{"id":203921,"date":"2026-04-06T00:48:31","date_gmt":"2026-04-05T23:48:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203921"},"modified":"2026-04-06T00:48:31","modified_gmt":"2026-04-05T23:48:31","slug":"overtygelsen-i-interaktivt-intensivt-agerande-smittar-av-sig-every-brilliant-thing-hos-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203921","title":{"rendered":"\u00d6vertygelsen i interaktivt intensivt agerande smittar av sig – Every Brilliant Thing hos GEST"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Duncan Miller med Johnny Donnahoe<\/p>\n\n\n\n

Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Karl Wassholm<\/p>\n\n\n\n

Konstruktionskunsult: Geir Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Gary Whitaker<\/p>\n\n\n\n

Nypremi\u00e4r: 13\/3 2026 i Gothenburg English Studio Theatre (Karl Johansgatan 88)<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 17\/4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4stsveriges enda engelskspr\u00e5kiga teater firar sin tjugo\u00e5riga existens genom att ta upp en tidigare succ\u00e9 p\u00e5 repertoaren, n\u00e4mligen den engagerande Every Brilliant Thing<\/em> vars urpremi\u00e4r \u00e4gde rum 2013. Utan min n\u00e4rvaro spelades pj\u00e4sen som satts upp b\u00e5de p\u00e5 Broadway och West End 2017-18 d\u00e5 GEST h\u00f6ll till i samma kvarter fast i mindre lokaler. Passande nog \u00e4r det teaterkompaniets konstn\u00e4rliga ledare som axlar st\u00f6rst ansvar f\u00f6r att \u00e5nyo g\u00f6ra den angel\u00e4gna monologen till en konstn\u00e4rlig triumf. De \u00e4r b\u00e5da regiss\u00f6rer och sk\u00e5despelare, i Kristinas fall ocks\u00e5 dramatiker. Paret har prisats f\u00f6r sina insatser och deras tunga cv:n imponerar. De har uppm\u00e4rksammats f\u00f6r ett otal meriterande roller p\u00e5 film, i tv-serier och p\u00e5 teatrar. Om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad \u00e4r kvinnan fr\u00e5n G\u00f6teborg och mannen fr\u00e5n Yorkshire fullkomligt tv\u00e5spr\u00e5kiga och agerar med samma sj\u00e4lvklara pondus p\u00e5 b\u00e5da spr\u00e5k. Tippar p\u00e5 att jag recenserat minst ett halvdussin produktioner hos GEST d\u00e4r minst en av dem varit direkt involverade. <\/p>\n\n\n\n

Duncan Macmillan (f.1980) \u00e4r dramatiker tillika regiss\u00f6r. Av den handfull pj\u00e4ser vilka gjort honom till ett aktat namn finns en dramatisering av 1984<\/em> och Every Brilliant Thing, <\/em>vars tematik ytterst ber\u00f6rande kretsar kring suicid och en sons besatthet av att lista saker som g\u00f6r livet v\u00e4rt att leva. Originalversionen med komikern Johnny Donnahoe filmades f\u00f6r HBO i New York. Stj\u00e4rnan Daniel Radcliffe g\u00f6r den f\u00f6r n\u00e4rvarande p\u00e5 Broadway. Os\u00e4ker p\u00e5 hur n\u00e4ra \u00e4mnet ligger pj\u00e4sens f\u00f6rfattare. Han menar att han skrev monologen, som drivs av publikens aktiva medverkan, tack vare viljan att kommunicera med publik, att visa att du inte \u00e4r ensam, du kan ta dig vidare trots allt. Macmillan saknade verk vilka diskuterade sj\u00e4lvmord och mental oh\u00e4lsa p\u00e5 ett anv\u00e4ndbart s\u00e4tt (Wikipedia).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bevittnade f\u00f6rest\u00e4llningen under sk\u00e4rtorsdagen (2\/2). Det dividerades en hel del om var jag som ensam betraktare utan s\u00e4llskap skulle sitta, f\u00f6r att b\u00e4st ta del av en f\u00f6rest\u00e4llning som p\u00e5gick nonstop i drygt sjuttiofem minuter. Publiken sattes samman i grupper om de inte ingick i st\u00f6rre s\u00e4llskap initialt. N\u00e4stan alla fick numrerade lappar med citat p\u00e5 livsf\u00f6rh\u00f6jande aktivitet att l\u00e4sa upp n\u00e4r numret ropat ut. Och n\u00e5gra v\u00e4ljs dessutom ut till att vara motspelare i scener, med i vissa fall enkla repliker. Ibland genom att sitta kvar, ibland beh\u00f6ver dessa frivilliga tillf\u00e4lligt l\u00e4mna sina platser. Ska p\u00e5pekas att upps\u00e4ttningen har minimal scenografi. Specifik rekvisita bist\u00e5r delvis publiken med p\u00e5 uppmaning.<\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen handlar om en man som ser tillbaka p\u00e5 det o\u00f6nskade bagage som format honom. Vid sju \u00e5rs \u00e5lder g\u00f6r hans mamma sitt f\u00f6rsta sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6k vilket upprepas tio \u00e5r senare. Den f\u00e5ordige pappan f\u00f6rklarar f\u00f6r den f\u00f6rvirrade pojken att mamma gjort n\u00e5got dumt, en g\u00e4rning som brukar betraktas som ett rop p\u00e5 hj\u00e4lp. En uppskattning baserad p\u00e5 statistik fr\u00e5n 2023 indikerar att cirka femton procent av d\u00f6dsfallen i Sverige berodde p\u00e5 sj\u00e4lvmord. P\u00e5 min stora arbetsplats minns jag flera personer vilka tragiskt nog tog sina liv. F\u00f6r att \u00f6ver\u00f6sa mamma och sedermera sig sj\u00e4lv med anledningar till varf\u00f6r livet \u00e4r v\u00e4rt att levas och vilka upplevelser man kan f\u00e5 f\u00f6rm\u00e5nen att uppleva, b\u00f6rjar sonen tillverka en lista som b\u00f6rjar med glass och vattenlekar. Trettio \u00e5r senare har listan v\u00e4xt till en inte l\u00e4ngre greppbar m\u00e4ngd punkter. Varje lyckobringande punkt l\u00e4ses upp av n\u00e5gon p\u00e5 de tre l\u00e4ktarna, den ur publiken som f\u00e5tt sig tilldelad numret som en exalterad sk\u00e5despelare ropar ut. Att st\u00e4ndigt fylla p\u00e5 listan med argument hj\u00e4lper honom att \u00f6ppna sig mot omv\u00e4rlden, men maniska verksamheten \u00e4r inte tillr\u00e4cklig f\u00f6r att undkomma depression. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att involvera publiken i ber\u00e4ttandet \u00e4r ett snilledrag, som att den p\u00e5 ett of\u00f6ruts\u00e4gbart vis deltar i sj\u00e4lva processen. Med detta uppl\u00e4gg blir ingen f\u00f6rest\u00e4llning en kopia p\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende och den superproffsige akt\u00f6ren, tillika pedagog och psykolog, Gary Whitaker utmanas att l\u00f6sa uppkomna aspekter p\u00e5 ov\u00e4ntade situationer. Antar att graden av respons och medverkan kan skifta, kan inneb\u00e4ra olika sluttid. Kunde registrera att mottagarna av monologen och dess f\u00f6rgreningar verkligen var med p\u00e5 noterna.<\/p>\n\n\n\n

Enda jag kan beklaga var att mikrofonen borde kommit fram tidigare. Utan den h\u00f6rde jag s\u00e4llan vad som dolde sig bakom efterfr\u00e5gade punkter. Ska erk\u00e4nnas att jag p\u00e5 senare tid hoppat \u00f6ver ett par upps\u00e4ttningar eftersom jag blivit rej\u00e4lt frustrerad vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen, st\u00f6rd av att repliker levereras fort och halvt mumlande. Och n\u00e4r det dessutom sker p\u00e5 ett spr\u00e5k jag f\u00f6r drygt fyrtio \u00e5r sedan beh\u00e4rskade p\u00e5 Universitets C-niv\u00e5 efter bland annat tv\u00e5 terminer i England sp\u00e4ds frustrationen p\u00e5. Manus b\u00f6r vara inte bara v\u00e4lskrivna utan h\u00f6rbara f\u00f6r oss som inte l\u00e4ngre pratar engelska flytande. Whitaker kompenserar sitt s\u00e4tt att befinna sig uppe i varv med tydlig artikulation lyckligtvis. Att ett s\u00e5 sorgligt \u00e4mne problematiseras respektfullt, fast med ett anti-suicid-uppl\u00e4gg vars budskap rymmer skratt och bejakelse medf\u00f6r att v\u00e4rmen i angel\u00e4gna budskapet tar \u00f6verhand. Humorn fungerar som en ventil, f\u00f6rmodligen extra mycket f\u00f6r de vilka upplevt tragiken som anh\u00f6rig, arbetskamrat eller v\u00e4n. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hur st\u00e4ller vi upp f\u00f6r dem vi \u00e4lskar och vilka \u00e4r v\u00e5ra drivkrafter utg\u00f6r underliggande motiv f\u00f6r Every Brilliant Thing. <\/em>Ett b\u00e4rande inslag som personligen ber\u00f6rde var kraften i musik, den p\u00e5verkan vissa l\u00e5tar och sound hade f\u00f6r mannen som delger oss sin biografi, en passion han delade med sin f\u00f6ga verbale far. Sk\u00f6nheten och styrkan i musiken tycktes bli en r\u00e4ddning f\u00f6r b\u00e5da i en story som startar 1977. En l\u00e4rarinna s\u00e5g hans ensamhet och utsatthet. L\u00e5ngt senare fick han m\u00f6jlighet att tacka henne . Med tanke p\u00e5 hur m\u00e5nga timmar jag sj\u00e4lv lyssnat (live och p\u00e5 skiva) och skrivit om musik gjorde mig referenserna s\u00e4rskilt tagen. I finalen, n\u00e4stan som ett appendix, h\u00f6rs Oh-Oh Child <\/em>med Nina Simone. Vilka f\u00f6rekommer mer? Jo, bland andra Ray Charles, Curtis Mayfields st\u00f6rsta hit, Cab Calloway (favorit hos pappan), Wham, This Mortal Coil feat Elizabeth Frazier, At Last <\/em>med Etta James med flera. D\u00e4rtill illustreras en lika f\u00f6rbluffande som imponerande sekvens breakdance med Electric Boogie. <\/em> Om man bortser fr\u00e5n musikens vida emotionella register, s\u00e4ger sig ber\u00e4ttaren att stora sv\u00e4ngningar skr\u00e4mmer honom. Han som \u00f6vervann sin asociala l\u00e4ggning, gick med i viktig f\u00f6rening och gifte sig, f\u00f6redrar j\u00e4mvikt. <\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sens tydliga budskap \u00e4r att om du \u00f6verv\u00e4ger att beg\u00e5 sj\u00e4lvmord avst\u00e5, d\u00e4rf\u00f6r att tillvaron erbjuder s\u00e5 m\u00e5nga chanser att njuta, \u00e4ven om s\u00e5 gott som alla drabbas av motg\u00e5ngar, oh\u00e4lsa och olyckliga stunder. Innerst inne vet vi att tyv\u00e4rr finns m\u00e4nniskor vilka dukar under av p\u00e5frestningar och d\u00e5 hj\u00e4lper inga listor i v\u00e4rlden. Duncan Millers manus tar upp den inverkan mytomspunna brevromanen Den unge Werthers lidanden <\/em>hade och av k\u00e4ndisar som tagit sj\u00e4lv av daga n\u00e4mns f\u00f6rutom Marilyn Monroe och den f\u00f6r oss k\u00e4nnare makal\u00f6sa souliga r\u00f6sten, musikern och l\u00e5tskrivaren Donny Hathaway. I foaj\u00e9n kan varje bes\u00f6kare fylla p\u00e5 med livsbejakande sysslor och publiken f\u00e5r allra sist reda p\u00e5 vart man kan v\u00e4nda sig f\u00f6r st\u00f6d. Man f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r en evigt aktuell monolog tack vare sin konstruktion och smarta ing\u00e5ng r\u00f6nt exceptionell framg\u00e5ng, inte minst hos engelskspr\u00e5kiga teaterkompaniet i Majorna.. Reviderade iscens\u00e4ttningen regisseras och spelas exemplariskt. Kr\u00e4vs \u00e5tskillig rutin motsvarande GEST att g\u00e5 i land med uppgiften. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Duncan Miller med Johnny Donnahoe Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker Scenografi och ljusdesign: Max Mitle Ljuddesign: Karl Wassholm Konstruktionskunsult: Geir Olde Monnikhof P\u00e5 scen: Gary Whitaker Nypremi\u00e4r: 13\/3 2026 i Gothenburg English Studio Theatre (Karl Johansgatan 88) Spelas till och med 17\/4 V\u00e4stsveriges enda engelskspr\u00e5kiga teater firar sin tjugo\u00e5riga existens genom att ta upp en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-203921","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203921","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203921"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203921\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203953,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203921\/revisions\/203953"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203921"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203921"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203921"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}