{"id":203152,"date":"2026-03-16T19:12:20","date_gmt":"2026-03-16T18:12:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203152"},"modified":"2026-03-17T19:47:25","modified_gmt":"2026-03-17T18:47:25","slug":"idedriven-monolog-vibrerar-av-begar-och-bekraftelsebehov-elins-stora-langtan-av-pas-de-chat-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203152","title":{"rendered":"Id\u00e9driven monolog vibrerar av beg\u00e4r och bekr\u00e4ftelsebehov – Elins stora l\u00e4ngtan av Pas De Chat p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Harald Nilsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Margareta Skantze<\/p>\n\n\n\n

Regi: Emilie Strandberg<\/p>\n\n\n\n

Scenografi- och kostymkonsult: Lisa Hjert\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Katten konstgrupp (Fredrika Byman Moberg och Soledad Howe)<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Elisabeth Wigander<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Anna Wemmert<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r & Ljuddesign: Anna Maria Engberg<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Amelie Tinnadotter Norrby<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 14\/3 2026 hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater i Stigbergsliden<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 28\/3<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

I fredags bevistades en sammankomst p\u00e5 M\u00f6lndals Bibliotek, n\u00e4rmare best\u00e4mt deras boktips. En av b\u00f6ckerna som rekommenderades var kollektivbiografin Ligan <\/em>av Fatima Bremmer d\u00e4r Elin W\u00e4gner f\u00f6rekommer. Titeln anspelar p\u00e5 dennes Norrtullligan <\/em>om skrivande kvinnor p\u00e5 Klarakvarterens redaktioner i b\u00f6rjan av f\u00f6rra seklet. Har inte l\u00e4st n\u00e4mnda b\u00f6cker d\u00e4remot Pennskaftet <\/em>om den l\u00e5nga r\u00f6str\u00e4ttstriden, Ulrika Knutssons monografi Den besv\u00e4rliga Elin W\u00e4gner <\/em>och f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e5nades av mamma en av f\u00f6rfattarens novellsamlingar.<\/p>\n\n\n\n

I lysande pj\u00e4s om Barbro Alving som s\u00e5gs nyligen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater fick vi veta att Bang hade f\u00f6r avsikt att skriva biografi om W\u00e4gner. Om jag inte missminner figurerade hon ocks\u00e5 i Septemberteaterns storstilat ambiti\u00f6sa Musikalen om Frigga<\/em> om r\u00f6str\u00e4ttsr\u00f6relsen som recenserades h\u00e4r. Har som sagt i bagaget flera ing\u00e5ngar till premi\u00e4ren av en monolog som f\u00f6ljaktligen handlar om Elin W\u00e4gner (1882-1949), f\u00f6rfattare och journalist, debatt\u00f6r och akademiledamot, radikalpacifist och r\u00f6str\u00e4ttsk\u00e4mpe. F\u00f6r att bredda bilden \u00e4n mer kan det vara v\u00e4rt att p\u00e5minna om antalet scenkonstverk\/ b\u00f6cker vilka skildrar banbrytande kvinnliga t\u00e4nkare verksamma f\u00f6rsta halvan av 1900-talet. Syftar p\u00e5 pionj\u00e4rer som Ellen Key (\u00e5nyo aktuell), Selma Lagerl\u00f6f, Ester Blenda Nordstr\u00f6m, Barbro Alving och nu Elin W\u00e4gner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

2003 publicerade den produktiva dramatikern, regiss\u00f6ren och kulturskribenten Margareta Skantze 55 minuter W\u00e4gner – <\/em>en monolog d\u00e4r f\u00f6rfattaren fr\u00e5n Sm\u00e5land ber\u00e4ttar om sitt liv, f\u00f6rh\u00e5llanden till m\u00e4n, maskulinitet och militarism. Det \u00e4r den schvungfulla monologen vi drabbas av i n\u00e5got bearbetad tappning.<\/p>\n\n\n\n

Bland annat har anakronistiska s\u00e5nger interfolierats. Kulturplattformen Pas De Chat (m\u00f6jligen regiss\u00f6rens id\u00e9) anv\u00e4nder sig av betydelseb\u00e4rande fragment ur euforisk hit med irl\u00e4ndska Hozier, cover p\u00e5 Bowies Modern Love <\/em>med franska s\u00e5ngerskan Zaho de Sagazan och inte minst feministiska radikala swing-bandet Cats And Dinosaurs fr\u00e5n G\u00f6teborg. Refr\u00e4nger fr\u00e5n dessa l\u00e5tar fastnade. Anna Maria Engberg, vars huvudinstrument tycks vara fiol, st\u00e5r i \u00f6vrigt f\u00f6r ljuddesign och tillf\u00f6rsel av sound. Understryker i toner vad Elin i skepnad av Amelie Tinnadotter Norrby f\u00f6rklarar f\u00f6r oss. Medveten om sitt rykte om att vara kompromissl\u00f6s l\u00e4ggs, ofta underh\u00e5llande, texten ut f\u00f6r oss. Tinnadotter Norrby brer ibland p\u00e5 med att r\u00f6ra sig till musiken, kl\u00e4 om till glittrande charleston-kl\u00e4nning, och d\u00e4rtill f\u00f6rst\u00e4rka det sagda med perfekt framst\u00e4lld mimik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelerskan som tar oss i besittning genom att s\u00e5 totalt f\u00f6rkroppsliga en person, \u00e5tminstone alla vilka g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att vara intellektuella har viss k\u00e4nnedom om, har arbetat p\u00e5 scener i J\u00f6nk\u00f6ping och Bor\u00e5s. Den m\u00e5ngsidiga aktrisen har jag sett sjunga Leonard Cohen, i dramatisering av Lena Anderssons Utan personligt ansvar<\/em> p\u00e5 Hagateatern samt i flera upps\u00e4ttningar p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater (Publiken, Bibeln, Som ni vill ha det, P\u00e5kl\u00e4daren <\/em>etc.). D\u00e5 hette hon Thor\u00e9n. Kuri\u00f6st nog f\u00f6ddes hon exakt hundra \u00e5r efter Elin W\u00e4gner, vilket ett pressmeddelande p\u00e5talar.<\/p>\n\n\n\n

Ensam p\u00e5 scenen i sitt dr\u00f6mprojekt \u00e4r hon fullkomligt lysande i sin gestaltning, har definitivt vad som kr\u00e4vs f\u00f6r att publiken ska vilja l\u00e5ta sig er\u00f6vras av hennes intensitet och reflektioner. Regiss\u00f6r Emilie Strandberg har skapat en f\u00e4ngslande rytm med tv\u00e4ra kast, som ger oss en god uppfattning om en komplex, h\u00f6gpresterande person. Och samarbetet med att mejsla fram W\u00e4gners personlighet i precisa skiftningar, gradvisa eller abrupta, \u00e4r en av de stora beh\u00e5llningarna med Elins stora l\u00e4ngtan. <\/em>Ansiktet visar tydligt eller antyder ett brett spektrum av himlastormande k\u00e4nslor. Och s\u00e4ttet hennes rollfigur g\u00f6r sorti p\u00e5 \u00e4r v\u00e4rt extra appl\u00e5der, ska inte avsl\u00f6jas hur.<\/p>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r sparsmakad men effektiv. Stupade i f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget f\u00e5r kors p\u00e5 griffeltavlan och i fonden en appell p\u00e5 r\u00f6d botten. De staplade och vridbara ih\u00e5liga kuberna f\u00e5ngar ens uppm\u00e4rksamhet. Ser ut att f\u00f6rest\u00e4lla arkiv eller bokryggar och vissa av dem liknar n\u00e4r de vrids fram docksk\u00e5ps-interi\u00f6rer. H\u00f6ga stapeln refererar till kampen f\u00f6r kvinnlig r\u00f6str\u00e4tt och insamling av st\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I programbladet citeras f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r monologen: ” Spr\u00e4ng systemet!! Men inte med bomber, utan med k\u00e4rlekens omvandlande kraft.”<\/em> Os\u00e4ker p\u00e5 om cancern som ber\u00f6vade W\u00e4gner livet skrivits in i manus. En av de f\u00f6rsta ber\u00f6rande scenerna behandlar dock d\u00f6den, minnet av moderns kappa och begravning vid tre \u00e5rs \u00e5lder. Fadern till\u00e4t inte att hon studerade filosofi eftersom det inte passade flickor, man\u00f6vrerade sig d\u00e5 ist\u00e4llet in i \u00e5tr\u00e5dda kretsar genom att b\u00f6rja som volont\u00e4r p\u00e5 en tidning. Pj\u00e4sens underrubrik lyder: ”Ett pulserande portr\u00e4tt – en lika sinnlig som frustrerad monolog – om EW, k\u00e4rleken och sakernas f\u00f6rbannade tillst\u00e5nd”.<\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r enligt introduktionen f\u00f6lja med p\u00e5 hennes resa fr\u00e5n nonchalerad student till firad f\u00f6rfattare och andra kvinna invald i Svenska Akademien (pj\u00e4sen inleds med radiouts\u00e4ndning av invalet om jag \u00e4r r\u00e4tt informerad). Av hennes rika produktion framh\u00e5lls fr\u00e4mst V\u00e4ckarklockan<\/em> vars titel hon var missn\u00f6jd med. Moralistens principer v\u00e4gleder, f\u00f6ranleder \u00e5tskilliga utfall. Publiken blir till mottagare av hennes \u00e5sikter och ber\u00e4ttande. N\u00e4stan som en stum samtalspartner. Manuset kryddas emellertid med ett uppfriskande grepp, s\u00e4ttet privatlivet p\u00e5verkar hum\u00f6ret. W\u00e4gner ger sin syn p\u00e5 sitt \u00e4ktenskap med professor John Landquist, snedspr\u00e5nget med en stilig karl i uniform och f\u00f6r\u00e4lskelsen i Sigfrid Siwertz. Vid sin sida hade hon en trofast v\u00e4ninna som hon periodvis levde tillsammans med. Kontentan av redog\u00f6relsen \u00e4r att vi l\u00e4r oss \u00e5tskilligt om personen Elin W\u00e4gner och f\u00e5r p\u00e5 k\u00f6pet en fenomenal rolltolkning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Margareta Skantze Regi: Emilie Strandberg Scenografi- och kostymkonsult: Lisa Hjert\u00e9n Koreograf: Katten konstgrupp (Fredrika Byman Moberg och Soledad Howe) Maskdesign: Elisabeth Wigander Ljusdesign: Anna Wemmert Komposit\u00f6r & Ljuddesign: Anna Maria Engberg P\u00e5 scen: Amelie Tinnadotter Norrby Premi\u00e4r 14\/3 2026 hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater i Stigbergsliden Spelas till och med 28\/3 I fredags bevistades en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-203152","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203152","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203152"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203152\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203255,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203152\/revisions\/203255"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203152"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203152"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203152"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}