{"id":203450,"date":"2026-03-25T01:00:53","date_gmt":"2026-03-25T00:00:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203450"},"modified":"2026-03-26T02:33:48","modified_gmt":"2026-03-26T01:33:48","slug":"vokal-show-i-form-av-medryckande-hitkavalkad-simply-the-best-hos-dice-theater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203450","title":{"rendered":"Vokal show i form av medryckande hitkavalkad – Simply The Best hos Dice Theater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Fredrik Aremyr<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Linda L\u00e4ttman, Amanda Holm, Linus Edgren och Louise Th\u00f6rner<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 20\/1 2026<\/p>\n\n\n\n

Framf\u00f6rs till och med 28\/3, Karl Johansgatan 62 i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Paret L\u00e4ttman som sedan n\u00e5gra \u00e5r driver Dice Theater tog kontakt med mig n\u00e4r deras nya st\u00e4lle invigdes, lokaler \u00e4mnade f\u00f6r musik och teater, med inriktning p\u00e5 musikaler, shower, improvisationsteater och kursverksamhet\/ workshops. Ut\u00f6ver invigningen s\u00e5gs upps\u00e4ttningen av R\u00e4nnstensungar <\/em>vars f\u00f6rtj\u00e4nster framh\u00f6lls h\u00e4r. Att de s\u00e5 att s\u00e4ga uppt\u00e4ckte mig och denna kanal, berodde p\u00e5 att jag ing\u00e5ende recenserade tv\u00e5 p\u00e5kostade musikaler med kvinnoperspektiv. Linda L\u00e4ttman och Louise Th\u00f6rner ing\u00e5r i styrelsen f\u00f6r Septemberteatern som i dessa upps\u00e4ttningar storstilat h\u00f6ll i tr\u00e5darna p\u00e5 och bakom scen. Linda jobbar bland annat som statist och pedagog (musikaler etc.) medan frilansaren Louise har en bred palett av erfarenheter.<\/p>\n\n\n\n

Amanda Holm har varit musikalartist, \u00e4r teaterl\u00e4rare och hade flera roller i n\u00e4mnda R\u00e4nnstensungar. <\/em>Antar att n\u00e5gon av dem fick hoppa in i produktion f\u00f6r att de inte fick tag i n\u00e5gon baryton\/ basr\u00f6st. K\u00e4nda vokalgrupper jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra live – Manhattan Transfer, Real Group, Stockholm Voices – best\u00e5r ju till lika delar av kvinnor och m\u00e4n. Om mina \u00f6ron tolkat ljudv\u00e5gorna r\u00e4tt \u00e4r Linus Edgren ensemblens tenor. Han \u00f6vertygade som Karl Gerhard i Fru Lojal, <\/em>en av de tv\u00e5 stora produktioner Septemberteatern ansvarat f\u00f6r och framg\u00e5ngsrikt spelade p\u00e5 Storan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Underrubriken f\u00f6r showen \u00e4r Through The Decades<\/em> och d\u00e5 avses 80-talet plus tv\u00e5 decennier fram\u00e5t. Dice Theater f\u00f6rtydligar konceptet: ”tre decennier, fyra r\u00f6ster, en of\u00f6rgl\u00f6mlig show” En nostalgikick helt enkelt som frossar i l\u00e4ttsm\u00e4lta hits vilka sp\u00e4nner \u00f6ver skilda stilar. Best\u00e5ndsdelar s\u00e5som urval, vem\/ vilka sjunger vad, tillg\u00e5ng till backtrack (instrumentala bakgrunder) koreografi, l\u00e5tordning och scenkl\u00e4der verkar ha varit ett grupparbete. Man har inte anlitat andra krafter f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog. Med tanke p\u00e5 att det kostar en skaplig slant att skaffa biljett blir det lite tunt, rent av en smula torftigt. <\/p>\n\n\n\n

Publiken f\u00e5r inget program, inga presentationer och blir aldrig tilltalade fr\u00e5n scen. En speakerr\u00f6st hade kunnat ge oss info om originalen och backdrop hade kunnat illustrera vem och vad som tolkas. Ur det perspektivet m\u00e5ste Simply The Best <\/em>klassas som en extremt sm\u00e5skalig produktion. En himmelsvid skillnad j\u00e4mf\u00f6rt med de resurser som satsades p\u00e5 n\u00e4mnda musikaler. Ska p\u00e5pekas att de tv\u00e5 ombytena av scenkl\u00e4der inte framg\u00e5r av fotografens bilder som h\u00e4mtats fr\u00e5n f\u00f6rsta delen. Kvinnan i kassan agerar ocks\u00e5 publikv\u00e4rd. Meddelar att vi f\u00f6rst f\u00e5r 50 minuter och efter paus framf\u00f6rs resterande halvtimma. Ljus och r\u00f6kmaskin anv\u00e4nds enligt standardmodell. F\u00f6rutom fyra mikrofonstativ \u00e4r enda rekvisitan lika m\u00e5nga pallar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Finns alltid en os\u00e4kerhetsfaktor inbakad n\u00e4r restid till Majorna ber\u00e4knas eftersom det kr\u00e4vs tv\u00e5 byten f\u00f6r att n\u00e5 destinationen. R\u00e5kar bli s\u00e5 att jag \u00e4r f\u00f6rst p\u00e5 plats. Visar sig att vi bara blir cirka femton personer denna l\u00f6rdags afton, varav ett entusiastiskt g\u00e4ng som klappar i takt s\u00e5 fort tillf\u00e4lle medges. Och finalen med publikfriande kl\u00e4mmig Tina Turner-hit inbjuder till att digga st\u00e5endes. Publiken sitter annars vid runda bord och jag har f\u00e5tt en anvisad b\u00e4sta plats mitt f\u00f6r. Scenen \u00e4r bel\u00e4gen p\u00e5 n\u00e5gra meters avst\u00e5nd, vilket medf\u00f6r att jag f\u00f6rs\u00f6ker anteckna i smyg. Antar att den man som st\u00e5r i baren ocks\u00e5 sk\u00f6ter tekniken. <\/p>\n\n\n\n

Nu hade man best\u00e4mt att det skulle bli en f\u00f6r stor apparat att engagera n\u00e5gra musiker villiga att l\u00e4ra sig ett tjog popul\u00e4ra l\u00e5tar som etsat sig i anglosaxiga v\u00e4rlden. G\u00e5r man ig\u00e5ng p\u00e5 underh\u00e5llning fr\u00e5n Wallmans Salonger eller Cabar\u00e9t Lorensberg baserad p\u00e5 cover-eufori har man kommit r\u00e4tt. F\u00f6r att bli uppfylld av evenemanget saknade jag nerven hos livemusiker. D\u00e4rtill m\u00e5ste erk\u00e4nnas att jag alltf\u00f6r s\u00e4llan vistats i detta listanpassade kretslopp f\u00f6r att bli genuint uppfylld. <\/p>\n\n\n\n

Mycket k\u00e4nns givetvis igen, men jag \u00e4r inget vidare p\u00e5 att identifiera hits. F\u00f6rvisso har n\u00e5gra av de mest klatschiga refr\u00e4ngerna dykt upp i huvudet senaste dagarna. S\u00e5 ur den aspekten hade showen \u00e5tminstone omedvetet en st\u00f6rre verkan p\u00e5 mig \u00e4n jag sj\u00e4lv tyckte. F\u00f6r att ge en glimt av vilken kontrast jag utsatte mig kan p\u00e5talas att jag efter\u00e5t tog mig till magin med Per ”Texas” Johansson p\u00e5 Utopia och kv\u00e4llen f\u00f6re varit p\u00e5 Skeppet och f\u00e5tt en helt annan nostalgikick av Samla Mammas Manna. Tv\u00e5 dagar tidigare var jag med om fusionfest med Chad Wackerman L.A All Stars.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Givetvis \u00e4r de musikalutbildade s\u00e5ngarna duktiga. En medel\u00e5lders kvinna imponerades i pausen \u00f6ver att falska toner aldrig h\u00f6rdes. Och kvartetten presterar galant i en blandform mellan att tolka och att imitera. Lite uppseendev\u00e4ckande kul att mannen sjunger lead i d\u00e4nga med Britney Spears och f\u00e5r vara en i Spice Girls. Varje \u00e5rtionde blixtbelyses musikaliskt genom att fragment fr\u00e5n en m\u00e4ngd refr\u00e4nger spelas upp i h\u00f6gtalarna som en introduktion till vad som komma skall. 80-talet har placerats sist. \u00c4r som sagt f\u00f6r att citera Karl-Bertils fader, kanske inte den r\u00e4tte mannen att bed\u00f6ma Simply The Best<\/em>, knappast ens m\u00e5lgruppen. Men g\u00f6r \u00e4nd\u00e5 ett f\u00f6rs\u00f6k. N\u00e4r tillst\u00e4llningen blir som mest andefattig, liknar den i mina \u00f6ron en proffsigare variant av karaoke. Andra \u00f6ron, med st\u00f6rre vana att exponeras f\u00f6r hitkavalkaden, gillar f\u00f6rmodligen utan reservationer showen. Blev fundersam p\u00e5 melodin till Billy Joels hurtfriska Uptown Girl, <\/strong><\/em>vilket kan ha berott p\u00e5 att man sj\u00f6ng till Westlife\u00b4s version. Os\u00e4ker p\u00e5 hur det f\u00f6rh\u00f6ll sig.<\/p>\n\n\n\n

En avg\u00f6rande detalj man filat p\u00e5 var de vokala arrangemangen, n\u00e5got man inte f\u00e5r f\u00f6rsumma att lyfta fram. Och r\u00f6sterna var inte vara unisona utan vi fick flera duetter, solister och lead uppbackad av \u00f6vriga. Hopsatta programmet inneh\u00f6ll en f\u00f6rdelaktig sp\u00e4nnvidd. Fr\u00e5n en radda poppiga alster med omedelbar appeal och h\u00e5rdare rock signerad Iron Maiden, Twisted Sister och Green Day till d\u00e4ngor i h\u00f6gt register, powerballader och romantiska melodier. N\u00e5gra enstaka dramatiseras texter. T\u00e4nker p\u00e5 kontorsslavarna maskinskrivande i 9 To 5 <\/em>och ett l\u00e4tt smetigt alster om att vara exkluderad f\u00f6r att till slut bli upptagen i gemenskapen. Ang\u00e5ende repertoar talar poster om att vi kommer f\u00e5 h\u00f6ra Pink och Meatloaf tolkas. Megahit av Alanis Morisette tror jag ocks\u00e5 f\u00f6rekommer liksom A-ha. Som redan erk\u00e4nts har jag absolut ingen bra koll p\u00e5 l\u00e4ttuggade hits.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

B\u00e5da avdelningar drar ig\u00e5ng up tempo med \u00f6ppna spj\u00e4ll, varav ett av numren It\u00b4s Raining Men. <\/em>Mumma f\u00f6r musikalartister! Uppskattade att h\u00f6ga energin ibland avl\u00f6stes av sugande rytmer och romantisk anstrykning. Fast showen inte gav mig vad jag hoppades p\u00e5 resulterade den som framg\u00e5r i en l\u00e4ngre, l\u00e4tt utsv\u00e4vande redog\u00f6relse. ”Avslutar med att lista n\u00e5gra toppar: En sk\u00f6nt sliskig sak jag inte vet titeln p\u00e5 som skulle kunna vara ett ledmotiv, Back Street Boys-pastischen, kaxiga refr\u00e4ngen hos Spice Girls, True Colors <\/em>p\u00e5 duo med Linda och Linus, tons\u00e4ker approach likt Pointers Sisters i den glassigaste av Whitney Houston hits och falsettr\u00f6sten som kopierar Jimmy Somerville(?). Bor du hyfsat n\u00e4ra Majorna och \u00f6nskar bli insvept i v\u00e4lk\u00e4nda melodier fr\u00e5n 80-talet och tv\u00e5 \u00e5rtionden fram\u00e5t, rekommenderas denna kompetent genomf\u00f6rda s\u00e5nginsats, f\u00f6rvisso \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen att man accepterar den basala n\u00e4rmast p\u00e5vra utformningen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

P\u00e5 scen: Linda L\u00e4ttman, Amanda Holm, Linus Edgren och Louise Th\u00f6rner Premi\u00e4r 20\/1 2026 Framf\u00f6rs till och med 28\/3, Karl Johansgatan 62 i G\u00f6teborg Paret L\u00e4ttman som sedan n\u00e5gra \u00e5r driver Dice Theater tog kontakt med mig n\u00e4r deras nya st\u00e4lle invigdes, lokaler \u00e4mnade f\u00f6r musik och teater, med inriktning p\u00e5 musikaler, shower, improvisationsteater och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-203450","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203450","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203450"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203450\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203585,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203450\/revisions\/203585"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203450"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203450"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203450"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}