{"id":202987,"date":"2026-03-10T16:44:22","date_gmt":"2026-03-10T15:44:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202987"},"modified":"2026-03-11T12:19:34","modified_gmt":"2026-03-11T11:19:34","slug":"kargt-kammarspel-med-nerv-fran-beckett-fascinerar-stilla-vagg-med-konstkollektivet-sno","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202987","title":{"rendered":"Kargt kammarspel med nerv fr\u00e5n Beckett tar mig i anspr\u00e5k – Stilla v\u00e4gg med Konstkollektivet Sn\u00f6"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ines Sebalj<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus och musik: Peter Cliffordson Weicht<\/p>\n\n\n\n

Regi\u00f6ga: Lena Dahl\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Lisa Hjert\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Sara Suneson<\/p>\n\n\n\n

Teknik: Viktor Thurell<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Hans Brorson & Caroline Andr\u00e9ason<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 7\/3 2026 Kinesiska Muren i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 29\/3<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Av Konstkollektivet Sn\u00f6 har tidigare bara setts och recenserats tv\u00e5 produktioner, fast bara en av dem finns medtagen p\u00e5 deras hemsida. Syftar p\u00e5 Arma m\u00e4nniskor <\/em>fritt efter roman av Dostojevskij insvept i magisk aura och dramatisering draperad i livemusik av Amanda Svenssons Sj\u00e4lens telegraf <\/em>hos Teater Trixter. Ska p\u00e5pekas att Sn\u00f6 i likhet med Lumor saknar egen scen. Med socialt engagemang vill man l\u00e4nka konsten till verkligheten genom att reflektera kring v\u00e5r existens. \u00c4ven om gruppen erh\u00e5ller anslag fr\u00e5n exempelvis Staden och Sensus har flertalet medlemmar sin f\u00f6rs\u00f6rjning fr\u00e5n andra anst\u00e4llningar. I en enaktare p\u00e5 cirka en trekvart spelar konstn\u00e4rliga ledaren f\u00f6r Sn\u00f6 Caroline Andr\u00e9ason mot Hans Brorson, vilket jag h\u00e5ller f\u00f6r sannolikt \u00e4r deras debut tillsammans.<\/p>\n\n\n\n

Jag har tur, en gr\u00f6n f\u00e5t\u00f6lj n\u00e4rmast smala g\u00e5ngen \u00e4r ledig. Publikkapaciteten \u00e4r h\u00f6gst begr\u00e4nsad, uppg\u00e5r till ett tjugotal personer uppskattningsvis. Vi betraktare kommer rent fysiskt V\u00c4LDIGT n\u00e4ra de ytor man best\u00e4mt sig utg\u00f6r scen. Den kittlande intimiteten ing\u00e5r i sj\u00e4lva konceptet, vilket man b\u00f6r vara medveten om. Till skillnad mot somliga som odlar samma n\u00e4rhetsprincip, uppr\u00e4tth\u00e5lls \u00e4nd\u00e5 ett avst\u00e5nd till \u00e5sk\u00e5darna. Vi inkluderas inte i n\u00e5got skeende. Inga blinkningar eller blickar mot publiken. Ing\u00e5r i \u00f6verenskommelsen ut\u00f6vare – mottagare att fiktionen inte bryts. Man litar p\u00e5 att publiken rycks med av replikerna och agerandet, vilket v\u00e4cker sympati. Verket som konstn\u00e4rlig enhet f\u00e5r tala f\u00f6r sig sj\u00e4lv, skapar f\u00f6rtrollningen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t mig f\u00f6r ovanlighetens skull f\u00f6rst fokusera p\u00e5 sk\u00e5despelarna. Frilansande Hans Brorson har setts hos Trixter och inte minst Masthuggsteatern. T\u00e4nker s\u00e4rskilt p\u00e5 rollen i Avatarer <\/em>och i dramatisering av roman f\u00f6rfattad av Sven Wolter. Har recenserat en handfull upps\u00e4ttningar p\u00e5 senare \u00e5r p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater d\u00e4r han medverkat. Vidare har han engagerats av sommarteater p\u00e5 Tofta, Tjol\u00f6holm och Gunnebo och spelat i queer-inriktad upps\u00e4ttning hos Teater Dictat. i Stilla v\u00e4gg <\/em>\u00e4r han ekiperad likt en begravningsentrepren\u00f6r, genomg\u00e5ende med taggarna ut\u00e5t. Hans surrealistiska existens f\u00e5r representera en varelse fylld av retrospektiv frustration. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Caroline Andr\u00e9asson har arbetat p\u00e5 Backa i en av Mattias Anderssons f\u00f6rsta pj\u00e4ser, f\u00f6r cirka tjugo \u00e5r sedan bevittnades hennes genombrott som Marie Kr\u00f6yer p\u00e5 Folkteatern i Den yttersta natten<\/em> och hon gjorde avtryck i Deus Ex Machina <\/em>p\u00e5 Trixter. F\u00f6r en bredare publik blev hon k\u00e4nd f\u00f6r sin insats i tv-serien Poliser<\/em> och till meriter jag recenserat ska fogas vad som utf\u00f6rdes i Arma m\u00e4nniskor <\/em>och Sj\u00e4lens telegraf. <\/em>F\u00f6rst n\u00e4mnda dramatisering gjorde ett outpl\u00e5nligt vibrerande intryck. I Peter Cliffordson Weicjts mystifierande kammarspel ges hennes rollfigur m\u00f6jlighet att s\u00f6ka upp och konfrontera sin tidigare make, avliden f\u00f6r tio \u00e5r sedan. Hon f\u00f6rs\u00f6ker pressa honom p\u00e5 motiv f\u00f6r handlingar utan att f\u00e5 mycket till respons. Tonen \u00e4r t\u00e4mligen anklagande, vilket orsakar motpartens f\u00f6rsvarsst\u00e4llning, ifr\u00e5gas\u00e4ttanden och motfr\u00e5gor. I pj\u00e4sens avslutande fas dyker Andr\u00e9asson upp i annan utstyrsel, basker och vit kofta. Och d\u00e5 undrar man vem hon nu f\u00f6rest\u00e4ller. F\u00f6rbryllande f\u00f6r att det kanske kullkastar tidigare replikskiften och utbrott. Om \u00e4n mer konkret p\u00e5minner estetiken om Samuel Becketts Slutspel. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter tre av f\u00f6rest\u00e4llningarna anordnas samtal. D\u00e5 kommer bland andra pr\u00e4st, psykoterapeut, psykolog och onkolog att delta. Har inget minne av att det s\u00e4gs, men av allt att d\u00f6ma har mannen d\u00f6tt i cancer. Att han kan m\u00f6ta sin f\u00f6rsta fru fr\u00e5n ett barnl\u00f6st \u00e4ktenskap, d\u00e4r himlastormande f\u00f6r\u00e4lskelse efter hand v\u00e4ndes till motsatsen, beror p\u00e5 en fatal skallskada efter cykelolycka (om jag minns r\u00e4tt). I en inledande replik sl\u00e5r hon fast att hon trots allt \u00e4r en levande varelse. I det tunna programmet m\u00e5las f\u00f6ruts\u00e4ttningarna till dramat upp i form av en monolog fr\u00e5n kvinnan vars defaitistiska konklusion lyder: ”hellre d\u00f6 \u00e4n illa f\u00e4kta”. <\/em>I introduktion p\u00e5 hemsidan skrivs att ”mellan dem, som en reva i tiden, kuperas dr\u00f6mmarna med l\u00e4ngtan och minnena med saknad. Hur ska de komma vidare?” I m\u00e5ngt och mycket beter sig mannen i d\u00f6dsriket som en negation, ett besviket v\u00e4sen som p\u00e5 fr\u00e5ga menar att han inget har i koppen, knappt kan tillf\u00f6ra den vetgiriga p\u00e5h\u00e4lsande kvinnan n\u00e5got. Och vad har hon i det inslagna paketet? M\u00e5nga obesvarade fr\u00e5gor.<\/p>\n\n\n\n

Peter Weicht har influerad av film noir varit belysningsm\u00e4stare p\u00e5 Folkteatern. Ut\u00f6kade sin karri\u00e4r n\u00e4r att i minimalistisk anda b\u00f6rjade som tons\u00e4ttare och ljudl\u00e4ggare. Har inga uppgifter om tidigare manus varf\u00f6r jag utg\u00e5r fr\u00e5n att detta \u00e4r hans debut. I en stiliserad upps\u00e4ttning som rymmer lika mycket sorg som oenighet och famlande efter vad som g\u00e5tt f\u00f6rlorat, s\u00e4tts ett grundackord i och med ”ouvertyren” , reflekterande spr\u00f6d pianomusik. Scenografin \u00e4r stram vilket ju framg\u00e5r av pressfoton. Bardisken som finns mitt i det avl\u00e5nga rummet anv\u00e4nds i pj\u00e4sens sista del. Koreografin f\u00f6rst\u00e4rker bilden av att paret befinner sig i ett tyngdl\u00f6st limbo d\u00e4r man uts\u00e4tts f\u00f6r ohanterliga krafter bortom ens kontroll. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mitt foto fr\u00e5n premi\u00e4rens appl\u00e5dtack<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00e5r betecknas som ironiskt att ett verk d\u00f6pt till Stilla v\u00e4gg <\/em>spelas i detta ruffiga rum, en titel det anspelas p\u00e5 ett par g\u00e5nger. Torde vara unikt att i fonden ha ett nertill avsk\u00e4rmad f\u00f6nsterb\u00e5ge som vetter mot G\u00f6ta \u00e4lv och kranar p\u00e5 Hisingen. Att kvinnan \u00e5terkom till sin f\u00f6re detta makes begravning och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom vad som h\u00e4nde gav ett hisnande perspektiv. Annars stannade mest of\u00f6rm\u00e5gan att konversera kvar. Han sl\u00e5r ifr\u00e5n sig, m\u00e5r s\u00e5 d\u00e5ligt av att tvingas f\u00f6rklara sig att han p\u00e5st\u00e5r att det blir som ett svart h\u00e5l att vara med henne. Hon \u00e5 andra sidan klagar p\u00e5 hur sv\u00e5rt det var att leva tillsammans.. Uttalandet om att man aldrig blir f\u00e4rdig med n\u00e5got, med livet som helhet, k\u00e4nns dystert. Detta och mannens utfall om hur sv\u00e5rt det \u00e4r att prata med n\u00e5gon som letar sprickor i terr\u00e4ngen uppv\u00e4gs \u00e5tminstone en aning av en \u00f6msint omfamning.<\/p>\n\n\n\n

Borde kanske uppeh\u00e5llit mig mer vid som sker i rummet, hur gestaltandet h\u00e5ller greppet om publiken. Temperamentsfullt agerande i lyh\u00f6rd symbios j\u00e4mte en m\u00e4rkv\u00e4rdig text med f\u00f6rgreningar, gav mig avsev\u00e4rd beh\u00e5llning. Ett bes\u00f6k i ett av den intima teaterkonstens pulserande hj\u00e4rtan rekommenderas.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus och musik: Peter Cliffordson Weicht Regi\u00f6ga: Lena Dahl\u00e9n Scenografi och kostym: Lisa Hjert\u00e9n Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen Koreograf: Sara Suneson Teknik: Viktor Thurell Sk\u00e5despelare: Hans Brorson & Caroline Andr\u00e9ason Urpremi\u00e4r 7\/3 2026 Kinesiska Muren i G\u00f6teborg Spelas till och med 29\/3 Av Konstkollektivet Sn\u00f6 har tidigare bara setts och recenserats tv\u00e5 produktioner, fast bara […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202987","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202987","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202987"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203021,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202987\/revisions\/203021"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202987"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202987"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}