{"id":203738,"date":"2026-03-31T23:59:11","date_gmt":"2026-03-31T22:59:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203738"},"modified":"2026-04-09T02:31:33","modified_gmt":"2026-04-09T01:31:33","slug":"gedigen-och-tidlos-bopp-av-en-nestor-med-unga-medmusiker-better-days-av-hakan-brostrom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203738","title":{"rendered":"Gedigen och tidl\u00f6s jazz av en nestor med unga medmusiker – Better Days av H\u00e5kan Brostr\u00f6m"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00e5kan Brostr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Better Days<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 10-11\/6 2025 i Yardhouse Studio Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Voe Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 5\/11 2025<\/p>\n\n\n\n

Saxofonisten, komposit\u00f6ren, arrang\u00f6ren och bandledaren H\u00e5kan Brostr\u00f6m har gjort signifikanta avtryck under cirka ett halvt sekel, fr\u00e4mst inom jazz. Senaste \u00e5ren har han varit s\u00e4rskilt flitig i inspelningsstudios vilket f\u00e4rskaste skivsl\u00e4pp \u00e4r \u00e4nnu ett bevis p\u00e5. Brostr\u00f6m \u00e4r en av v\u00e5ra mest respekterade inom en vidstr\u00e4ckt genre och pendlar mellan att spela i mindre s\u00e4ttningar och storband. K\u00e4nd som en av solisterna i Norrbotten Big Band startade han parallellt sitt egna New Places Orchestra. Senast de blev omskrivna av mig var med Viktoria Tolstoy p\u00e5 Valand f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Mannen som varit medlem i Peps Blodsband har recenserats av undertecknad ett inte ringa antal g\u00e5nger, b\u00e5de live och p\u00e5 skiva. F\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan \u00e5ktes till Lerum f\u00f6r att h\u00f6ra sjuttio\u00e5ringen i prominent kvartett med Joey Calderazzo, Martin Sj\u00f6stedt och Karl-Henrik Ousb\u00e4ck, vilket resulterade i fyllig och entusiastiskt h\u00e5llen text.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6religgande skiva bef\u00e4ster statusen med sju sp\u00e4nstiga alternativt ljuva original. Hans kvartett best\u00e5r av tre musiker vilka inte ens \u00e4r h\u00e4lften s\u00e5 gamla. De \u00e4r identiska med medlemmarna i Britta Virves trio. Virves sj\u00e4lv vid flygeln kompletteras av oerh\u00f6rt lyh\u00f6rd rytmsektion, n\u00e4mligen trumslagaren Jonas B\u00e4ckman och p\u00e5 kontrabas den fr\u00e5n G\u00f6teborg b\u00f6rdiga Jon Henriksson (som ocks\u00e5 har eget band och sl\u00e4ppt plattor vars musik signeras basisten sj\u00e4lv). Tror det var vikarie f\u00f6r Virves n\u00e4r jag senast h\u00f6rde Brostr\u00f6m p\u00e5 kvartett p\u00e5 Utopia. Better Days <\/em>s\u00e4gs f\u00e5nga nuet genom att p\u00e5 samma g\u00e5ng blicka mot framtiden med v\u00e4rme och nyfikenhet. \u00c5ldersskillnaden m\u00e4rks inte alls hos de som saknar rutin, utan fr\u00e5n dem visas b\u00e5de fr\u00e4sch\u00f6r och mognad.<\/p>\n\n\n\n

I \u00f6ppningssp\u00e5ret tar up tempo-temat tag i en omg\u00e5ende. Samarbetet kvartetten f\u00f6renats i m\u00e4rks omg\u00e5ende i denna exalterande melodi i dur. Efter att titell\u00e5ten lagt ribban sv\u00e4nger det sk\u00f6nt med energiska fraser i Nikit<\/em>a. Och n\u00e4r Virves och rytmsektionen tar vid jublar jag. De g\u00f6r att jag dras in i musiken, vill f\u00f6lja med i deras f\u00f6rehavanden. Om andan faller p\u00e5 kan teman ges komplexa m\u00f6nster. Oftast r\u00f6r det sig emellertid om r\u00e4tlinjiga, om \u00e4n stundtals avancerade, linjer som ger utrymme f\u00f6r improviserade partier. Melodier hemmah\u00f6rande i en slags mainstream vilka stundom tillf\u00f6rs en spirituell \u00e5dra. Brostr\u00f6m skiftar snyggt emellan alt och den ljusa sopransaxen. N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng kan hans spel p\u00e5 sist n\u00e4mnda instrument bli n\u00e4ra nog f\u00f6r intensivt f\u00f6r mina \u00f6ron. Fast han \u00e4r obestridligen en lysande instrumentalist med en ton konn\u00e4ss\u00f6rer kan identifiera.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pressbild fr\u00e5n H\u00e5kan Brostr\u00f6ms hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad som g\u00f6r skivan s\u00e5 njutbar att ta till sig, \u00e4r framf\u00f6r allt att de fyra bildar en enhet. Hur man kommunicerar, uttrycker sig unisont eller ger underst\u00f6d till musikern i framkant, g\u00f6r den v\u00e4rd att lyfta fram i skivfloden. Blir allra mest f\u00f6rtjust i melodier d\u00e4r dynamik och reflektion prioriteras. As Long As You Are Here<\/em> heter en fin ballad. Kompositionerna h\u00e5ller frapperande h\u00f6g niv\u00e5, \u00e4ven om det \u00e4r ofr\u00e5nkomligt p\u00e5 det viset att samtliga inte attraherar i lika h\u00f6g grad.<\/p>\n\n\n\n

I mer \u00e4n sex minuter exekveras ystra id\u00e9er som tycks plockade fr\u00e5n standards i fulltr\u00e4ffen Memories To Share<\/em>. Skulle vara intressant att f\u00e5 reda p\u00e5 hur processen att skriva g\u00e5r till. Vad och vilka utg\u00f6r inspiration till det f\u00e4rdiga resultatet? Vilka \u00e4r f\u00f6rebilderna? F\u00f6rvisso visst finns som n\u00e4mnts en en sj\u00e4lvst\u00e4ndig stil. Britta Virves utvecklade melodiska \u00f6ra f\u00e5r ocks\u00e5 komma fram i ett par ytterst angen\u00e4ma solon. Hon hade g\u00e4rna f\u00e5tt exponeras \u00e4n mer. P\u00e5 Mikka <\/em>och i andra sekvenser fr\u00f6jdas man \u00e5t batteristens samspel med just n\u00e4mnd pianist. Paret befinner sig verkligen intuitivt p\u00e5 samma v\u00e5gl\u00e4ngd. Jonas B\u00e4ckman har senaste \u00e5ren varit en livefavorit jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger d\u00e5 han frapperande ofta spelat i G\u00f6teborg. John Henriksson fungerar h\u00e4r genomg\u00e5ende som ett sammanbindande ypperligt kitt utan ha framtr\u00e4dande position.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00e5kan Brostr\u00f6m Better Days 4 Inspelad 10-11\/6 2025 i Yardhouse Studio Stockholm Voe Records Releasedatum: 5\/11 2025 Saxofonisten, komposit\u00f6ren, arrang\u00f6ren och bandledaren H\u00e5kan Brostr\u00f6m har gjort signifikanta avtryck under cirka ett halvt sekel, fr\u00e4mst inom jazz. Senaste \u00e5ren har han varit s\u00e4rskilt flitig i inspelningsstudios vilket f\u00e4rskaste skivsl\u00e4pp \u00e4r \u00e4nnu ett bevis p\u00e5. Brostr\u00f6m \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":["post-203738","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203738"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203738\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":204037,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203738\/revisions\/204037"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}