{"id":203121,"date":"2026-03-15T23:39:33","date_gmt":"2026-03-15T22:39:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203121"},"modified":"2026-03-15T23:39:33","modified_gmt":"2026-03-15T22:39:33","slug":"glanser-i-hyllning-till-hundraaringar-tribut-till-miles-och-coltrane-av-bohuslan-big-band","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203121","title":{"rendered":"Gl\u00e4nser i hyllning till hundra\u00e5ringar – Tribut till Miles och Coltrane av Bohusl\u00e4n Big Band"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

13\/3 2026<\/p>\n\n\n\n

Skeppet i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Alla med viss insyn i epokg\u00f6rande jazzmusik k\u00e4nner till Miles Davis och John Coltrane, vidden av deras betydelse f\u00f6r en expansiv amerikanskt rotad genre. Vi talar om tv\u00e5 giganter inom black music vilka under 50-talet spelade tillsammans under den f\u00f6rst n\u00e4mndes ledning. Trane gjorde outpl\u00e5nligt intryck med sin egna kvartett och sitt andliga s\u00f6kande fast han dog redan 1968.<\/p>\n\n\n\n

Miles \u00e5 sin sida anses ha ska skapat nya stilar tre-fyra g\u00e5nger trots perioder av f\u00f6rg\u00f6rande narkotikaberoende. Jag \u00e4ger en handfull album av John Coltrane plus n\u00e5gra till d\u00e4r han \u00e4r sideman. Av Miles finns i l\u00e4genheten desto fler skivor. R\u00e4knar jag med kassetter finns ungef\u00e4r tjugofem alster och jag fick f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra honom och hans medmusiker hela fyra g\u00e5nger live – Lund, Gr\u00f6na Lund och Haag x tv\u00e5. Sett filmer om hans g\u00e4rning och liv, har stor poster uppsatt, l\u00e4st sj\u00e4lvbiografin och tr\u00e4ffat ett par av de som fick \u00e4ran att ing\u00e5 o hans musikaliska krets sista \u00e5ren. Miles dog 1991 bara m\u00e5nader efter han mycket r\u00f6rande l\u00e4t sig \u00f6vertalas av Quincy Jones i en retrospektivt inriktad konsert som finns inspelad. Bohusl\u00e4n Big Band avslutande sin miniturn\u00e9 inf\u00f6r ett uts\u00e5lt Skeppet, genom att med egna och andras arr hylla dessa tv\u00e5 storheter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kunnig ciceron ber\u00e4ttar ing\u00e5ende om repertoar, s\u00e4ttning och fyller p\u00e5 med matnyttig info av biografisk natur. Utsedd att guida publiken hade naturligtvis jazzarkeologen Samuel Olsson blivit, tillika f\u00f6rn\u00e4mlig trumpetare i BBB. Konserten f\u00f6rsta halva \u00e4gnades \u00e5t Miles-doftande toner medan man efter paus tog sig an John Coltrane i en f\u00f6r honom ovan s\u00e4ttning. Att beh\u00f6va st\u00e5 var inte optimalt. Men jag hittade h\u00e5rt underlag f\u00f6r att bekv\u00e4mt kunna anteckna. Akustiken var tillfyllest med f\u00f6rdelaktigt ljud \u00e4ven om flygelns klanger ofr\u00e5nkomligen kommer till korta n\u00e4r bl\u00e5ssektionerna kraftfullt tar i.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kv\u00e4llens dubbelarbetande konferencier presenterar ocks\u00e5 solister och samtliga musiker p\u00e5 scen. Orkesterns fyra vakanser kommer minskas med minst en. Den unge Elias Fridolfsson som finns med bland trombonerna ska n\u00e4mligen f\u00e5 fast anst\u00e4llning. Som ofta f\u00f6rr sitter Tommy Kotter vid flygeln medan Patrik ”Putte” Jansson tar hand om en av st\u00e4mmorna i trumpetsektionen. Basisten k\u00e4nde jag inte igen. Upplystes om att det var Mattias Welin (Magnus Broo, Maggi Olin, Fredrik Ljungkvist…) som engagerats. Kom p\u00e5 att jag sett honom spela med BBB vid n\u00e5got enstaka tillf\u00e4lle. Aprop\u00e5 renommerade storbandets status och samarbeten kan inflikas att de var representerade p\u00e5 Grammy-galan i L.A f\u00f6reg\u00e5ende m\u00e5nad, eftersom de nominerats i jazzens storbandskategori. Utbudet \u00e4r ofantligt varf\u00f6r nomineringen \u00e4r en storartad bedrift i sig. Detta f\u00f6r ett album de spelade in och turnerade med, tillsammans med pianisten Danilo Perez, en skiva recenserad h\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Borde inte vara det minst f\u00f6rundrad med tanke p\u00e5 att jag sedan flera decennier v\u00e4l k\u00e4nner till kapaciteten hos BBB, lovordat dem i texter dem ett antal g\u00e5nger. Hisnade \u00e4nd\u00e5 ibland \u00f6ver hur de fick det att l\u00e5ta som p\u00e5 ber\u00f6mda inspelningar p\u00e5 klassiker. N\u00e4stan som om originalen hade reproducerats, om \u00e4n stundtals i mer eller mindre avvikande s\u00e4ttning. Syftar bland annat p\u00e5 Summertime <\/em>och extranumret Round About Midnight <\/em>d\u00e5 Miles magi exponerades. N\u00e4stan enda g\u00e5ngen de gick bet enligt mina \u00f6ron var n\u00e4r man med elbas, men utan varken elektronik\/ keyboard eller gitarr, gav sig p\u00e5 Human Nature <\/em>skriven av Steve Porcaro. Den femte singeln p\u00e5 Thriller<\/em> och n\u00e5gra \u00e5r senare en sm\u00e4rre hit f\u00f6r Miles (h\u00f6rt live). Konsertens inledning l\u00e4t trevande, n\u00e4stan stabbigt trots att detta var deras tredje gig med identisk repertoar. F\u00f6rvisso kopierades i temat det snyggt, svepande soundet som k\u00e4nnetecknar hitten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r man bytte inriktning och gav oss Wal<\/em>kin\u00b4 (J. Mundy\/ R. Carpenter) fr\u00e5n 1954 gick det avsev\u00e4rt mycket b\u00e4ttre, allt satt som det skulle. F\u00e4ster mig vid stunsigt groove Kuri\u00f6st nog finns en gemensam n\u00e4mnare i n\u00e4mnda l\u00e5tar: Quincy Jones vars arrangemang BBB anv\u00e4nder. Bl\u00e5ssektionerna f\u00e4rgar melodin ljuvligt. Solistrollen ges till Linus Lindblom p\u00e5 tenorsax elegant uppbackad av rytmsektionen. Dessutom levereras sv\u00e4ngiga inpass p\u00e5 b\u00e5de kontrabas och bastrombon. Paraphernalia <\/em>(W. Shorter) fr\u00e5n Miles In The SKy, <\/em>det sista den ber\u00f6mda 60-tals kvintetten gjorde i studio, levereras i brist p\u00e5 gitarr i annan tappning. Arrang\u00f6r Niclas Rydh har n\u00e4mligen \u00f6verf\u00f6rt George Bensons solo p\u00e5 trombon. Nestorn bakom trumsetet G\u00f6ran Kroon f\u00f6ljer och svarar p\u00e5 Rydhs f\u00f6rehavanden. H\u00e4r solar ocks\u00e5 altsaxofonist Joakim Rolandsson! M\u00e5ste framh\u00e5llas att rytmsektion \u00e4r i sitt esse. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 kontrasterande melodier \u00e5terst\u00e5r at redovisa. (f\u00f6r liten s\u00e4ttning har Samuel Olsson h\u00e5llit i tillst\u00e4llningar d\u00e4r l\u00e5tarna ur Milestones <\/em>respektive Kind of Blue <\/em>framf\u00f6rts). Aftonens v\u00e4rd kung\u00f6r att tv\u00e5 melodier p\u00e5g\u00e5r samtidigt i Charlie Parkers Ah-Leu-Cha <\/em>fr\u00e5n 1948. Miles var med n\u00e4r boppiga originalet gjordes och tog upp den p\u00e5 sin repertoar nio \u00e5r senare n\u00e4r Coltrane ingick i hans grupp. Ovan n\u00e4mnde Rydh har kn\u00e5pat ihop det trixiga arret. Solisterna \u00e4r flera, fr\u00e4mst Martin Bjurek Svanstr\u00f6m p\u00e5 alt, Alberto Pinton p\u00e5 bariton samt ov\u00e4rderlige batteristen G\u00f6ran Kroon. I outrot h\u00e4nf\u00f6rs publiken av Tommy Kotters anslag, hans underbart unika tilltal.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 gott som allt har med undantag f\u00f6r min inledande reservation varit sp\u00e4nnande fulltr\u00e4ffar. Pricken \u00f6ver i:et uppst\u00e5r efter att vi f\u00e5tt en introduktion till det obeskrivligt berikande samarbetet Gil Evans – Miles Davis. Deras version av Summertime <\/em>illustrerar idealiskt hur intuitivt de f\u00f6rstod och respekterade varandra. Med Patrik Jansson i framkant, en utmaning han grejar med svindlande ackuratess, utvecklas framf\u00f6randet till f\u00f6rsta halvans h\u00f6jdpunkt. Extra r\u00f6rd med tanke p\u00e5 att jag valt Miles m\u00e4sterliga version till begravningsmusik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tributen till John Coltrane inleds med Moment\u00b4s Notice <\/em>fr\u00e5n Blue Train <\/em>i arrangemang av Christer Olofsson (trombonist i BBB). Albumet utgivet 1958 p\u00e5 Blue Note rankas som ett m\u00e4sterverk. En omv\u00e4xlande l\u00e5t med vispspel och sordin p\u00e5 trumpeterna som utvecklas till ett h\u00f6goktanigt verk d\u00e4r BBB kr\u00e4mar p\u00e5 f\u00f6r fullt. Den avl\u00f6ses av en ikonisk musikall\u00e5t vars original \u00e4r \u00e4nnu l\u00e4ngre, n\u00e4rmare best\u00e4mt My Favorite Things <\/em>vars huvudinstrument ju \u00e4r sopransax. (Har den p\u00e5 liveupptagning fr\u00e5n Stockholm Konserthus som str\u00e4cker ut \u00f6ver en hel lp-sida.) V\u00e5r guide som st\u00e5r f\u00f6r snirkliga arret understryker att denna variant p\u00e5minner om en raga. Uppdraget att leda oss i vindlande turer med ljusa toner har getts \u00e5t Joakim Rolandsson, vilket exekveras med bravur. I min bok utdelas flera guldstj\u00e4rnor till denna glimrande version. H\u00e4r trakterar den unge senast rekryterade medlemmen tuba. Kotters lyriska anslag f\u00f6rgyller ”dervish-dansen” vars modala tema full\u00e4ndas unisont av BBB.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hoppas p\u00e5 \u00f6verseende med att jag s\u00e5 grundligt redog\u00f6r f\u00f6r repertoaren de valt. Vi f\u00e5r veta att Giant Steps <\/em>(har den p\u00e5 cd) byter mellan tre tonarter, vars halsbrytande eruptioner f\u00f6r\u00e4dlats i arr Av Maria Schneider. Har stort utbyte av flera solister, exempelvis Martin Bjurek Svanstr\u00f6m. Kompet h\u00e5ller grytan het, ser till att pulsen \u00e4r h\u00f6gsta m\u00f6jliga. Med ett arr fr\u00e5n Danska radions storband lanseras ett lika f\u00f6ruts\u00e4gbart som v\u00e4lkommet stilbrott. I sammanhanget n\u00e4rmast oundvikliga balladen Naima <\/em>f\u00e4rgas med finess av Mikael Karlsson p\u00e5 tenor assisterad av Kotter som sk\u00e4nker oss glimtar av hur pionj\u00e4ren samverkade med enast\u00e5ende pianister.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljer Resolution <\/em>ur A Love Supreme <\/em>inspelad med den legendariska kvartetten. Entusiastisk publik f\u00e5r basintro, tenorister i maffig dialog. Registrerar bl\u00e4ndande l\u00f6pningar p\u00e5 flygel och inspirerat f\u00f6rl\u00e4ngt solo i improvisatorisk anda av Karlsson. Finalen h\u00e4mtad ur en vidunderlig bag (jazzslang som betecknar n\u00e5got extraordin\u00e4rt positivt) blir passande nog Round Midnight <\/em> ( T. Monk) fr\u00e5n Miles klassiska kvintett med bland andra Coltrane. Vi f\u00e5r n\u00f6jet att smekas av ljudv\u00e5gor vilka formar sig till en veritabel h\u00f6gtidsstund. Fantastiska solister \u00e4r trumpetaren Samuel Olsson och p\u00e5 tenorsax Linus Lindblom. Fullkomligt \u00f6vertygad om att publiken i blandad \u00e5lder fick sitt lystm\u00e4te, att en lust v\u00e4cktes att p\u00e5 egen hand ytterligare utforska hundra\u00e5ringars bidrag till musikhistorien. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

13\/3 2026 Skeppet i G\u00f6teborg Alla med viss insyn i epokg\u00f6rande jazzmusik k\u00e4nner till Miles Davis och John Coltrane, vidden av deras betydelse f\u00f6r en expansiv amerikanskt rotad genre. Vi talar om tv\u00e5 giganter inom black music vilka under 50-talet spelade tillsammans under den f\u00f6rst n\u00e4mndes ledning. Trane gjorde outpl\u00e5nligt intryck med sin egna kvartett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-203121","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203121","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203121"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203121\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203151,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203121\/revisions\/203151"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203121"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203121"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203121"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}