{"id":203808,"date":"2026-04-01T18:15:09","date_gmt":"2026-04-01T17:15:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203808"},"modified":"2026-04-02T22:54:43","modified_gmt":"2026-04-02T21:54:43","slug":"spektakular-historieskrivning-vars-valgrundade-palett-blir-till-berikande-syntes-av-roster-goteborgskravallerna-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203808","title":{"rendered":"Spektakul\u00e4r historieskrivning vars v\u00e4lgrundade konflikt-palett blir till en berikande syntes – G\u00f6teborgskravallerna p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Jerker Beckman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Niclas Hjulstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Richard Andersson<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Peter Svenzon<\/p>\n\n\n\n

Musik: Andreas Kullberg och Timo R\u00e4is\u00e4nen<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Jonna Bergelin<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Jessica Cederholm<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Patrik Bog\u00e5rdh<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Andreas Kullberg<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Ludde Falk<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Victoria Olmarker, Robin Stegmar, Karin de Frumerie, Marie Delleskog, Kjell Wilhelmsen, Maria Salomaa samt tolv studenter fr\u00e5n HSM.<\/p>\n\n\n\n

Musiker p\u00e5 scen: Timo R\u00e4is\u00e4nen<\/p>\n\n\n\n

Samarbete mellan Stadsteatern och H\u00f6gskolan f\u00f6r Scen och musik I G\u00f6teborg (slutproduktion)<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 27\/3 2026 Stora scen<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/5<\/p>\n\n\n\n

Borde \u00e5terigen ha f\u00e5tt ur mig en recension, en betraktelse, l\u00e5ngt tidigare. Satt ju p\u00e5 ena flanken p\u00e5 sjunde rad p\u00e5 premi\u00e4ren i helgen och kunde efter\u00e5t konstatera att upps\u00e4ttningen blev riktigt bra, vilket absolut inte kunde f\u00f6rutses. S\u00e4rskilt inte mot bakgrund av ett typiskt uttalande fr\u00e5n regiss\u00f6ren som jag \u00e5terkommer till. Den f\u00f6rsta som hejade p\u00e5 mig n\u00e4r jag gick p\u00e5 r\u00f6da mattan var f\u00f6rresten Janne Josefsson, som jag st\u00f6tt p\u00e5 ett antal g\u00e5nger senaste \u00e5ren sedan han signerade sina memoarer f\u00f6r mig. Fick pj\u00e4sens program i min hand av Stadsteatern nya vd. Fanns s\u00e5 m\u00e5nga inbjudna p\u00e5 plats att jag inte kunde f\u00e5 plus en till denna premi\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

I princip samtliga komponenter f\u00f6r att ett scenkonstverk ska kunna ges oreserverat positivt omd\u00f6me uppfylldes. Syftar p\u00e5 faktorer som manus, sk\u00e5despeleri, scenografi\/ kostym, livemusiken, regi och ljusdesign. Det i bj\u00e4rt kontrast till f\u00f6reg\u00e5ende upps\u00e4ttning p\u00e5 samma scen vars spektakel gjorde mig n\u00e4rmast uppr\u00f6rd, blev till en meningsl\u00f6s upplevelse jag ville sudda bort ur medvetandet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Antar att det k\u00e4ndes lika lika utmanande som kittlande f\u00f6r teamet att f\u00f6rh\u00e5lla sig till traumatiska h\u00e4ndelser som s\u00e5 m\u00e5nga av oss har olika ing\u00e5ngar till. Ett kvarts sekel har i det n\u00e4rmaste f\u00f6rflutit sedan dessa i minnet delvis borttr\u00e4ngda s\u00e5r. Det intrikat polyfona manuset \u00e4r dubbelbottnat rent kronologiskt. De \u00f6verv\u00e4gande dystra kommentarerna \u00f6ver vad som h\u00e4nde i G\u00f6teborg under EU-toppm\u00f6tet under fyra f\u00f6rsommardagar 2001 g\u00f6rs utifr\u00e5n idag. Marie Delleskogs rollfigur har inspirerats av bildv\u00e4verska som var med. Hon dog 2017, blev aldrig \u00e5terst\u00e4lld fr\u00e5n skador tillfogade av polisen. Och Karin de Frumerie spelar i f\u00f6rsta hand en jurist anklagande sin mamma f\u00f6r vad hon fick utst\u00e5 som 13-\u00e5ring. Smart ber\u00e4ttargrepp vars hisnande dimension \u00f6kar graden av inlevelse.<\/p>\n\n\n\n

Texten byggd p\u00e5 noggrann research och intervjuer dyker ner i dramatiken, speglar intentioner och utfall genom att rekonstruera avg\u00f6rande situationer. V\u00e4xlingarna mellan d\u00e5 och nu \u00e4r skickligt iscensatta och erbjuder publiken oavsett \u00e5lder m\u00f6jligheten att greppa kaoset som eskalerade genom \u00f6desdigra beslut, oenighet bland demonstranter (j\u00e4mf\u00f6r Hommage to Catalonia – <\/em>George Orwell) och v\u00e5ldsben\u00e4gna grupper ute efter kaos.<\/p>\n\n\n\n

Mitt i tumultet konfererade toppolitiker, USA:s president var p\u00e5 bes\u00f6k, tiotusentals t\u00e5gade i fredliga demonstrationer och Fritt Forum arrangerade seminarier, manifestationer, konserter och andra aktiviteter. Ska p\u00e5pekas att pj\u00e4sens fullst\u00e4ndiga titel \u00e4r som om en annan v\u00e4rld var m\u00f6jlig. <\/em>Olika ideella r\u00f6relser hade t\u00e4nkt sig sammanstr\u00e5la. Jag minns hur pressen skildrade uppl\u00e4gget med samarbeten och dialog f\u00f6r att organisationen skulle vara optimal. Globaliseringskritikern Hans Abrahamsson fr\u00e5n ATTAC var en nyckelspelare och tyv\u00e4rr kommenderingschef H\u00e5kan Jaldung fr\u00e5n ordningsmakten. Den senares namn apostroferas flera g\u00e5nger i upps\u00e4ttningen. Hans nyckfulla order grundade p\u00e5 obekr\u00e4ftade rykten var p\u00e5 vippen att orsaka katastrof, vilket UG kunnat visa. Dessutom var den inkallade polisstyrkan underbemannad och otillr\u00e4ckligt utrustad, \u00e4ven om det inte urs\u00e4ktar \u00f6verv\u00e5ld och f\u00f6rnedrande och omotiverade gripanden. Firma Hjulstr\u00f6m & Beckman, vars gemensamma verk jag inte tidigare besk\u00e5dat, har p\u00e5 ett grannlaga vis lagt sig vinn om att belysa perspektiv, hur ber\u00f6rda drabbades av konfrontationerna, hur t\u00e4nkta verksamheter samtidigt f\u00f6rl\u00f6pte.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Jag var ett vittne till flera h\u00e4ndelser. D\u00e4rf\u00f6r extra kittlande att ta emot en bearbetning av ett enormt stort underlag, r\u00f6ster vilka redovisar sina erfarenheter som i flera fall blivit sammanbakade till en karakt\u00e4r. (Minns en hearing som h\u00f6lls p\u00e5 Bokm\u00e4ssan men har m\u00e4rkligt nog inte l\u00e4st n\u00e5gon bok.) Cyklade till G\u00f6teborg f\u00f6r att konserter p\u00e5 tv\u00e5 scener vid Rosenlund lockade och i viss m\u00e5n demon p\u00e5 Avenyn. H\u00f6rde p\u00e5 plats utanf\u00f6r Stadsbiblioteket talen p\u00e5 G\u00f6taplatsen under fredagen. Meddelade arrang\u00f6rer att maskerade grabbar med p\u00e5kar sm\u00f6g omkring folkmassan. Bet\u00e4nk att mitt p\u00e5 dagen hade det varit upplopp p\u00e5 paradgatan och p\u00e5 tv-bilder p\u00e5minde f\u00f6r\u00f6delsen om l\u00e4nder l\u00e5ngt borta.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av avsp\u00e4rrningar med staplade containrar och poliskedjor blev det v\u00e4ldigt kr\u00e5ngligt att ta sig till Fritt Forum. Med cykel kom jag alldeles f\u00f6r n\u00e4ra upptrissade st\u00e4mningen vid Vasaplatsen. S\u00e5g p\u00e5 avst\u00e5nd gatstenar i luften och p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll triggade polisers ansiktsuttryck, bakom sina visir och sk\u00f6ldar n\u00e4r jag p\u00e5 n\u00e5der sl\u00e4pptes igenom vid Storgatan. N\u00e5gra minuter senare h\u00f6rdes skotten, varav ett av dem tr\u00e4ffade en stenkastare (vilket UG pedagogiskt visat, skildrat vad som egentligen intr\u00e4ffade och manipulation av film). Vid krogen Vasastan spreds beskedet om att en person blivit skjuten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 mycket gick snett, s\u00e5 m\u00e5nga aktioner som inte borde f\u00f6rekommit eller skulle ha hanterats annorlunda. Av pj\u00e4sen framg\u00e5r att en del d\u00f6mdes till j\u00e4mf\u00f6relsevis exceptionella l\u00e5ng tid i f\u00e4ngelse. Inga poliser frihetsber\u00f6vades. Samtidigt gnagde misstanken att man missade att f\u00e5 tag p\u00e5 flera av de ligister som planerade och utf\u00f6rde upploppen. Robin Stegmar i dokument\u00e4r roll som direkt underst\u00e4lld den beryktade kommenderingschefen och den utifr\u00e5n kommande Julia ((Maria Salomaa) som dukar under av obefintlig kontroll och orimliga order, f\u00f6rmedlar \u00f6vertygande varf\u00f6r parterna misslyckades. En light-version av skandalen\/ otillst\u00e4ndiga aktionen p\u00e5 Schillerska \u00e4gde rum p\u00e5 J\u00e4rntorget. S\u00e5g med med egna \u00f6gon hur m\u00e4nniskor som r\u00e5kade befinna sig d\u00e4r blev inringade av konfunderad polis. Ett praktexempel p\u00e5 \u00f6desdigra felbeslut, vilket framg\u00e5r av upps\u00e4ttningen. P\u00e5gick tydligen i flera timmar. Framst\u00e5r som ett nederlag f\u00f6r en r\u00e4ttsstat att polisen undgick att straffas.<\/p>\n\n\n\n

I motsats till fb-tr\u00e5d d\u00e4r medverkande i produktionen engagerat sig, anser jag dock inte att ligisterna sk\u00f6nm\u00e5las. Kan rent av vara p\u00e5 det viset att professor vilka i praktiken sympatiserar med AFA (Attac) och de autonoma, menar att \u00e4ndam\u00e5let helgar medlen. Poliser slutade i yrket efter skr\u00e4ckupplevelsen. Demonstranter tappade tilltron till r\u00e4ttssamh\u00e4llet. Och tre m\u00e5nader senare intr\u00e4ffade de f\u00f6r\u00f6dande attackerna p\u00e5 USA och dr\u00f6mmen om en fredlig v\u00e4rldsordning dog definitivt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fusionen rutinerad ensemble och hungriga studenter ivriga att f\u00e5 representera generationen f\u00f6re dem, funkar alldeles utm\u00e4rkt. Att manus rymmer ett myller av individer och k\u00e4nslor m\u00e4rks, ska ses som en stor tillg\u00e5ng. Niv\u00e5erna av spetsfundiga schatteringar, v\u00e4lg\u00f6rande nyanser och entydiga konfliktlinjer drabbar. Gl\u00e4ds varje g\u00e5ng jag kommer i kontakt med manus av liknande kaliber. Har noterat att tv\u00e5 kvinnliga kritiker efterlyst mer politik i pj\u00e4sen. Att det skulle finnas en brist p\u00e5 politiska infallsvinklar h\u00e5ller jag inte med om. V\u00e4rldsf\u00f6rb\u00e4ttrare som passionerat argumenterar, inte s\u00e4llan enkelsp\u00e5rigt, finns det gott om.<\/p>\n\n\n\n

Jerker Beckman \u00e4r inte bara dramatiker och dramaturg, ocks\u00e5 regiss\u00f6r. Fast h\u00e4r \u00f6verl\u00e5ter han regin till Nicklas Hjulstr\u00f6m, vilket \u00e4ven gjorts ett par g\u00e5nger tidigare p\u00e5 V\u00e4stmanlands Teater. Hjulstr\u00f6m k\u00e4nner vi som sk\u00e5despelare i filmatiseringar av Camilla L\u00e4ckberg och Sj\u00f6wall\/ Whal\u00f6\u00f6, fr\u00e5n Cue men framf\u00f6r allt som konstn\u00e4rlig ledare. N\u00e4r bokslut gjordes efter \u00e5ren p\u00e5 Folkteatern passade jag p\u00e5 att intervjua f\u00f6r facklig tidning. <\/p>\n\n\n\n

Vad betr\u00e4ffar att regissera p\u00e5 Stadsteatern \u00e4r det d\u00e4remot premi\u00e4r. F\u00f6r att \u00e5terknyta till f\u00f6rsta stycket snappade jag fr\u00e5n panelsamtal om upps\u00e4ttningen att Hjulstr\u00f6m \u00e4r ”stolt woke”. Inget gott tecken d\u00e5 parollen alstrar hyckleri. Erk\u00e4nnandet fick mig att sucka och v\u00e5ndas. Dessa latenta marxister \u00e4r pro-Greta, pro-BLM, pro-trans och sannolikt pro-Palestina (Islam\/ Hamas). Konstn\u00e4rligt riskerar det att bli djupt problematiskt om man best\u00e4mt sig f\u00f6r vilka som \u00e4r offer och f\u00f6r\u00f6vare oavsett fakta. Godhetssignalerande m\u00e4nniskors syn p\u00e5 demokrati visar sig g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng vara minst sagt tveksam. Men eftersom han f\u00f6rvaltar och framf\u00f6r allt skickligt levandeg\u00f6r sin samarbetspartners noggrant researchade text, undviks fallgroparna S\u00e5dana som Stadsteatern alldeles f\u00f6r ofta hamnat i efter Anna Takanens konstn\u00e4rliga ledning. M\u00e5nga av v\u00e5r tids mest br\u00e4nnande \u00e4mnen \u00e4r tabu. Samma (miss)f\u00f6rh\u00e5llande r\u00e5der f\u00f6rvisso runt om p\u00e5 landets scener.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r som n\u00e4mnts makal\u00f6s, drar med hj\u00e4lp av vridscenen in \u00e5sk\u00e5daren i abrupt skiftande situationer. Den som har speciellt intresse f\u00f6r hur runda, spati\u00f6sa rum till f\u00f6r konstens skull b\u00e4st inreds f\u00e5r sitt lystm\u00e4te. I G\u00f6teborgskravallerna <\/em>har inte sparats p\u00e5 krutet. Som framg\u00e5r av bilden ovan bl\u00e4ndas publiken bokstavligen i minst en episod. Ljusdeignern verkar haft fria h\u00e4nder, sk\u00f6ter inte precis sitt uppdrag diskret. Effektfullt tas resurser till vara vilket ocks\u00e5 omfattar ljuddesign. Kostymeringsansvarig med medhj\u00e4lpare f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 att ber\u00f6mmas. Eftersom jag till\u00e5ter mig ett personligt anslag avsl\u00f6jas att jag startade samtal med ett par jag k\u00e4nde igen n\u00e4r jag k\u00f6ade till ett glas vitt i pausen. N\u00e4rmare best\u00e4mt Peter Svenzon som flera g\u00e5nger samarbetat med och satt upp egna verk hos Folkteatern. Koreografen har utformat akt\u00f6rernas r\u00f6relser och interaktioner, vilka ofta blir raka motsatsen till dans. S\u00e5ledes n\u00e5gra av de tongivande komponenterna vilka samverkar till en str\u00e5lande helhet.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att ta upp musiken. Saknar speciellt f\u00f6rh\u00e5llande till Timo R\u00e4is\u00e4nen. Minns att han v\u00e5gade sig p\u00e5 My Way <\/em>tillsammans med G\u00f6teborg Jazz Orchestra och en spelning p\u00e5 Liseberg d\u00e5 jag tyckte att han var t\u00e4mligen blek och att l\u00e5tarna inte tog tag i mig. P\u00e5 Stadsteatern imponerar han d\u00e4remot, vandrandes kring kn\u00e5pande p\u00e5 akustisk gitarr eller genom h\u00e5rdare licks sl\u00e5r an p\u00e5 elgitarr. Ibland f\u00f6r att att understryka replikskiften, emellan\u00e5t sjungs egna l\u00e5tar med bravur som avbrott fr\u00e5n dramatiken och ber\u00e4ttandet. Mycket g\u00e5r f\u00f6ljdriktigt i moll men n\u00e4r ungdomar attraheras av varann eller \u00e5terfinner v\u00e4nner kan det bli romantiskt pr\u00e4glade toner. Min po\u00e4ng \u00e4r att en R\u00e4is\u00e4nen utg\u00f6r en v\u00e4lbeh\u00f6vlig lyrisk injektion, en ljus motvikt som ocks\u00e5 \u00e4gnar sig \u00e5t att ackompanjera nervig st\u00e4mning. Han grejar sin uppgift i sin utsatta position med glans.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I vad pj\u00e4sens f\u00f6rfattare beskriver vara (gestaltad) historieskrivning, lyfts \u00f6den fram vilka speglar andan och tumultet, m\u00e4nniskor sammanf\u00f6rda under primitiva f\u00f6rh\u00e5llanden, mer eller mindre of\u00f6rberedda p\u00e5 kommande kaos Bortsett fr\u00e5n en klick livsfarliga v\u00e5ldsverkare (j\u00e4mf\u00f6r med korankravallerna som \u00e4ngsligt nog kallas p\u00e5skupplopp i pj\u00e4sen ) ville de allra flesta v\u00e4l, tillresta och lokalbefolkningen. Beckman betonar att det handlar om fiktiva personer, fast persongalleriet m\u00e5ste rimligen ses som en sammanfl\u00e4tning av talande \u00f6den, symboliserar de som var med. Och ett par av dem stiger fram som faktiska individer. I pj\u00e4sens inledning f\u00e5r publiken oavsett f\u00f6rhandskunskap en \u00f6versiktlig inblick i strategier och f\u00f6ruts\u00e4ttningar fr\u00e5n demonstranter s\u00e5v\u00e4l som Polisen. En nyckelreplik avhandlar statsminister G\u00f6ran Persson och dennes uppfattning om motr\u00f6relser. ”G\u00f6ran ville inte ha dialog utan h\u00f6ll ett anf\u00f6rande.”<\/p>\n\n\n\n

Ut\u00f6ver de som n\u00e4mnts i f\u00f6rbig\u00e5ende t\u00e4nker jag p\u00e5 pianospelande Esther R\u00f6nn, dotter till den till bristningsgr\u00e4nsen pressade Ulf (Robin Stegmar), \u00e4garen till La Gondola (Kjell Wilhelmsson) och hans f\u00f6rnuftiga monolog om samh\u00e4llets kapitulation och konsekvenser, bredsidor riktas mot of\u00f6rm\u00e5gan att l\u00f6sa problem. Han har sorgligt nog f\u00e5tt vatten p\u00e5 sin kvarn. Van vid dylika portr\u00e4tt tar Wilhelmsson tryggt sig an rollen. Har sparat gr\u00e4dden p\u00e5 moset till sist. Hittar tyv\u00e4rr inga pressfoton p\u00e5 Victoria Olmarker. Hon spelar en bibliotekarie som bokat plats p\u00e5 Hvitfeldtska med sin tretton\u00e5riga dotter. N\u00e5gonstans i vimlet oroas hon d\u00e4rut\u00f6ver \u00f6ver sin son. Hennes reflektioner och reaktioner d\u00e5 mitt i h\u00e4ndelsernas centrum genomf\u00f6rs med en p\u00e5-kornet-sk\u00e4rpa. Hon \u00e4r formidabel och hennes Mia navigerar med sund humanism genom den h\u00e4xkittel som p\u00e5verkade henne f\u00f6r resten av livet.<\/p>\n\n\n\n

Beckman h\u00e4vdar i intervju att hoppet om \u00f6kad r\u00e4ttvisa och dialog borde vara m\u00f6jlig \u00e4ven om det \u00e4r l\u00e4tt att vara pessimist nu f\u00f6r tiden. Fast pj\u00e4sen inte g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att vara dokument\u00e4r, vill jag p\u00e5st\u00e5 att den f\u00f6rs\u00f6ker tala om vad som h\u00e4nde och varf\u00f6r. Att den lyckas i sin f\u00f6resats borde framg\u00e5 av min vindlande text. \u00c4r man bl\u00f6dig r\u00f6rs man av alls\u00e5ngen p\u00e5 slutet med ungdomar st\u00e5ende i salongens trappor. \u00c4r du h\u00e5rdhudad cyniker relaterar du kanske snarare till Birgit Friggebos debacle i Rinkeby.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Jerker Beckman Regi: Niclas Hjulstr\u00f6m Scenografi: Richard Andersson Koreografi: Peter Svenzon Musik: Andreas Kullberg och Timo R\u00e4is\u00e4nen Kostymdesign: Jonna Bergelin Maskdesign: Jessica Cederholm Ljusdesign: Patrik Bog\u00e5rdh Ljuddesign: Andreas Kullberg Videodesign: Ludde Falk I rollerna: Victoria Olmarker, Robin Stegmar, Karin de Frumerie, Marie Delleskog, Kjell Wilhelmsen, Maria Salomaa samt tolv studenter fr\u00e5n HSM. Musiker p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-203808","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203808","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203808"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203808\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203913,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203808\/revisions\/203913"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203808"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203808"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203808"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}