{"id":202689,"date":"2026-03-02T20:46:32","date_gmt":"2026-03-02T19:46:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202689"},"modified":"2026-03-02T20:46:33","modified_gmt":"2026-03-02T19:46:33","slug":"recension-retroglans-utan-risk-bruno-mars-spelar-sakert","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202689","title":{"rendered":"Recension: Retroglans utan risk \u2013 Bruno Mars spelar s\u00e4kert"},"content":{"rendered":"\n<p>Bruno Mars &#8211; The Romantic &#8211; Betyg 2<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"401\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/allmedia.png-1-700x401.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-202691\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/allmedia.png-1-700x400.webp 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/allmedia.png-1-300x172.webp 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/allmedia.png-1-768x440.webp 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/allmedia.png-1-332x190.webp 332w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/allmedia.png-1.webp 1200w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Det har g\u00e5tt ett decennium sedan&nbsp;<strong>Bruno Mars<\/strong>&nbsp;senast gav ut ett soloalbum. I popv\u00e4rlden \u00e4r det en evighet \u2013 men k\u00e4nslan av ett stort, efterl\u00e4ngtat \u00e5tert\u00e5g infinner sig aldrig riktigt. Inte f\u00f6r att intresset saknas, utan f\u00f6r att han under tiden varit \u00f6verallt.<\/p>\n\n\n\n<p>Tillsammans med&nbsp;<strong>Anderson .Paak<\/strong>&nbsp;bildade han duon&nbsp;<strong>Silk Sonic<\/strong>&nbsp;och sl\u00e4ppte ett hyllat album. Han har g\u00e4stat och samarbetat med namn som&nbsp;<strong>Cardi B<\/strong>,&nbsp;<strong>Gucci Mane<\/strong>,&nbsp;<strong>Sexy Redd<\/strong>&nbsp;och&nbsp;<strong>Ed Sheeran<\/strong>. Duetten \u201dDie With a Smile\u201d med&nbsp;<strong>Lady Gaga<\/strong>&nbsp;blev fjol\u00e5rets mest str\u00f6mmade l\u00e5t, och 2025 \u00e5rs globala superhit \u201dAPT.\u201d spelade han in med&nbsp;<strong>Ros\u00e9<\/strong>&nbsp;fr\u00e5n&nbsp;<strong>Blackpink<\/strong>. D\u00e4rtill v\u00e4rldsturn\u00e9er, residensspelningar i Las Vegas, en egen bar, inhopp i spelet&nbsp;<strong>Fortnite<\/strong>&nbsp;och ambassad\u00f6rskap f\u00f6r Record Store Day. Produktiviteten g\u00e5r inte att ifr\u00e5gas\u00e4tta.<\/p>\n\n\n\n<p>Det g\u00f6r d\u00e4remot hur mycket nytt hans album&nbsp;<em>The Romantic<\/em>&nbsp;egentligen tillf\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rstasingeln \u201dI Just Might\u201d toppade listor i en rad l\u00e4nder men orkar inte s\u00e5 h\u00f6gt i Sverige och hamnar p\u00e5 en plats 45 \u2013 trots (eller tack vare) att den p\u00e5minner starkt om\u00a0<strong>Leo Sayer<\/strong>\u00a0och 70-talshiten \u201dYou Make Me Feel Like Dancing\u201d. Men i en samtid d\u00e4r \u00e4ldre l\u00e5tar st\u00e4ndigt \u00e5teruppt\u00e4cks via sociala medier \u00e4r referenser till g\u00e5rdagens radiohits knappast ett hinder. Snarare tv\u00e4rtom.<\/p>\n\n\n\n<p>Hela albumet bygger vidare p\u00e5 det retrofilter som Silk Sonic redan etablerade: varm, polerad soul med tydlig doft av 70-tal. Sp\u00e5r som \u201dWhy You Wanna Fight?\u201d hade utan problem kunnat platsa p\u00e5 Silk Sonics debut. I \u201dOn My Soul\u201d h\u00f6rs ekon av&nbsp;<strong>Curtis Mayfield<\/strong>, medan \u201dCha Cha Cha\u201d flirtar \u00f6ppet med&nbsp;<strong>The O&#8217;Jays<\/strong>&nbsp;och deras klassiska Philly-sound. P\u00e5 andra h\u00e5ll dyker vibbar upp som f\u00f6r tankarna till&nbsp;<strong>Tito Puente<\/strong>&nbsp;eller den sofistikerade 60-talssoulen hos&nbsp;<strong>Barbara Acklin<\/strong>. Det \u00e4r knappast subtilt \u2013 men heller inte smusslande. Influenserna b\u00e4rs som hedersm\u00e4rken.<\/p>\n\n\n\n<p>Det g\u00e5r inte att f\u00f6rneka att Bruno Mars \u00e4r en lysande s\u00e5ngare. N\u00e4r han tar i p\u00e5 avslutande \u201dDance With Me\u201d visar han vilken klass han besitter. K\u00e4nslan f\u00f6r arrangemang och musikaliska detaljer \u00e4r ocks\u00e5 p\u00e5taglig; bl\u00e5set sitter d\u00e4r det ska, rytmsektionen \u00e4r tajt och produktionen skinande. Fr\u00e5gan \u00e4r om han kommit s\u00e5 l\u00e5ng fr\u00e5n sitt genombrott som ung tolkare av Elvis. <\/p>\n\n\n\n<p>Problemet \u00e4r att de starkaste \u00f6gonblicken ofta \u00e4r de som mest p\u00e5minner om n\u00e5got man redan \u00e4lskar. De mer anonyma balladerna \u2013 som \u201dNothing Left\u201d eller \u00f6ppningssp\u00e5ret \u201dRisk It All\u201d \u2013 bleknar i j\u00e4mf\u00f6relse, trots f\u00f6rs\u00f6k att liva upp dem med str\u00e5kar och mariachi-inspirerade inslag. Ibland infinner sig tanken att det vore mer givande att \u00e5terv\u00e4nda till originalk\u00e4llorna \u00e4n att lyssna p\u00e5 \u00e4nnu en v\u00e4lgjord pastisch.<\/p>\n\n\n\n<p><em>The Romantic<\/em>&nbsp;\u00e4r utan tvekan ett hantverksskickligt album. Men i st\u00e4llet f\u00f6r att omforma sina influenser till n\u00e5got eget verkar Mars och hans medl\u00e5tskrivare n\u00f6ja sig med att rada upp dem, snyggt kuraterade men s\u00e4llan omst\u00f6pta. Resultatet \u00e4r behagligt, stundtals smittsamt \u2013 men ocks\u00e5 m\u00e4rkligt f\u00f6rsiktigt.<\/p>\n\n\n\n<p>Att det \u00e4nd\u00e5 kommer s\u00e4lja i enorma upplagor? Det k\u00e4nns n\u00e4stan sj\u00e4lvklart. Kommer jag att se honom live i sommar? Sj\u00e4lvklart, det blev en biljett till Wembley i juli. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Bruno Mars &#8211; The Romantic &#8211; Betyg 2 Det har g\u00e5tt ett decennium sedan&nbsp;Bruno Mars&nbsp;senast gav ut ett soloalbum. I popv\u00e4rlden \u00e4r det en evighet \u2013 men k\u00e4nslan av ett stort, efterl\u00e4ngtat \u00e5tert\u00e5g infinner sig aldrig riktigt. Inte f\u00f6r att intresset saknas, utan f\u00f6r att han under tiden varit \u00f6verallt. Tillsammans med&nbsp;Anderson .Paak&nbsp;bildade han duon&nbsp;Silk [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202689","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202689","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202689"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202689\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202692,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202689\/revisions\/202692"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202689"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202689"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202689"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}