{"id":202771,"date":"2026-03-13T01:44:29","date_gmt":"2026-03-13T00:44:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202771"},"modified":"2026-03-13T01:44:29","modified_gmt":"2026-03-13T00:44:29","slug":"intimt-och-varierat-innehall-med-ett-par-parlor-come-give-me-love-med-irma-neumuller-seth-sjostrom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202771","title":{"rendered":"Intimt och varierat inneh\u00e5ll med ett par p\u00e4rlor – Come Give Me Love med Irma Neum\u00fcller & Seth Sj\u00f6str\u00f6m"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Irma Neum\u00fcller & Seth Sj\u00f6sttr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Come Give Me Love<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Inspelad april 2025<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records (distr. Naxos)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 17\/10 2025<\/p>\n\n\n\n

Trots tillg\u00e5ng till presstext saknas ett par element\u00e4ra uppgifter om inspelningen. Exempelvis framkommer inte vilken studio som anv\u00e4nts eller vem som producerat. Vad g\u00e4ller det senare kan man utg\u00e5 fr\u00e5n att duon sk\u00f6tt detta sj\u00e4lv, i s\u00e5 fall inte en helt igenom lyckad l\u00f6sning. Ifjol kom full\u00e4ngdsdebuten p\u00e5 kvintett plus g\u00e4stande saxofonist som recenserades h\u00e4r. Inte heller p\u00e5 den fanns producent angiven. Ska s\u00e4gas att b\u00e5de s\u00e5ngerskan Irma Neum\u00fcller och hennes ackompanjat\u00f6r elbasisten Seth Sj\u00f6str\u00f6m \u00e4r baserade i Berlin. L\u00e5t mig ta avstamp i Ystads h\u00f6gt ansedda Jazzfestival. D\u00e4r framtr\u00e4dde med sj\u00e4lvf\u00f6rtroende 25-\u00e5ringen under sektionen ”Next Generation” n\u00e4r hon gick p\u00e5 folkh\u00f6gskolan i Skurup. D\u00e4r tr\u00e4ffade hon f\u00f6r \u00f6vrigt Seth Sj\u00f6str\u00f6m vars musicerande jag inte tidigare lyssnat till. S\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren har jag tr\u00e4ffat p\u00e5 Unity och inte minst h\u00e4rom \u00e5ret p\u00e5 Utopia. Spelningen p\u00e5 Utopia dokumenterades av mig i recension publicerad p\u00e5 Orkesterjournalens hemsida. Nyligen hade duon, som spelat tillsammans i flera konstellationer, ett gig i G\u00f6teborg som jag uppt\u00e4ckte i efterhand. Lite synd! <\/p>\n\n\n\n

Albumet best\u00e5r av \u00e5tta l\u00e5tar h\u00e4rr\u00f6rande fr\u00e5n olika h\u00e5ll. Standards blandas med eget material, Ted G\u00e4rdestad, Salem Al Fakir och n\u00e5gra f\u00f6r mig obekanta alster. De framf\u00f6rs av vokalisten till ackompanjemang enbart p\u00e5 elbas. Bedriften att framst\u00e4lla melodin \u00f6ver ett stundtals rytmiskt fundament p\u00e5 ett f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let okonventionellt instrument, f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 danska samarbetet \u00f6ver tv\u00e5 skivor mellan Sinne Eeg & Thomas Fonnesbaek (recenserade deras Staying In Touch <\/em>fr\u00e5n 2021 i n\u00e4mnda jazzmagasin. En folder med \u00f6msinta portr\u00e4ttbilder och citerade verser medf\u00f6ljer cd:n inspelad och mixad av Jonas Bergdahl. Sj\u00f6str\u00f6m \u00e4r helt klart en talang p\u00e5 sitt instrument. Man g\u00f6r klokt i att l\u00e4gga hans namn p\u00e5 minnet. Och kvinnan som ing\u00e5r i v\u00e5gen av unga framstormande jazziga s\u00e5ngerskor som inte s\u00e4llan komponerar sj\u00e4lva har obestridlig f\u00f6rm\u00e5ga, en h\u00f6gst b\u00e4rkraftig st\u00e4mma exponeras som emellan\u00e5t \u00e4nd\u00e5 kan l\u00e5ta spr\u00f6d. Till och fr\u00e5n reagerar jag dock p\u00e5 att hon likt Sara Ald\u00e9n och Johanna Pettersson blir alltf\u00f6r otyglad och tar i f\u00f6r mycket.<\/p>\n\n\n\n

Inledande Alfie <\/em>f\u00e5r med ber\u00f6m godk\u00e4nt. Introt och melodist\u00e4mman p\u00e5 titell\u00e5t signerad br\u00f6derna G\u00e4rdestad tillh\u00f6r topprestationerna fr\u00e5n Sj\u00f6str\u00f6m. Han faller in i refr\u00e4ngen p\u00e5 en vacker, naivistisk d\u00e4nga som ju v\u00e4xlar raffinerat mellan engelska och svenska motsvarande Bluesette\/ Bed\u00e5rande sommarvals. <\/em>En d\u00e4nga som v\u00e4ltrar sig i of\u00f6rst\u00e4lld gl\u00e4dje. I s\u00e5ngerskans Somehow Somewhere <\/em>uppst\u00e5r n\u00e4stan chockverkan fast jag borde vara f\u00f6rberedd. Registrerar ett v\u00e4sentligt enerip\u00e5slag, inte minst n\u00e4r Neum\u00fcller s\u00e4tter ig\u00e5ng att waila. Skylark <\/em>levereras i ett egensinnigt arrangemang d\u00e4r det scattas \u00f6ver ett rytmiskt roterande m\u00f6nster, i en okonventionell version som tar oss bort fr\u00e5n standardl\u00e5tens tonala utmaningar och temats sk\u00f6nhet. M\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 medge att denna mjukt sv\u00e4ngande klassiker \u00e4r kul lyssning. <\/p>\n\n\n\n

Det jazziga och visbetonat poppiga f\u00f6rbyts \u00e5terigen till hetta och intensitet i andra halvan av S\u00e5ng f\u00f6r den som t\u00e4nker <\/em>(A. Panambi \/ C. Tapia). Uppskattar avsp\u00e4nda h\u00e5llningen i original signerat Sj\u00f6str\u00f6m, men hans text blir till surrealistisk gallimatias. Och den stigande kvillrande ordl\u00f6sa s\u00e5ngen k\u00f6r fast till slut. Covern av Salem Al Fakir \u00e4r d\u00e4remot lyckad, s\u00f6t sak som doftar av romantik. Duons final visar sig vara en underfundig jazzvisa skriven av tv\u00e5 danskar som funnits i en dansk-svensk folkmusikgrupp. Ett kort sn\u00e4rtigt alster. Klyschan oj\u00e4mnt k\u00e4nns r\u00e4tt att s\u00e4tta p\u00e5 ett dj\u00e4rvt projekt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Irma Neum\u00fcller & Seth Sj\u00f6sttr\u00f6m Come Give Me Love 3 Inspelad april 2025 Prophone Records (distr. Naxos) Releasedatum: 17\/10 2025 Trots tillg\u00e5ng till presstext saknas ett par element\u00e4ra uppgifter om inspelningen. Exempelvis framkommer inte vilken studio som anv\u00e4nts eller vem som producerat. Vad g\u00e4ller det senare kan man utg\u00e5 fr\u00e5n att duon sk\u00f6tt detta sj\u00e4lv, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202771","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202771","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202771"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202771\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203062,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202771\/revisions\/203062"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202771"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202771"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202771"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}