{"id":203959,"date":"2026-04-07T22:19:50","date_gmt":"2026-04-07T21:19:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203959"},"modified":"2026-04-08T16:35:31","modified_gmt":"2026-04-08T15:35:31","slug":"skiner-i-genrefri-gladjerik-tilldragelse-caecilie-norby-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203959","title":{"rendered":"Skiner i genrefri gl\u00e4djerik tilldragelse &#8211; Caecilie Norby p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/094d257a-9f90-491f-88cf-31699892af15.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203960\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/094d257a-9f90-491f-88cf-31699892af15.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/094d257a-9f90-491f-88cf-31699892af15-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4\/4 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Slumpen har haft en inte ringa p\u00e5verkan p\u00e5 vad jag lyssnat p\u00e5 och vilka jag skrivit om. Somliga jag i egenskap av musikskribent sannolikt skulle ha uppskattat ing\u00e5r fortfarande inte i mitt kretslopp, exempelvis Stacy Kent. Om vi inskr\u00e4nker resonemanget till just jazziga s\u00e5ngerskor har flera av de mest gl\u00e4nsande uppt\u00e4ckts via festivaler. Med danska s\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren Caecilie Norby f\u00f6rh\u00e5ller det sig lite annorlunda. Genom att vara gift med Lars Danielsson som har villa med hemmastudio i M\u00f6lnlycke d\u00e4r familjen vistas under h\u00f6gtider, har jag haft n\u00f6jet att \u00e5h\u00f6ra deras samarbeten p\u00e5 scener i M\u00f6lnlycke, Ljungskile, Lerum, Liseberg och p\u00e5 Stora Teatern. Makarna har som bekant parallellt egna karri\u00e4rer.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad g\u00e4ller Norby har jag live h\u00f6rt hennes Sisters in Jazz-projekt p\u00e5 Nef och p\u00e5 festivaler i Trollh\u00e4ttan och Ystad. Till yttermera visso recenserades cd:n fr\u00e5n det sp\u00e4nnande projektet varefter ytterligare tre recensionsex skickats till mig, inte minst de tv\u00e5 skivor artisten dedikerad till expressiv s\u00e5ng gett ut p\u00e5 eget skivbolag. Dessa signerades efter p\u00e5skaftonens konsert inf\u00f6r hyfsat stor publik sittandes vid tre l\u00e5ngbord. Med tanke p\u00e5 att en halv miljon s\u00e5lda skivor, flera utm\u00e4rkelser samt att vi bed\u00f6mare \u00f6st lovord \u00f6ver henne, borde det ha varit lapp p\u00e5 luckan till konserten d\u00f6pt till <em>The Blue Note Days, <\/em>efter det ber\u00f6mda skivbolaget som gav ut tre av hennes album p\u00e5 90-talet. Kan flikas in att jag \u00e4ger en av dem. R\u00e5kade f\u00f6rresten finnas med i marknadsf\u00f6ringen, eftersom en av tre rubriker vilka beskrev vad artisten \u00e4r kapabel till skrevs av mig efter en &#8221;dan f\u00f6re doppardagen-konsert&#8221; p\u00e5 Storan. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/553be15e-5aa0-46a5-b2c2-a79ab5c1b4be.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203966\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/553be15e-5aa0-46a5-b2c2-a79ab5c1b4be.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/553be15e-5aa0-46a5-b2c2-a79ab5c1b4be-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fann pall f\u00f6r att vila benen och ett runt bord att anteckna p\u00e5 intill Norbys egen ljudtekniker, vars insats var till bel\u00e5tenhet. L\u00e4t ganska starkt men inte \u00f6ver till\u00e5tet decibeltal ( skiftningar av ljudstyrka syns p\u00e5 uppsatt m\u00e4tare). Frekvent m\u00e4rkbar bas dominerade aldrig p\u00e5 bekostnad av andra ljudk\u00e4llor. Det blev tv\u00e5 set vilket avsl\u00f6jades av arrang\u00f6rens artistv\u00e4rd som gav oss uppl\u00e4ggets utformning. Blue Note-eran kom f\u00f6rst och efter paus h\u00e4mtades material fr\u00e5n de tv\u00e5 senaste skivorna utgivna i egen regi. Redan i andra l\u00e5ten <em>Girl Talk<\/em> visar det sig att utlovade softa avdelningen stundtals \u00f6verg\u00e5r i ytterst uppsluppna tong\u00e5ngar. Oiniterade lyssnare som kanske hade bespetsat sig p\u00e5 n\u00e5gra standards, noterade att s\u00e5dana inte ingick i omv\u00e4xlande repertoaren.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vilka omgav sig d\u00e5 danskan med? Hon som introducerar l\u00e5tars titlar, h\u00e4rkomst och vad de handlar om p\u00e5 h\u00f6gst begriplig skandinaviska. Hennes man sitter f\u00f6r en g\u00e5ngs skull i publiken. Antar att S\u00f6ren Bebe p\u00e5 keyboard och elpiano anlitats som kapellm\u00e4stare \u00e4ven om Norby sannolikt st\u00e5r f\u00f6r arr. Han har sl\u00e4ppt drygt ett dussin plattor och leder egen jazztrio.  Kontra- och elbas trakteras av Krister Br\u00f6dsgaard, k\u00e4nd fr\u00e5n JazzKamikaze. B\u00e5da dessa var nya ansikten f\u00f6r mig medan jag h\u00f6rt och till och med recenserat trumslagaren Snorre Kirk tidigare.  Vanligtvis lirar han swing och traditionell jazz p\u00e5 mjukare sp\u00e4nt trumset f\u00f6retr\u00e4desvis med vispar som sideman och i egen grupp. Kunde absolut inte m\u00e4rkas att Kirk s\u00e5 att s\u00e4ga befann sig utanf\u00f6r sin komfortzon. M\u00e4nnen \u00e4r yngre \u00e4n artisteni fokus, vilket indirekt p\u00e5pekas i andra avdelningen.   Kompletterar flertalet vokala inslag g\u00f6r tv\u00e5 speciella k\u00f6rtjejer, dottern Asta Danielsson och hennes b\u00e4sta v\u00e4ninna. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r duon som har egna karri\u00e4rer och skapar musik tillsammans.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/1688099b-5c47-4541-bf9f-f406ce6da348.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203979\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/1688099b-5c47-4541-bf9f-f406ce6da348.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/1688099b-5c47-4541-bf9f-f406ce6da348-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Covers och egentillverkat mixas omd\u00f6mesgillt. I trettio \u00e5r har hon triumferande sp\u00e4nt b\u00e5gen i <em>Life On Mars <\/em>med dess himlastormande harmonik, gjort sin jazzigt nakna version av Bowies m\u00e4ktiga hit. D\u00e5 den \u00f6verraskande nog lagts f\u00f6rst fungerar den i f\u00f6rsta hand som uppv\u00e4rmning, med intro p\u00e5 kontrabas och \u00f6vriga som tar vid efterhand. Det \u00e4r oerh\u00f6rt avsp\u00e4nt fast f\u00f6r att vara uppriktig utan att ha samma p\u00e5verkan jag vant mig vid. Hennes original <em>First Conversation<\/em> (medtagen ocks\u00e5 p\u00e5 Sisters In Jazz-albumet) \u00e4r soundm\u00e4ssigt i snarlik stil. En l\u00e5ngsamt hovrande ballad om att kommunicera med sin ett\u00e5riga dotter.  Snyggt arrad l\u00e5t med basfeature och ett emotionellt sug i sig g\u00f6r den till en av konsertens kr\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/edd358b0-ec6a-4da1-9fe7-cedbd74c9db2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204019\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/edd358b0-ec6a-4da1-9fe7-cedbd74c9db2.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/edd358b0-ec6a-4da1-9fe7-cedbd74c9db2-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I \u00f6vrigt serveras rikliga portioner up tempo-eufori i detta retrospektiva set. Vi f\u00e5r sv\u00e4ng signerat Neil Hefti p\u00e5 en kul text i <em>Girl Talk <\/em>d\u00e4r tjejerna utg\u00f6r babblande bakgrund. Norby kastar loss, tar fram h\u00f6gt register och ger sig till att scatta. Bebe  tar galant hand om sticket i en melodi som utvecklas till yster shuffle. Dessutom rytmisk d\u00e4nga av Abbey Lincoln med touch av afro-beat format runt upphetsande, suggestiv hook. Trumslagare och klaviaturspelare tr\u00e4der fram och f\u00e4rgar med finess. Kirk excellerar i breaks. Vidare framf\u00f6rs Lars Danielssons <em>Cuban Cigars <\/em>i en version han menar p\u00e5 g\u00f6rs alltf\u00f6r raskt. Rytmsektionen fr\u00f6jdas och r\u00f6stakrobaten i centrum verkligen \u00e4lskar att ta ut sv\u00e4ngar. H\u00e4r fl\u00f6dar en publikfriande energi, inte minst i sekvensen n\u00e4r man g\u00e5r fr\u00e5n svag till superstark volym. Norby sjunger g\u00e4rna Sting. I <em>Set Them Free <\/em>tar \u00e5terigen fasta p\u00e5 ett h\u00f6gst g\u00e5ngbart groove. Blir guldstj\u00e4rna till samtliga p\u00e5 scen f\u00f6r att det l\u00e5ter s\u00e5 tajt, artar sig till sprudlande extas. F\u00f6rsta set p\u00e5g\u00e5r i cirka trekvart.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/228e2be2-a67d-49f3-a05f-b0558ce1c4a4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204008\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/228e2be2-a67d-49f3-a05f-b0558ce1c4a4.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/228e2be2-a67d-49f3-a05f-b0558ce1c4a4-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   Avdelningen efter paus tar sikte p\u00e5 senaste skivorna <em>Earthenya, <\/em>respektive <em>Sixty<\/em> som recenserats h\u00e4r. Nu har Krister Br\u00f6dsgaard bytt till elbas, fast han \u00e5terg\u00e5r i enstaka l\u00e5t till sitt akustiska instrument. Plattorna fj\u00e4rmar sig fr\u00e5n jazzigt tonspr\u00e5k genom att pr\u00e4glas av soul, funk, gospel, poppig vibe samt st\u00e4nk av World music. Man b\u00f6rjar med <em>Don\u00b4t Be Mean <\/em>vars anm\u00e4rkningsv\u00e4rda exotiska arr g\u00f6r susen. Delvis draperad i arabiskt stuk k\u00e4nnetecknas inledningen av poppigt beat, lamenterande st\u00e4mma, klagoskri, adderade effekter fr\u00e5n basist j\u00e4mte fr\u00e4cka fills av Kirk vilka accentuerar intrikat takt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I <em>Earthenya<\/em>s \u00f6ppningssp\u00e5r ges de unga kvinnorna en betydligt mer aktiv roll. <em>Soul Sister <\/em>\u00e5syftas. F\u00f6r att betona hur verserna rytmiskt r\u00f6r sig uppmanas till handklapp i baktakt. Samtliga f\u00e5r utrymme att fritt uttrycka sig n\u00e4r Norby tar t\u00e4ten och utmanar showande elbasist f\u00f6ljt av dialoger med Bebe och Kirk. Improvisatoriska stunden p\u00e5minner mig om varf\u00f6r jag s\u00e5 hett \u00e5tr\u00e5r k\u00e4nslan av live, att n\u00e5got unikt sker . Lekfullt moment som exalterar! N\u00e4r det \u00e4r som mest tillbakalutat associerar jag till och med till D\u00b4Angelo som avled i h\u00f6stas. Tjejerna sjunger var f\u00f6r sig solo, inspirerade av ingivelse i stunden. En av dem f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Erykha Badu (sett p\u00e5 WOW). Sj\u00e4lfullt v\u00e4rre s\u00e5ledes. Avl\u00f6ses av titell\u00e5ten <em>Sixty <\/em>vars spoken word-parti avhandlar livet hon levt och nuvarande status.  Ska erk\u00e4nnas att jag mest engageras av HUR det sjungs och sinnrika ackompanjemangen med utl\u00f6pare. Drum &amp; Bass liknande sound banar v\u00e4g med slap bass som gr\u00e4dde p\u00e5 moset och p\u00e5 tal om referenser dyker Prince upp (i v\u00e5r kommer \u00e5terigen hennes landsmaninna Ida Nielsen st\u00e5 p\u00e5 samma scen kuri\u00f6st nog). <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/b518f427-ea3a-4f06-a673-9fcb496be952.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-204017\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/b518f427-ea3a-4f06-a673-9fcb496be952.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/b518f427-ea3a-4f06-a673-9fcb496be952-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 programmet finns ocks\u00e5 en melankolisk ballad om spirande k\u00e4rlek vars gnista aldrig blev till n\u00e5gon eld, men k\u00e4nslorna var intakta n\u00e4r de m\u00f6ttes p\u00e5 tu man hand l\u00e5ngt senare. Efter <em>Same Old Smile <\/em>tycker den full\u00e4ndade s\u00e5ngerskan full av energi att det ska diggas st\u00e5ende n\u00e4r g\u00e4nget kr\u00e4mar p\u00e5 s\u00e5 det st\u00e5r h\u00e4rliga till. Tror det var en maxad version av en \u00e4ldre komposition, <em>Wholly Earth<\/em>, som \u00f6vergick i en fabul\u00f6s h\u00f6jdare betitlad <em>Smoking. <\/em>Soulfunk som sitter som en sm\u00e4ck f\u00f6r att dra till med sliten klyscha. Snorre Kirk anf\u00f6r i l\u00e5t som har tillr\u00e4cklig kvalitet f\u00f6r att erh\u00e5lla Grammy i r&amp; b kategorin. F\u00f6r att f\u00f6rmedla sp\u00e4nnvidden i sitt konstn\u00e4rskap har innerlig ballad lagts som extranummer. Introt till <em>Gold <\/em>uppvisar likheter med <em>Life On Mars<\/em> vilket blir ett innerligt s\u00e4tt att knyta ihop konserten p\u00e5. Lusten att bjuda p\u00e5 kontraster understryks genom s\u00e4ttet l\u00e5ten \u00f6msar skinn. Spr\u00f6d inledning f\u00f6rvandlas till jublande starka tong\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>4\/4 2026 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse) Slumpen har haft en inte ringa p\u00e5verkan p\u00e5 vad jag lyssnat p\u00e5 och vilka jag skrivit om. Somliga jag i egenskap av musikskribent sannolikt skulle ha uppskattat ing\u00e5r fortfarande inte i mitt kretslopp, exempelvis Stacy Kent. Om vi inskr\u00e4nker resonemanget till just jazziga s\u00e5ngerskor har flera av [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-203959","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203959","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203959"}],"version-history":[{"count":32,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203959\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204026,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203959\/revisions\/204026"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203959"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203959"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203959"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}