![\"L\u00e5ng](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/langdags.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/strong> L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt skildrar en familj likt ett f\u00e4ngelse som karakt\u00e4rerna inte kan eller t\u00f6rs bryta sig ur. Det handlar om f\u00f6rnekelse och sj\u00e4lvbedr\u00e4geri, r\u00e4dsla f\u00f6r \u00e5ldrande och d\u00f6d och l\u00e4ngtan efter lycka. Ett laddat stoff som borde kunna skaka om. Men Stefan Larssons upps\u00e4ttning p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern lyckas inte f\u00f6rl\u00f6sa dramat. Det saknas dynamiskt samspel och en dramatisk b\u00e5ge in i v\u00e5rt nu.<\/p>\n Pj\u00e4sen om familjen Tyrone, som hade hyllad v\u00e4rldspremi\u00e4r 1956 p\u00e5 Dramaten, handlar om tv\u00e5 makar i ett l\u00e5ngt \u00e4ktenskap och deras tv\u00e5 vilsna s\u00f6ner. Den utspelas under ett enda dygn i deras sommarhus invid en ok\u00e4nd kust. Den dimma som v\u00e4ller in \u00f6ver scenen \u00e4r b\u00e5de en bild av det t\u00f6cken som deras minnen och storslagna dr\u00f6mmar \u00e4r och det alkoholrus och drogmissbruk som f\u00f6rgiftar tillvaron. Otaliga whiskydrinkar sveps av fadern James, \u00e4ldste sonen James \u201dJim\u201d junior och minstingen Edmund. Modern Mary, som just kommit ut fr\u00e5n rehab, har \u00e5terfallit i morfinmissbruk och \u00e4r bara en ranglig skugga av sitt en g\u00e5ng attraktiva jag. <\/p>\n Karakt\u00e4rerna b\u00e4r p\u00e5 \u00e5ratals lager av sv\u00e4rta och sorg som blivit till en h\u00e5rd knut ingen av dem verkar ha en aning om hur de ska lyckas l\u00f6sa upp. De anklagar i en till syns evig kretsr\u00f6relse varandra f\u00f6r misslyckanden, talar om vad livet kunde ha varit och hur det blev. Det \u00e4r mycket grymhet och elakheter, men under allt pulserar en str\u00f6m av k\u00e4rlek och \u00f6mhet som ibland glimtar fram. Speciellt g\u00e4ller det omsorgen om modern som vandrar runt utan att kunna f\u00e5 ro och l\u00e4gga sig till vila p\u00e5 natten.<\/p>\n Det framg\u00e5r ocks\u00e5 att Mary i grunden \u00e4r skr\u00e4ckslagen f\u00f6r hur illa det \u00e4r st\u00e4llt med den ot\u00e4ckt hostande sonen Edmunds h\u00e4lsa. Hon f\u00f6rs\u00f6ker dock d\u00f6lja oron genom att h\u00e4vda att det bara \u00e4r en sommarf\u00f6rkylning.<\/p>\n Fadern, spelad av Peter Andersson, talar pomp\u00f6st om sin karri\u00e4r som ber\u00f6md sk\u00e5despelare och sin f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r m\u00e4staren p\u00e5 dramatik – Shakespeare. Han \u00e4r ocks\u00e5 en p\u00e5tagligt sn\u00e5l j\u00e4kel, som vill spara in p\u00e5 allt s\u00e5v\u00e4l el som valet av l\u00e4kare till Mary -n\u00e4r hon drabbades av en f\u00f6rlossningsdepression – och nu Edmunds sjukdom.<\/p>\n Mary, gestaltas av Lena Olin som en br\u00e4cklig kvinna likt ett knippe grenar som riskerar att falla samman. Ofta v\u00e4nder hon sig mot publiken som en b\u00f6n om f\u00f6rst\u00e5else och vill fly in i dimman fr\u00e5n allt som g\u00f6r ont i livet. Intensivt saknar hon sitt forna jag, det vackra h\u00e5ret och de vackra h\u00e4nder som nu \u00e4r b\u00f6jda av reumatism.<\/p>\n I ett l\u00e5ngt parti dr\u00f6mmer Mary om den firade konsertpianist hon hade kunnat bli om inte \u00f6det f\u00f6rt henne samman med James. Detta olyckliga m\u00f6te med en sk\u00e5despelare som ledde till en \u00e4ndl\u00f6s flackande tillvaro i hans teaters\u00e4llskaps f\u00f6lje p\u00e5 billiga landsortshotell.<\/p>\n James \u201dJim\u201d Junior, som g\u00f6rs av Emil Alm\u00e9n, har f\u00f6ljt i faderns fotsp\u00e5r och blivit sk\u00e5despelare. En gestalt man idag kallat nepobaby som dragit nytta av faders ber\u00f6mdhet. Han f\u00f6rblir r\u00e4tt vag i kanterna, en undflyende person, som ger sig av och klubbar med v\u00e4nner. Men s\u00e5 fort han \u00e4r i sommarhuset br\u00e5kar han vilt med sin far och \u00e4ven sin lillebror som han egentligen \u00e4lskar innerligt. I grunden avundsjukt retar han ocks\u00e5 Edmund f\u00f6r att denne skriver poesi och k\u00e5serier i simpel lokalpress.<\/p>\n Edmund, spelad av Linus Troedsson, framst\u00e5r i alla fall i denna f\u00f6rest\u00e4llning, som den mest intressanta och sympatiska karakt\u00e4ren. Han f\u00f6rs\u00f6ker medla och vara alla till lags och genom poesi sprida ljus i tillvaron. Med svartspetsad humor konstaterar han att man verkligen m\u00e5ste se med f\u00f6rmildrande omst\u00e4ndigheter p\u00e5 familjen Tyrone.<\/p>\n L\u00e4karbeskedet att Edmund har tuberkulos \u00e4r f\u00f6r honom alls inte ov\u00e4ntat med givetvis skr\u00e4mmande. Han tycker att det borde f\u00e5 familjen att samlas till en stark st\u00f6ttande enhet, men sorgset uppgivet inser han att det inte g\u00e5r.<\/p>\n Spritindr\u00e4nkta L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt best\u00e5r av en rad uppg\u00f6relsescener som speciellt i andra akten ekar p\u00e5fallande tomt. F\u00f6rest\u00e4llningen k\u00e4nns b\u00e5de f\u00f6r respektfull mot originalet och segdragen och hade nog tj\u00e4nat p\u00e5 att kortas ner.<\/p>\n P\u00e5 plussidan \u00e4r att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r vackert iscensatt, speciellt g\u00e4ller det ljusdesignen av Torben Lendorph- Att Peter Andersson och Lena Olin efter samspelet i publiksucc\u00e9n Fadren – ocks\u00e5 den p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern – \u00e5ter m\u00f6ts som \u00e4kta par l\u00e4r locka en stor publik. Kanske \u00e4ven det faktum att L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt r\u00e4knas som en modern klassiker. Att institutionsteatrarna har ett ansvar att spela s\u00e5dana \u00e4r sj\u00e4lvklart.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt Av Eugene O\u00b4Neill Regi Stefan Larsson \u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren Scenografi Sven Haraldsson Kostym Nina Sandstr\u00f6m Ljus Torben Lendorph Video och projektioner Jonatan Sundstr\u00f6m Medverkande Peter Andersson, Lena Olin, Linus Troedsson och Emil Alm\u00e9n L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt skildrar en familj likt ett f\u00e4ngelse som karakt\u00e4rerna inte kan eller t\u00f6rs […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":203410,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12254,4955,7643],"class_list":{"0":"post-203407","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-kulturhuset-stadsteatern","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203407","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203407"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203407\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203470,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203407\/revisions\/203470"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/203410"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203407"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203407"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203407"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Eugene O\u00b4Neill
\nRegi Stefan Larsson
\n\u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren
\nScenografi Sven Haraldsson
\nKostym Nina Sandstr\u00f6m
\n Ljus Torben Lendorph
\nVideo och projektioner Jonatan Sundstr\u00f6m
\nMedverkande Peter Andersson, Lena Olin, Linus Troedsson och Emil Alm\u00e9n<\/p>\n