{"id":202679,"date":"2026-03-03T16:07:39","date_gmt":"2026-03-03T15:07:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202679"},"modified":"2026-03-22T02:26:12","modified_gmt":"2026-03-22T01:26:12","slug":"valskrivet-blottlaggande-exekveras-med-oerhord-precision-romantiken-av-lumor-i-gastspel-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202679","title":{"rendered":"V\u00e4lskrivet blottl\u00e4ggande exekveras med oerh\u00f6rd precision – Romantiken av Lumor i g\u00e4stspel p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
F\u00f6rest\u00e4llningsfoton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus och regi: Oskar Thunberg<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Magnus M\u00f6llerstedt<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Hanna Cecilia W Lindkvist<\/p>\n\n\n\n

Komposition och ljuddesign: Mira Eklund<\/p>\n\n\n\n

Musiker (inspelade): Mira Eklund, Andreas Westerdahl, \u00d6rn Sigerhall Eklund<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Thabisio K. Persson<\/p>\n\n\n\n

Dockmakare: Jenny Bj\u00e4rkstedt<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Eva Rexed, Jonatan Rodriguez, Tobias Almborg<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgspremi\u00e4r 28\/2 2026 ( Lumor i samarbete med Folkteatern och \u00d6stg\u00f6tateatern)<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 Lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg till och med 14\/3<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4ren \u00e4gde rum p\u00e5 Teater Galeasen i fjol. Scenkonstkompaniet Lumor med s\u00e4te s\u00f6der om Stockholm saknar egen fast scen. Faller sig s\u00e5ledes naturligt att de med oj\u00e4mna mellanrum dyker upp i mitt n\u00e4romr\u00e5de med olika produktioner. Alldeles nyligen spelades Lumors senaste succ\u00e9 7 sorters tystnad<\/em>. Tr\u00e4ffade en av sk\u00e5despelarna f\u00f6re insl\u00e4pp och den andra manliga sk\u00e5disen tycks ha dubbelarbetat i och med att han (Jonatan Rodriguez) ing\u00e5r i den lilla h\u00e5rt jobbande ensemblen i Oskar Thunbergs Romantiken. <\/em> Har p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater ocks\u00e5 recenserat Allt gott i v\u00e4rlden <\/em>och p\u00e5 Folkteatern m\u00e4sterligt utformad upps\u00e4ttning av People Respect Me Now<\/em>, b\u00e5da verken skrivna av Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman. F\u00f6r tre \u00e5r sedan gick jag dock bet p\u00e5 rimliga f\u00f6rhoppningar om att f\u00e5 n\u00e5got st\u00f6rre utbyte av g\u00e5tfulla utredandet i Content <\/em>p\u00e5 samma scen. Samme man ansvarar f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l regi som manus i Romantiken.<\/em> Nu lyckas han och hans mycket duktiga medarbetare f\u00e5 med mig p\u00e5 t\u00e5get. Sk\u00e4rsk\u00e5dandet av p\u00e5 ytan privilegierade liv blir till lika delar underh\u00e5llande och ber\u00f6rande n\u00e4r rollfigurerna konfronteras \u00f6msom med med sig sj\u00e4lv, \u00f6msom med varandra. <\/p>\n\n\n\n

Min n\u00e4stan enda marginella inv\u00e4ndning r\u00f6r formatet. Thunberg \u00e4r p\u00e5 slutet n\u00e4r huvudpersonernas \u00f6den avsl\u00f6jas alltf\u00f6r f\u00f6rtjust i att ber\u00e4tta om deras status och nya relationer. Kill Yor Darlings-estetiken praktiseras inte. Bortsett fr\u00e5n att finalen borde ha tidigarelagts \u00e4r stoffet och hur det givits sin sceniska form en veritabel fulltr\u00e4ff. Att intrigen rullas upp genom en parmiddag med f\u00f6rhinder n\u00e4r en f\u00f6delsedag firas, f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Sk\u00e5l f\u00f6r livet <\/em>vars dissekering av \u00f6vre medelklass s\u00e5gs tv\u00e5 g\u00e5nger. Som ni kanske redan listat ur \u00e4r Stenstr\u00f6m \u00d6hman och Thunberg konstn\u00e4rliga ledare f\u00f6r Lumor, vars produktioner fyra g\u00e5nger valts ut till Svenska Scenkonstbiennalen. Den senare \u00e4r ocks\u00e5 flitigt anlitad i egenskap av sk\u00e5despelare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Visst kan det k\u00e4nnas lite udda att bevittna psykologiska portr\u00e4tt skildrade med tragikomisk ton i form av dockteater. Och detta i en rad tr\u00e4ffs\u00e4kra scener fyllda av igenk\u00e4nning, \u00e5tminstone f\u00f6r somliga ur publiken. Lika mycket som Lumor v\u00e4nder sig emot \u00f6vertydlighet lika f\u00f6rtjusta \u00e4r de i att v\u00e4nda och vrida p\u00e5 skev verklighet. \u00c4r dock inte inte helt oerfaren inf\u00f6r konstformen dockteater f\u00f6r vuxna utan filter.. H\u00e4r har b\u00e5de prisade Oxytocin <\/em>p\u00e5 Backa och Erik Holmstr\u00f6ms snillrika Doktor Faustus <\/em>(f\u00f6rvisso led ocks\u00e5 den upps\u00e4ttningen av f\u00f6r m\u00e5nga instoppade id\u00e9er) recenserats. <\/p>\n\n\n\n

Innan jag kastar mig in i pj\u00e4sens medelklassproblematik kantad av avslutade och nya relationer, f\u00f6rtj\u00e4nar r\u00f6stsk\u00e5despelarna att lyftas fram. Prisade Eva Rexed, k\u00e4nd fr\u00e5n Van Veeteren-filmatiseringar och ett antal roller p\u00e5 scener f\u00f6retr\u00e4desvis i Stockholm, s\u00e5g jag senast gl\u00e4nsa som v\u00e4letablerad psykopat omedveten om sitt vidriga dominansbeteende i Hilda <\/em>p\u00e5 Stadsteatern vid G\u00f6taplatsen. Den reslige Tobias Almborg tillh\u00f6r ensemblen p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern medan Jonatan Rodriguez f\u00f6rekommit i en m\u00e4ngd roller i tv-serier och filmer. Min po\u00e4ng \u00e4r att den beundransv\u00e4rt samk\u00f6rda trion \u00e4r fenomenala. Preparerar dockorna p\u00e5 sk\u00f6tbord i fonden och man\u00f6vrerar ansikten och l\u00e4ppar med spakar i nackar i rollfigurernas scener, medan de ist\u00e4llet f\u00f6r vajrar r\u00f6r ben och armar manuellt. Vi m\u00f6ter blickarna fr\u00e5n otroligt v\u00e4lgjorda dockor, vars g\u00f6randen och l\u00e5tanden f\u00e5ngar direkt. Den enda docka som inte motsvarar manus \u00e4r hon som f\u00f6rest\u00e4ller unga kvinnan som jobbar p\u00e5 hotell i G\u00f6teborg, eftersom dockan saknar attraktivt utseende.<\/p>\n\n\n\n

Skr\u00e4ddare, attribut\u00f6rer och perukmakare har samarbetet skickligt med listad scenograf och den fantastiska Jenny Bj\u00e4rkstedt som tillverkat dockor, vilka skiljer sig en del fr\u00e5n sedvanliga marionetter. Borde rimligen vara kr\u00e4vande att p\u00e5 samma g\u00e5ng styra \u00f6ver dockornas koordination och leverera repliker, att framf\u00f6r allt g\u00f6ra det med exakt tajming, modererat energip\u00e5slag och r\u00e4tt sorts tonfall. Dessa utmaningar beh\u00e4rskas till fullo av dessa otroliga r\u00f6stsk\u00e5despelare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4mnd trio kuggar kontinuerligt i varandra oerh\u00f6rt skickligt, skjuter fram och tar undan bord med olika sorts interi\u00f6rer, miniatyrer som f\u00e5r oss att associera till docksk\u00e5p eller Miniland i Halmstad. Man undrar hur m\u00e5nga repetitioner det kr\u00e4vdes f\u00f6r att f\u00e5 denna speciella variant av teatermaskin att fungera enligt plan. M\u00e5ste vara sk\u00f6nt f\u00f6r dem att kunna pusta ut i paus. En sv\u00e5righet de under \u00f6verseende av regiss\u00f6r beh\u00f6ver f\u00f6rh\u00e5lla sig till \u00e4r att deras arbetsredskap i princip har samma konstanta uttryck i ansiktet . Munnar \u00f6ppnas och sluts och det sagda kan understrykas med viftande armar. I \u00f6vrigt f\u00f6rst\u00e4rks f\u00f6rmedlandet av k\u00e4nslor uteslutande via tonfall och satsmelodi fr\u00e5n lysande sk\u00e5despelare\/ docksk\u00f6tare. Almborg framf\u00f6r den begrundande Antonios repliker med ett tonfall som p\u00e5minner om Johan Rabaeus, lustigt nog. <\/p>\n\n\n\n

Publiken l\u00e4r k\u00e4nna ett till synes v\u00e4lfungerande par ur medelklassen med betydande kulturellt kapital. De har en sj\u00e4lvst\u00e4ndig dotter (utflugen ur boet? minns inte riktigt). Krister \u00e4r h\u00f6gstadiel\u00e4rare engagerad i ett utbytesprogram mellan skolor vilket inneb\u00e4r resor till G\u00f6teborg medan Johanna undervisar i litteraturvetenskap inriktning romantiken. Os\u00e4ker p\u00e5 om hon l\u00e4r ut och handleder p\u00e5 universitetsniv\u00e5 eller i studiecirkel. Kristers b\u00e4sta v\u00e4n heter Antonio och har en son som \u00e4r en gamer isolerad fr\u00e5n socialt umg\u00e4nge, som kanske ing\u00e5r i diffusa kategorin incels. I den vevan diskuterar dessa tre individer trenden att en person kan vara precis vad den identifierar sig som. D\u00e4rf\u00f6r ser vi upplyst i ena h\u00f6rnet l\u00e5ngt senare i n\u00e4r ber\u00e4ttelsen om dem fortskrider en r\u00e4v. Se inslagen som dramatikerns vinkel p\u00e5 k\u00f6nsdysfori och vidh\u00e4ngande diagnoser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

M\u00e4nnen har h\u00e5llit ihop i trettio \u00e5r, \u00e4r bland annat n\u00f6rdiga skivsamlare och f\u00e5r en kick av The Boss och hans Ullevi-konserter. N\u00e4r Antonio som \u00e4r IT-specialist \u00e4mnar g\u00f6ra en h\u00e5rtransplantation, passar han p\u00e5 att klaga \u00f6ver tr\u00f6tthet p\u00e5 grund av att han blivit l\u00e4mnad, vilket resulterar i unders\u00f6kning av prostatan.<\/p>\n\n\n\n

Ska f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e5ta bli att spoila, men provsvaren var inte godartade och dramatiken tilltar. Trots att Krister och Johanna lite orealistiskt betygar varandra sin k\u00e4rlek knakar \u00e4ktenskapet i fogarna, b\u00e5da \u00e4r lika frustrerade. Han blir f\u00f6r\u00e4lskad i en betydligt yngre kvinna som han tr\u00e4ffar p\u00e5 hotell och hon hittar ocks\u00e5 ny partner. Att ingen blir ensam i denna s\u00e4llsamma mix av romcom och drama d\u00e4r det resoneras om livets mening \u00e1 la filmer \u00e5sk\u00e5dare kan relatera till (Rohmer, Woody Allen etc.) ter sig en smula onaturligt. En petitess i sammanhanget f\u00f6rvisso. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

”Genom sovrum, yogacenter och v\u00e5rdcentraler skildras en skara m\u00e4nniskor i deras s\u00f6kande efter mening och tillfredsst\u00e4llelse”. Thunberg vill belysa f\u00f6rh\u00e5llandet mellan andens frihet och v\u00e5r bundenhet till k\u00f6ttets lust. Utforskningen sker \u00f6vertygande. Rubriken p\u00e5 recensionen i GP tog fasta p\u00e5 att det \u00e4r mycket intimt och naket i pj\u00e4sen. Samlag idkas, det onaneras p\u00e5 toaletten och Johanna visar upp sig i r\u00f6tt raff-set. Finns en s\u00e4rskild kvalitet i att inte alltid kunna avg\u00f6ra n\u00e4r han sympatiserar med sina skapade figurer. Kan vara p\u00e5 deras godhetssignalerande sida n\u00e4r Trump-supportrar kommer p\u00e5 tal, men man f\u00e5r samtidigt uppfattningen att v\u00e4rderingar och handlingar nagelfars och ifr\u00e5gas\u00e4tts. Vi slipper pekpinnar, ist\u00e4llet ett sinnrikt manus som medelklasspar sannolikt kan identifiera sig med, ber\u00e4ttelser att ta med sig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det f\u00e5r betecknas som kuri\u00f6st, rent av kittlande, att G\u00f6teborgsreferenser skrivits in i texten. Syftar p\u00e5 letande efter skivor p\u00e5 Bengans, barstr\u00e5ket 2L\u00e5ng, Ullevis publikdragande arenakonserter med fokus p\u00e5 Bruce Springsteen (Thunder Road <\/em>och andra klassiker h\u00f6rs i bakgrunden) och K\u00e4rralundskolan(?) med i utbytesprogram f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra av dem. Fyndigt att i konversation g\u00e5 igenom skillnad i mentalitet p\u00e5 folk fr\u00e5n huvudstaden kontra G\u00f6teborg. Vi m\u00f6ter personer som \u00e4r om sig och kring sig, som ger varandra tips. Filosofer och Fellini n\u00e4mns liksom Kind of Blue<\/em> och verser av Stagnelius reciteras. M\u00e5ste vara tacksamt att kunna locka fram skratt av igenk\u00e4nning f\u00f6r publiken. Romantiken <\/em>handlar om vad som driver v\u00e4lb\u00e4rgade m\u00e4nniskor, hur de \u00e4r upptagna av att f\u00f6rverkliga sig och bli bekr\u00e4ftade. Det handlar om vad som attraherar och motsatsen. Det handlar handlar om att inte vara begr\u00e4nsad av andra, inte f\u00f6rm\u00e5 att reda ut konflikter men ocks\u00e5 att f\u00f6rsonas. Oerh\u00f6rt smart manus \u00f6verlag s\u00e5ledes som verbalt ageras ut av Rexed, Almborg och Rodriguez med fabul\u00f6s sk\u00e4rpa. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningsfoton Mats B\u00e4cker<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus och regi: Oskar Thunberg Scenografi: Magnus M\u00f6llerstedt Kostym: Hanna Cecilia W Lindkvist Komposition och ljuddesign: Mira Eklund Musiker (inspelade): Mira Eklund, Andreas Westerdahl, \u00d6rn Sigerhall Eklund Ljusdesign: Thabisio K. Persson Dockmakare: Jenny Bj\u00e4rkstedt Medverkande: Eva Rexed, Jonatan Rodriguez, Tobias Almborg G\u00f6teborgspremi\u00e4r 28\/2 2026 ( Lumor i samarbete med Folkteatern och \u00d6stg\u00f6tateatern) Spelas p\u00e5 Lilla […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-202679","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202679","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202679"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202679\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203417,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202679\/revisions\/203417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202679"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202679"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202679"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}