{"id":202861,"date":"2026-03-10T00:25:48","date_gmt":"2026-03-09T23:25:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202861"},"modified":"2026-03-15T01:16:27","modified_gmt":"2026-03-15T00:16:27","slug":"hogljudd-svidande-vidrakning-med-totalitarism-i-overtygande-skepnad-1984-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202861","title":{"rendered":"H\u00f6gljudd svidande vidr\u00e4kning med totalitarism i \u00f6vertygande skepnad – 1984 p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressbilder Ellika Henrikson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av George Orwell<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning och regi: Monica Wilderoth<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Josefin Hinders<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Bella Oldenqvist<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r & ljuddesign: Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Josefin Eker\u00e5s<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: William Sj\u00f6berg<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Agnes Hargne Wallander, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Adel Darwish, Emelie Str\u00f6mberg, Eleftheria Gerofoka, Oliver Andersson och Gunnar Klint (praktikant)<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 14 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r Lindholmen Hisingen 6\/3 2025<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 19\/5<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r frestande att vara ytterst kortfattad. Skriva att upps\u00e4ttningen \u00e4r bra, att den med kuslig emfas visar vilka uttryck f\u00f6rtryck mot egna befolkningen kan ta sig, inte olikt hur det ser ut i flera av v\u00e4rldens diktaturer. Vad f\u00f6ranleder tanken? Jo, att i Oceanien och provinsen d\u00e4r 1984<\/em> utspelas r\u00e5der ett kontinuerligt arbete kring giltig ordbok. Spr\u00e5kliga nyanser f\u00f6rbjuds och ett automatiserat befallande spr\u00e5kbruk ist\u00e4llet p\u00e5tvingas medborgarna. Utpl\u00e5nandet av val\u00f6rer och dess konsekvenser \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs i omg\u00e5ngar i denna lyckade bearbetning. Ett uttryck som introduceras f\u00f6r att t\u00e4cka in hela skalan fr\u00e5n n\u00e5got o\u00f6nskat till n\u00e5got avskyv\u00e4rt blir s\u00e5ledes ”ogod”. Men som l\u00e4sare av mina recensioner k\u00e4nner till fungerar inte min hj\u00e4rna p\u00e5 det distinkta viset n\u00e4r scenkonst ska bed\u00f6mas, s\u00e4ttas i en kontext.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5t mig b\u00f6rja med f\u00f6rfattaren ist\u00e4llet f\u00f6r det mytomspunna verket. George Orwell (1903-1950) var inte bara f\u00f6rfattare utan ocks\u00e5 en journalist och ess\u00e4ist. Han kom fr\u00e5n \u00f6vre medelklass, gick p\u00e5 Eton och tj\u00e4nstgjorde som kolonialpolis i Burma. N\u00e4r han fick sin st\u00f6rsta framg\u00e5ng med dystopin 1984<\/em> l\u00e5g storr\u00f6karen drabbad av tuberkulos p\u00e5 sanatorium och dog endast ett halv\u00e5r efter romanen gavs ut. Han var nog bara vagt medveten om sin fr\u00e4msta succ\u00e9 j\u00e4mte Djurfarmen<\/em>. B\u00e5da romanerna kan ses som en socialistisk patriots skoningsl\u00f6sa dissekering av och varning f\u00f6r diktaturer och \u00e4r fr\u00e4mst baserade p\u00e5 stalinismens illd\u00e5d. Av mannen d\u00f6pt till Eric Arthur Blair har jag f\u00f6rutom 1984<\/em> l\u00e4st minst fyra titlar. Har tv\u00e5 av dem i bokhyllorna plus en biografi. Intresset f\u00f6r f\u00f6rfattarskapet uppstod efter att Snappa efter luft <\/em>ing\u00e5tt i kurslitteraturen p\u00e5 Engelska A f\u00f6r \u00f6ver fyrtio \u00e5r sedan. Fick blodad tand och den pastoralt inriktade historien om f\u00f6rg\u00e4ngelse, f\u00f6rlorad ungdom och skepsis mot moderna p\u00e5fund studerades d\u00e4rf\u00f6r i en C-uppsats ett par \u00e5r senare. D\u00e5 l\u00e4stes naturligt nog en hel del om och av Orwell ut\u00f6ver studiet av n\u00e4mnda v\u00e4lkomponerade, fast betydligt mindre omtalade bladv\u00e4ndare. Aprop\u00e5 dystopisk sk\u00f6nlitteratur kan flikas in att jag l\u00e4st Ray Bradburys klassiker som filmats och Natt klockan tolv p\u00e5 dagen <\/em>av Arthur Koestler.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5g\u00e5r i en akt under cirka \u00e5ttio minuter och elever fr\u00e5n \u00e5ttonde klass anses ha f\u00f6rm\u00e5ga att till\u00e4gna sig verket. Har inte tidigare sett n\u00e5gon upps\u00e4ttning och b\u00e5de upplevelsen av filmen (kuri\u00f6st nog premi\u00e4r 1984 med musik av Eurythmics och John Hurt och Richard Burton med minnesv\u00e4rda insatser) och l\u00e4sningen ligger l\u00e5ngt tillbaka i tiden, vilket f\u00f6rsv\u00e5rar j\u00e4mf\u00f6relser. Vad kan Monica Wilderoth ha tillf\u00f6rt och vad har strukits? Regiss\u00f6ren som ocks\u00e5 \u00e4r l\u00e4rare, teaterchef och sk\u00e5despelat har som drivkrafter att problematisera klass och k\u00f6n. Har sett henne i ensemblen f\u00f6r Sylvi <\/em>och I Annas garderob <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. L\u00e4ttad noterar jag efter premi\u00e4ren att inga direkta samtidsmark\u00f6rer f\u00f6rekommer, vilket nog inte hindrar att intellektuellt ohederliga kollegor kommer dra paralleller till Trump. Egentligen perverst med tanke p\u00e5 att till\u00e4mpad kommunism orsakat m\u00e5ngdubbelt fler offer \u00e4n till och med nazisternas illg\u00e4rningar.<\/p>\n\n\n\n

Till\u00e4gnar mig introduktionen i programmet. Wilderoth menar att anpassningen till om\u00e4nskliga f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r det v\u00e4rsta med Orwells alarmistiska framtidsvision. Hur robust m\u00e5ste en demokrati vara f\u00f6r att fungera? Enligt regiss\u00f6ren \u00e4r det av st\u00f6rsta vikt att utifr\u00e5n upps\u00e4ttningen diskutera fr\u00e5gor om makt, ansvar och frihet. Och vem kan med f\u00f6rnuftet i beh\u00e5ll argumentera emot? Inte utan att jag undrar hur v\u00e4l insatt regiss\u00f6ren \u00e4r i vad som f\u00f6rsigg\u00e5r i Orwells Storbritannien. En djupt splittrad nation som riskerar att implodera p\u00e5 grund av folklig avsky orsakad av en regering som som negligerat eskalerande brottslighet och ekonomisk oro, ist\u00e4llet f\u00e4ngslat m\u00e4nniskor f\u00f6r att de verbaliserat protester p\u00e5 sociala medier. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En stor brist hos till exempel MSM, politiker, myndigheter, l\u00e4ros\u00e4ten, kulturv\u00e4rlden (dit v\u00e5ra teatrar h\u00f6r) och sociala medier \u00e4r dock f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r konstruktiva samtal. Syftar p\u00e5 i vilken h\u00f6g grad m\u00e4nniskor styrs av k\u00e4nslor n\u00e4r de argumenterar, att wokeismen rotad i marxistisk v\u00e4rdegrund oavsett fakta, best\u00e4mt vilka som \u00e4r offer respektive f\u00f6r\u00f6vare. Av det sk\u00e4let pustade jag ut efter en premi\u00e4r som inte erbjuder n\u00e5got hopp utan manar till uppm\u00e4rksamhet. Demokrati handlar om pluralism, respekt f\u00f6r andra uppfattningar och om i yttrandefrihetens namn tillerk\u00e4nna motst\u00e5ndaren\/ majoriteten r\u00e4tten att best\u00e4mma. En grundf\u00f6ruts\u00e4ttning godhetssignalerande krafter (professorer kan helt skilja sig \u00e5t i syns\u00e4tt) s\u00e4llan lever upp till. De som yrkar p\u00e5 kancellering och st\u00e4mplar misshagliga med invektiv st\u00e4lls inte till ansvar. Svensk teater f\u00f6ljer m\u00f6nstret, \u00e4r oerh\u00f6rt \u00e4ngslig, v\u00e5gar s\u00e5 gott som aldrig lansera fler avg\u00f6rande perspektiv grundade i konkreta omst\u00e4ndigheter. Hyckleri b\u00f6r avsl\u00f6jas och varje g\u00e5ng det visar sitt fula tryne bek\u00e4mpas. Anomalin ”Queers For Palestine” kan betecknas som lika mycket nyspr\u00e5k som krig \u00e4r fred.<\/p>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 hur m\u00e5nga omv\u00e4lvande \u00e4mnen och missf\u00f6rh\u00e5llanden som varit tabu f\u00f6r G\u00f6teborgs Stadsteater\/ Backa Teater att behandla, \u00e4r det n\u00e5got av en \u00f6dets ironi att 1984<\/em> s\u00e4tts upp h\u00e4r. Begrepp som Sanningsministerium, storebrorssamh\u00e4lle, dubbelt\u00e4nk och inte minst nyspr\u00e5k, anv\u00e4nds av motsatta l\u00e4ger f\u00f6r att belysa extremism p\u00e5 antingen h\u00f6ger eller v\u00e4nsterflanken. Att h\u00e4nvisa till FN i tid och otid blir sm\u00e5tt absurt mot bakgrund av alla skurkaktiga diktaturer som sitter p\u00e5 inflytelserika poster. S\u00e5 kallade progressiva r\u00f6relsers omfamnande av islamism uppfyller ju kraven p\u00e5 b\u00e5de dubbelt\u00e4nk och nyspr\u00e5k. Analogin med aggressionen i pj\u00e4sens talk\u00f6r – ”L\u00e5t f\u00f6raktet v\u00e4xa, l\u00e5t ilskan brinna – <\/em>\u00e4r ofr\u00e5nkomlig n\u00e4r det belagts vad det skanderats p\u00e5 gator och torg i Sverige under flera \u00e5rs tid, utan att det resulterat i domar f\u00f6r hets mot folkgrupp. Sedan har vi dubbelheten kring kamera\u00f6vervakning: brott mot integriteten eller sj\u00e4lvklar \u00e5tg\u00e4rd f\u00f6r minskad otrygghet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r sinnrik med en scen fylld av pr\u00e5ng och avsatser likt en bef\u00e4stning. Scenen badar i r\u00f6k och skuggor. Svarta kl\u00e4der indikerar att man befinner sig i befallande st\u00e4llning medan \u00f6vriga i den anm\u00e4rkningsv\u00e4rt lilla ensemblen utf\u00f6r order eller tvivlar p\u00e5 ett f\u00f6r\u00e4nderligt f\u00f6rtryck genom att ansluta sig till hemlig motst\u00e5ndsr\u00f6relse. Medborgarna har i romanen bl\u00e5 uniform, en \u00e5tskillnad vi inte urskiljer. H\u00f6gt upp i fonden projiceras svartvit tevesk\u00e4rm, vad som visas \u00f6verensst\u00e4mmer till stor del med vad som sker p\u00e5 scen. V\u00e4rt att p\u00e5minna om vad som graverats in vid statyn p\u00e5 Orwell: ”Om frihet betyder n\u00e5got alls, betyder det r\u00e4tten att ber\u00e4tta f\u00f6r m\u00e4nniskor det de inte vill h\u00f6ra:”<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got som kan te sig chockartat \u00e4r att det soundtrack Jonas Redig skapat, hur det avsiktligt kantrar \u00f6ver i obehagligt sk\u00e4rande och pumpande ljudsekvenser, vars ljudvolym blir till en lightvariant av tortyr. Effektfullt precis p\u00e5 eller n\u00e5got \u00f6ver gr\u00e4nsen! F\u00f6r att upps\u00e4ttningen ska vara mottaglig f\u00f6r ton\u00e5ringar kr\u00e4vs en verkningsfull rytm. Den infinner sig.. Och intresset f\u00f6r skr\u00e4mmande storyn bibeh\u00e5lls genom fokus p\u00e5 k\u00e4rleksparet st\u00e4llda inf\u00f6r om\u00f6jliga dilemman. H\u00e4r lyser regiss\u00f6rens upptagenhet av k\u00f6n som konstruktion igenom. Winston spelas n\u00e4mligen av Agnes Hargne Wallander medan Julia f\u00e5r heta Julian och gestaltas av Oliver Andersson. Detta trots att graviditet ska ske genom inseminering och orgasm ses som okontrollerbar och d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rbjuden njutning. Snacka om skr\u00e4cksamh\u00e4lle! Sm\u00e5 \u00f6ar av dr\u00f6mmar och k\u00e4rleksfulla stunder har inkorporerats som ett poetiskt skimmer.. V\u00e4lbeh\u00f6vlig motvikt till alla f\u00f6rh\u00f6r och fasor, tortyr och hot om rum 101. \u00c5tskilliga ikoniska scener inkluderas. Sanningsstr\u00e4vande Winston och den upproriske Julian m\u00f6ts, fast man f\u00e5r h\u00e5lla i minnet att det \u00e4r en id\u00e9roman vars persongalleri \u00e4r t\u00e4mligen platt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den v\u00e4lsynkade ensemblen har mycket att bestyra, agerar med trov\u00e4rdig pondus. Antar att den unga m\u00e5lgruppen f\u00e5tt en slags manual r\u00f6rande relationer. Annars kan det vara lite lurigt att h\u00e4nga med. Vem som \u00e4r p\u00e5 samma sida eller representerar det f\u00f6rtryckande partiet uppenbaras oftast omg\u00e5ende och ibland efterhand. Romanens budskap \u00e4r ju att positioner kan skifta radikalt. Eleftheria Gerofoka och framf\u00f6r allt Gunilla Johansson Gyllenspetz som partiets hantlangare O Brien tr\u00e4der fram, frossar i sina ondskefulla typer med sina gapiga repliker. Den sist n\u00e4mnda sk\u00e5despelaren \u00e4r verkligen i sitt esse. Ingen tvekan om att hon njuter av att agera ut i sin rolls motbjudande h\u00e4rskartekniker. <\/p>\n\n\n\n

K\u00e4rleksparet ger oss n\u00e5gra fina stunder med klarg\u00f6rande dialoger fyllda av l\u00e4ngtan efter ett liv i frihet, innan \u00f6verlevnadsinstinkt med svek och missriktad lojalitet tar vid. Inga l\u00f6sningar levereras. D\u00e4remot ett viktigt tema om hur illa m\u00e4nniskor kan bete sig och gynnas av att vara skrupul\u00f6sa. P\u00e5 grund av oljud i bakgrunden som f\u00f6rst\u00e4rker krigisk atmosf\u00e4r beh\u00f6ver sk\u00e5despelarna prata h\u00f6gt. Det sker med rapp diktion h\u00e4mtad fr\u00e5n teaterutbildning. Vid enstaka tillf\u00e4llen \u00e4ndras som kontrast den strama, kallsinniga attityden. Agnes Hargne Wallander var ett nytt ansikte f\u00f6r mig. Tippar att det \u00e4r premi\u00e4r f\u00f6r henne att spela p\u00e5 scen i G\u00f6teborg. Undrar om detta kan vara den st\u00f6rsta rollen f\u00f6r n\u00e5gon som synts i film- och tv-produktioner, ofta med anknytning till kriminalfall. Po\u00e4ngen \u00e4r hon genomf\u00f6r en enast\u00e5ende prestation. Den etsar sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnan.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av George Orwell Bearbetning och regi: Monica Wilderoth Scenografi och kostymdesign: Josefin Hinders Ljusdesign: Bella Oldenqvist Komposit\u00f6r & ljuddesign: Jonas Redig Maskdesign: Josefin Eker\u00e5s Videodesign: William Sj\u00f6berg Sk\u00e5despelare: Agnes Hargne Wallander, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Adel Darwish, Emelie Str\u00f6mberg, Eleftheria Gerofoka, Oliver Andersson och Gunnar Klint (praktikant) Fr\u00e5n 14 \u00e5r Premi\u00e4r Lindholmen Hisingen 6\/3 2025 Spelas […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202861","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202861","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202861"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202861\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203111,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202861\/revisions\/203111"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202861"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202861"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202861"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}