{"id":202901,"date":"2026-03-08T14:25:43","date_gmt":"2026-03-08T13:25:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202901"},"modified":"2026-03-08T14:25:43","modified_gmt":"2026-03-08T13:25:43","slug":"alma-lindes-politiska-pjas-skrivs-fardigt-efter-valet-2026","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202901","title":{"rendered":"Alma Lind\u00e9s politiska pj\u00e4s skrivs f\u00e4rdigt efter valet 2026"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/unnamed-3.jpg\" alt=\"Sl\u00e4kten Murkelsson\" width=\"500\" \/><br \/>\n<em>Sl\u00e4kten Murkelsson med Frida Beckman, Dilan Amin, Sophia-Ismini Patras (praktikant fr\u00e5n G\u00f6teborgs universitet) och Adam H\u00f6gblom (praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6). Urpremi\u00e4r 3 oktober p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern Sk\u00e4rholmen. Foto: Jos\u00e9 Figueroa.<\/em><\/p>\n<p>Ett nyskrivet historiskt epos om en sl\u00e4kt i Sk\u00e4rholmen som str\u00e4cker sig fr\u00e5n 1752 till 2026, efter riksdagsvalet. Sl\u00e4kten Murkelsson \u00e4r en brutalt rolig och m\u00f6rk f\u00f6rest\u00e4llning om klass, arv och \u00f6verlevnad, skriven av Alma Lind\u00e9. Slutscenen skrivs klart f\u00f6rst efter att r\u00f6str\u00e4kningen \u00e4r avslutad f\u00f6r det svenska valet h\u00f6sten 2026. F\u00f6r regin st\u00e5r Maja Salomonsson. Urpremi\u00e4r 3 oktober 2026 p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern Sk\u00e4rholmen.<\/p>\n<p>Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:<br \/>\n\u2013 Det \u00e4r en skruvad fantasi som grundar sig p\u00e5 gedigen research. Lagar, levnadsvillkor och<br \/>\nspr\u00e5kliga detaljer \u00e4r historiskt korrekta, \u00e4ven n\u00e4r verkligheten framst\u00e5r som mest absurd. I mitt arbete har jag f\u00f6rst\u00e5tt hur sv\u00e5rt livet har varit f\u00f6r vanliga jeppar i Sverige genom historien. Fattiga barn s\u00e5ldes p\u00e5 auktion \u00e4nda fram till 1918. Och hade man ont i huvudet eller var ledsen under 1800-talet blev man behandlad med blodiglar. Det \u00e4r svindlande n\u00e4r man t\u00e4nker p\u00e5 det, ber\u00e4ttar manusf\u00f6rfattaren Alma Lind\u00e9.<\/p>\n<p>\u2013 Slutscenen i pj\u00e4sen skriver jag f\u00e4rdigt f\u00f6rst efter valet. I den ska 18-\u00e5riga Tiffany Murkelsson f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen r\u00f6sta, och vara med och best\u00e4mma vilket samh\u00e4lle hon vill leva i, s\u00e4ger Alma Lind\u00e9.<\/p>\n<p>Sl\u00e4kten Murkelsson b\u00f6rjar \u00e5r 1752, n\u00e4r ett \u00f6vergivet sp\u00e4dbarn hittas i ett murkelsn\u00e5r. Pojken f\u00f6rs till fattighuset och f\u00e5r namnet Murkel Murkelsson. Ur honom v\u00e4xer ber\u00e4ttelsen om tio generationer Murkelsson fram. Varje generation b\u00e4r sitt sociala arv \u2013 sina utmaningar, dr\u00f6mmar, tillf\u00e4lliga segrar och oundvikliga nederlag.<br \/>\nDet blir en ber\u00e4ttelse om barnauktioner, folkskolereformer, k\u00e4rlek, tandborstar, sv\u00e4lt, sk\u00f6ldpaddor, korsetter och r\u00f6str\u00e4tt. D\u00e4r samh\u00e4llets strukturer formar m\u00e4nniskorna, och m\u00e4nniskorna ibland lyckas f\u00f6r\u00e4ndra strukturerna.<\/p>\n<p>\u2013 Vi lever p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt i en historiel\u00f6s tid \u2013 d\u00e4r den gemensamma tolkningen av det f\u00f6rflutna \u00e4r splittrad och tempot s\u00e5 h\u00f6gt att vi s\u00e4llan orkar f\u00f6rdjupa perspektiven. Just d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nns det viktigare \u00e4n n\u00e5gonsin att blicka bak\u00e5t. P\u00e5 teatern f\u00e5r vi tiden att stanna upp, d\u00e5tiden att leva \u2013 och inser att historien formar vilka vi \u00e4r idag, s\u00e4ger Maja Salomonsson, regiss\u00f6r och konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern Sk\u00e4rholmen.<\/p>\n<p>Alma Lind\u00e9 har en kandidatexamen i dramatik\/dramaturgi vid Stockholms Konstn\u00e4rliga H\u00f6gskola, och har skrivit ett trettiotal pj\u00e4ser som satts upp p\u00e5 olika teatrar runtom i Sverige. Lind\u00e9 skriver ofta med ett klassperspektiv och om det dr\u00e5pligt sv\u00e5ra i folks vardag. Detta \u00e4r hennes f\u00f6rsta produktion f\u00f6r Kulturhuset Stadsteatern.<\/p>\n<p>Sl\u00e4kten Murkelsson, urpremi\u00e4r 3 oktober 2026 p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern Sk\u00e4rholmen<br \/>\nP\u00e5 scenen: Dilan Amin, Frida Beckman, Sophia-Ismini Patra (praktikant fr\u00e5n G\u00f6teborgs universitet) och Adam H\u00f6gblom (praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6)<\/p>\n<p>Av: Alma Lind\u00e9<br \/>\nRegi: Maja Salomonsson<br \/>\nScenograf: Johanna M\u00e5rtensson<br \/>\nKostym\u00f6r: Jenny Ljungberg<br \/>\nLjuss\u00e4ttare: Raimo Nyman<br \/>\nMask\u00f6r: Linda Sandberg<br \/>\nKomposit\u00f6r och ljuddesigner: Safoura Safavi<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sl\u00e4kten Murkelsson med Frida Beckman, Dilan Amin, Sophia-Ismini Patras (praktikant fr\u00e5n G\u00f6teborgs universitet) och Adam H\u00f6gblom (praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6). Urpremi\u00e4r 3 oktober p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern Sk\u00e4rholmen. Foto: Jos\u00e9 Figueroa. Ett nyskrivet historiskt epos om en sl\u00e4kt i Sk\u00e4rholmen som str\u00e4cker sig fr\u00e5n 1752 till 2026, efter riksdagsvalet. Sl\u00e4kten Murkelsson \u00e4r en brutalt rolig [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":202909,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,13624],"tags":[],"class_list":["post-202901","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-film","category-teater","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202901","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202901"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202901\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202910,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202901\/revisions\/202910"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/202909"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202901"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202901"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202901"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}