{"id":203914,"date":"2026-04-03T10:16:35","date_gmt":"2026-04-03T09:16:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203914"},"modified":"2026-04-03T10:16:36","modified_gmt":"2026-04-03T09:16:36","slug":"recension-makthaverskan-haller-tillbaka-och-traffar-hardare-an-nagonsin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203914","title":{"rendered":"Recension: Makthaverskan h\u00e5ller tillbaka \u2013 och tr\u00e4ffar h\u00e5rdare \u00e4n n\u00e5gonsin"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"480\" height=\"480\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/PastedGraphic-34.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203915\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/PastedGraphic-34.jpg 480w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/PastedGraphic-34-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/PastedGraphic-34-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 480px) 100vw, 480px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>Recension: Makthaverskan \u2013 <\/strong><strong><em>Glass and Bones<\/em><\/strong> Betyg 4 (5)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det har alltid funnits n\u00e5got kompromissl\u00f6st \u00f6ver Makthaverskan. Som om varje l\u00e5t varit en urladdning, ett s\u00e4tt att \u00f6verleva snarare \u00e4n att imponera. P\u00e5 <em>Glass and Bones<\/em>, bandets femte album, \u00e4r den k\u00e4nslan kvar \u2013 men den har f\u00f6r\u00e4ndrats. Den \u00e4r inte l\u00e4ngre lika explosiv. Den \u00e4r mer kontrollerad, mer destillerad. Och kanske just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4nnu starkare. Postpunken har blivit n\u00e5got starkare, mer musik, mer pop. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Redan i de f\u00f6rsta sp\u00e5ren m\u00e4rks en tydlig riktning: det h\u00e4r \u00e4r ett band som inte f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5teruppfinna sig sj\u00e4lva, utan snarare skala bort allt \u00f6verfl\u00f6d f\u00f6r att komma n\u00e4rmare sin egen k\u00e4rna. Bandet har sj\u00e4lva beskrivit det som att de l\u00e5ter \u201cmer Makthaverskan \u00e4n n\u00e5gonsin\u201d \u2013 och det \u00e4r sv\u00e5rt att inv\u00e4nda.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong><br>Ljudbilden: mindre brus, mer nerv<\/strong><br>D\u00e4r tidigare album ofta varit ett virrvarr av reverbdr\u00e4nkta gitarrer och k\u00e4nslom\u00e4ssig \u00f6verstyrning, \u00e4r <em>Glass and Bones<\/em> mer fokuserad. Gitarrerna \u00e4r fortfarande glittrande och skramliga, men de ges mer utrymme. Rytmsektionen driver fram l\u00e5tarna med ett n\u00e4stan mekaniskt lugn, vilket g\u00f6r att varje crescendo tr\u00e4ffar h\u00e5rdare.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Singlar som \u201cPity Party\u201d och \u201cLouie\u201d visar upp bandets signum: en balans mellan s\u00e5rbarhet och kraft, d\u00e4r \u00e5ngest f\u00f6rvandlas till n\u00e5got n\u00e4stan euforiskt . Det \u00e4r fortfarande postpunk, men lika mycket hj\u00e4rtekrossad pop.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong><br>Maja Milner i centrum<\/strong><br>Det g\u00e5r inte att prata om Makthaverskan utan att prata om Maja Milner. Hennes r\u00f6st har alltid varit bandets nerv \u2013 den d\u00e4r spruckna, n\u00e4stan desperata klangen som l\u00e5ter som att den n\u00e4r som helst kan brista.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">H\u00e4r l\u00e5ter hon mer kontrollerad, men inte mindre intensiv. Snarare tv\u00e4rtom. N\u00e4r hon sjunger om att g\u00e5 vilse i k\u00e4rlek eller tappa bort sig sj\u00e4lv i n\u00e5gon annan, k\u00e4nns det mindre som ett utbrott och mer som en insikt. Det \u00e4r vuxnare, men inte mindre drabbande.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong><br>Tematik: att leva med k\u00e4nslan, inte fly fr\u00e5n den<\/strong><br>Texterna r\u00f6r sig i v\u00e4lbekant territorium \u2013 k\u00e4rlek, sj\u00e4lvf\u00f6rakt, beroende, l\u00e4ngtan \u2013 men med en ny ton. D\u00e4r det tidigare fanns en n\u00e4stan ungdomlig desperation finns nu n\u00e5got mer eftert\u00e4nksamt. Sm\u00e4rtan \u00e4r kvar, men den \u00e4r inte lika chockartad. Den \u00e4r mer\u2026 accepterad.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det g\u00f6r ocks\u00e5 att skivan inte sl\u00e5r lika direkt som <em>III<\/em> eller <em>II<\/em>. Men den stannar kvar l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong><br>Helhetsintryck<\/strong><br><em>Glass and Bones<\/em> \u00e4r kanske inte Makthaverskans mest omedelbara skiva. Den skriker inte efter uppm\u00e4rksamhet. Den kr\u00e4ver lite mer av lyssnaren.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Men ger du den tid s\u00e5 v\u00e4xer den \u2013 till n\u00e5got av det mest konsekventa och k\u00e4nslom\u00e4ssigt precisa bandet gjort.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det h\u00e4r \u00e4r inte ett band som har blivit mjukare.<br>Det \u00e4r ett band som har blivit skarpare.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Recension: Makthaverskan \u2013 Glass and Bones Betyg 4 (5) Det har alltid funnits n\u00e5got kompromissl\u00f6st \u00f6ver Makthaverskan. Som om varje l\u00e5t varit en urladdning, ett s\u00e4tt att \u00f6verleva snarare \u00e4n att imponera. P\u00e5 Glass and Bones, bandets femte album, \u00e4r den k\u00e4nslan kvar \u2013 men den har f\u00f6r\u00e4ndrats. Den \u00e4r inte l\u00e4ngre lika explosiv. Den [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-203914","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203914","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203914"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203914\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203916,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203914\/revisions\/203916"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203914"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203914"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203914"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}