{"id":203091,"date":"2026-03-14T13:01:39","date_gmt":"2026-03-14T12:01:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203091"},"modified":"2026-03-14T13:01:40","modified_gmt":"2026-03-14T12:01:40","slug":"recension-allsang-svett-och-eufori-nar-hakan-intar-avicii-arena","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=203091","title":{"rendered":"Recension: Alls\u00e5ng, svett och eufori n\u00e4r H\u00e5kan intar Avicii Arena"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG20260313202532.jpg.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-203092\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG20260313202532.jpg.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG20260313202532.jpg-300x225.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 Avicii arena <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 Avicii arena den 13 mars 2026 &#8211; Betyg 4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">H\u00e5kan Hellstr\u00f6m&nbsp;har alltid haft en m\u00e4rklig f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5 konserter att k\u00e4nnas mindre som en show och mer som en kollektiv bek\u00e4nnelse. N\u00e4r han nu kliver upp p\u00e5 scenen i&nbsp;Avicii Arena&nbsp;i Stockholm \u00e4r det tydligt att den d\u00e4r kraften inte har avtagit \u2013 snarare tv\u00e4rtom.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det \u00e4r l\u00e4tt att gl\u00f6mma hur osannolik hans resa egentligen \u00e4r. N\u00e4r Hellstr\u00f6m slog igenom i b\u00f6rjan av 2000-talet var han den d\u00e4r lite rangliga pops\u00e5ngaren fr\u00e5n G\u00f6teborg med influenser fr\u00e5n halva pophistorien och texter som l\u00e4t mer som dagboksanteckningar \u00e4n radiohits. Men n\u00e5got i den d\u00e4r uppriktigheten tr\u00e4ffade r\u00e4tt. Publiken har bara vuxit och i dag \u00e4r han mindre indiehj\u00e4lte och mer n\u00e5got av en folklig institution.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I Avicii Arena m\u00e4rks det direkt. Redan fr\u00e5n start ligger en f\u00f6rv\u00e4ntan i luften som n\u00e4stan k\u00e4nns fysisk. Den enorma bildsk\u00e4rmen bakom scenen anv\u00e4nds inte bara till ljus och bilder \u2013 n\u00e4stan varje l\u00e5ttext projiceras upp. Ett enkelt men smart grepp. \u00c4ven de som inte kan hela katalogen kan snabbt haka p\u00e5, och resultatet blir en monumental alls\u00e5ng d\u00e4r tusentals r\u00f6ster sm\u00e4lter samman.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Konserten \u00f6ppnar med en explosiv start d\u00e4r&nbsp;<em>Magiskt men tragiskt<\/em>&nbsp;brakar ig\u00e5ng som ett f\u00e4rgsprakande popfyrverkeri. Den hinner knappt landa innan tempot drivs vidare i&nbsp;<em>Go for glory<\/em>, d\u00e4r gitarrerna pl\u00f6tsligt f\u00e5r ett r\u00e5are, n\u00e4stan punkigt driv \u2013 inte l\u00e5ngt fr\u00e5n energin hos&nbsp;Refused. Bl\u00e5set skenar iv\u00e4g, Hellstr\u00f6m r\u00f6r sig \u00f6ver scenen i sina karakteristiska snurrar och halvdramatiska poser. Det \u00e4r ett nummer man k\u00e4nner igen: svettigt, stort och lite teatralt. Samtidigt tryggt \u2013 det h\u00e4r \u00e4r en artist som har slipat sin scenpersona i \u00f6ver tv\u00e5 decennier.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Men \u00e4ven om Hellstr\u00f6m \u00e4r den sj\u00e4lvklara mittpunkten \u00e4r konserten tydligt ett lagarbete. Bandet \u00e4r stort och rutinerat, och n\u00e4r de v\u00e4xlar tempo m\u00e4rks hur mycket de b\u00e4r upp ljudbilden. I&nbsp;<em>Evergreen min v\u00e4n evergreen<\/em>&nbsp;drar arrangemanget \u00e5t soulh\u00e5llet: bl\u00e5ssektionen trycker p\u00e5, k\u00f6rerna fyller ut refr\u00e4ngerna och ett diskret men elegant piano plockar fram melodin. Det \u00e4r ett s\u00e5dant \u00f6gonblick d\u00e4r l\u00e5ten n\u00e4stan k\u00e4nns st\u00f6rre \u00e4n artisten sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Och s\u00e5 dyker det pl\u00f6tsligt upp n\u00e5got nytt ocks\u00e5 \u2013 alltid lika roligt i en konsert som annars bygger p\u00e5 en l\u00e5ng och v\u00e4lk\u00e4nd l\u00e5tskatt. Publiken reagerar f\u00f6rst lite trevande, men nyfikenheten vinner snabbt \u00f6ver vanan.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Setlistan visar ocks\u00e5 hur bred Hellstr\u00f6ms katalog har blivit. L\u00e5tarna under kv\u00e4llen \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n elva olika album, och inget av dem f\u00e5r dominera mer \u00e4n tre nummer. Det g\u00f6r konserten till n\u00e5got av en vandring genom karri\u00e4ren, d\u00e4r olika epoker avl\u00f6ser varandra utan att n\u00e5gon riktigt tar \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mot slutet av konserten dyker dessutom en g\u00e4st upp:\u00a0Staffan Hellstrand. Tillsammans river de av en betydligt mer rockig version av\u00a0Lilla f\u00e5gel bl\u00e5\u00a0\u00e4n man \u00e4r van vid, d\u00e4r publiken snabbt faller in i refr\u00e4ngen. D\u00e4refter byts rollerna lite ov\u00e4ntat n\u00e4r Hellstrand n\u00e4stan tar \u00f6ver scenen i Hellstr\u00f6ms egen\u00a0En v\u00e4n med en bil, och leder bandet genom l\u00e5ten med sj\u00e4lvklar pondus. Det blir ett av kv\u00e4llens mest charmiga \u00f6gonblick \u2013 tv\u00e5 generationer svensk pop som m\u00f6ts i samma l\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00e4ngst fram \u00e4r st\u00e4mningen n\u00e4rmast febrig. Folk hoppar, skriker, kramas och kastar h\u00e4nderna i luften. Men energin stannar inte vid kravallstaketet. Tittar man bak\u00e5t ser man att stora delar av st\u00e5plats h\u00e5ller sig p\u00e5 benen under st\u00f6rre delen av konserten. Avicii Arena f\u00f6rvandlas till ett gungande hav av m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Och s\u00e5 finns f\u00f6rst\u00e5s de d\u00e4r sm\u00e5 m\u00e4rkliga \u00f6gonblicken som bara uppst\u00e5r n\u00e4r tusentals m\u00e4nniskor pressas ihop i flera timmar. Jag hamnade i en improviserad t\u00e4vling med en kvinna i en T-shirt fr\u00e5n H\u00e5kan-k\u00f6ren om vem som luktade mest illa efter kv\u00e4llens intensiva hoppande. Efter en kort \u2013 och m\u00f6jligen tveksam \u2013 provluktning av varandras armh\u00e5lor kunde vi konstatera att matchen slutade oavgjort.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det \u00e4r kanske d\u00e4r Hellstr\u00f6ms konserter hittar sin verkliga styrka. De \u00e4r inte perfekta eller kliniskt polerade. De \u00e4r svettiga, h\u00f6gljudda och ibland en smula absurda. Men de skapar en k\u00e4nsla av gemenskap som f\u00e5 svenska artister kan m\u00e4ta sig med.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En kv\u00e4ll d\u00e4r alls\u00e5ngen var monumental, bandet spelade med sj\u00e4lvklar pondus och deodoranten fick jobba \u00f6vertid.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 Avicii arena den 13 mars 2026 &#8211; Betyg 4 H\u00e5kan Hellstr\u00f6m&nbsp;har alltid haft en m\u00e4rklig f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5 konserter att k\u00e4nnas mindre som en show och mer som en kollektiv bek\u00e4nnelse. N\u00e4r han nu kliver upp p\u00e5 scenen i&nbsp;Avicii Arena&nbsp;i Stockholm \u00e4r det tydligt att den d\u00e4r kraften inte har avtagit \u2013 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-203091","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203091","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=203091"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203091\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203093,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/203091\/revisions\/203093"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=203091"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=203091"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=203091"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}