{"id":203606,"date":"2026-03-27T16:00:13","date_gmt":"2026-03-27T15:00:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203606"},"modified":"2026-03-27T17:34:37","modified_gmt":"2026-03-27T16:34:37","slug":"osedvanligt-omvaxlande-sound-fran-legendarisk-rytmlaggare-med-tajt-band-billy-cobham-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203606","title":{"rendered":"Osedvanligt omv\u00e4xlande sound fr\u00e5n legendarisk rytml\u00e4ggare med tajt band &#8211; Billy Cobham p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"277\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/658086053_10238031552280299_1690803660940358136_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203609\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/658086053_10238031552280299_1690803660940358136_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/658086053_10238031552280299_1690803660940358136_n-300x128.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">26\/3 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\u00c4ven om det inte var premi\u00e4r f\u00f6r min del, k\u00e4ndes det lite surrealistiskt att f\u00e5 h\u00f6ra Billy Cobham, en 81-\u00e5rig fusionikon numera bosatt i Schweiz, live i jazzklubb-milj\u00f6. Tog f\u00f6r ovanlighetens skull med ett g\u00e4ng vinyler som han signerade \u00e5t mig mig efter\u00e5t. Vi p\u00e5minns av honom fr\u00e5n scen om tidsperspektivet, att det \u00e4r \u00f6ver femtio \u00e5r sedan han gjorde outpl\u00e5nligt intryck med sin muskul\u00e4ra hypersnabba stil, hos s\u00e5v\u00e4l oss h\u00e4ngivna lyssnare som kollegor. Tr\u00e4ffade f\u00f6re och efter flera k\u00e4nda ansikten ur publiken, bland andra den som fungerat som en slags turn\u00e9manager, n\u00e4mligen &#8221;Micke&#8221; Henriksson ( ordf\u00f6rande i Jazzf\u00f6reningen i Halmstad som ing\u00e5r i Svensk Jazz Arrang\u00f6rsr\u00e5d). Han lobbade f\u00f6r den turn\u00e9 som bu blev av under flera \u00e5r. Efter gig i Stockholm, Malm\u00f6 och Halmstad kom kvintetten till G\u00f6teborg. H\u00e4r s\u00e5g jag Cobham p\u00e5 Nef 2010 och i f\u00f6rfjol var han hedersg\u00e4st p\u00e5 Ystad Jazzfestival och framtr\u00e4dde i retrospektivt inriktad tillst\u00e4llning, en spelning Jazzradion s\u00e4nt som jag lyssnat p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det var uts\u00e5lt p\u00e5 Valand vars kapacitet f\u00f6rvisso inte utnyttjades till max p\u00e5 grund av tre l\u00e5ngbord placerade n\u00e4rmast scen. Ett annat alternativ hade varit att arrangera konserten v\u00e5ningen ovanf\u00f6r. B\u00f6r framh\u00e5llas redan nu att det ljudm\u00e4ssigt l\u00e4t superbt om musikernas instrument. Cobham var p\u00e5 str\u00e5lande hum\u00f6r och vid god vig\u00f6r \u00e4ven om han inte g\u00e5r obehindrat. Han fokuserade inte p\u00e5 sin roll i musikhistorien utan p\u00e5 att presentera sina kompositioner och medmusiker. Kvar fr\u00e5n Time Machine-bandet jag jublade \u00e5t i Ystad \u00e4r Gary Husband (som jag m\u00f6tte i Ystad, bes\u00f6kte f\u00f6r \u00f6vrigt Valand h\u00e4rom \u00e5ret tillsammans med Bill Evans) p\u00e5 keyboard och gitarristen Rocco Zifarelli, mest k\u00e4nd f\u00f6r sitt l\u00e5ngvariga samarbete med Ennio Morricone. Engelsmannen och italienaren kompletteras med den i Madrid boende chilenaren Victor Cisternas p\u00e5 elbas och p\u00e5 saxofon v\u00e5r egen Bj\u00f6rn Ark\u00f6. B\u00e5da undervisar var f\u00f6r sig. Ark\u00f6 som vistas mycket i Japan har st\u00e5tt p\u00e5 samma scen med Hawk on Flight och ett par stenkast ifr\u00e5n i show med Lisa Nilsson. En uppseendev\u00e4ckande omst\u00e4ndighet betr\u00e4ffande Husband \u00e4r att somliga rankar honom lika h\u00f6gt som trumslagare.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"612\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/657387722_10238031701404027_5910316186927890538_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203619\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/657387722_10238031701404027_5910316186927890538_n.jpg 612w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/657387722_10238031701404027_5910316186927890538_n-282x300.jpg 282w\" sizes=\"auto, (max-width: 612px) 100vw, 612px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mannen vars signum \u00e4r dubbla baskaggar, f\u00f6rbluffande teknik och avsp\u00e4nd spelstil talar om vad som framf\u00f6rts efter n\u00e5gra inledande l\u00e5tar. Av n\u00e5gon anledning f\u00f6redrog han att skippa paus (ett uppl\u00e4gg ljuddesignern \u00c5ke Linton ber\u00e4ttade att han \u00e4r anh\u00e4ngare av), vilket medf\u00f6rde att det lirades i n\u00e4rmare tv\u00e5 timmar non stop. Jag flyttade mig ett par g\u00e5nger f\u00f6r mest f\u00f6rdelaktiga plats i tr\u00e4ngseln. Blev s\u00e5 klart lite b\u00f6kigt att anteckna, se till att benen inte krampade och att l\u00e4ppja p\u00e5 inneh\u00e5llet i ett glas. Funkade \u00e4nd\u00e5 hyfsat. Balansen mellan bas och diskant var perfekt \u00e4ven om jag f\u00f6r s\u00e4kerhets skull oftast anv\u00e4nde \u00f6ronproppar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/78f44b17-b2af-4666-858e-4916c30f8d03.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203621\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/78f44b17-b2af-4666-858e-4916c30f8d03.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/78f44b17-b2af-4666-858e-4916c30f8d03-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Cobham visar som sagt inga \u00e5lderskr\u00e4mpor i sin profession, \u00e4ven om han erk\u00e4nner p\u00e5 slutet att han m\u00e5ste pusta ut. Eftersom en person med s\u00e5dan karisma och stj\u00e4rnstatus sannerligen inte beh\u00f6ver bevisa n\u00e5got efter en rad utm\u00e4rkelser, 30 album i eget namn och medverkan p\u00e5 450(!) album; spelas inte med samma furi\u00f6sa attack som under storhetstiden. Bet\u00e4nk att Cobham med sitt arv fr\u00e5n Panama redan var etablerad (Horace Silver, band med Brecker-br\u00f6derna och Miles Davis), n\u00e4r han var med om att grunda Mahavishnu Orchestra. Ett par \u00e5r senare kom banbrytande genombrottet med debuten <em>Spectrum<\/em> (lyssnade p\u00e5 den hos kompisar varav en av dem bevistade konserten).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/a12613cc-7d99-4885-8231-f576329c79be.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203632\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/a12613cc-7d99-4885-8231-f576329c79be.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/a12613cc-7d99-4885-8231-f576329c79be-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi f\u00e5r i tur och ordning <em>Times of My Life <\/em>fr\u00e5n Power Play (1986), <em>A Little Travellin\u00b4Music <\/em>fr\u00e5n BC (1979) och titell\u00e5ten p\u00e5 <em>Total Eclipse <\/em>fr\u00e5n 1974. Cobham refererar ocks\u00e5 till albumet <em>Warning <\/em>fr\u00e5n 1985, fast os\u00e4ker p\u00e5 om och i s\u00e5 fall vad som h\u00e4mtats d\u00e4rifr\u00e5n. Blir som meddelats nedslag i en ymnig katalog, l\u00e5tar som utforskas stundom ny tappning av en h\u00e4rligt samtrimmad kvintett.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/471d3c49-9c2a-4757-adc6-5a7ee9edecad.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203638\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/471d3c49-9c2a-4757-adc6-5a7ee9edecad.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/471d3c49-9c2a-4757-adc6-5a7ee9edecad-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Man \u00f6ppnar med up tempo-d\u00e4nga d\u00e4r det broderas piggt \u00f6ver ett \u00f6sigt beat, f\u00f6r att d\u00e4refter \u00f6verg\u00e5 till medium tempo. Andra l\u00e5t inneh\u00e5ller bas-feature och vid det laget har redan \u00f6vriga musiker befunnit sig i framkant. I l\u00e5ten fr\u00e5n BC kommer konsertens f\u00f6rsta rej\u00e4la avtryck fr\u00e5n mannen i centrum vi \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att h\u00e4pnas \u00f6ver. Otroligt elegant outro levereras. <em>Total Eclipse <\/em>k\u00e4nnetecknas av dess attraktiva hook och Husband ges utrymme att f\u00e4rga. I det h\u00e4r skedet urskiljer sig ocks\u00e5 Ark\u00f6 p\u00e5 allvar p\u00e5 tenor, avl\u00f6ses av sp\u00e4nnande sekvens: slingor p\u00e5 keyboard &#8211; breaks av rytml\u00e4ggaren. Trots avsaknad av trumpet associerar jag soundet till Miles genrefria 80-tal. Noterar effektfulla kontraster under konserten. Hur tempon, fokus, stilar och energiniv\u00e5 klokt skiftar. Ett lika verkningsfullt som n\u00f6dv\u00e4ndigt botemedel mot det i fusionkretsar s\u00e5 frestande  soundet. Jazzrock kanske \u00e4r mer korrekt betecknande term. N\u00e4stan hela tiden tog sig musiken andra riktningar \u00e4n att bli oklanderlig, fast j\u00e4mntjock.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/925f3eb0-f020-415c-bf62-0bd7357fa0eb.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203633\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/925f3eb0-f020-415c-bf62-0bd7357fa0eb.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/925f3eb0-f020-415c-bf62-0bd7357fa0eb-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Den av m\u00e5nga avgudade ( kolla in Terry Bozzios intervju\/ samtal p\u00e5 Youtube) musikern, komposit\u00f6ren och bandledaren har varit osannolikt produktiv i studios under innevarande millenium. M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte lyssnat p\u00e5 dessa album, d\u00e4remot p\u00e5 diverse stj\u00e4rnsp\u00e4ckade samarbeten i n\u00e4rtid vilka finns p\u00e5 Youtube. Ett par l\u00e5tar fr\u00e5n sprillans f\u00e4rsk skiva framf\u00f6rs. En melodi betitlad <em>Red Moon, <\/em>visar sig vara en svepande ballad med Stevie Wonder vibbar till\u00e4gnad Cobhams tre sv\u00e4gerskor. Publiken serveras en dr\u00f6msk dialog Husband &#8211; rytmsektionen och Ark\u00f6 trakterar skickligt EWI, syntsax som var p\u00e5 modet p\u00e5 80-talet. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/1a571cfe-268b-4553-b108-1b28131cb602.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203635\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/1a571cfe-268b-4553-b108-1b28131cb602.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/1a571cfe-268b-4553-b108-1b28131cb602-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mitt i konserten levereras trumsolo med influenser fr\u00e5n folkmusik och marsch-tradition. Efter n\u00e5gra minuter inser man att det inte handlar om uppvisning, utan att det \u00e4r en annorlunda variant p\u00e5 det ursprungligen utf\u00f6rliga introt till megahitten <em>Stratus<\/em>, min favorit \u00f6ht i genren. Var knappast ensam om att f\u00e5 g\u00e5shud n\u00e4r f\u00f6rsta takterna avfyrades. H\u00e4r ges musikerna chansen att skina med improvisatoriska infall. Basg\u00e5ngen \u00e4r som v\u00e4ntat suver\u00e4n. Temat har ett makal\u00f6st groove i sig.  Husband \u00e4r i sitt esse och p\u00e5 sluttampen uppst\u00e5r underbart sp\u00e4nstig dialog mellan nestorn sj\u00e4lv och ink\u00e4nnande gitarrist.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/0718df34-928e-46ee-860d-77a3c9353289.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203637\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/0718df34-928e-46ee-860d-77a3c9353289.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/0718df34-928e-46ee-860d-77a3c9353289-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em>Fragolino <\/em>utvecklas till slick fusion \u00e5t Spyo Gyra-h\u00e5llet. R\u00e4ddas av hur tajta instrumentalisterna \u00e4r, deras sn\u00e4rtiga samst\u00e4mmighet. Kul att man vill \u00f6verraska genom att v\u00e5ga ta fram l\u00e4ttsammare poppigt stuk, intill virtuosa segment. Victor Cisternas st\u00e5r f\u00f6r ett lika stils\u00e4kert som stillsamt feature. Inf\u00f6rseln av dynamik och f\u00f6r\u00e4ndringar i graden av intensitet \u00e4r avg\u00f6rande best\u00e5ndsdelar, adderar extra kvalitet. <em>Tinseltown <\/em>heter en klatschig melodi som sv\u00e4nger sk\u00f6nt. Nu uppst\u00e5r flow hos det samtrimmade g\u00e4nget, uppmuntrade av en  sammanh\u00e5llande stabil kraft bakom sitt skrymmande arbetsredskap. Cobham imponerar stort med sin v\u00e4rdiga pondus. Ist\u00e4llet f\u00f6r extranummer f\u00e5r vi hit som i likhet med <em>Stratus <\/em>spelats in i ny version. Syftar givetvis p\u00e5 <em>Red Baron <\/em>som i ett skede tog av p\u00e5 en boppig v\u00e4g, vilket uppskattades. En fr\u00e4ckt uppbyggd l\u00e5t med udda takter (trioler?) i grunden.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> F\u00f6r tidigt att s\u00e4ga hur konserten kommer st\u00e5 sig i framtiden. Som framg\u00e5r hade jag all anledning att vara n\u00f6jd, tror tillfredst\u00e4llelsen delas med \u00f6vriga fans. Kul att se en del yngre i publiken, \u00e4ven tjejer. Och visst var det en bra sak att ta med sig flera epokg\u00f6rande plattor. V\u00e4nlige Cobham stimulerades p\u00e5tagligt vid \u00e5synen av mina vax. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/8b123a9e-4e0b-454c-9967-580e0c7549e1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203643\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/8b123a9e-4e0b-454c-9967-580e0c7549e1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/8b123a9e-4e0b-454c-9967-580e0c7549e1-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">bild Jerker Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>26\/3 2026 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse) \u00c4ven om det inte var premi\u00e4r f\u00f6r min del, k\u00e4ndes det lite surrealistiskt att f\u00e5 h\u00f6ra Billy Cobham, en 81-\u00e5rig fusionikon numera bosatt i Schweiz, live i jazzklubb-milj\u00f6. Tog f\u00f6r ovanlighetens skull med ett g\u00e4ng vinyler som han signerade \u00e5t mig mig efter\u00e5t. Vi p\u00e5minns av honom [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-203606","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203606","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203606"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203606\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203667,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203606\/revisions\/203667"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203606"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203606"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203606"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}