{"id":203398,"date":"2026-03-23T02:00:14","date_gmt":"2026-03-23T01:00:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203398"},"modified":"2026-03-25T15:41:12","modified_gmt":"2026-03-25T14:41:12","slug":"samlad-hisnande-kunskap-och-spelgladje-praglar-fusionfest-utan-publikfriande-hits-chad-wackerman-l-a-all-stars","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203398","title":{"rendered":"Samlad hisnande kunskap och spelgl\u00e4dje pr\u00e4glar fusionfest utan publikfriande hits – Chad Wackerman L.A All Stars"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Frederik Freddan Adlers<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

19\/3 2026<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ser det som ett ansvarsfyllt privilegium att troligen var den ende ur publiken med sj\u00e4lvp\u00e5taget uppdrag att recensera. Att GP uteblir m\u00e5ste ju betraktas som tj\u00e4nstefel, eller som det numera heter ”helt sjukt”. H\u00e4ndelser och intryck redovisas fr\u00e5n ett f\u00f6rh\u00e5llandevis intimt gig, med l\u00e5ngbord p\u00e5 den nattklubb bel\u00e4gen mitt p\u00e5 Avenyn, d\u00e4r Jazzf\u00f6reningen regelbundet hyr in sig f\u00f6r exklusiva konserter. Trumslagaren Chad Wackerman och hans L.A All Stars st\u00e5r p\u00e5 scen, samtidigt som \u00e4nnu en spektakul\u00e4r arenakonsert med H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5g\u00e5r i n\u00e4rheten p\u00e5 Scandinavium. Musik\u00e4lskare vilka har n\u00e5gorlunda koll p\u00e5 olika upplagorna av Frank Zappa k\u00e4nner till att Wackerman var den trumslagare som efter audition stannade l\u00e4ngst hos honom av samtliga. Detta skedde under en omv\u00e4lvande period f\u00f6r cirka fyrtio \u00e5r sedan, trots att trummisen ber\u00f6md f\u00f6r sin exceptionella teknik \u00e4r ett par \u00e5r yngre \u00e4n undertecknad. Han finns rikligt representerad p\u00e5 Youtube, inte bara videofilmade ypperliga konserter utan ocks\u00e5 intervjuer, clinics och popul\u00e4ra \u00f6vningen att omg\u00e5ende l\u00e4ra sig en l\u00e5t man h\u00f6r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

M\u00e5nga prominenta samarbeten har det sedan dess blivit under \u00e5rens lopp plus skivor i eget namn. Att han vars br\u00f6der och pappa ocks\u00e5 varit\/ \u00e4r trumslagare, bibeh\u00e5llit en \u00f6dmjuk sida och visar sig vara mycket sympatisk kan intygas efter ett par m\u00f6ten p\u00e5 tu man hand. . M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag aldrig h\u00f6rde honom live med mytomspunne Zappa, d\u00e4remot i nutid med Carl Verheyen i Kungsbacka (recenserade) och med den s\u00e4rling han tycks s\u00e4tta lika h\u00f6gt, n\u00e4mligen innovative gitarristen Allan Holdsworth som dog 2017. I rytmsektionen i L.A All Stars ing\u00e5r ocks\u00e5 hans v\u00e4n Jimmy Haslip, stilbildare p\u00e5 femstr\u00e4ngad elbas och en av grundarna av Yellow Jackets. S\u00e5g honom p\u00e5 festival p\u00e5 Heden och p\u00e5 senare \u00e5r som sideman tillsammans med bland andra Oz Noy (x 2), Jeff Lorber och Mike Stern, En favorit lika betydelsefull inom sin gr\u00e4nsl\u00f6sa genre som John Entwistle. \u00c4gnar sig \u00e5t att brodera ut melodier g\u00f6r Steve Hunt (Billy Cobham, Stanley Clarke, Allan Holdsworth) p\u00e5 sina klaviaturer och en f\u00f6r mig ny bekantskap p\u00e5 gitarr vid namn Alex Machacek vars meriter h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e4mst fr\u00e5n Terry Bozzio Trio, Brand X och Eddie Jobson UKZ. Ang\u00e5ende publikens sammans\u00e4ttning dominerar som v\u00e4ntat manliga biljettinnehavare kraftigt. Uppskattar andelen kvinnor till tio procent.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Dubbelarbetande Jeff Aug agerar uppv\u00e4rmare med sitt virtuosa fingerspel p\u00e5 akustisk gitarr. Epitetet syftar p\u00e5 att han samtidigt s\u00e4ljer merch f\u00f6r huvudakten och \u00e4r den som sk\u00f6ter bokningar \u00e5t Wackerman, Scott Henderson med flera. Under cirka en halvtimme f\u00f6rn\u00f6js publiken av skickligt framtagna ackord vars klanger blir till en effektfull konstrast gentemot huvudakten. Prisade gitarristen har enligt sin hemsida tjugofem \u00e5rs turnerande i ryggen och s\u00e4ger p\u00e5 scen att han sl\u00e4ppt tio plattor i eget namn. Den f\u00e4rskaste \u00e4r den f\u00f6rsta p\u00e5 vinyl. Minst en av l\u00e5tarna har boogie i titeln, vilket indikerar hur det kan l\u00e5ta. Aprop\u00e5 kul titel baserad p\u00e5 reaktioner han f\u00e5tt erfara, m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s l\u00e5ten Listen Up Jazzhole <\/em>omn\u00e4mnas. Termen kontrapunkt poppar upp hos mig n\u00e4r jag rycks med av sammanfl\u00e4tande st\u00e4mmor. Mot slutet av ett uppfriskande set anv\u00e4ndes loopar. Stilen Aug utvecklat p\u00e5minner om hur Leo Kottke gjorde sig ett namn p\u00e5 70-talet, en sologitarrist jag har ett par plattor med. En klasskamrat p\u00e5 plats associerade till Michael Hedges.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Chad Wackerman och hans L.A All Stars lirar i tv\u00e5 gener\u00f6sa set. Vi f\u00e5r veta att de digitalt precis sl\u00e4ppt ett album d\u00f6pt till Quube<\/em>, varifr\u00e5n tv\u00e5 l\u00e5tar tagits med p\u00e5 repertoaren. Man inleder med svepande slinga i medium tempo som inneh\u00e5ller basfeature. Ljudet \u00e4r massivt fast lyckligtvis samtidigt luftigt. Wackerman presenterar s\u00e5 gott som allt material, med f\u00e5 undantag signerade honom sj\u00e4lv om jag uppfattade r\u00e4tt. Komposit\u00f6rens f\u00e4bless f\u00f6r udda takter m\u00e4rks stundtals. Att han \u00e4r centrum f\u00f6r deras gemensamma verksamhet markeras omg\u00e5ende. Medan \u00f6vriga f\u00e5r features ger han naturligt nog, sig sj\u00e4lv utrymme f\u00f6r ett par solon inklusive tv\u00e5 l\u00e4ngre intron.<\/p>\n\n\n\n

I slutet p\u00e5 The Fith<\/em> (?) h\u00f6rs vinande licks fr\u00e5n Machacek n\u00e4r denne f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen tr\u00e4der fram. Hans teknik har f\u00f6r \u00f6vrigt f\u00e5tt ber\u00f6m av sj\u00e4lvaste John McLaughlin. \u00d6ppningen avl\u00f6ses av snitsig, fartfylld melodi betitlad Holiday Insane. <\/em>Den tillfogas fr\u00e4cka breaks av huvudpersonen vars utbyte av id\u00e9er med Hunt exalterade. En av de mest b\u00e4rkraftiga alstren har f\u00e5tt heta Electric City<\/em>. Sl\u00e5s av dynamiken och och en attraktiv hook i en intrikat utsmyckad d\u00e4nga med h\u00e5rt sv\u00e4ng i botten. Varma i kl\u00e4derna gl\u00e4nser kvartetten med styv trummis i f\u00f6rars\u00e4tet. Quiet Life <\/em>med basfeature fr\u00e5n bandets \u00e5lderman pr\u00e4glas av ink\u00e4nnande samspel. The Cit<\/em>y f\u00f6rmedlar instrumentalt kaotiska intryck fr\u00e5n New York, vilket g\u00f6rs med tema som greppar tag i en efter utf\u00f6rligt trumsolo. Ska rankas som ytterligare en h\u00f6jdpunkt tack vare smittsamt, utbroderat groove. Flow uppst\u00e5r varvid Machacek flikar in ett upphetsande solo. Efter cirka femtio minuter blir det paus.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En generell reflektion i pausen r\u00f6r det faktum att alla l\u00e5tar inte h\u00e5ller samma h\u00f6g klass som musikern, en brist man kan beklaga en smula. Hade f\u00f6rst\u00e5s varit en given succ\u00e9 om man gett sig i kast med Zappa eller dylika utmaningar. Kanske beskylls jag f\u00f6r att sv\u00e4ra i detta elektriskt drivna fusiontempel, men n\u00e4r slitstarka teman saknas tenderar soundet att bli en smula introvert. Den snabbe str\u00e4ngb\u00e4ndaren med sin egendomligt designade gitarr uppvisar inte heller ett konstant personligt uttryck, blev vid n\u00e5got tillf\u00e4lle liksom innesluten i sin egen virvel. Vidare k\u00e4nnetecknas den lika skicklige som sympatiske rytml\u00e4ggaren genomg\u00e5ende av ett avslappnat, fast h\u00e5rt s\u00e4tt att spela. N\u00e5gra funderingar som uppstod emellan\u00e5t, \u00e4ven om det fanns desto mer att njuta av.<\/p>\n\n\n\n

Vi serveras Tell Me <\/em>och Beteween The Dog And The Wolf<\/em>. I flera sekvenser g\u00e5r det verkligen undan. Som en motvikt stretchas det snyggt i melodin som f\u00f6ljer. Gitarristen gl\u00e4nser i passage som p\u00e5minner om f\u00f6rebilder med uppbackning av kongenial slinga p\u00e5 keyboard. Ska p\u00e5pekas att Hunt i omg\u00e5ngar f\u00e4rgade soundet diskret genom sin r\u00f6stf\u00f6rvr\u00e4ngande vocoder. Wackerman v\u00e4xlar i sina introduktioner mellan att vara informativ och att ha en viss humoristisk touch. Presentationen av I Really Like Your Old Stuff <\/em>\u00e4r ett utm\u00e4rkt exempel ur den senare kategorin.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Av mina anteckningar framg\u00e5r en viss kluvenhet inf\u00f6r senast n\u00e4mnda l\u00e5t, en konstruktion av utforskande natur. \u00c5 ena sidan noteras att originella fraser lagts in, \u00e5 andra sidan existerar en ekvilibristisk sekvens gr\u00e4nsande till tr\u00e5kig tonbildning. K\u00e4nslan som uppstod d\u00e4r och d\u00e5 f\u00f6rst\u00e4rktes nog, av att jag ytterst s\u00e4llan numera uts\u00e4tter mig f\u00f6r dylikt sound n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 mina skivor. \u00c4r betydligt mer mottaglig f\u00f6r sofistikerat tillspetsad musik live, \u00e4ven om jag skyr det alltf\u00f6r svulstiga och inte l\u00e4ngre ser n\u00e5got egenv\u00e4rde i fenomenala uppvisningar.<\/p>\n\n\n\n

Sista ordinarie l\u00e5t \u00e4r d\u00f6pt efter sitt m\u00f6nster av udda takter. All Sevens <\/em>\u00e4r medryckande vacker med sin lekfulla uppbyggnad av uppsprickande f\u00f6rvandlingar. M\u00e4rker nu att jag borde ha framh\u00e5llit varf\u00f6r jag oupph\u00f6rligen har s\u00e5dan beh\u00e5llning av rytmsektionen. Det var den som lockade mig ursprungligen. Den ber\u00f6mda duon g\u00f6r mig inte besviken. Och Steve Hunt inte att f\u00f6rgl\u00f6mma \u00e4r en mycket gedigen hantverkare med bred bakgrund. P\u00e5 sluttampen ges utrymme \u00e5t Machacek, tar \u00f6ver med angen\u00e4mt riffande. En v\u00e4n i publiken som \u00e4r jazzig trumslagare tyckte sig kunna identifiera komposition av Tony Williams. Den enda g\u00e5ng det tydligt aviseras cover \u00e4r dock extranumret, en tribut till geniet Allan Holdsworth genom att hans Fred <\/em>framf\u00f6rs. H\u00e4nf\u00f6rs av flyh\u00e4nt musicerande i en exceptionellt ljuvlig melodi.<\/p>\n\n\n\n

Wackerman uttryckte tacksamhet \u00f6ver hur v\u00e4l de blivit mottagna och fanns tillg\u00e4nglig efter\u00e5t j\u00e4mte andra ur en enast\u00e5ende konstellation hemmah\u00f6rande i vad som betecknas som ”Progressive Circus”. Och med r\u00e4tta tas tillf\u00e4llet i akt fr\u00e5n scen att ber\u00f6mma aftonens ansvarige f\u00f6r ljud Tomas Ferngren. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

OBS Om inte annat anges bilder av undertecknad<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

19\/3 2026 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse) Ser det som ett ansvarsfyllt privilegium att troligen var den ende ur publiken med sj\u00e4lvp\u00e5taget uppdrag att recensera. Att GP uteblir m\u00e5ste ju betraktas som tj\u00e4nstefel, eller som det numera heter ”helt sjukt”. H\u00e4ndelser och intryck redovisas fr\u00e5n ett f\u00f6rh\u00e5llandevis intimt gig, med l\u00e5ngbord p\u00e5 den nattklubb […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-203398","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203398","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203398"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203398\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203446,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203398\/revisions\/203446"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203398"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203398"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203398"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}