{"id":202555,"date":"2026-03-27T12:31:01","date_gmt":"2026-03-27T11:31:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202555"},"modified":"2026-03-27T16:27:33","modified_gmt":"2026-03-27T15:27:33","slug":"atta-fullandade-original-filmiskt-praglade-like-in-the-movies-av-svante-soderqvist-the-rocket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202555","title":{"rendered":"\u00c5tta full\u00e4ndade original filmiskt pr\u00e4glade – Like In The Movies av Svante S\u00f6derqvist The Rocket"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Svante S\u00f6derqvist The Rocket<\/p>\n\n\n\n

Like In The Movies<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 5-7\/3 2025 i Krematoriet Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Svante S\u00f6derqvist och Adam Forkelid (assisterande produktion: Calle Rasmusson, Tuulikke Bartosik och Merylin Poks)<\/p>\n\n\n\n

Prophone Records (distr. Naxos)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 13\/3 2026<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r fem \u00e5r sedan steg den respekterade basisten och cellisten Svante S\u00f6derqvist ut ur anonymiteten. F\u00f6re bildandet av egen namnkunnig trio 2018 vars skivdebut \u00e4gde rum tv\u00e5 \u00e5r senare k\u00e4nde jag till honom, men kunde inte f\u00f6rest\u00e4lla mig den explosionsartade kreativa utveckling som f\u00f6ljde. Hade sett S\u00f6derqvist p\u00e5 scen i Ystad och f\u00f6rmodligen p\u00e5 andra scener och antagligen lyssnat p\u00e5 honom i uppbackande roll p\u00e5 skivor. Har recenserat de tv\u00e5 tidigare albumen han komponerat \u00e5t sig sj\u00e4lv, pianist Adam Forkelid samt batterist Calle Rasmusson. D\u00e4rtill recenserat den klimatsmarta turn\u00e9 som avslutades p\u00e5 Utopia och konserten under Stockholm Jazzfestival 2023, d\u00e5 den estniske accordeonisten Tuulikki Bartosik ansl\u00f6t. H\u00f6r till saken att jag \u00e4ven recenserat tv\u00e5 skivutgivningar med musik signerad innovativa dragspelaren. \u00c4r du intresserad av att l\u00e4sa vad jag skrivit om de som numera kallas Svante S\u00f6derqvist The Rocket rekommenderas s\u00e5lunda hans hemsida.<\/p>\n\n\n\n

Vad g\u00e4ller Forkelid som f\u00f6rekommit i storband men mest i mindre s\u00e4ttningar, har jag l\u00e4rt k\u00e4nna dennes musicerande senaste \u00e5ren. Recenserat 1st Movement <\/em>och Turning Point, <\/em>verk pianisten komponerat f\u00f6r jazzkvartett. D\u00e4rut\u00f6ver recenserat album n\u00e4r han spelar solopiano och p\u00e5 duo med saxofonisten \u00d6rjan Hult\u00e9n och h\u00f6rt honom live p\u00e5 Unity. Calle Rasmusson som spelat med Magnus Lindgren, RJG, Margareta Bengtsson med flera, har jag h\u00f6rt med Stockholm Voices och Soundscape Orchestra. I den lilla orkestern med det feta soundet har \u00e4ven Forkelid ing\u00e5tt i. Rasmusson \u00e4r parallellt verksam som arrang\u00f6r, orkesterledare och producent. Senaste jag s\u00e5g hall\u00e4nningen p\u00e5 scen var i den egenskapen tillsammans med Bohusl\u00e4n Big Band i tribut till Quincy Jones.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Fredrik Gille<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Enligt skivbolagets marknadsf\u00f6ring f\u00e5r lyssnaren ta del av S\u00f6derqvists instrumentala storytelling framtagen i n\u00e4ra samarbete med sina medmusiker. Musiken s\u00e4gs spegla en dysterhet som har sitt upphov i de hot och tillst\u00e5nd som pl\u00e5gar natur och m\u00e4nniskor runt om i v\u00e4rlden, utmynnar i en fas av \u00e5terh\u00e4mtning. Fast best\u00e5ende intrycket av att f\u00f6rtrollad ha lyssnat en natt i h\u00f6rlurar \u00e4r snarare att hopp, kontemplation och sk\u00f6nhet sprids, i en finessrik harmonik utan vassa kanter. Filmiska soundet korsar s\u00e5ledes k\u00e4nslor av hopp, gl\u00e4dje och mod med oro och str\u00e5k av sorg. Att en musikalisk vision delas \u00e4r uppenbart.<\/p>\n\n\n\n

Tonspr\u00e5ket utg\u00e5r fr\u00e5n en slags l\u00f6ssl\u00e4ppt kammarjazz, till vilken v\u00e4rldsmusik och st\u00e4nk av klassiska tons\u00e4ttare adderats. Tas fasta p\u00e5 b\u00e4rkraftiga melodier, kreativa f\u00f6rlopp och emotionell tydlighet n\u00e4r inre landskap mejslas fram. Med temat cineastiska crescendon som utg\u00e5ngspunkt uppstod hos musikerna en frihet att utforska melodiska och rytmiska strukturer. H\u00f6r i komponerandet vissa likheter med instrumentkollegan Lars Danielsson. Ocks\u00e5 i spelet finns gemensamma drag med den \u00e4nnu mer etablerade Danielsson. Och superba s\u00e4ttet att ta fram melodist\u00e4mma inte bara p\u00e5 cello utan ocks\u00e5 med kontrabas kan p\u00e5minna om vad Hans Backenroth inte s\u00e4llan \u00e4gnar sig \u00e5t. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Fredrik Gille<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att den i Stockholm boende Bartosik numera medverkar som en integrerad ingrediens har f\u00f6r\u00e4ndrat soundet, tagit det bortom den vidstr\u00e4ckta jazziga myllan. Hennes utdragna sv\u00e4vande toner och rytmiska kadenser gifter sig galant med \u00f6vriga musiker, s\u00e4rskilt med cellon och S\u00f6derqvists pizzicato. Vad betr\u00e4ffar s\u00e4ttningen ska p\u00e5pekas att kreativa dragspelaren ocks\u00e5 tillf\u00f6r elektronik, Rasmusson trakterar ut\u00f6ver trumset perkussion medan Forkelid ibland skiftar fr\u00e5n flygel till keyboard. Den musicerande komponisten f\u00f6rst\u00e4rker subtilt n\u00e5gon eller n\u00e5gra sekvenser med nynnande. Att akustik med tillh\u00f6rande balans blivit i mina \u00f6ron helt perfekt ska tillskrivas Adam Forkelid som haft ansvaret f\u00f6r inspelning, mixning och mastring. Rasmussons spel \u00e4r ofta aningen nedtonade till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ackord p\u00e5 flygeln och huvudrollsinnehavarens aktioner lyfts f\u00f6rst\u00e5s, hamnar i framkant. <\/p>\n\n\n\n

Som man kunnat f\u00f6rutse f\u00f6rflyttas fokus kontinuerligt emellan lysande instrumentalister. Mixen av unisont agerande och features \u00e4r aptitlig. Like in The Movies <\/em>v\u00e4cker lyssnarens intresse fr\u00e5n f\u00f6rsta till sista tonen, l\u00e5ter b\u00e5de luftig och sammanh\u00e5llen tajt och utbroderad. H\u00e4r finns ett dynamiskt sinnelag av exceptionell kaliber. Kontentan av mitt famlande efter formuleringar f\u00f6r att definiera denna delikata fulltr\u00e4ff, \u00e4r att magin beror p\u00e5 att det l\u00e5ter ljuvligt vackert p\u00e5 ett oupph\u00f6rligt sp\u00e4nnande vis. En uppslukande kraft uppst\u00e5r tack vare dessa str\u00e5lande musiker vars intention inte \u00e4r att bevisa n\u00e5got, utan att g\u00f6ra melodierna och soundet r\u00e4ttvisa. Vilket g\u00f6rs med besked! \u00d6dets symfoni <\/em>\u00e4r titeln p\u00e5 en ljuvlig ballad som stillsamt marinerats i moll, likt en melankolisk Michel Legrand-melodi. Som en pendang \u00e5terkommer ett snarlikt sound i Efter stormen. <\/em>Albumet tillh\u00f6r som sagt de mest bed\u00e5rande jag till\u00e4gnat mig p\u00e5 senare \u00e5r. I brist p\u00e5 klokt k\u00e4rnfullt omd\u00f6me, se m\u00e5ngordiga recensionen som en alternativ variant till att vara ”stum av beundran” f\u00f6r vad de utr\u00e4ttat i studion.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Svante S\u00f6derqvist The Rocket Like In The Movies 5 Inspelad 5-7\/3 2025 i Krematoriet Stockholm Producenter: Svante S\u00f6derqvist och Adam Forkelid (assisterande produktion: Calle Rasmusson, Tuulikke Bartosik och Merylin Poks) Prophone Records (distr. Naxos) Releasedatum: 13\/3 2026 F\u00f6r fem \u00e5r sedan steg den respekterade basisten och cellisten Svante S\u00f6derqvist ut ur anonymiteten. F\u00f6re bildandet av […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":["post-202555","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202555","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202555"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202555\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203663,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202555\/revisions\/203663"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202555"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202555"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202555"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}