![\"Romer\u00eda\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/unnamed-10.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Romer\u00eda
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 mars 2026
\nRegi Carla Sim\u00f3n<\/p>\n
Att s\u00f6ka sina r\u00f6tter, att m\u00f6ta de anh\u00f6riga efter att ha adopterats som liten, kan ha m\u00e5nga utmaningar. Romer\u00eda skildrar Marina som precis fyllt 18 \u00e5r och som reser reser till Vigo p\u00e5 den spanska atlantkusten f\u00f6r att tr\u00e4ffa den familj hon aldrig m\u00f6tt. Det enda hon vet \u00e4r att b\u00e5de hennes mamma och pappa dog n\u00e4r hon var liten och d\u00e5 blev hon adopterad. Nu beh\u00f6ver Marina tr\u00e4ffa sin sl\u00e4ktingar d\u00e5 det visar sig att hennes pappa inte \u00e4r registrerad som hennes pappa och det betyder att hon inte kan f\u00e5 ett stipendium som hon beh\u00f6ver f\u00f6r att komma in p\u00e5 en utbildning p\u00e5 universitetet.<\/p>\n
Marina, 18 \u00e5r, reser till Vigo p\u00e5 den spanska atlantkusten f\u00f6r att tr\u00e4ffa sin pappas syskor och f\u00f6r\u00e4ldrar och sina kusiner, den del av sin familj hon aldrig m\u00f6tt. Hon har dagb\u00f6cker fr\u00e5n sin mamma som hon l\u00e4ser. N\u00e4r hon kommer till sl\u00e4ktingarna vid atlantkusten m\u00e4rker hon att det de ber\u00e4ttar inte alltid st\u00e4mmer med vad hennes mamma skrivit i dagb\u00f6ckerna.<\/p>\n
Det \u00e4r tydligt att det finns djup sorg och n\u00e5got tragiskt i botten som sl\u00e4ktingarna och speciellt hennes farfar och farmor inte vill prata om. Filmen skildrar detta p\u00e5 ett mycket starkt och ber\u00f6rande s\u00e4tt. F\u00f6rmodligen ligger det n\u00e4stan alltid n\u00e5got sv\u00e5rt i botten p\u00e5 varje adoption. Ett barn blir inte bortadopterat av f\u00f6r\u00e4ldrar som m\u00e5r bra. Regiss\u00f6ren hanterar ber\u00e4ttelsen varsamt och l\u00e5ter bilder tala till v\u00e5ra k\u00e4nslor.<\/p>\n
Ibland \u00e4r filmen lite r\u00f6rig. Handlingen hoppar mellan 1980-talet och det mamman skriver m i dagboken och 2004 d\u00e5 Marina s\u00f6ker upp sl\u00e4kten. Men dessa i b\u00f6rjan f\u00f6rvillande delar bildar en v\u00e4l ber\u00e4ttat helhet. En del i filmen som jag reagerade negativt p\u00e5 i b\u00f6rjan av ett l\u00e4ngre sjok som kan misstolkas som en drogromantik – men de \u00e4r bara en f\u00f6rklaring till hur n\u00e5gon \u00f6verhuvudtaget kan fastna i s\u00e5dant som f\u00f6rst\u00f6r allt omkring dem, som f\u00f6rst\u00f6r alla deras relationer, f\u00f6rst\u00f6r deras framtid, deras ekonomi och tar deras liv. <\/p>\n
Filmen sticker ut och p\u00e5verkar mig l\u00e4nge efter\u00e5t. Jag t\u00e4nker p\u00e5 den och blir ber\u00f6rd, den k\u00e4nns s\u00e5 \u00e4rlig och m\u00e4nsklig och \u00e4r fri fr\u00e5n klyschor. Det k\u00e4nns som att jag varit med p\u00e5 ett h\u00f6rn och sett och k\u00e4nt hur livet kan vara, b\u00e5de m\u00f6rkt och ljust.<\/p>\n
Om regiss\u00f6ren fr\u00e5n ett pressmeddelande:
\nCarla Sim\u00f3n (f\u00f6dd 1986), manusf\u00f6rfattare och filmregiss\u00f6r, v\u00e4xte upp i en liten katalansk by. Som del av en stor familj, en outt\u00f6mlig k\u00e4lla till ber\u00e4ttelser, best\u00e4mde hon sig f\u00f6r att g\u00f6ra film. Hon \u00e4r utbildad i audiovisuell kommunikation i Barcelona och fick ett stipendium f\u00f6r att genomf\u00f6ra sin masterutbildning vid London Film School.<\/p>\n
Sommaren 1993 (2017) \u00e4r hennes sj\u00e4lvbiografiska debutfilm. Den vann priset f\u00f6r b\u00e4sta debutfilm och Generation Kplus Grand Prix vid Berlinale, samt tre Goya-priser, d\u00e4ribland B\u00e4sta nya regiss\u00f6r. Filmen representerade Spanien vid Oscarsgalan 2018, nominerades till Discovery Award vid European Film Awards och gav Carla Sim\u00f3n Kering Emerging Women in Motion-priset i Cannes.<\/p>\n
\u00c5r 2022 sl\u00e4ppte Sim\u00f3n kortfilmen Letter to My Mother for My Son, en Miu Miu-produktion som hade premi\u00e4r i Giornate degli Autori vid den 79:e filmfestivalen i Venedig.<\/p>\n
Hennes andra l\u00e5ngfilm, En persikolund i Katalonien (2022), vann Guldbj\u00f6rnen vid Berlinale. Den valdes ut till \u00f6ver 90 internationella filmfestivaler och s\u00e5ldes till fler \u00e4n 35 territorier. Filmen representerade Spanien vid Oscarsgalan 2023, fick tre nomineringar vid European Film Awards och vann sex Gaud\u00ed-priser fr\u00e5n den katalanska filmakademin. \u00c5r 2023 mottog Carla Sim\u00f3n Spaniens nationella filmpris.<\/p>\n
Romer\u00eda \u00e4r Sim\u00f3ns tredje l\u00e5ngfilm och hade v\u00e4rldspremi\u00e4r i huvudt\u00e4vlan vid filmfestivalen i Cannes.<\/p>\n