{"id":202627,"date":"2026-03-01T11:05:24","date_gmt":"2026-03-01T10:05:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202627"},"modified":"2026-03-01T11:05:24","modified_gmt":"2026-03-01T10:05:24","slug":"teaterkritik-i-bomullsfaltens-ensamhet-helt-enastaende-traffar-rakt-i-var-brinnande-samtid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202627","title":{"rendered":"Teaterkritik: I bomullsf\u00e4ltens ensamhet – helt enast\u00e5ende, tr\u00e4ffar rakt i v\u00e5r brinnande samtid"},"content":{"rendered":"

\"Is<\/p>\n

I bomullsf\u00e4ltens ensamhet
\nAv Bernard-Marie Kolt\u00e8s
\nRegi Staffan Valdemar Holm
\nScenografi och kostym Bente Lykke M\u00f8ller
\nPeruk och mask Thea Holmberg Kristensen
\nLjus Torben Lendorph
\nLjud Jakob Wilhelmson
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 28 februari 2026
\nMedverkande Lena Endre och Ingela Olsson<\/p>\n

I bomullsf\u00e4ltens ensamhet p\u00e5 Dramaten \u00e4r teater p\u00e5 svindlande h\u00f6g niv\u00e5 som tr\u00e4ffar rakt i v\u00e5r brinnande samtid. En poetisk, filosofisk och politisk text som kr\u00e4ver ett sk\u00e4rpt lyssnande, fantastiskt sk\u00e5despeleri och briljant regisserat av Staffan Valdemar Holm. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r oavbrutet sp\u00e4nnande att f\u00f6lja – som en dans med f\u00f6rf\u00f6riskt lockande turer och komplicerade steg. Eller f\u00f6r att uttrycka det i sporttermer som en boxningsmatch. <\/p>\n

Tv\u00e5 av landets fr\u00e4msta sk\u00e5despelare Lena Endre och Ingela Olsson m\u00f6ts f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 scenen i denna sprakande ordduell. De g\u00f6r entr\u00e9 likt tv\u00e5 boxare nerv\u00f6sa och ot\u00e5liga att kampen ska b\u00f6rja. Sedan \u00e4r de ig\u00e5ng och cirklar runt varandra, bevakande varje r\u00f6relse och spr\u00e5kligt utfall den andre g\u00f6r.<\/p>\n

Under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng skiftar flera g\u00e5nger perspektivet och rollerna f\u00f6r\u00e4ndras. Den som i b\u00f6rjan leder och hotar blir den som \u00e4r r\u00e4dd och n\u00e4rmast ropar p\u00e5 mamma. Den som ses som beh\u00f6vande blir den som har n\u00e5got att s\u00e4lja etc. Det \u00e4r uppslukande att se hur skickligt sk\u00e5despelarna agerar i denna djungel av ord, meningar och syften.<\/p>\n

Mitt i bryts ov\u00e4ntat det djupa allvaret av att karakt\u00e4rerna hand i hand \u201d sjunger\u201d en duett – en h\u00e4rlig Staffan Valdemar Holmsk \u00f6verraskningseffekt. Publiken som suttit kn\u00e4pptyst fram\u00e5tlutad f\u00e5r en paus. Allt avrundas ocks\u00e5 med en kyss p\u00e5 premi\u00e4rkv\u00e4llen- fast det l\u00e4r inte ha st\u00e5tt i regianvisningarna.<\/p>\n

Kolt\u00e8s pj\u00e4s \u00e4r en synnerligen v\u00e4lskriven och m\u00e5ngbottnad dialog som \u00f6ppnar br\u00e5ddjup, bygger broar, oroar, belyser och bl\u00e4ndar. B\u00e5de det som s\u00e4gs och det som ligger dolt under det sagda och de v\u00e4rden, behov och efterfr\u00e5gan som st\u00e5r p\u00e5 spel f\u00e5r vi f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4tta samman likt ett pussel till en tydlig bild.<\/p>\n

Kort sagt, inget \u00e4r s\u00e4kert i detta drama precis som i v\u00e5rt nu. Det fr\u00e4mmande skr\u00e4mmer, klimatet \u00e4r i fritt fall, fattigdomen \u00f6kar, de rika vill att de som beh\u00f6ver ska tigga om hj\u00e4lp, tal om fred leder till nya krigshandlingar och v\u00e4rlden vilar p\u00e5 en tjurhorns spets. Samtidigt betonas hoppet. Det finns alltid ett f\u00f6nster av ljus – det m\u00e5ste vi se och s\u00f6ka. Mot slutet t\u00e4nds ocks\u00e5 en m\u00f6jlighet att de h\u00e5rda motst\u00e5ndarna skulle kunna bli v\u00e4nner om de v\u00e5gar visa sig nakna f\u00f6r varandra.<\/p>\n

Det \u00e4r befriande och ett utropstecken idag att f\u00e5 ta del av en scenisk kamp d\u00e4r regiss\u00f6ren inte \u00f6ser p\u00e5 med blodigt v\u00e5ld, h\u00f6jda vapen och vr\u00e5lande f\u00f6r att skr\u00e4mma och betona den allvarstid vi lever i.<\/p>\n

Lena Endre och Ingela Olsson spelar p\u00e5 ett plan till synes tv\u00e5 makthavare\/f\u00f6rhandlare -i pj\u00e4sen kallade en kund och en dealer. De m\u00f6ts, kanske i hemlighet, p\u00e5 en neutral plats i nattens m\u00f6rka timmar. \u201dDen tid d\u00e5 m\u00e4nniskor och djur blir f\u00f6rvirrade\u201d.<\/p>\n

Kolt\u00e8s skrev karakt\u00e4rerna i I bomullsf\u00e4ltens ensamhet f\u00f6r m\u00e4n. Sk\u00e5despelarna f\u00e5r det dock att k\u00e4nnas sj\u00e4lvklart att rollerna lika g\u00e4rna kan g\u00f6ras av kvinnor. Detta \u201dk\u00f6nsbyte\u201d \u00f6verdrivs heller inte. De \u00e4r kort sagt m\u00e4nniskor som m\u00f6ts.<\/p>\n

Staffan Valdemar Holm s\u00e4ger i en intervju p\u00e5 Dramatens hemsida om f\u00f6rest\u00e4llningen \u201datt han verkligen tror att teatern m\u00e5ste v\u00e5rda och betona sitt centrum, texten och sk\u00e5despelarna. F\u00f6r utan det blir det ingen riktig teater\u201d.<\/p>\n

Mot den bakgrunden k\u00e4nns det f\u00f6ljdenligt att scenografin av Bente Lykke M\u00f8ller \u00e4r ett os\u00e4kert vibrerande intet som blottl\u00e4gger rollerna. Samtidigt finns det en sk\u00f6nhet -n\u00e5got vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rlora i dagens v\u00e4rld – i regikonceptet. Ljuset, det \u00f6desm\u00e4ttade r\u00f6relsem\u00f6nstret och musiken skapar st\u00e4mningar. Sk\u00e5despelarna trollar dessutom med sina repliker fram bilder av ett \u00f6dsligt landskap d\u00e4r en vildhund kan yla s\u00e5 att publiken rycker till.<\/p>\n

Kostymerna- en tjusig och en raggig p\u00e4ls – b\u00e5da nonchalant burna \u00f6ver enkla vardagliga byxor och tr\u00f6jor, och de taggiga perukerna g\u00f6r att karakt\u00e4rerna liknar \u2013 listiga rovdjur. Varelser p\u00e5 livets arena som vet vad de vill ha, vad som st\u00e5r p\u00e5 spel och vad\/vilka de \u00e4r beredda att offra f\u00f6r att uppn\u00e5 sitt m\u00e5l.<\/p>\n

I bomullsf\u00e4ltens ensamhet \u00e4r teater med spetskompetens. Sk\u00e5despelarna agerar helt ljuvligt och utmanar sig sj\u00e4lva och publiken i en dj\u00e4rv retorisk duell. Ingen annan \u00e4n Staffan Valdemar Holm skulle nog heller klara konststycket att g\u00f6ra en s\u00e5 h\u00e4r rakbladsvass, f\u00f6runderlig och rolig f\u00f6rest\u00e4llning av denna text.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I bomullsf\u00e4ltens ensamhet Av Bernard-Marie Kolt\u00e8s Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym Bente Lykke M\u00f8ller Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen Ljus Torben Lendorph Ljud Jakob Wilhelmson Premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 28 februari 2026 Medverkande Lena Endre och Ingela Olsson I bomullsf\u00e4ltens ensamhet p\u00e5 Dramaten \u00e4r teater p\u00e5 svindlande h\u00f6g niv\u00e5 som tr\u00e4ffar rakt i […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":202632,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,12285,4955,7643],"class_list":{"0":"post-202627","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-dramaten","13":"tag-recension","14":"tag-scenkonst","15":"tag-teaterkritik","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202627","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202627"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202627\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202635,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202627\/revisions\/202635"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/202632"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202627"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202627"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202627"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}