{"id":202504,"date":"2026-02-24T13:29:01","date_gmt":"2026-02-24T12:29:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202504"},"modified":"2026-02-24T18:47:38","modified_gmt":"2026-02-24T17:47:38","slug":"en-elegansens-hitmakare-tolkas-sparsmakat-med-snygg-stamsang-schaub-hjulstrom-rydman-hyllar-burt-bacharach-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=202504","title":{"rendered":"En elegansens hitmakare tolkas sparsmakat med snygg st\u00e4ms\u00e5ng &#8211; Schaub, Hjulstr\u00f6m &amp; Rydman hyllar Burt Bacharach p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/a7088a58-8236-403e-87fe-27625f1d4978.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-202505\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/a7088a58-8236-403e-87fe-27625f1d4978.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/a7088a58-8236-403e-87fe-27625f1d4978-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">vecka 8 17-20\/2 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lunchteater G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ska p\u00e5pekas att jag s\u00e5g en l\u00e4ngre version av <em>What The World Needs Now <\/em>i allaktivitetshuset Maj 12:an under fjol\u00e5ret. Var d\u00e5 vanlig betalande publik, inskr\u00e4nkte dokumenterandet till en postning p\u00e5 facebook. Programmet trion Martin Schaub, Anci Hjulstr\u00f6m &amp; Patrick Rydman framf\u00f6r har drygt trettio \u00e5r p\u00e5 nacken. Det kreerades under deras tid som studerande p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan och framf\u00f6rdes ett antal g\u00e5nger p\u00e5 90-talet, ibland med orkester. D\u00e5 hette showen <em>The Missing Fortnight <\/em>och var signerad Niklas Hjulstr\u00f6m tillsammans med Niklas K\u00e4ll\u00e9n. Burt Bacharach (1928-2023) i samarbete med textf\u00f6rfattare Hal David hade till och med fler listettor \u00e4n Beatles. F\u00f6r att hylla dennes remarkabla g\u00e4rning, hans enast\u00e5ende musikaliska arv &#8211; hits kluriga att framf\u00f6ra enligt ut\u00f6vare fast med s\u00e5dan &#8221;instant appeal&#8221; att de slarvigt brukar betecknas som easy listening &#8211; best\u00e4mde sig en trio som vanligtvis inte jobbar ihop att damma av sitt projekt f\u00f6r att hedra Bacharach efter hans bortg\u00e5ng.  Det gjorde de r\u00e4tt i h\u00e4vdar undertecknad.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I egenskap av konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Lunchteatern accepterar Marie Delleskog emellan\u00e5t produktioner som knappt inneh\u00e5ller n\u00e5gon teater, dramatiserade sekvenser.. Ber\u00e4ttande inslag utgjorde kittet i det vokala program Schaub var med om att framf\u00f6ra, n\u00e4r han senast befann sig p\u00e5 samma scen, d\u00e5 han och Jenny Schaub frontade West of Eden, i gripande redog\u00f6relser f\u00f6r offren till Jack The Ripper. Denna trevliga tribut hade snarare likheter med den passionerade tributen till Carole King tidigare i \u00e5r (recenserad h\u00e4r).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/d811e811-dd58-4ebb-9e0b-9b4f8bb0fba2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-202513\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/d811e811-dd58-4ebb-9e0b-9b4f8bb0fba2.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/d811e811-dd58-4ebb-9e0b-9b4f8bb0fba2-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I<em>Wnat The World Needs Now<\/em> lirar Schaub (musiker, s\u00e5ngare, producent, arrang\u00f6r) keyboard medan multiinstrumentalisten och producenten Patrick Rydman sitter med en virveltrumma framf\u00f6r sig. Han spelar ocks\u00e5 trumpet, kazoo och h\u00e5ller takten med shaker i en l\u00e5t. Rydman \u00e4r en m\u00e5ngsysslare inom flera genrer, trumslagare i botten. Gett ut album i eget namn, skrivit musikaler, producerat Fia Ekberg, ing\u00e5r i k\u00f6rensemblen Amanda, My Quiet Companion och True North f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra av alla meriter. Mellan dem st\u00e5r Anci Hjulstr\u00f6m f\u00f6r dagen (jag \u00e4r med om finalen, det vill s\u00e4ga fredagens f\u00f6rest\u00e4llning) utan instrument. Ocks\u00e5 hon har m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra: exempelvis s\u00e5ngerska, pedagog, sk\u00e5despelare, regiss\u00f6r, artist, coach samt fiolspelare. Hon ing\u00e5r i Amanda och gruppen Fools Without Maps. 2008 bokade jag henne och Simon Ljungman i ett program med Ted G\u00e4rdestad-tema f\u00f6r SEKO.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/d18842be-6740-485e-a022-938b56e49e73.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-202512\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/d18842be-6740-485e-a022-938b56e49e73.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/d18842be-6740-485e-a022-938b56e49e73-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenkl\u00e4derna indikerade att de popul\u00e4rmusikaliska p\u00e4rlor vi skulle f\u00e5 h\u00f6ra och h\u00f6ra om inte associeras med gl\u00e5mig vardag, \u00e4ven om texterna stundtals kunde vara dystra betraktelser. F\u00e5r veta efter\u00e5t att rekvisitan p\u00e5 drinkbordet var \u00e4kta vara, s\u00e5ledes inget vatten i flaskorna. Man turas om att introducera f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r hyllningen och hans otaliga hits. Som synes anv\u00e4nder de sig av backdrop. Aprop\u00e5 autentisk rekvisita har Rydman med sig en lp fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrahemmet vars skivsamling sades vara koncentrerad till andra bokstaven i alfabetet. Fr\u00e5n vinylen i fr\u00e5ga <em>Reach Out <\/em>(1967) h\u00e4mtas hela fem melodier. Vidare citerar Rydman ur dess liner notes f\u00f6r att f\u00f6rmedla r\u00e4tt sorts st\u00e4mning. Uppgiften om vem som formulerat det skrivna \u00f6verraskar, minst sagt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/b901ae0a-adaf-41b0-8640-8a3455797417.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-202526\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/b901ae0a-adaf-41b0-8640-8a3455797417.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/b901ae0a-adaf-41b0-8640-8a3455797417-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Genomg\u00e5ende finns en underfundig ton. Fakta blandas med humor likt en perfekt cocktail. Blir omg\u00e5ende underh\u00e5llande n\u00e4r Schaub ger oss ett knippe fragment ur refr\u00e4nger\/ intron p\u00e5 megahits vilka valts bort. Den verkliga startmotorn blir ist\u00e4llet <em>I Say A Little Prayer<\/em>, en av en dr\u00f6s l\u00e5tar skrivna f\u00f6r Dionne Warwick. Kan passa p\u00e5 att n\u00e4mna att min morbror tr\u00e4ffat henne backstage p\u00e5 Scandinavium (presenterade band och artister p\u00e5 arenan) och fick en poster signerad.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till \u00e4mnet f\u00e5r ett uts\u00e5lt Lunchteatern en alldeles uts\u00f6kt musikalisk inledning. Herrarna k\u00f6rar medan Hjulstr\u00f6m givetvis \u00e4r s\u00e5ngsolist. N\u00e4sta melodi man tar sig an \u00e4r behagliga <em>Trains And Boats And Planes <\/em>som blev hit med flera artister. Personligen f\u00f6rknippar jag  melodin uppseendev\u00e4ckande nog med Fl\u00e4skkvartetten och deras version med svensk text av Thomas \u00d6berg, i magiskt utf\u00f6rande av Freddie Wadling. Efter fler kompletteringar ur den distingerade gentlemannens biografi och upplysningar om hantverket serveras vi <em>Do You Know The Way To San Jos\u00e9 <\/em>vars framg\u00e5ng renderade i en Grammy f\u00f6r Warwick. Trions finurligt finst\u00e4mda version f\u00e4rgas av Rydmans toner p\u00e5 trumpet som d\u00e4rtill sjunger lead.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/1d79a16a-0fb3-475a-8a3d-3e75223464ad.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-202519\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/1d79a16a-0fb3-475a-8a3d-3e75223464ad.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/1d79a16a-0fb3-475a-8a3d-3e75223464ad-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rest\u00e4llningens titell\u00e5t levereras i en genomarbetad tassande tolkning d\u00e4r Schaub anf\u00f6r. Vi f\u00e5r sedan snygg, sm\u00e5sv\u00e4ngig st\u00e4ms\u00e5ng i <em>Only Love Can Break A Heart<\/em>, tidig hit f\u00f6r Gene Pitney. Konserten som inramar ber\u00e4ttelsen om giganten Bacharach n\u00e5r sin full\u00e4ndning i ett soundtrack, n\u00e4rmare best\u00e4mt <em>A House Is Not A Home<\/em> vars framf\u00f6rande av Luther Vandross live p\u00e5 NAACP Awards 1988 (ska finnas p\u00e5 Youtube) \u00e4r fullkomligt fenomenalt. Konstellation p\u00e5 scen f\u00f6rs\u00f6ker inte komma i n\u00e4rheten av hans briljans. G\u00f6r en egen delikat take. Sl\u00e5r mig nu att Bacharachs kompositioner tycks passa extraordin\u00e4ra svarta r\u00f6ster, tekniskt och k\u00e4nslom\u00e4ssigt. \u00c4ven om det blir osedvanligt utf\u00f6rligt publiceras hela l\u00e5tlistan i ordningsf\u00f6ljd. S\u00e5ledes meddelas att <em>The Look Of Love <\/em>funkar f\u00f6rtr\u00e4ffligt i trions utf\u00f6rande. Och att den kryddas med stick fr\u00e5n Schaub.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6runderligt hur m\u00e5nga hits som fick plats utan att programmet beh\u00f6vde forceras. P\u00e5 beg\u00e4ran drog man \u00f6ver cirka fem minuter genom extranummer. <em>That\u00b4s What Friends Are For<\/em> med stj\u00e4rnor som bildade vokalkvartett i l\u00e5t skriven i samarbete med hustrun Carole Bayer Sager. Den g\u00f6rs tjusigt i denna tappning. F\u00f6regicks f\u00f6rst\u00e5s av upplysningar om balladens tillkomst.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/949e85c6-ea7c-4caf-9174-521a2d199b60.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-202522\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/949e85c6-ea7c-4caf-9174-521a2d199b60.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/949e85c6-ea7c-4caf-9174-521a2d199b60-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad \u00e5terst\u00e5r att redovisa och bed\u00f6ma? Jo till att b\u00f6rja med ett smakprov fr\u00e5n fantastiskt lyckade samarbetet med Elvis Costello som resulterade i en cd jag \u00e4ger (fick h\u00f6gsta betyg i tidskriften POP). Till saken h\u00f6r att jag recenserade Costellos konsert p\u00e5 duo p\u00e5 Storan 2023 d\u00e5 minst ett original fr\u00e5n detta m\u00e4sterverk gjordes. Nu sk\u00e4nktes sv\u00e5rsjungna uppdraget <em>The Sweetest Punch <\/em>till Rydman. Och det gick skapligt. Noterar flerst\u00e4mmig elegans i suggestivt gungande <em>Anyone Who Had A Heart<\/em> vars ackordf\u00f6ljder \u00e4r en fr\u00f6jd att lyssna p\u00e5. H\u00f6r antydan till jazzigt stick. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Publiken serveras ytterligare ett ber\u00f6mt soundtrack, n\u00e4mligen ledmotivet till <em>Alfie <\/em>med samma titel. Firma Hjulstr\u00f6m &amp; Rydman ikl\u00e4der sig \u00e5nyo rollen som duettpartners, vilket fixas n\u00f6jaktigt. Kan flika in att i fjol recenserade jag f\u00f6rn\u00e4mliga jazziga Bacharach tolkningar p\u00e5 skiva av Alfie featuring Stina Augustdottir. Ocks\u00e5 <em>Walk On By <\/em>har kvalat in p\u00e5 repertoaren. Schaub tar ledigt t\u00e4ten i oemotst\u00e5ndligt gung och ser till att \u00f6ka intensiteten i andra delen. Denna omtyckta \u00e4del-schlager d\u00e4r man tog i extra mycket,  har f\u00f6r \u00f6vrigt valts in i Grammy Hall of Fame. Tv\u00e5 till hits kom med i det nedbantade programmet. Syftar p\u00e5 omdaningen av musikalmelodin <em>I\u00b4ll Never Fall In Love<\/em> <em>Again <\/em>vars drastiskt reducerade tempo dryper av moll. Man tar sig konstn\u00e4rliga friheter p\u00e5 ett lagom respektfullt vis. St\u00e4ms\u00e5ngen sitter som en sm\u00e4ck  Den andra var <em>Always Something There To Remind Me<\/em>, en listetta i England med Sandie Shaw som p\u00e5 Stadsteatern utvecklas till ett frejdigt up tempo-nummer med gospelk\u00e4nsla. Flera ur den p\u00e5tagligt n\u00f6jda publiken kom fram efter\u00e5t och tackade trion. Sj\u00e4lva var de bel\u00e5tna med f\u00f6ruts\u00e4ttningarna de hade erbjudits p\u00e5 Stadsteatern. Och musik\u00e4lskaren i mig kunde som v\u00e4ntat ta del av ett lysande hantverk som f\u00f6renar enligt devisen &#8221;L\u00e1rt Pour L\u00e1rt&#8221;!<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">OBS Ha \u00f6verseende med suddiga bilder tagna p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>vecka 8 17-20\/2 2026 Lunchteater G\u00f6teborgs Stadsteater Ska p\u00e5pekas att jag s\u00e5g en l\u00e4ngre version av What The World Needs Now i allaktivitetshuset Maj 12:an under fjol\u00e5ret. Var d\u00e5 vanlig betalande publik, inskr\u00e4nkte dokumenterandet till en postning p\u00e5 facebook. Programmet trion Martin Schaub, Anci Hjulstr\u00f6m &amp; Patrick Rydman framf\u00f6r har drygt trettio \u00e5r p\u00e5 nacken. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-202504","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202504","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=202504"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202504\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202539,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/202504\/revisions\/202539"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=202504"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=202504"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=202504"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}