{"id":204077,"date":"2026-04-11T12:23:56","date_gmt":"2026-04-11T11:23:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204077"},"modified":"2026-04-13T00:04:35","modified_gmt":"2026-04-12T23:04:35","slug":"forunderlig-brygd-av-hogst-tillgangliga-och-skry-skrynkliga-toner-cosmic-ear-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=204077","title":{"rendered":"F\u00f6runderlig brygd av h\u00f6gst tillg\u00e4ngliga och esoteriskt skrynkliga toner – Cosmic Ear p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

9\/4 2026<\/p>\n\n\n\n

Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Gyllene Skivan vinnande Goran Kajfes Tropique tidigare i \u00e5r bes\u00f6kte Nef, talade bandledaren om att han skulle \u00e5terkomma om cirka en och halv m\u00e5nad i ett annat sammanhang. Cosmic Ear f\u00f6r arvet efter Don Cherry och likasinnade vidare i ett projekt Kajfes driver tillsammans med fri form – ikonen Mats Gustafsson flankerandes sin hj\u00e4lte Christer Both\u00e9n. Rytmsektionen utg\u00f6rs av Kansan (tidigare Torbj\u00f6rn) Zetterberg p\u00e5 kontrabas och Juan Romero p\u00e5 slagverk och berimbau. Zetterberg var medlem i Jonas Kullhammars l\u00e5nglivade kvartett, ingick i trio med Konrad Agnas och Per Texas Johansson och har sl\u00e4ppt ett g\u00e4ng plattor i eget namn. Juan Romero har sin egna Manuella Orkester f\u00f6rutom att f\u00f6rekomma i jazz, folkmusik och dansteaterproduktioner. Gustafsson lirar tenorsax, fl\u00f6jt och f\u00e4rgar med elektronik medan Kajfes ut\u00f6ver trumpet h\u00f6rs p\u00e5 synt och i en sekvens bj\u00e4llror. Odiskutabla mittpunkten, \u00e5ldermannen Both\u00e9n fr\u00e5n G\u00f6teborg, trakterar basklarinett, j\u00e4garharpa och piano. F\u00f6r drygt femtio \u00e5r sedan spelade han med sj\u00e4lvaste Don Cherry. F\u00f6r egen del k\u00e4nner jag till honom genom Spj\u00e4rnsvallet, Bolon Bata och Bolon X. \u00c4r man det minsta intresserad av genren med underrubriker som nyskapande jazz fusionerad med elektronik beh\u00f6ver Goran Kajfes n\u00e4ppeligen n\u00e5gon n\u00e4rmare presentation.<\/p>\n\n\n\n

Kvintetten kan ses som en utl\u00f6pare av kollektivet Fire Orchestra vars numer\u00e4r fluktuerar kraftigt. F\u00f6r lite mindre \u00e4n ett \u00e5r sedan debuterade denna avantgardistiskt lagda supergrupp p\u00e5 skiva. Vad g\u00e4ller kompositionerna vilka live inneh\u00e5ller rikliga m\u00e4ngder improvisatoriska inslag, skrivs dem av n\u00e5gon av bandmedlemmarna n\u00e4r de inte h\u00e4mtats fr\u00e5n Don Cherry, Codona d\u00e4r trumpetaren utgjorde en tredjedel samt Frank Lowe ( Billy Bang, Alice Coltrane, Sun Ra med flera ut\u00f6ver egen grupp). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under och efter konserten t\u00e4nkte jag p\u00e5 ben\u00e4genheten hos lyssnare att ta risker, att uts\u00e4tta sig och g\u00e5 utanf\u00f6r sin trygghetszon. Cosmic Ear \u00e4r knappast omedvetna om att deras of\u00f6ruts\u00e4gbara tonspr\u00e5k rotat i en exklusivt vildvuxen tradition som blommade p\u00e5 60-talet \u00e4r att betrakta som en smal kulturyttring. Blev glatt f\u00f6rv\u00e5nad n\u00e4r en ung servitris sa till mig p\u00e5 fr\u00e5ga att hon uppskattade mycket av den f\u00f6r henne annorlunda musiken. Ett par av de arrang\u00f6rer jag bes\u00f6ker har d\u00f6pt om sig fr\u00e5n jazz- till musikf\u00f6rening. Man vill bredda s\u00e5v\u00e4l utbud som publikunderlag. En tongivande r\u00f6st h\u00e4nvisar till forskning av professor emeritus Lars Lilliestam som jag l\u00e4st, intervjuat och lyssnat till f\u00f6redrag av. Har f\u00f6r mig att den p\u00e5visar att endast 5% f\u00f6redrar jazz. Och d\u00e5 undras hur m\u00e5nga av dem som vill utmana sig med experimentella varianten \u00e1 la Cosmic Ear?<\/p>\n\n\n\n

Tidigare redakt\u00f6ren p\u00e5 jazzmagasinet Orkesterjournalen prioriterade fri jazz, har h\u00e5llit f\u00f6redrag om stilbildaren Don Cherry och skrivit bok om dennes g\u00e4rning. I likhet med flera i supergruppen p\u00e5 scen hade Don Cherry – under l\u00e5ng period boende i Sverige gift med svensk textilkonstn\u00e4r vars gemensamma barn ocks\u00e5 blev k\u00e4nda musiker\/ l\u00e5tskrivare – ett klart definierbart sound som mixade ett jazzidiom med andlig v\u00e4rldsmusik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten genomf\u00f6rs enligt standardmodell, det vill s\u00e4ga tv\u00e5 set varav det f\u00f6rsta p\u00e5 cirka en trekvart. Lokalen \u00e4r v\u00e4lfylld av fans \u00e4ven om det inte \u00e4r sluts\u00e5lt. Gruppen har med sig egen ljudtekniker, vilket uppm\u00e4rksammas. Denne utf\u00f6r sin uppgift till bel\u00e5tenhet. N\u00e4r jag nu s\u00e4tter ig\u00e5ng med att redog\u00f6ra f\u00f6r linjer och detaljer j\u00e4mte bed\u00f6mningar, g\u00f6rs det till stor del med ett utifr\u00e5nperspektiv. P\u00e5pekade f\u00f6r en fri form entusiast i pausen halvt p\u00e5 sk\u00e4mt, halvt p\u00e5 allvar att somliga passager gick \u00f6ver min kompetensniv\u00e5, vilket jag f\u00f6rvisso var inst\u00e4lld p\u00e5. Hade hur som helst stor beh\u00e5llning av kontrasterna och hur de f\u00f6renade sig i minimalistisk dynamik. De korta presentationerna stod Mats Gustafsson f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Det b\u00f6rjar trevande, skenbart planl\u00f6st kring en basg\u00e5ng. Efter ett tag g\u00e5r man samman i en eggande, slinga som minner om Don Cherry och s\u00f6ker sig fram\u00e5t. Bl\u00e5sarna turas om att brodera eller b\u00f6ka runt i l\u00f6sligt uppgjord struktur. Fokus vandrar i vad som p\u00e5minner om en svit med radikalt olika faser. \u00c4r onekligen fr\u00e5ga om maxad expressivitet. Both\u00e9n \u00e4r f\u00f6rst ut och avl\u00f6ses av Gustafssons signifikanta br\u00f6l p\u00e5 tenorsax. Efter dem ger sig Kajfes till k\u00e4nna i distinkta, gnistrande fraser. Utflykter vilka backas upp av repetitivt beat. Och efter hand kompletterar bandledarna med soundscape p\u00e5 datoriserad elektronik respektive synt. Both\u00e9n byter ut basklarinetten mot donso ngoni (j\u00e4garharpa). Den tillf\u00f6r med sin repetitiva ton ett sp\u00e4nnande, suggestivt lager. Kunde observera att den som jobbade h\u00e5rdast b\u00f6jd \u00f6ver sitt arbetsredskap var Kansan Zetterberg. Efter n\u00e4rmare halvtimmen uppst\u00e5r ytterst angen\u00e4mt ensemblespel n\u00e4r dynamiken f\u00e5r fl\u00f6da. Gustafsson h\u00f6rs p\u00e5 fl\u00f6jt i denna andliga avtagsv\u00e4g. F\u00f6re paus framf\u00f6rs helt ny l\u00e5t betitlad Drops Of Sorrow, <\/em>en vindlande exceptionellt l\u00e5ngsam sak. Konstaterar att Cosmic Ears drivs av obetvinglig kraft som stundtals blir opolerat r\u00e5, stundtals \u00f6verg\u00e5r i spirituell sk\u00f6nhet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under parollen musik \u00e4r NU utvecklas influenser fr\u00e5n olika delar av Afrika och Sydamerika till en kontrasterande sm\u00e4ltdegel (t\u00e4nk fri form scenen i New York). Oslipat intrikata infall bryts mot lyriska avdelningar. \u00c5h\u00f6rare med \u00f6ppna \u00f6ron f\u00e4ngslas! Andra set inleds med intro p\u00e5 flygeln av mannen som ing\u00e5tt i Don Cherrys krets. F\u00f6r mig som saknar kunskap f\u00f6refaller det som om kontrapunkt finns med i bilden. L\u00e5ter innerligt och mjukt, \u00f6verg\u00e5r i suggestiva virvlar. Rytml\u00e4ggaren Juan Romero tar fram sin berimbau. F\u00e4ster mig vid ett sound som stretchas p\u00e5 l\u00e5ngsammast t\u00e4nkbara s\u00e4tt, ett magnetiserande entonigt mood vibrerande av \u00e5terh\u00e5llsamhet. Vad som komma skall kan inte f\u00f6rutses, liknar att f\u00e4rdas i en berg och dalbana. Ibland knycklas soundet omilt till. Det motstr\u00e4viga och larmiga accentueras. F\u00f6r att i l\u00e5nga sekvenser brytas av med minimalistiskt h\u00e5llna melodier, i en attraktiv dynamik att svepas med i. Hypnotiska partier med ostinato varvas med individuella utflykter och omissk\u00e4nnliga sekvenser av spr\u00e4ck.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Inte s\u00e4llan frossas det som framg\u00e5tt g\u00e4rna i extrem energileverans. Ryggraden \u00e4r den formidabla rytmsektionen. Zetterbergs runda toner exponeras i ett h\u00e4rligt feature. Gruppens talesperson ber\u00e4ttar att man kommer framf\u00f6ra Do It Again)<\/em> till\u00e4gnad Sofia Jernberg och komponerad av Gustafsson. Komposit\u00f6ren talar ocks\u00e5 om att l\u00e5t fr\u00e5n Codona tolkas. Ur basklarinett och tenorsax framst\u00e4lls en slags brutal urkraft. Blir en enorm kontrast n\u00e4r vi f\u00e4rdas fr\u00e5n den urladdningen till motsatsen, taktila tillst\u00e5nd av trans. Och p\u00e5 slutet h\u00e4nf\u00f6rs jag av groove. Kajfes utstr\u00e4ckta fraser p\u00e5 trumpet blir en \u00e4n st\u00f6rre njutning i denna delvis br\u00f6tigt utlevande omgivning. Ska p\u00e5pekas att vi emellan\u00e5t f\u00f6runnas melodiskt spel p\u00e5 fl\u00f6jt och sax fr\u00e5n den experimentellt inriktade Gustafsson.<\/p>\n\n\n\n

Extranumret blir till julafton f\u00f6r elektronikn\u00f6rdar. Gustafssons r\u00f6st och \u00f6vrigas instrument utg\u00e5r fr\u00e5n det knaster, brus och swishande sound han framst\u00e4ller. Passande nog hade jag tagit med nya biografin om Bernt Rosengren som i omg\u00e5ngar spelade med Don Cherry. Boken blev en ing\u00e5ng till varma samtal med de tre bl\u00e5sarna efter\u00e5t. Goran Kajfes gav mig matnyttig info om tanken bakom gruppen. Ja detta var sannerligen en intressant och sp\u00e4nnande konsert med stundom spretigt sound. Har man viss vana underl\u00e4ttas lyssnandet d\u00e5 exklusiva tonspr\u00e5ket inte \u00e4r \u00e4mnat f\u00f6r gemene man. Initierade p\u00e5 plats var f\u00f6rm\u00f6gna att anstr\u00e4nga sig och blev d\u00e4rf\u00f6r bel\u00f6nade.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

9\/4 2026 Nefertiti i G\u00f6teborg N\u00e4r Gyllene Skivan vinnande Goran Kajfes Tropique tidigare i \u00e5r bes\u00f6kte Nef, talade bandledaren om att han skulle \u00e5terkomma om cirka en och halv m\u00e5nad i ett annat sammanhang. Cosmic Ear f\u00f6r arvet efter Don Cherry och likasinnade vidare i ett projekt Kajfes driver tillsammans med fri form – ikonen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-204077","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204077","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=204077"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204077\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204122,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/204077\/revisions\/204122"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=204077"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=204077"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=204077"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}