{"id":202813,"date":"2026-03-07T03:51:08","date_gmt":"2026-03-07T02:51:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202813"},"modified":"2026-03-07T15:43:48","modified_gmt":"2026-03-07T14:43:48","slug":"total-triumf-for-orkester-och-sangsolist-goteborg-wind-orchestra-kristin-amparo-framfor-james-bond-relaterade-klanger","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202813","title":{"rendered":"Total triumf f\u00f6r orkester och s\u00e5ngsolist – G\u00f6teborg Wind Orchestra & Kristin Amparo framf\u00f6r James Bond-relaterade klanger"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

5\/3 2026<\/p>\n\n\n\n

Haga Konserthall i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hade bara bes\u00f6kt vad som sedan ett par \u00e5r tillbaka \u00e4r hemvist f\u00f6r G\u00f6teborg Wind Orchestra en g\u00e5ng tidigare. Recenserade d\u00e5 i lyriska ordalag deras konsert under ledning av Alexander Hansson, tillsammans med Peter Asplund & Aspiration med Lars Jansson p\u00e5 flygeln. Var d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 tiden att jag \u00e5terv\u00e4nde. Tog kontakt med deras pressansvarige inf\u00f6r detta sp\u00e4nnande event som ska ut p\u00e5 turn\u00e9 i l\u00e4net och Halland. Ska p\u00e5pekas att jag lika h\u00e4nryckt som ovan recenserat dem ett par g\u00e5nger i Lerum. Dels tribut till Monica Zetterlund med Rigmor Gustafsson som uttolkare, dels otroligt varierad julkonsert p\u00e5 lika h\u00f6g niv\u00e5 med tenoren Alexander L\u00f6vmark och sopranen Negar Zarssi.<\/p>\n\n\n\n

Till den lika \u00e4rofyllda som ansvarsfulla dirigentrollen i storslagna James Bond-projektet har Calle Rasmusson anlitats j\u00e4mte ett knippe arrang\u00f6rer. Rasmusson, till vardags trumslagare i bland annat Svante S\u00f6derqvists formidabla Rocket, s\u00e5gs leda Bohusl\u00e4n Big Band i p\u00e5kostad Quincy Jones-hyllning under Ystad Jazz Festival. Live And Let Die<\/em> gjordes f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r cirka femton m\u00e5nader sedan, vilket kan ha bidragit till att det bara var halvfullt p\u00e5 l\u00e4ktaren (cirka 400 \u00e5h\u00f6rare). Vet inte hur det till slut l\u00f6ste sig ekonomiskt f\u00f6r den renommerade professionella bl\u00e5sorkestern vars existens varit hotad flera g\u00e5nger och bland annat innebar att de beh\u00f6vde flytta fr\u00e5n Kronhuset. \u00c4r i egenskap av skrivande musik\u00e4lskare bara tacksam f\u00f6r att de finns kvar och uppr\u00e4tth\u00e5ller sin omvittnade kvalitet. Att stora anstr\u00e4ngningar gjorts f\u00f6r att f\u00e5 till optimal akustik uppskattas verkligen. Resonans och balans h\u00f6ll h\u00f6gsta m\u00f6jliga klass.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fulltaliga grunduppst\u00e4llningen hos GWO uppg\u00e5r till tjugotv\u00e5 orkestermedlemmar. Samtliga p\u00e5 bl\u00e5sinstrument med undantag f\u00f6r tv\u00e5 slagverkare. I detta projekt tillkommer den allest\u00e4des n\u00e4rvarande Stefan Wingefors vid flygel och keyboard, gitarristen Viktor Olofsson samt basisten Tom Tveita. Vad jag p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll kunde utr\u00f6na alternerade de p\u00e5 akustiska och elf\u00f6rst\u00e4rkta instrument, fast Olofsson (h\u00f6rt med Bohusl\u00e4n Big Band och Log Lady etc.) huvudsakligen f\u00f6rst\u00e5s lirar elgitarr. Ett m\u00e5tt p\u00e5 hur galant GWO g\u00f6r de popul\u00e4ra soundtracken r\u00e4ttvisa, \u00e4r att man inte alls t\u00e4nker p\u00e5 avsaknaden av framsvepande str\u00e5kar. <\/p>\n\n\n\n

Lanseringen av programmet frontas av Kristin Amparo vars ansenliga r\u00f6stresurser f\u00e5r betraktas som idealiska i sammanhanget. Hon \u00e4r v\u00e4ldigt m\u00e5ngsidig. Fick som bekant en listetta tillsammans med Albin i Min soldat<\/em>, Har sjungit punk, latin, soul, jazz och hip hop. Har f\u00f6r egen del h\u00f6rt h\u00f6rt henne live ett par g\u00e5nger med Cleo och med Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 G\u00f6taplatsen under ledning av Magnus Lindgren. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Med paus, introduktioner plus n\u00e5gra inslag d\u00e4rut\u00f6ver p\u00e5g\u00e5r evenemanget i ungef\u00e4r tv\u00e5 timmar. Vi undf\u00e4gnas flera favoriter och n\u00e5gra rariteter. Kan vara p\u00e5 sin plats att skjuta in att jag aldrig varit n\u00e5gon fan av James Bond. Kan endast erinra mig ha sett en av de tjugofem filmerna p\u00e5 bio (n\u00e4r jag gjorde lumpen), vilket inte hindrar att man dras med i ett flertal av repertoarens romantiska eller dramatiskt laddade hits. Att s\u00e5 sker beror givetvis till viss del p\u00e5 str\u00e5lande arr gjorda f\u00f6r denna s\u00e4ttning. Inalles framf\u00f6rs nio nummer i varje set plus f\u00f6rv\u00e4ntat extranummer. Rasmusson passar p\u00e5 att ber\u00e4tta om vad som k\u00e4nnetecknar John Barrys agent-sound och det blir dessutom n\u00e5gra underh\u00e5llande dialoger mellan honom och en vokal stj\u00e4rna p\u00e5 lika gott hum\u00f6r. Vad g\u00e4ller magnifika materialet man tolkar kan jag p\u00e5 rak arm erinra mig ett tillf\u00e4lle med samma motivkrets. P\u00e5 Kulturkalaset har den of\u00f6rliknelige Freddie Wadling sjungit James Bond-l\u00e5tar ackompanjerad av en liten ytterst stabil s\u00e4ttning. <\/p>\n\n\n\n

Omedelbart infinner sig r\u00e4tt vibe n\u00e4r t\u00e4tnande sp\u00e4nning signaleras i The James Bond Theme. <\/em>i arrangemang av Jonas Nydesj\u00f6. Den avl\u00f6ses av en st\u00e4mningsfull avm\u00e4tt ballad vars original gjordes av Shirley Bassey, d\u00e5 aftonens glittrande stj\u00e4rna \u00e4ntrar scen. Ledmotivet till Man lever bara tv\u00e5 g\u00e5nger <\/em>tillh\u00f6r l\u00e5tarna som presenteras. Och man sl\u00e5s av att den sj\u00f6ngs av Nancy Sinatra med tanke p\u00e5 dess pampigt anlagda sista del. N\u00e4stan samtliga melodier g\u00f6r best\u00e5ende avtryck. Utf\u00f6res exemplariskt och i en attraktiv textur. En av f\u00e5 som inte f\u00e4ster riktigt \u00e4r skriven av Bond-filmernas ”hovleverant\u00f6r” John Barry och Tim Rice. fr\u00e5n 1983 som sj\u00f6ngs av Rita Coolidge. Inneh\u00e5ller i och f\u00f6r sig ett kortare gitarrsolo uppbackat av orkestern och en tamburin. Inte heller Never Say Never <\/em>( s\u00e5 kallad inofficiell film)har \u00f6nskv\u00e4rd lyster trots att titeln signerad bland andra Michel Legrand skrider fram p\u00e5 ett intrikat vis och Amparos s\u00e5ng imponerar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska framh\u00e5llas att n\u00e5gra melodier var instrumentala. I On Her Majesty\u00b4s Secret Service <\/em>i arr av Niclas Rydh tillvaratar GWO m\u00f6jligheten att visa vad de \u00e4r kapabla till. Brasset briljerar, inte minst trumpeter och tuba (snarlika instrumentet intill heter euphonium). Ha \u00f6verseende med en recension av redovisande karakt\u00e4r. I titels\u00e5ng f\u00f6rknippad med Carly Simons stretchande st\u00e4mma avl\u00f6ses nedtonade f\u00f6rsta sekvenserna av p\u00e5tagligt intensifierad stegring. Vi f\u00e5r sublima features fr\u00e5n Wingefors och solo av Sven Fridolfsson p\u00e5 altsax som med glans grejar att exekvera sitt eget arr. H\u00e4rlig outro ges runga appl\u00e5der. En latin d\u00e4nga har inkluderats. Welcome To Cuba <\/em>med arr av Niclas Rydh kickar ig\u00e5ng musiken efter paus genom maffigt eldiga takter. Ser jag r\u00e4tt kommer eminenta trumpetsolot fr\u00e5n Peder Hansson. Som kontrast till sp\u00e4nningsfylld st\u00e4mning eller romantisk dito levereras en gladlynt kl\u00e4mmig bit fr\u00e5n en slags parodi, Casiono Royale<\/em> fr\u00e5n 1967vars titelmelodi framf\u00f6rdes av Herb Albert och skrevs av en gigant, n\u00e4mligen Burt Bacharach.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta set avrundas \u00f6vertygande. Four Your Eyes Only <\/em>f\u00f6rknippar vi med Sheena Easton, som ett kr\u00f6n p\u00e5 hennes karri\u00e4r j\u00e4mte duett med Prince. Kristin Amparo ser till att just versionen i detta paket utvecklas till en h\u00e4nf\u00f6rande h\u00f6jdare, i uts\u00f6kt samspel med GWO. Dirigent Rasmusson ska f\u00f6rst\u00e5s ha n\u00e5gra portioner av \u00e4ran, plus arret signerat den unge lysande Axel M\u00e5rdsj\u00f6. L\u00e5ter suggestivt om Skyfall <\/em>vars vokala insats matchar Adele, vilket \u00e4r lika med ber\u00f6m i drivor. Extra plus f\u00f6r introt p\u00e5 fl\u00f6jt av G\u00f6ran Marcusson. Som mest laddat med sp\u00e4nning blir det i Golden Eye<\/em> som jag i h\u00f6stas h\u00f6rde med LaGaylia Frazier i hennes charmanta Tina Turner-tribut. Amparo klarar tvekl\u00f6st j\u00e4mf\u00f6relsen med dessa svindlande h\u00f6ga r\u00f6ster. Visst f\u00f6rv\u00e5nar det att Bono & The Edge (som jag s\u00e5g p\u00e5 rockklubb i Brighton 1983) \u00e4r m\u00e4nnen bakom hitten?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Enligt Amparo \u00e4r den mest feministiska texten Diamonds Are Forever<\/em>, vars s\u00e5ng kr\u00e4ver minst sagt elastiska st\u00e4mband. Arrangemanget av Rydh \u00e4r innovativt och vokala bedriften oklanderlig. Thunderball <\/em>fr\u00e5n 1965 presenteras genom att det meddelas hur kr\u00e4vande sluttonen var, att det p\u00e5st\u00e5s att Tom Jones svimmade i studion. Beg\u00e5vade affischnamnet str\u00e4cker ut fabul\u00f6st p\u00e5 slutet och temat pr\u00e4glas av ett n\u00e4rmast hypnotiskt sug. H\u00f6jdpunkterna radar upp sig denna afton. Soundet i No Time To Die <\/em>fr\u00e5n senaste Bond-filmen framkallar n\u00e4ra nog g\u00e5shud, definitivt ilningar av obeskrivligt v\u00e4lbehag. Tjusas av enast\u00e5ende dynamik som stryks under av kontemplativt intro av Wingefors p\u00e5 piano. <\/p>\n\n\n\n

Ledmotivet till Mannen med den gyllene pistolen <\/em>pendlar mellan f\u00f6rt\u00e4tad mystik och luftigt svepande inslag. L\u00e5ter sk\u00f6nt pulserande och souligt med h\u00f6g sv\u00e4ngfaktor. Rytmsektion och elgitarr befinner sig i framkant. Trumslagaren i GWO Per Boqvist har sannerligen lyckats med sitt arr. Nu n\u00e4rmar vi oss s\u00e5 sakteliga uppl\u00f6sningen. Amparos r\u00f6st passar perfekt f\u00f6r License To Kill<\/em>, den g\u00f6r originalet med Gladys Knight r\u00e4ttvisa. Orkestern \u00e4r underbart f\u00f6ljsam. I konsertens titell\u00e5t som jag har p\u00e5 vinyl med Wings (s\u00e5g f\u00f6r \u00f6vrigt deras spelning i Scandinavium n\u00e4r jag gick i h\u00f6gstadiet och bandet presenterades av min morbror) bildar GWO unison k\u00f6r f\u00f6r ett \u00f6gonblick i f\u00f6rsta versen. Kul! I rollen som mjukt men \u00e4nd\u00e5 distinkt spelande Paul McCartney i utf\u00f6rligt intro, framtr\u00e4der med bravur Stefan Wingefors vid flygeln. Slagverkarna f\u00e5r ligga i i m\u00e4ktig melodi med flera skiftande ansikten och tempov\u00e4xlingar.. Per Laang st\u00e5r f\u00f6r ett uttrycksfullt solo. Amparo kommer in en aning snett i sitt anslag, fast reder lyckligtvis omg\u00e5ende upp situationen och beh\u00e4rskar skapligt euforiska touchen som \u00e4r \u00f6msom bombastisk, \u00f6msom nyanserad, \u00e4ven om den nog \u00e4r kr\u00e5nglig att ta sig an f\u00f6r henne. <\/p>\n\n\n\n

Kan f\u00f6r fullst\u00e4ndighetens skull flikas in att V\u00e4nf\u00f6reningens betydelsefulle avg\u00e5ende ordf\u00f6rande avtackades och att en James Bond-expert ber\u00e4ttade om sin statist-medverkan och sina kontakter. Musiker och s\u00e5ngare var inte sv\u00e5rflirtade. Man hade sparat m\u00e4sterverket Goldfinger <\/em>till extranumret. Nj\u00f6t fullt ut av en exceptionellt gungande tolkning toppad av Kristin Amparo med f\u00f6rv\u00e4ntad karismatisk approach. Innan jag l\u00e4mnar synnerligen tillfreds f\u00f6r att styra stegen mot n\u00e4rliggande Skanshof, blir det ett samtal med den av mig omskrivna Karin Klingenstierna, verksam som s\u00e5ngerska, konferencier och inte minst styrelseledamot hos GWO.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5\/3 2026 Haga Konserthall i G\u00f6teborg Hade bara bes\u00f6kt vad som sedan ett par \u00e5r tillbaka \u00e4r hemvist f\u00f6r G\u00f6teborg Wind Orchestra en g\u00e5ng tidigare. Recenserade d\u00e5 i lyriska ordalag deras konsert under ledning av Alexander Hansson, tillsammans med Peter Asplund & Aspiration med Lars Jansson p\u00e5 flygeln. Var d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 tiden att jag \u00e5terv\u00e4nde. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202813","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202813","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202813"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202813\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202869,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202813\/revisions\/202869"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202813"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202813"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202813"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}