{"id":203206,"date":"2026-03-18T15:24:35","date_gmt":"2026-03-18T14:24:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203206"},"modified":"2026-03-18T15:24:35","modified_gmt":"2026-03-18T14:24:35","slug":"stiltroget-hyllande-omsom-svangigt-omsom-subtilt-for-ray-milt-mjq-av-hans-backenroth","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203206","title":{"rendered":"Stiltroget hyllande \u00f6msom sv\u00e4ngigt \u00f6msom subtilt – For Ray, Milt & MJQ av Hans Backenroth"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hans Backenroth<\/p>\n\n\n\n

For Ray, Milt & MJQ<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Riksmixningsverket 2025<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records (distr. Naxos)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 20\/2 2026<\/p>\n\n\n\n

Jazzbasisten Hans Backenroth framst\u00e5r som n\u00e4rmast ofattbart produktiv. Nyligen recenserades h\u00e4r hans f\u00f6rsta julmusikskiva. Har vid flera tidigare tillf\u00e4llen presenterat honom inklusive redogjort f\u00f6r de \u00e5tskilliga g\u00e5nger jag h\u00f6rt honom live och p\u00e5 skiva, varf\u00f6r den information inte beh\u00f6ver \u00e5terupprepas. Skivbolaget upplyser om att basisten vars djupintervjuer man kunnat l\u00e4sa i jazzmagasinet Orkesterjournalen senaste \u00e5ren under snart fyrtio \u00e5r medverkat p\u00e5 cirka tv\u00e5hundra inspelningar. Skjuter h\u00e4r diskret in att jag k\u00e4nner honom och hans syskon s\u00e5 pass att jag skulle ha avst\u00e5tt fr\u00e5n att recensera, om jag ans\u00e5g att denna tribut inte skulle h\u00e5lla tillr\u00e4cklig niv\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Titeln indikerar att hundra\u00e5ringen Ray Browns g\u00e4rning hedras liksom Modern Jazz Quartet och deras vibrafonist Milt Jackson. \u00d6ppnar man cd:n finns bild p\u00e5 en ung version av Backenroth sittandes i soffa tillsammans med en leende l\u00e4rom\u00e4stare. Och Backenroth som troligen producerat sj\u00e4lv, har spelat med en rad prominenta musiker med ber\u00f6ringspunkter till giganten Ray Brown (mig veterligen har jag som \u00e4r \u00e5tta \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Hans inte h\u00f6rt den inflytelserike basisten live). Att tributen ocks\u00e5 omfattar MJQ och Milt Jackson beror p\u00e5 att kvartetten bildades ur Dizzy Gillespies f\u00f6rsta storband och i den vevan kallades Milt Jackson Quartet. Brown formade en egen trio och l\u00e4mnade sina v\u00e4nner innan stilbildande MJQ var ett faktum.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4ttningen p\u00e5 denna angen\u00e4ma platta \u00e4r identisk med den hos MJQ. Kontrabasist Backenroth omger sig med Roger Svedberg (orkesterslagverkare i Kungliga Operan, jazzvibrafonist, komposit\u00f6r, arrang\u00f6r, f\u00f6rfattare med mera) som f\u00e5tt anta rollen att spela i Milt Jacksons eleganta och virtuosa anda. F\u00f6r att forts\u00e4tta j\u00e4mf\u00f6relsen f\u00e5r Daniel Tilling (medlem i Stockholm Swing All Stars fast p\u00e5tr\u00e4ffades senast hos Jenny Almsenius) vid flygeln lyssnaren att associera till John Lewis medan den i sammanhanget unge Oscar Johansson Werre ( Trio Circle, Mainland Jazz Collective med mera) kan kopplas samman med Connie Kay. F\u00f6r att fullf\u00f6lja analogin ska d\u00e5 fastsl\u00e5s att den svenska kvartettens ledare sannolikt ocks\u00e5 tagit intryck av Percy Heath, basist i MJQ som undertecknad faktiskt hade n\u00f6jet att se p\u00e5 Liseberg p\u00e5 90-talet. Om jag har n\u00e5gra vinyler med MJQ? Jo, ett par stycken som l\u00e5ter alldeles uts\u00f6kt. Kuri\u00f6st nog \u00e4r en av dem en liveinspelning fr\u00e5n Jazz at The Philharmonic Concert Tour 1957 inneh\u00e5llande MJQ och Oscar Peterson Trio d\u00e4r Ray Brown d\u00e5 ingick. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
avfotad bild fr\u00e5n cd:n<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Exakt ett dussin kompositioner vilka f\u00f6rknippas med ovan n\u00e4mnda profiler har valt ut av Backenroth. M\u00e5ls\u00e4ttningen fr\u00e5n de fyra i projektet har varit att inte kopiera, utan tolka p\u00e5 ett personligt vis. Vi f\u00e5r bop och swing, blues och ballader med kammarjazzig anstrykning. Musiken kan \u00f6verlag klassificeras i termer av t\u00e4mligen friktionsfri mainstream d\u00e4r rytmiken accentueras i lika h\u00f6g utstr\u00e4ckning som b\u00e4rkraftiga melodier. N\u00e4r tempot skrivas upp infinner sig definitivt inslag av elegant virtuositet. S\u00e4ttningen \u00e4r onekligen speciell och kan v\u00e4l bara relateras till just gentlem\u00e4nnen i l\u00e5nglivade MJQ. Albumet inleds l\u00e4ttsamt lekfullt med sv\u00e4ngig approach. I och med Ray\u00b4s Idea <\/em>och S K J <\/em>etableras ett avsp\u00e4nt, sk\u00f6nt klingande sound. <\/p>\n\n\n\n

Vem som f\u00e5r \u00e4ran att hamna i framkant v\u00e4xlar givetvis, liksom rytmiska intensiteten. Ingen kan dock tvivla p\u00e5 i vems namn albumet sl\u00e4ppts. Backenroth frontar oftare \u00e4n sina medmusiker fast han inte trakterar ett naturligt melodiinstrument. Lyssnarna unnas minst ett fr\u00e4ckt intro, spel med str\u00e5ke i en sekvens, flera sp\u00e4nstiga solon. Redan i andra l\u00e5ten S K J <\/em>imponeras man \u00f6ver ett feature som g\u00f6r att kompositionen tillh\u00f6r topparna. I Delauney\u00b4s Dilemma <\/em>uppst\u00e5r Svedbergs f\u00f6rsta omg\u00e5ng p\u00e5 ”styva linan” medan Tilling presenterar sig i helfigur p\u00e5 efterf\u00f6ljande alster. Ett mycket stimulerande inslag \u00e4r de ofta f\u00f6rekommande dialogerna emellan tv\u00e5 instrumentalister. Sp\u00e4nnvidden stilm\u00e4ssigt \u00e4r ypperligt genomf\u00f6rd, fr\u00e5n naturligt sv\u00e4ng till kammarjazz. Inspirationsk\u00e4llorna framg\u00e5r utan att det \u00e4r fr\u00e5ga om n\u00e5gon bl\u00e5kopia \u00e4ven om det ibland blir en aning l\u00e4ttviktigt. Stundom motverkas lyckligtvis den erh\u00e5llna uppfattningen d\u00e5 det samtrimmade g\u00e4nget kastar loss. P\u00e5 sluttampen falnar \u00e4nd\u00e5 gl\u00f6den och energin dunstar en smula. Avm\u00e4tta tong\u00e5ngarna kan f\u00f6rvisso vara en avsiktlig h\u00e5llning.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4stan samtliga alster \u00e4r signerade de som direkt eller indirekt hyllas. Undantagen \u00e4r Ellingtons \u00f6rh\u00e4nge Things Ain\u00b4t What They Used To Be, <\/em>en elegant gungande blues av gitarristen Kenny Burrell samt Reverence <\/em>(J. Clayton). H\u00e4nf\u00f6rs av det lyh\u00f6rt framskridande samspelet i Bass Face. <\/em>Standarden Django <\/em>, den \u00e4lskade balladen, g\u00f6rs i en sofistikerat tillbakalutad tolkning medan Lined With A Groove <\/em>erbjuder en uppfriskande motvikt, utvecklas till en sprudlande h\u00f6jdpunkt. Vendome <\/em>av John Lewis \u00e4r en av flera melodier med dansant pr\u00e4gel. Oscar Johansson Werre ser till att antingen h\u00e5lla grytan kokande eller subtilt sjudande, beh\u00e4rskar fullkomligt i likhet med de \u00e4ldre kamraterna vad han sysslar med. Vill avslutningsvis betona hur intuitivt samspelet l\u00e5ter. H\u00e4r finns s\u00e5 gott som hela tiden en n\u00e4rvaro och tajming som imponerar och samtliga ges utrymme att utrycka relevanta till\u00e4gg. Som s\u00e5 ofta n\u00e4r Backenroth har ”bef\u00e4let” i studio uppst\u00e5r idealisk dynamik.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hans Backenroth For Ray, Milt & MJQ 4 Inspelad i Riksmixningsverket 2025 Prophone Records (distr. Naxos) Releasedatum: 20\/2 2026 Jazzbasisten Hans Backenroth framst\u00e5r som n\u00e4rmast ofattbart produktiv. Nyligen recenserades h\u00e4r hans f\u00f6rsta julmusikskiva. Har vid flera tidigare tillf\u00e4llen presenterat honom inklusive redogjort f\u00f6r de \u00e5tskilliga g\u00e5nger jag h\u00f6rt honom live och p\u00e5 skiva, varf\u00f6r den […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-203206","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203206","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203206"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203206\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203299,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203206\/revisions\/203299"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203206"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203206"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203206"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}