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ett Jazzliv – Om saxofonisten Bernt Rosengren<\/p>\n\n\n\n

Stefan Wistrand<\/p>\n\n\n\n

Utgivningsdatum: 26-03-26<\/p>\n\n\n\n

ISBN 9 789188 693372<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst n\u00e5gra upplysningar. Uppt\u00e4ckte nyligen att bok om Bernt Rosengren (1937-2023) sl\u00e4ppts p\u00e5 ett f\u00f6rlag som i flera decennier varit baserade i G\u00f6teborg. H\u00f6r till saken att jag tidigare skrivit utf\u00f6rliga texter om biografer p\u00e5 Lars Gullin och Georg Riedel, utgivna p\u00e5 samma f\u00f6rlag. Tog kontakt med Bo Ejeby och erh\u00f6ll ett recensionsex av den rikligt illustrerade boken vars sidantal uppg\u00e5r till cirka 275. Visste att bild av en v\u00e4n (f.d radiojournalist och flitig konsertbes\u00f6kare) skulle ing\u00e5, men vid mitt bes\u00f6k p\u00e5 kontoret avsl\u00f6jades inte den glada \u00f6verraskning som v\u00e4ntade f\u00f6r egen del. Musikern, l\u00e5tskrivaren, arrang\u00f6ren och bandledaren Bernt Rosengren har samma status i Jazz-Sverige med omnejd som ovanst\u00e5ende namn. Listan av dignit\u00e4rer kan fyllas p\u00e5 med andra som f\u00e5tt sina biografier skrivna och som jag i flera fall l\u00e4st. Syftar exempelvis p\u00e5 Jan Johansson, Arne Domn\u00e9rus, Bengt Hallberg och Monica Zetterlund. I mina bokhyllor st\u00e5r dessutom ett par antologier och omfattande \u00f6versiktsverk om jazz.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nde inte till f\u00f6rfattaren. Stefan Wistrand \u00e4r 74 \u00e5r, bosatt i Eskilstuna och musikforskare. Har p\u00e5 sitt cv en bok om en av Rosengrens instrumentkollegor p\u00e5 60-talet, n\u00e4mligen B\u00f6rje Fredriksson vars v\u00e4rdefulla musik \u00e5terlanserats i omg\u00e5ngar. Wistrand som tilldelats kulturpris av sin kommun har d\u00e4rtill varit ut\u00f6vare av frihetlig jazz och spelat med Memento Mori. Ett Jazzliv<\/em> kommer ha release-program b\u00e5de i Eskilstuna och Stockholm. I egenskap av jazzlyssnare har jag k\u00e4nt till f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r biografin i drygt femtio \u00e5r. Jag har haft dubbel-lp:n Notes From Underground <\/em>som idag ses p\u00e5 till lika delar som spr\u00e4cklig kult och en milstolpe inom experimentell jazz. Minns att jag ber\u00f6rdes av en dokument\u00e4r om Rosengren som visades 1973 p\u00e5 SVT. Ut\u00f6ver inblickar i skapandet problematiserades meriterade musikers m\u00f6jligheter att f\u00f6rs\u00f6rja sig. Skivor i hans namn som finns i l\u00e4genheten inskr\u00e4nker sig numera till fem. Tillkommer skivor med Nannie Porres, Maffy Falay, Sevda, Lars Gullin, Herr T med flera. Har h\u00f6rt Rosengren live i egen grupp minst fem g\u00e5nger. Vidare i eget eller andras storband, f\u00f6rmodligen p\u00e5 Skeppsholmen och en g\u00e5ng p\u00e5 ett r\u00f6kigt Lilla Maria p\u00e5 S\u00f6der.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt fr\u00e5n Nefertiti (sista konserten)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett Jazzliv <\/em>markerar med sin underrubrik saxofonisten Bernt Rosengren <\/em>att tonvikten i levnadsteckningen ligger p\u00e5 den mycket respekterade och framg\u00e5ngsrike musikern (huvudinstrument tenorsax) och vad han \u00e5stadkom, \u00e4ven om l\u00e4saren f\u00e5r givande inblickar i livet som det tedde sig, som det brukar heta, fr\u00e5n vaggan till graven. Boken bygger sj\u00e4lvklart p\u00e5 diger research. F\u00f6rfattaren har haft tillg\u00e5ng till pressklipp, \u00e5tskilliga intervjuer och recensioner. Egna bed\u00f6mningar f\u00f6rekommer f\u00f6rst\u00e5s, vore konstigt annars. Och allra sist har han valt att lyfta fram personliga favoriter ur Rosengrens katalog. I det f\u00f6reg\u00e5ende kapitlet intervjuas medlemmarna i den s\u00e5 kallade Solsidekvartetten efter sin ledares bortg\u00e5ng, vilket ger biografin ytterligare en v\u00e4lg\u00f6rande dimension. Wistrand anv\u00e4nder i \u00f6vrigt kontinuerligt k\u00e4llorna f\u00f6r att visa hur skivor, konserter och olika projekt togs emot. Boken igenom speglas kritikers olika v\u00e4rderingar, intentioner och utfall. L\u00e4saren \u00f6vertygas om varf\u00f6r nedlagt arbete fr\u00e5n musikforskaren \u00e4ger sitt ber\u00e4ttigande, hur beundrande medmusiker stimulerades och om f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rtrolla lyssnare live och p\u00e5 skiva.<\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r en alldeles utm\u00e4rkt bild av vilket avtryck den produktive musikanten satt, hur f\u00f6rh\u00e5llandevis m\u00e5ngsidig han var. Verkar ha haft l\u00e4tt att l\u00e4ra, inte tagit s\u00e4rskilt m\u00e5nga lektioner och tycks ha varit en fena p\u00e5 att arra f\u00f6r olika s\u00e4ttningar. F\u00f6rsta instrumentet i barndomen var dragspel. Komposition beh\u00e4rskades ocks\u00e5. I likhet med andra exceptionella tr\u00e4bl\u00e5sare hittade han redan i unga \u00e5r sitt betagande, igenk\u00e4nnbara sound. Otaliga g\u00e5nger blev Bernt i omr\u00f6stningar utsedd till den fr\u00e4mste p\u00e5 sitt instrument, n\u00e5gra g\u00e5nger ocks\u00e5 i europeisk kontext. F\u00f6rutom prestigefyllda priser fick han motta Gyllene Skivan hela fem g\u00e5nger. Stipendier blev ett v\u00e4l v\u00e4lkommet tillskott f\u00f6r familjen ut\u00f6ver ekonomiska tryggheten som statlig konstn\u00e4rsl\u00f6n genererade. Aprop\u00e5 periodvis riktigt k\u00e4rva tider togs br\u00f6djobb, exempelvis kortare sejourer i dansorkestrar. Dessutom anst\u00e4llning som b\u00e5rb\u00e4rare p\u00e5 sjukhus och musikl\u00e4rare fast Bernt medger att han inte var n\u00e5gon vidare pedagog. Att h\u00e5lla ig\u00e5ng storbandet var ett kostsamt projekt som beh\u00f6vde finansieras med bidrag.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

S\u00e4ttet att f\u00f6rena teknik med k\u00e4nsla och personligt uttryck har haft f\u00e5 motsvarigheter i landet – ”Dompan” , Lars Gullin, Nisse Sandstr\u00f6m, B\u00f6rje Fredriksson och Krister Andersson (enligt Bernt) \u00e4r n\u00e5gra med j\u00e4mf\u00f6rbar aura och kollegor han f\u00f6ljaktligen framg\u00e5ngsrikt samarbetade med. Redog\u00f6rs f\u00f6r viktiga internationella samarbetspartners: Don Cherry, Doug Raney, Maffy Falay, Krzysztof Komeda. F\u00f6rebilder\/ Inspirationsk\u00e4llor: Enligt initierade bed\u00f6mare b\u00f6r b\u00e5de John Coltrane och Ornette Coleman n\u00e4mnas tillsammans med Sonny Rollins, Dexter Gordon och Charlie Parker. Hans innerliga spel sista decennierna hade motsvarigheter i soundet man identifierar hos Lester Young och Ben Webster. Bortsett fr\u00e5n en period fr\u00e5n sent sextiotal och fram till mitten p\u00e5 70-talet centrerad kring pianol\u00f6s kvartett, var det fr\u00e4mst hardbop som g\u00e4llde, fast ocks\u00e5 tons\u00e4ttningar p\u00e5 Taube och turkiska tong\u00e5ngar. Boken g\u00e5r mycket \u00e5sk\u00e5dligt igenom olika faser och inriktningar<\/p>\n\n\n\n

Vill p\u00e5st\u00e5 att boken ocks\u00e5 lyckas visa p\u00e5 hur privatpersonen bakom yrkesrollen var, vilket framkommer extra tydligt i gruppintervjun med herrar Backenroth, Gustavsson och Stark. Han drog sig inte f\u00f6r att argumentera f\u00f6r sina \u00e5sikter, fast under uppskattningsvis sista decennierna \u00f6vergick den timide mannen till att tala med auktoritet genom sitt magnifika musicerande. Minns fr\u00e5n n\u00e4r jag fick tr\u00e4ffa honom tillsammans med Christina Von B\u00fclow att han gladdes \u00e5t publikens bifall, i den konsert p\u00e5 Nefertiti som blev hans sista. Basisten Hans Backenroth som ocks\u00e5 fungerade som producent p\u00e5 flera utg\u00e5vor betonar hans \u00e4rlighet. Utifr\u00e5n l\u00e4sningen vill jag l\u00e4gga till anspr\u00e5ksl\u00f6s, \u00f6dmjuk och sj\u00e4lvst\u00e4ndig. Framkommer att Rosengren f\u00f6redrog att spela i motsatsen till snofsiga st\u00e4llen. Antagligen blev kontakten med \u00e5h\u00f6rare varmare under enklare f\u00f6rh\u00e5llanden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Omslag sista skivan inspelad live 2019<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hade f\u00f6r avsikt att b\u00f6rja recensionen i en annan \u00e4nde, lyfta fram en stor tillg\u00e5ng man absolut inte f\u00e5r bortse ifr\u00e5n. Inneh\u00e5llet kan ses som ett angel\u00e4get budskap, m\u00e4ngder av matnyttig info f\u00f6rmedlas utan att det blir korvstoppning. Hur dessa fakta och funderingar framst\u00e4lls \u00e4r helt avg\u00f6rande f\u00f6r oss recensenter. Syftar p\u00e5 f\u00f6rfattarens spr\u00e5k, vars lediga stilniv\u00e5 medf\u00f6r att jag haft stor beh\u00e5llning av att f\u00f6lja kronologin – fr\u00e5n ett slags genombrott i ungdomsorkester i Newport och Jazz Club 57 till Solsidekvartettens segert\u00e5g. \u00c4r m\u00e4kta imponerad \u00f6ver hur naturligt Wistrand formulerar sig, undviker att betunga l\u00e4sningen med mer \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndig musikteori. Knappt n\u00e5gon akademisk jargong existerar. Vidare undviks blommiga metaforer (f\u00f6rvisso ing\u00e5r s\u00e5dana fraser i citat fr\u00e5n ”smakdomare”) och genrens talspr\u00e5kliga karakt\u00e4ristiska idiom f\u00f6rekommer bara i pyttesm\u00e5 doser i redovisade portr\u00e4tt\/ intervjuer. Arkivarien Roger Bergner tackas. Han \u00e4r ocks\u00e5 med vid intervjun med Solsidekvartettens medlemmar. I \u00f6vrigt framg\u00e5r inte om n\u00e5gon l\u00e4st manus f\u00f6rutom Bo Ejeby sj\u00e4lv. Att ber\u00e4tta n\u00e5gons liv utifr\u00e5n pressklipp och research kr\u00e4ver en varierad vokabul\u00e4r, kunnighet i meningsbyggnad och utvecklad k\u00e4nsla f\u00f6r stil(niv\u00e5). Faktorer vilka beh\u00e4rskas galant av Wistrand. Och jag tippar att han medvetet l\u00e5tit bli att skriva p\u00e5 samma passionerade vis som musik\u00e4lskarna Lennart Persson, Mats Olsson eller Ingmar Glanzelius; vilka roades av att fastsl\u00e5 sina subjektiva sanningar.<\/p>\n\n\n\n

I vanlig ordning skrivs f\u00f6r ymnigt om l\u00e4supplevelsen. Har ni l\u00e4st \u00e4nda hit har ni haft \u00f6verseende. Kom mig inte f\u00f6r att anteckna under uppslukande l\u00e4sning. Vore m\u00e4rkligt om jag inte avslutningsvis tar upp den sensationella omst\u00e4ndigheten att undertecknad \u00f6verraskades av att ha inkluderats bland citerade liverecensenter. Finns ett r\u00f6rande sk\u00e4l till detta. Utan min vetskap blev jag den sista personen som recenserade en konsert med Bernt Rosengren. I cirka sju meningar (sid. 220) anges mitt sammanfattande omd\u00f6me om en of\u00f6rgl\u00f6mlig spelning vars ballader var extra minnesv\u00e4rda. Texten i sin helhet finns att l\u00e4sa p\u00e5 n\u00e4tet under rubriken ”legendar levererar \u00f6rongodis”. N\u00e4r jag l\u00e4st f\u00e4rdigt historien om Bernt Rosengren och v\u00e4rderingen av dennes verksamhet, blir jag p\u00e5 det klara med i vilken h\u00f6g grad integriteten v\u00e4gledde honom. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett Jazzliv – Om saxofonisten Bernt Rosengren Stefan Wistrand Utgivningsdatum: 26-03-26 ISBN 9 789188 693372 F\u00f6rst n\u00e5gra upplysningar. Uppt\u00e4ckte nyligen att bok om Bernt Rosengren (1937-2023) sl\u00e4ppts p\u00e5 ett f\u00f6rlag som i flera decennier varit baserade i G\u00f6teborg. H\u00f6r till saken att jag tidigare skrivit utf\u00f6rliga texter om biografer p\u00e5 Lars Gullin och Georg Riedel, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,20],"tags":[],"class_list":["post-204135","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204135","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204135"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204135\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204690,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204135\/revisions\/204690"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204135"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204135"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204135"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}