{"id":204108,"date":"2026-04-13T13:31:41","date_gmt":"2026-04-13T12:31:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204108"},"modified":"2026-04-15T10:12:44","modified_gmt":"2026-04-15T09:12:44","slug":"grammy-belonad-jazzsangerska-skiljer-ut-sig-genom-sin-vagvinnande-mix-av-stilar-nicole-zuraitis-pa-kungsbacka-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204108","title":{"rendered":"Grammy-bel\u00f6nad jazzs\u00e5ngerska skiljer ut sig genom sin v\u00e4gvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis p\u00e5 Kungsbacka Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

11\/4 2026<\/p>\n\n\n\n

Kungsbacka Teater (arrang\u00f6r Musik Hallandia\/ F\u00f6reningen Jazz & Blues i Kungsbacka)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Jazzs\u00e5ngerskan Nicole Zuraitis var f\u00f6r mig ett helt oskrivet blad. Utger mig inte f\u00f6r att ha koll \u00e4ven om vidstr\u00e4ckta genren flitigt recenseras. N\u00e4r jag blev varse den kvinnans meriter – sex nomineringar och tv\u00e5 prestigefyllda Grammy-utm\u00e4rkelser, tunga samarbeten och vinst i s\u00e5ngt\u00e4vling – uppstod en obetvinglig lust att bege mig till Kungsbacka. Ville se en av konserterna p\u00e5 hennes och kvartettens f\u00f6rsta turn\u00e9 i Sverige. Att de bes\u00f6ker l\u00e4mpliga scener i l\u00e4net beror p\u00e5 bejublat framtr\u00e4dande h\u00e4rom \u00e5ret p\u00e5 branschm\u00e4ssa i Tyskland. D\u00e5 golvades arrang\u00f6rens jazzproducent, n\u00e5got de hundrafemtio personer som tagit sig till stadens fina teater f\u00e5r veta n\u00e4r spelningen presenteras. Konserten p\u00e5g\u00e5r i cirka en och halv timme utan paus. Man sitter och ser bra h\u00e4r. I vanlig ordning f\u00f6rdelaktig akustik, fast det irriterande nog susar i \u00f6ronen dagen efter. Ska p\u00e5pekas att Zuraitis utdelar ber\u00f6m till ljud- och ljusansvariga.<\/p>\n\n\n\n

Artisten som ocks\u00e5 \u00e4r sj\u00e4lvl\u00e4rd pianist, producent och arrar l\u00e5tar har med sig en rytmsektion best\u00e5ende av batterist Dan Pugach, kontrabasist Sam Weber (den som ansl\u00f6t senast p\u00e5 grund av andra \u00e5taganden) samt p\u00e5 elgitarr Idan Morin. Framh\u00e5lls att samtliga erh\u00e5llit Grammy-nomineringar eller vinster i olika kategorier, deras hemvist, att Pugach leder ett storband vars senaste album bel\u00f6nades med Grammy (lyssnade n\u00f6jd p\u00e5 det n\u00e4r jag kommit hem fr\u00e5n min utflykt till Halland) samt att trumslagare i fr\u00e5ga r\u00e5kar vara Nicoles make. Paret bor i utkanten av New York, \u00e4gnar sig ut\u00f6ver musicerande att r\u00e4dda och ta hand om hundar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Enligt uppgift har Zaraitis sl\u00e4ppt sju skivor i eget namn, sjungit med flera renommerade storband och framtr\u00e4tt p\u00e5 festivaler i USA och i Australien. Lyssnade p\u00e5 smakprov p\u00e5 Youtube f\u00f6r att f\u00e5 en uppfattning om hur denna f\u00f6r mig doldis l\u00e5ter live i mindre s\u00e4ttning. Fick tr\u00e4ffa den charmiga damen och medmusikerna efter\u00e5t, tog tillf\u00e4llet i akt att namndroppa stj\u00e4rnor jag recenserat och i vissa fall m\u00f6tt. Ligger n\u00e4ra till hands att j\u00e4mf\u00f6ra Zuraitis med kollegor, andra sjungande pianister hemmah\u00f6rande inom jazzens dom\u00e4ner: Sarah McKenzie som s\u00e5gs p\u00e5 Ystad Jazzfestival och tv\u00e5 cross over – storheter jag inte upplevt live. T\u00e4nker p\u00e5 Diana Krall och Norah Jones. Likheter finns, men ocks\u00e5 uppenbara skillnader.<\/p>\n\n\n\n

Om s\u00e5ngerskan, l\u00e5tskrivaren och pianisten som f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen bes\u00f6ker oss g\u00f6r samma djupa avtryck som dessa stj\u00e4rnor och \u00f6vriga jag kom p\u00e5 att n\u00e4mna s\u00e5som Janis Siegel, Samara Joy, Dianne Reeves, Gretchen Parlato, Cyrille Aimee, Cecilie McLorin Salvant med flera; ska jag l\u00e5ta vara osagt. Meritm\u00e4ssigt \u00e4r hon vars f\u00f6r\u00e4ldrar kommer fr\u00e5n Litauen respektive Italien definitivt av snarlik dignitet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Och paletten best\u00e5r av fler f\u00e4rger, fler stilar. En faktum som g\u00f6r Nicole Zuraitis extra sp\u00e4nnande. F\u00f6rutom en majoritet original tolkas inte bara standards utan covers. P\u00e5 repertoaren finns l\u00e5tar f\u00f6rknippade med rock, soul, funk, blues och \u00e4ven en uppjazzad version av hitten Jolene (D. Parton). Redovisningen speglar \u00e4nd\u00e5 inte helt m\u00e5ngfalden uttryck. I botten finns n\u00e4mligen en st\u00e4mma utbildad f\u00f6r opera och den avancerade tekniken har praktiserats Debuten fr\u00e5n 2008 doppades dock i amerikanska s\u00e5ngboken. Live roas hon av att avsl\u00f6ja sitt ursprung, st\u00f6per om ett stycke av Debussy till oigenk\u00e4nnlighet. Sker ocks\u00e5 i Kungsbacka under en afton d\u00e5 artisten \u00e4r p\u00e5 str\u00e5lande hum\u00f6r, skrattar flera g\u00e5nger \u00e5t interna sk\u00e4mt. Hon verkar prim\u00e4rt betrakta sig sj\u00e4lv som en jazzig singer songwriter vars p\u00e5drivande beat i arrangemang, v\u00e4l tilltagna utrymmen f\u00f6r riff och gitarrsolon j\u00e4mte personliga tolkningar fr\u00e5n vitt skilda h\u00e5ll k\u00e4nnetecknar uppl\u00e4gget live. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Originalen h\u00e4mtas \u00f6verv\u00e4gande fr\u00e5n senaste albumen Grammy-bel\u00f6nade How Love Begins <\/em> (producerad tillsammans med Christian McBride) och \u00e4nnu ej sl\u00e4ppta The Devil I Know. <\/em>Hantverket att komponera och arra l\u00e5tar beh\u00e4rskas tvekl\u00f6st. Vad g\u00e4ller s\u00e4ttning framf\u00f6rs n\u00e5gra s\u00e5nger st\u00e5ende till gitarrbaserat komp. Just Idan Morin ges \u00e5tskilligt utrymme att agera solist, vilket g\u00f6rs med bravur. Hans sound i twangig approach med svajarm leder tanken till Marc Ribot, f\u00f6r att i andra solon bli intrikat fl\u00f6dande, f\u00f6rmodligen influerad av exempelvis John Scofield (h\u00f6rde p\u00e5 Nef f\u00f6r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan). P\u00e5 en nyligen utgiven liveplatta inspelad i Las Vegas ing\u00e5r ocks\u00e5 en organist och saxofonisten Tom Scott.<\/p>\n\n\n\n

Det egentillverkade materialet var som framg\u00e5tt nytt f\u00f6r mig, hade inte lyssnat in mig ordentligt i f\u00f6rv\u00e4g. D\u00e4rf\u00f6r blev det naturligt att vad som stack ut mest var andra l\u00e5tskrivares alster. Vi f\u00f6runnades Hoagy Carmichael x 3 i tre ballader, varav en l\u00e4tt bluesig. Syftar p\u00e5 The Nearness Of You, I Get Along Without You Very Well (Except Sometimes) <\/em>samt Georgia On My Mind <\/em>(intimt f\u00f6rknippad med attacken och pauseringarna hos Ray Charles). En absolut h\u00f6jdpunkt intr\u00e4ffade n\u00e4r Jolene <\/em>tolkades, ett arrangemang Zuraitis Grammy-nominerades f\u00f6r, som \u00f6vergick i Wichita Linemen<\/em>, modern evergreen av Jimmy Webb. Instrumentalisterna broderade full\u00f6digt ut melodin s\u00e5 det stod h\u00e4rliga till. En annan h\u00f6jdare kom allra sist efter att publiken gett st\u00e5ende ovationer. Nj\u00f6t av emfatiska styrkan i rytmiskt gungande blues signerad Nina Simone. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

”Ett hj\u00e4rta lika stort som hennes anm\u00e4rkningsv\u00e4rda r\u00f6st” \u00e4r ett citat den komponerande s\u00e5ngerskan och pianisten lanserar sig sj\u00e4lv med p\u00e5 hemsidan. Tekniken med perfekt pitch och stundom h\u00f6ga toner, utstr\u00e5lningen och de musikaliskt breda och f\u00f6rstklassiga penseldragen ska lyftas fram. Och jag uppskattade att l\u00f6pningar p\u00e5 flygeln hade sin \u00e4n tydligare motsvarighet i fr\u00e4cka gitarrsolon. Innan jag avslutningsvis kikar i anteckningar gjorda i m\u00f6rkret, finns det anledning att avge ett samlat omd\u00f6me. Hade f\u00f6rest\u00e4llt mig att jag skulle bli lika emotionellt tagen, lika drabbad som n\u00e4r jag live h\u00e4nf\u00f6rts av magin hos Deborah Brown, Dianne Reeves, Samara Joy, Cecilie McLorin Salvant, Gretchen Parlato och Youn Sun Nah. S\u00e5 blev inte riktigt fallet, fast jag verkligen uppskattade konserten framkallades inte g\u00e5shud. \u00c5 andra sidan infann sig liknande k\u00e4nsla efter formidabel konsert p\u00e5 duo med den v\u00e4rldsber\u00f6mda Janis Siegel.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gillar inledande rytmiska temat d\u00e4r refr\u00e4ngen lyder ”I Won\u00b4t Make It Out Alive”. F\u00f6ljs av ett alster d\u00e4r det riffas sk\u00f6nt i udda taktart vars vibe f\u00e5r mig att referera till Joni Mitchell. Noterade att Pugach bakom sitt trumset alternerade mellan vispar, trumstockar och filtklubbor. Han och rytmsektionens roll var att kompa, fast ett kortare solo blev det. Sam Weber hade ett par pregnanta features. Konserten lyfter f\u00f6rsta g\u00e5ngen i The Nearness of You<\/em>. Sl\u00e5s av hettan i r\u00f6sten hos denna auktoritet. Uppfriskande hur vilt det sv\u00e4nger om Debussy. En bitterljuv ballad d\u00e4r det fr\u00e5gas ”Do You Miss Me?” utvecklas till en fulltr\u00e4ff.<\/p>\n\n\n\n

Jazziga avsp\u00e4nda tong\u00e5ngarna i Jolene <\/em>och dess omn\u00e4mnda f\u00f6rl\u00e4ngning \u00e4r en konstn\u00e4rlig triumf. En egen l\u00e5t med till\u00e4gnan sjungs innerligt till enbart komp fr\u00e5n basisten, delvis walking bass-teknik. Sluttonen h\u00e5lls f\u00f6rst\u00e5s imponerande i Georgia On My Mind<\/em>, vars licks fr\u00e5n Morin inh\u00f6star appl\u00e5der. En sekvens d\u00e4r musikerna drar i v\u00e4g i upphetsande stick kopplar jag ihop med det legendariska temat i So What<\/em>. P\u00e5 uppmaning visar sig publiken vara med p\u00e5 noterna genom att klappa takten. Fanns mycket musikaliskt godis att till\u00e4gna sig. L\u00e4net och staden \u00e4r fantastiska p\u00e5 att boka attraktiva akter. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

11\/4 2026 Kungsbacka Teater (arrang\u00f6r Musik Hallandia\/ F\u00f6reningen Jazz & Blues i Kungsbacka) Jazzs\u00e5ngerskan Nicole Zuraitis var f\u00f6r mig ett helt oskrivet blad. Utger mig inte f\u00f6r att ha koll \u00e4ven om vidstr\u00e4ckta genren flitigt recenseras. N\u00e4r jag blev varse den kvinnans meriter – sex nomineringar och tv\u00e5 prestigefyllda Grammy-utm\u00e4rkelser, tunga samarbeten och vinst i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-204108","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204108","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204108"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204108\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204134,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204108\/revisions\/204134"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204108"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204108"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204108"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}